Käringar del 2

Ibland när jag ser en hurtig pensionär med bebiscykelhjälm,

tänker jag,

att jag hatar pensionärer med bebiscykelhjälm.


Var har de fått den ifrån?

Har de ärvt den av ett barnbarn, som i treårsåldern fick en sportigare variant?

Eller en trafiksäkerhetskampanj 1982 när det bara fanns såna hjälmar?

De kan ju inte ha gått in i en affär och valt en bebiscykelhjälm för att de tyckte den var snyggast.


Ibland ser jag en tant med vita ankelsockor i rynkplufssandaletter till kjol,

och då tänker jag,

att jag hatar tanter med vita ankelsockor och rynkplufssandaletter till kjol.


När jag går på lunchsoppteater

kan jag drabbas av hat till alla gråhåriga käringar (med kort ä) med stora smycken som tycker soppan är så god och soppa är ju så bra och enkelt och så får man finkultur på köpet.

Själv sitter jag där och är gråhårig och tyckte att det var en jättekäck idé att gå på soppteaterlunch.

Och soppan är god.


Jag kan också tänka att jag hatar enskilda personer

om det är på långt avstånd.

Jan Björklund typ.


När jag var liten fick vi nästan inte säga hatar.

Det var ett så starkt ord.

Man kunde inte hata filmjölk till exempel.


Nu är saken den att på tu man hand

över ett glas lemonad

hatar jag ingen.


Jag tror jag hade kunnat tycka självaste Adolf Hitler var en riktigt trevlig prick.

Över ett glas lemonad.

(Med rätt samtalsämnen kanske i alla fall)


Jag tycker om nästan alla människor jag känner.

Det finns ingen jag skulle vilja säga något elakt till.


Men vadan detta grupphat då?

På något sätt har det med mig själv att göra.


Vilka hatar du?


Medelålders män med shorts på jobbet?

Barnvagnsmammor med mobiltelefon?


Man kan ju gruppälska också.


Jag älskar grabbar som visar kalsongerna, eller ännu hellre rumpan.

#1 - - Mari:

Å, vilken hög igenkänningsfaktor i dina exempel!!! Jag kan bara instämma i alla detaljer.



Själv hatar jag även turistande människor som strosar runt i ICA-affären i badkläder (och kanske dessutom Foppa-tofflor).

#2 - - Isabella:

"Jag älskar inte lök!" sa min yngsta dotter och var spyfärdig.



Jag kan hata, tror jag. Jag hatar vuxna som låter sin traumatiska uppväxt leva vidare och fortplantas i nästa generation.



Jag älskar käringar. Färgglada, besvärliga, snälla, liberala, arga och humoristiska kulturtanter. Jag har vuxit upp med sådana. Jag gör mitt bästa för att själv bli en.

#3 - - Jenny:

Jag tycker att hata är ett alldeles för starkt ord för att jag ska kunna säga att jag hatar. Kan man hata? Jag kan känna avsky, ogilla, tycka riktigt illa om. Men hata...nä, jag tror inte jag kan känna hat.

#4 - - Franck:

Så sympatisk du är, Harpasione, du förnekar dig inte! Vem kan hata människan som sitter mitt emot? Jag skulle nog ändå ha extremt svårt för en del situationer, kan känna en enorm motvilja mot t ex den mamma som höll sin pojke (ett av flera syskon) i källaren tills han var 10 år (då plockades han bort av det sociala (dokumentärrepris på P1 e m igår lördag). När han var två kastade hon honom i golvet, bröt ben, utan att vårda, han växte snett. När han var ca 40 tog han sig till ett syskons fest och mamman ignorerade honom fullständigt, men när han kom nära och sa att de kan väl prata, väste hon att 'du finns inte'. Det är obegripligt och jag skulle aldrig fika med henne. Sannolikt är hon funktionshindrad eller totalt dysfunktionell på nåt annat sätt.



Det sympatiska med ditt förhållningssätt är att någon av oss b ö r prata med henne, det finns ingen förändring utan detta. Annars gäller den amerikanska vägen, bunta ihop och lås in, ta av daga.



Men detta är extremfall och verkligheten bjuder oss sällan glasklara fall.



Vad ska man säga om fördomar? Det är mycket vanligare än hat och reducerar oss till endast aspekter av mänsklighet, ofta av ointressant slag. Syftet är nog ändå detsamma som med hatet, eller? Att förenkla, göra svart och vitt.



Vad vet jag, men det är intressant. Och varför får vi inte vara riktigt förbannade, ursinniga, på dessa 'grupper'? Dom kanske inte är så intresserade av något annat än att vara just den gruppen (iallafall då) och hur kul är det?



Här en H D Thoreau: "Om en person inte håller samma takt som sina medmänniskor beror det kanske på att han hör en annan trumslagare. Låt honom följa den rytm han kan höra, oavsett vad man tycker om den eller hur långt bort den är."



