Tjoho!
Jag har överlevt oväntat länge.
Redan!
Har varit hos min läkare idag.
Eftersom jag inte hade några fysiska krämpor att åtgärda,
(jag säger ju det, jag är inte sjuk),
så passade vi på att diskutera mig som neurologpatient.
Med den form av sjukdomen jag har,
dvs att både armar, ben, tal och svalg är drabbade brukar överlevnaden vara bara några få år och med den försämring hon såg efter att jag opererade hålet i magen trodde hon inte jag skulle leva så här länge.
Haha!!
Och jag kommer inte att dö imorgon heller!
Upprymd är ordet.
Hur länge ska jag leva då?
Sommar 2010 är delmål ett, sa jag.
Minst.
Vilka faktorer är nu viktigast för hur länge det blir?
Lungorna, sa hon.
Att du andas och inte får lunginflammationer.
Ska jag tänka på, sa jag.
Men hon glömde många faktorer.
Att jag har tre barn.
Att jag spelar Betapet.
Att jag har en arme.
Att jag älskar sås.
Att jag måste se nästa avsnitt av Andra avenyn.
Att jag har en blogg.
Det är tungt.
Det är lätt
att leva.