Kjell Höglund

"Rötterna blir starka när det blåser.

Luften blir friskare när åskan går. "


ur Genesarets sjö på skivan Tidens tecken.


Han sa en gång att han slutade skriva när han hade sagt det han ville säga.


Undrar när Tomas Ledin blir klar?


Lyssna på Kjell medan jag åker på semester.

#1 - - Mattias S:

Konstig inställning isåfall, tycker jag. Inte blir man väl färdig med sitt livsfilosofiprojekt nångång. Det låter stagnerat eller möjligen bekvämt, i mina öron. Om han nu inte bestämde sig för att ägna sig åt tystnad för att se vilka sanningar som uppenbarar sig där.

Jag får väl ta och lyssna på Kjell Höglund som du säger. Jag är skeptisk.

#2 - - Irving:

Först vill jag säga



GRATTIS på namnsdagen! Ditt namnsdagskort ligger i trappen. Insåg att jag inte har skogsadressen. Lägger på det när jag ska ut nästa gång så har du det när du kommer hem igen. Hoppas ni får kul!



Och så vill jag säga till Mattias; var inte skeptisk! Har man en gång lyssnat till Kjell Höglund så är man fast. Så mycket klokskap!



Det var bara det.



#3 - - Franck:

Vackert sagt av Kjell Höglund! Själv sårade jag tidigt in på Ola Magnell, medans syrran hade Kjell Hs skivor. Återkom gärna med hans lyrik, bara de där raderna är stärkande!



Grattis på namnsdagen (din namne finns här i huset)!

#4 - - Jenny:

Ola Magnell...ja franck, från första dan jag hörde hans låtar har jag älskat dem!! Kjell Höglund blir det lite mindre av. Men Tomas Ledin....han slutar aldrig, han säger bara sånt som redan är sagt hundra gånger fast med en gitarr. Jag menar..."spring spring spring släpp hästarna fria.." vad är det? och "sommaren är kort..." ja må vara en klassiker, men hur orginellt sagt är det?? Nä klar det blir han aldrig, det tjänar han för mycket pengar för.

#5 - - Maria:

Jag var på någon sorts tillställning "Absolut Vodka" medelåldern var säker 45, när coverbandet rev av Tomas Ledin gunga hela lokalen folk dansade på borden och jag som aldrig lyssnat på Ledin mer än i radio kunde texterna. Det var faktiskt en ganska skön känsla.Klokskap får jag väl leta efter någon annanstans.

#6 - - Mattias S:

Nu har jag följt din uppmaning, Tina, och lyssnat på KH, men nej, han är inget för mig. Jag har svårt att förstå vardagsgnällets (så låter det för mig) funktion i konsten. Jag avstår även från Woody Allen och till och med från Allan Edwall i hans egenskap av vissångare (inte som skådis, bevars!). Sonja Åkesson lyfter inte heller min själ.

Jag röstar i så fall på Ola Magnell, och till och med på Tomas Ledin ifråga om åtminstone ett par låtar. "Sommaren är kort" väcker ljuvliga minnen från ett systerbesök för några år sedan i Chile där jag bor; femåringarna ville höra den om och om igen och sjöng med för fulla små halsar. "En glass i min mun och sandaler av plast" höjer själen mer än "man vänjer sig". Det är väl själsförhöjning konsten handlar om?

#7 - - Mattias S:

Sexåringarna förresten, Simon fyllde år dagen efter och Andrea en dag efter honom. Rara minnen.

#8 - - Mattias S:

Det finns undantag...

http://www.youtube.com/watch?v=5YGc4zOqozo

Men den låten är åtminstone rolig och har ett syfte.

#9 - - Mattias S:

... alltså... tror man att livet handlar om att vänja sig, då har man missat något väsentligt. Eller är det jag som missar Kjell Höglunds poäng?

#10 - - harpasione själv:

vänja sig =lära sig acceptera. Kanske?

#11 - - Mattias S:

Mm... men med resignation eller i en känsla av tacksamhet och glädje? Avgörande skillnad.

Förvisso kan han ju mena det humoristiskt, men också skratt kan ha en bitter bottenklang. Nu ska jag lyssna på Kjell igen och höra efter hur han nog menar.

Allt väl på semestern?