Varma hälsningar från smörblommornas glänta

#5 - - Zorro:

Som högstadielärare tycker jag det är extreeemt skönt att ha sommarlov och tvingas se många kalsongrumpor sticka upp ur nedhasade brallor varje dag. Rumporna är i och för sig nästan alltid fina men jag vill kunna välja vilka och när.

Inte älskar du väl grabbar som badar med kalsonger under badbyxorna? Snälla?

#6 - - Zorro:

Vad menar du förresten med bebiscykelhjälm? En som är för liten och/eller barnsligt designad?

#7 - - harpasione själv:

jomen en sån där helgjuten som går ner i nacken. Ryys!

Kalsongerna under badbyxorna ogillar jag.

#8 - - liten:

värre är när man ser ett pensionärspar med bebiscykelhjälmar i den beiga lilla bilen,är det min eller deras bilkörning som är farlig...jag bara undrar...

#9 - - Anonym:

När jag satt och pustade ut efter att sonen opererat bort brusten blindtarm i förrgår kväll då gruppälskade jag alla läkare och vetenskapsmän och upplysningsmän ända tillbaka till 1300-talet!! Men kunde trots min glädje inte låta bli att känna gruppilska mot alla hokuspokusmänniskor (kristalltroende, homeopater, healers, Jesusar, kiropraktorer som låtsas att de kan bota vadhelst, m fl) med vars inställning till kunskap och utveckling min son varit död vid det här laget - om de fått styra..



Jag är oändligt rik, jag ska ge pengar till ALS-forskning! Var hittar jag ett konto?

/H



#10 - - Anonym:

Bidrag till ALS-forskning kan ges via

Ulla-Karin Lindquists stiftelse:



900049-8



Mvh

/H

#11 - - Gise:

Ibland hatar jag alla som planerar och investerar, alla som ser framåt och har cykelhjälm.

Men bara ibland.

#12 - - liten:

jag avskyr alla barnvagnsmammor som står med en cigg i handen,men det är väll inte att hata???

#13 - - HME:

Min ryggmärgsreaktion när jag hör eller ser såna uttalanden om folks klädstil (när det inte är jag själv som sagt dem..) är att jag naturligt hör till den gruppen, till de stillösa, så om jag inte redan har attributet ifråga bör jag införskaffa det för att inte svika mitt ursprung. Fast i det här fallet föreligger ett undantag. Den där sortens hjälmar är ju det senaste i hjälmväg! Ute är den gamla sorten som hängt i sen 80-talet (sent 70-tal?) som liksom pekar både framåt och bakåt och är full med stora hål. Min tonåring som är rätt trendkänslig skulle helt klart ha en sån ny som går ner i nacken när han fick en ny.



Den modellen är därmed alldeles för inne för mig..

#14 - - KaosJenny:

Håller med om att hata är ett starkt ord och att någon måste ha uppdraget att möta människor som gjort vansinnigt dumma saker. Handlingar kan man hata men det är svårt att hata människan på tu man hand...

#15 - - Anonym:

Jag hatar alla som inte låter folk klä sig som de vill. Tror jag...

#16 - - O:

Jag tycker verkligt illa om att folk knölar ner servetter och bullformar i kaffekoppar och glas som skall diskas. Jag hatar dem inte för det, men förstår inte varför de gör det.

Mig själv kan jag hata ibland när jag sagt sådant som gör andra människor ledsna eller sårade.

Ha en skön kväll. Puss på pannan!

#17 - - Åsa Botshinda:

Hej Tina!

Jo vi fick också höra som små att "hata" säger man inte om tex fisk, då. Det har jag förståss fört vidare till mina barn.

Jag hatar verkligen alla nynazister och pedofiler.

Nynazisterna kastade sten in genom min väninnas ruta en liten bit från hennes sovande bebi. Anledningenvar att hennes son demonstrerat mot dom och de hade fotograferat sina fiender....

Tyvärr finns det endel nynazister här i Linköping. Förra året var jag med och skramlade och buade deras torgmöte. Det kändes BRA!! Jag hatar dom men skulle inte döda dem, men jag önskar att dom ramlade ner i Helvetes gapet, då skulle jag skratta!

Mammor och pappor som är medvetet elaka mot sina barn kan också ramla i.....

Vänligt men bestämt: Åsa B.

#18 - - Christer:

Det är lite sunt att hata lite ibland tycker jag. Precis som det är svårt att uppskatta glädje om man inte är ledsen ibland, behöver man hatet för att kunna älska! Sen ska ju inte hatet gå till mobbing, fysisk/psykiska övergrepp eller att att utrota folkgrupper. Men att i sin egen kamme få tycka illa om pensionärer med cykelhjälmar, nakenfisar i offentliga miljöer eller att folk FORTFARANDE röstar blått är ett sundhetstecken enligt mig!



Du e bäst H!