Hur är det egentligen?


Jag tycker inte om att höra talas om att jag skulle bli svagare.


Det är så

att för varje dag som går

blir jag

lite, lite starkare.


Hur skulle jag annars klara det här?


Mycket i tillvaron kan vara precis tvärt emot vad det synes vara.


En snåljåp kan vara världens mest generösa

som för att undvika ruin tvingats snåla.


Är ett grönskande träd grönt,

när det sugit upp alla ljusets färgnyanser,

utom just grönt,

som det kastar tillbaka i våra ögon?


Lever man ett bra liv eller ett dåligt liv

om man inte missar Allsång på Skansen

en enda gång på hela sommaren?


Det kan vara precis tvärtom.

#1 - - Ylva L:

Du är osannolikt stark. Eller sannnolikt. Det kan vara tvärtom. Om det var i en annan värld så skulle din kraft bli färgade energipaket som förs över via dataskärmen till oss på andra sidan bloggen, färgen fyller ut lite här och där (inte helt olikt de i sväljtestet) och modulerar om våra svaga sidor till lite godare, lite starkare. Och kanske kommer då några laserstrålar från våra uppgraderade själar via vår skärm till din själ och ger dig extra HP som du kan använda vid nästa battle. Du blir helt enkelt bossarnas boss som klarar allt.



(fråga lilla sonen om du inte förstår denna beskrivning)

#2 - - Mattias Sigurdsson:

Allt är som det är och precis tvärtom.

#3 - - Annika W:

Och jag är bara stum av beundran .

#4 - - KaosJenny:

Klart som korvspad att du blir starkare för var dag...

#5 - - O:

Du är förvisso starkare och mer kreativ än de flesta av oss andra. Vi har mycket att lära av dig. Puss på pannan!

Ha en bra dag - trots vädret!

#6 - - Franck:

Det finns nog ingen Gud. Och en människa kan se ut som en svag människa och vara stark. En människa kan se ut som en stark människa och vara svag. Men det kan vara tvärtom, det håller jag också med om.



John Lennon sjöng en gång en sång, som alla tycks ha glömt och som jag tyckte var så obehaglig själv som ung (jag kände mig helt enkelt träffad och tänkte att han gjort sången för mig - någon som minns nåt liknande?): "You can wear a tie and ..., you can ... and shine your shoes, you can dada da da da da da" (vem minns? men här kommer refrängen:) "One thing you can't hide, is when your crippled inside". Nu har jag alltid tyckt att ordet 'crippled' var John L ovärdigt och sticker jag micken dit där han är och frågar, så kanske han skulle säga 'outvecklad inside', eller nåt sånt.



Det kan också vara olika för oss alla.



Du har en styrka som få, en rättframhet som färre och en mänsklighet som lyser.



Med värme från Skogen

#7 - - Mattias:

Franck: Gud-diskussionen som har blommat upp är så enfaldig, tycker jag. Gud som något definierat finns såklart inte. En definierad gud är ju något alldeles meningslöst. Om det ska vara någon mening med Gud så måste han stå över alla definitioner. Men något icke-definierat går väl å andra sidan inte att förneka? (och när de så kallade Humanisterna gör det så får det motsatt verkan, gudsbegreppet stärks istället för att försvagas: de skapar gud för att kuna förneka honom)

Crippled inside minns jag väl, fast kunde ha svurit på att det inte var JL som sjöng den. Tack för påminnelsen. Det var nog väldigt mycket vad Lennon själv var, trots sin enorma kreativa begåvning.

#8 - - Mattias:

Franck: Du tycker att "crippled" (krympling) var ett alltför negativt laddat ord, förstod jag. Men jag misstänker att Lennon först och främst avsåg sig själv och sin eget inre krymplingskap. Jag tror knappast att han var ute för att döma andra.

#9 - - Franck:

Fin tolkning, Mattias! Så är det naturligtvis - han (JL) såg på sig själv (och där var vi andra). Han förblev sig trogen tror jag, om jag förstår hans biografi rätt.

Jag kan inte låta bli att skriva 'Gud' så här i Humanist-javisst-tider. Jag håller med dig annars, tror jag.

#10 - - Mattias:

Mm... Gud/gud borde man kanske skriva. Så får var och en välja det uttryck som passar bäst. Och som pronomen: han/hon/den/det.



Jag har funderat vidare på det här med ordet krympling. Det är dubbelt tycker jag. Å ena sidan väldigt åskådligt och konkret. Att vara krympling på insidan, det är att må riktigt dåligt och vara rejält emotionellt handikappad. Problemet är att det låter obotligt. Och det är det ju inte.