#12 - - Mattias S:

Nu har jag gjort det. Det är väl humor antar jag, fast inte så kul tycker jag. Det är kanske för att jag inte känner igen mig i det han sjunger, har gudskelov valt bort den sortens liv från början. Det tror jag de flesta har möjlighet att göra.

Låter som att livet måste vara på det där tråkiga viset. Det behöver det ju inte. Lika lite som Woody Allen måste stanna kvar i sin neurotiska bur.

Märker de inte att burdörrarna står öppna?

Så tänker jag. Men jag utesluter inte att det finns nyanser som går mitt öra förbi.

#13 - - Mattias S:

Acceptera/resignera. Två närliggande ord med vitt skilda betydelser, värda att fundera över. Det gör jag med anledning av ovanstående.

Du, Lars Winnerbäck, vad han är bra... Apropå det hela, kanske.

#14 - - Franck:

Ola Magnell är otrolig; denna dagsedel av dig, T, fick mig att börja gnola. Och jag hittade texterna (på hans egen hemsida). Här säger han (ur Vällingklockan)

"Och tiden går och mänskor växer upp och mänskor dör,

Och lämnar oss i vanmakt med vårt taskiga humör,

En del får barn som kuvas och en del får barn som stör,

En del får barn som går och undrar vad dom lever för.

Och alla fastnar fort på varsitt sätt i varsin cell,

Muren kan va synlig eller intellektuell,

Och varje liv som släcks av sorg och bitterhet och tvång,

Ger mej nåt att tänka på och en och annan sång."



En hejare, den där Ola. Och här är stället vi spräcker cellernas väggar, eller hur?

#15 - - Mattias S:

Haha, det gjorde jag också. Lyssnade på "Vällingklockan" alltså, alldeles nyss. Fast på youtube. Men ännu hellre vill jag framhålla OM:s "Nya perspektiv" och hans påpekande att det för oss flesta behöver gå ordentligt åt skogen innan vi vågar börja se saker i ett nytt ljus. Det är väl att göra det allra bästa av eländet?

Och så "Fältekot" förstås, ekologins höga visa: "Malört och mes gör en fotosyntes på en äng i sin vajande skrud." Med den kom ända upp till tionde plats på svensktoppen vill jag minnas...

#16 - - Mattias S:

Och så halkade jag in på Generesets sjö... Den är suggestiv, låtjäveln, det måste jag medge.

#17 - - Jenny:

jag lyssnade nyss på vällingklockan jag med, fast med Marie Bergman (tror jag hon hette...).

#18 - - Franck:

Marie Bergmans skiva har jag (nånstans), hette den inte Hjärter Dam (eller var det en senare?). Ola M är svår att sovra i för mig, lyssnade intensivt på honom i unga år, men i temat vi rör oss kring är Vällingklockan enkel och fin. Gissar att Ola M var min bror, liksom Bob D, och min syster var Joni Mitchell ("Some turn to Jesus, some turn to heroin, some turn to ramblin' round, looking for that big dream, the american dream", jaha nu började den gå runt i huvudet - men variant på vårt tema, eller?). Riktiga lyriker, jättefina sångerskor och sångare!

En liten sökning, och allt är där, se här (ur Court and Spark):



Everything comes and goes

Marked by lovers and styles of clothes

Things that you held high

And told yourself were true

Lost or changing as the days come down to you

Down to you

Constant stranger

Youre a kind person

Youre a cold person too

Its down to you

It all comes down to you.



Kanske ska man lyssna på henne, jag hör ju det i huvudet när jag läser.



Kram från skogen

#19 - - Mattias S:

Joni Mitchell är fin, tack för låttipset. Fast varken musiken eller texten öppnar sig vid första genomlyssningen. "Integritet" är ordet som kom för mig när jag tänkte på Joni Mitchell. Med henne umgås man på hennes villkor och blir förmodligen rikt belönad.

Själv har jag nu alldeles snöat in på Tomas di Leva. "Vad är frihet?", herregud... blir det någonsin vackrare?

#20 - - ann:

städade på vinden i går och hittade mitt gamla kasettband med Kjell Höglund. Det fungerade fint efter nästan 30 år i en låda.Texterna fungerar också fortfarande lika bra.

#21 - - Kapten Z:

Här är en hyllning till Kjell Höglund



http://www.myspace.com/kaptenz



http://www.youtube.com/user/jonta0007



Glada hälsningar



Kapten Z