Efterdyningar

Och vet ni hur Mao dog?

Av als.


Han hade säkert många personliga assistenter.

Men ingen dator

och ingen permobil

med hakstyrning.


Sen blev det massaker

på Himmelska fridens torg.

#1 - - Gudrun G:

Gjorde han det? Om jag fått gissa hade jag nog trott på förföljesemani eller något annat galet. Innan journalisten som skrev "Ro utan åror" hade jag en mycket diffus bild av vad als var,men sedan kom ju en hel del upplysning och mera forskning. Hur tragiskt det än kan låta så bidrar en känd persons sjukdom eller annan skada till ökad information och forskning. Daniel Westlings njurtransplantation är ju ett tydligt exempel. Donationsengagemanget ökar och forskning kring dialys, mediciner och biverkningar av dessa blir säkert intressantare forskningsområden. Så...inget ont som inte har något gott med sig? ( eller blev det lite för trivialt)?

#2 - - Jenny:

Alltså ditt förra inlägg har jag försökt skriva en kommentar till men det blir nåt fel hela tiden, så jag skriver här: Jag undrar bara, hur små pungkulor har möjligtvis en elefant??!!

#3 - - harpasione själv:

Typ som körsbär tror jag väl?! Fast lite större. Det var därför Tarzan tog just de.

#4 - - Alvis Wile:

Men Tina, kom igen... Körsbär i Afrika!!??

#5 - - Anette Fjärrstrand:

Ja, visst är det för lite skratt i vardagen. Hur har vi låtit det gå så långt? Vi arbetar och skjutsar ungar, tar ögondroppar och tjatar om medicinering och äter och går på toa och betalar räkningar och oroar oss över om pengarna ska räcka den här månaden och (ja, allt möjligt som tar över så att glädjen och skrattet förskjuts) oroar oss på nätterna så att sömnen håller sig borta m.m m.m m.m.

Vi hinner inte umgås med bästa vännerna, för de har också lika mycket omkring sig - och skrattet stannar i halsgropen och kväver oss sakta i alla måsten. När ska vi börja prioritera det som är viktigt här i livet? Tack för dina skämt om elefanter och tarzan - det fick mig att iallafall le på smilbanden för en liten stund - än finns det hopp att skrattet skall blomma ut i full blom även hos mig! Kram Anette