Jag har fått ett livshot hängande över mig.
Mina muskler har krympt så jag inte kan röra mig.
Jag frågar:
Har du lärt dig något?
Jag svarar:
Var snäll mot barnen.
Var vän med barnen.
Var god mot barnen.
Ge barnen vad barnen behöver.
Vad har det med min sjukdom att göra?
Jag vet inte.
Men det är det viktiga
som kan göra skillnad
mellan ont och gott.
Är alla barn?
Sentensen i livet, relationer och närhet. Inte lätt, men helt nödvändigt. Tänker på dig, ofta, ofta och har dig som förebild då min egen sjukdom ibland ger tydliga tecken på diktatur.
Kram
Alla är barn, om du frågar mig, men en del av oss kan inte låta bli att bete oss som om vi inte var det, också. Men alla barn har inte samma ansvar, som vi som passerat barnaåren.
Orkar du med en Goethe - kanske om jag säger att diktens namn har jag, som ofta haft lite bråttom förbi rubriker och sånt, läst som "Var människa...":
Var dikt...
Var dikt är som en färgad fönsterruta!
Om in i kyrkan från torget du ser,
verkar allting skumt, utan lyster;
och ter sig så för en filister.
Med skäl han då på allt slår ner,
och hans kritik vill aldrig sluta.
Men stig du in en liten stund!
Böj knä i helgedomen bara;
på en gång strålar färger klara,
sirat och text blir underbara,
och mystisk glöder korets rund.
Det måtte duga åt er fromma,
uppbyggen er, låt prakten blomma!
--
Så har du låtit oss vandra kring i din Katedral, Tina, och vi har sett "valv på valv" och anat ännu flera och fönstrena så vackra med morgonsol och kvällsol. Du ger oss möjlighet att böja knä inför varandra, sån är du bara, och du fortsätter vara sån.
Varma hälsningar / Franck
Ja! Älska barnen och SE dem.
Framför allt se dem.
Gise
Med risk att upprepa vad många säger som skriver till dig, fastän det tåls att säga om och om igen. Du skriver som många tänker, målande men enkelt och ändå så djupt. Varför lever inte alla som du tänker, för att vi är så upptagna med att tänka på hur vi ska vara. Så upptagna så det enkla försvinner och blir invecklat och svårt.
Jag tycker om att läsa det du skriver.
Kram
Fantastiska människor får fantastiska vänner. Och en massa andra vänner också förstås, men klokhet vidgas på något sätt. Ja, jag syftar som vanligt på denna din vän i skogen, Franck. Du har, som AnnaMaria skriver, en förmåga att få oss att förstå det svåra på ett enkelt sätt. En klokskap- och godhet rätt igenom- som inte alla har. Så även Franck. Ja nu känner jag honom inte personligen, så hur god rätt igenom han är, vet jag ju egentligen inte. Men av det jag läst av honom här så är även han en mycket klok och vidsynt människa. Och det var egentligen hit jag ville komma, att få läsa vad andra skriver. Tänk vad internet kan göra! När man träffar en människa så ser man ytan och bildar sig direkt en uppfattning. Man har inte en aning om vad han/hon rymmer därinuti. Här får vi ta del av folks insida och se den verkliga människan. Tack, för att vi får ta del av alla tankar här. Jag tror att det gör oss alla till bättre, godare och klokare människor.
Ja, det är fantastiskt att få ta del av insidan, där vi ofta är så lika. Jag vill dela med mig av en sångtext, till eftertanke för oss små jordbarn:
I den stora sorgens famn
finns små ögonblick av skratt
så som stjärnor tittar fram
ut ur evighetens natt
och i solens första strålar
flyger svalorna mot skyn
för att binda sköra trådar
tvinna trådar
till en tross
mellan oss..
så vi når varandra
i den hårda tidens brus
finns de skrik som ingen hör
allt försvinner i ett sus
som när vinden sakta dör
alla tårarna har torkat
till kristaller på min kind
jag har ropat allt jag orkat
allt jag orkat efter dig
hör du mig
kan vi nå varandra
i den långa vinterns spår
trampas frusna blommor ner
och där ensamheten går
biter kylan alltid mer
ändå har jag aldrig tvekat
mellan mörker eller ljus
för när månens skära bleknat
har allt pekat åt ditt håll
och från mitt håll
kan vi nå varandra
i den stora sorgens famn..
jag ser ju mest en trygg underbart sprudlande , sprättande dotter- och hon pratar om den bästa i världen mamman- DU! Du ger dem vad de behöver trots reducerad input - det är jag säker på...antar att det är dags för hennakladd här snart? Ja jag färgar gärna dig med:) nattnatt/ U
Ja, jag håller og med Franck lite, att alla är barn. Men jag brukar mer säga att vi "vuxna" har en liten och en stor av oss. I bland tar vi fram den lilla och i bland den stora och i bland går de hand i hand.
Tror att vi alla har ett barn inom oss som vi måste ta hand om. Först då kan vi finnas för andra. Att få barn tvingar oss att se det inre barnet, bejaka det, vårda det och växa. Våra barn lär oss hur vi ska vara.
att vara med barnen- att ta sig fram och tillbaka mellan olika barns olika tider när det gäller:)
Jag hinner inte riktigt med vårt hemmarace just nu, och den älsta dottern bråkar jag onödigt mycket med
:( så jag bär med mig dina kloka ord!
Dessutom är du fuskigt snygg i mössa!!!!( du har säkert gjort den själv t.o.m?) jag har alltid mössa när det är kallt, men t.om lilla O på snart tre ( sex enligt henne själv) tycker att jag ser
" knepig" ut i mössa....( yes bra ordförråd har hon!)DU var dock strålande fin då vi möttes!!!
Så vackert. Har just gett dig en Blogg-Award för att du har en underbar mamma-blogg. Kram
Alla är barn! Alla är någons barn. En bra tanke. Var snäll mot varandra. Ta hand om varandra och försök bidra till en mjukare värld. Din blogg har gett mig så många bra tankar. Tack! Var rädd om dig. Kramar i massor.