Huset där allting bor

Vi tog fram en vitmålad piedestal i trä

och ställde en julkaktus i.


Mormors blombord, tänkte jag.


Jag skulle aldrig påstå att jag hade någon nära relation till vare sig min mormor eller min morfar.

De fanns där och var som de var tills de dog.


Mormor tyckte att fula djur, som flodhästar, lika gärna kunde utrotas

och definitivt inte behövde visas upp i tv.


Mormor tyckte att tecknade seriefigurer som Kalle Anka var fula och onödiga.


Mormor avfärdade folk som tyckte saker,

om de var skilda.


Mormor trodde inte på Gud och ett liv efter döden.

Hon visste.


Morfar var skogvaktare och kyrkvaktmästare,

och rökte pipa, snusade i näsan och drack kaffe på bit, på fatet.


De hade ett hus,

och det huset hade jag en nära relation till.


När man kom ner på morgonen satt de i köket,

nej morfar satt

och lyssnade på en blå radio.

Mormor stod.

Man fick limpsmörgås med korv eller Guttens kolamessmör.


Tusen detaljer,

infångade av alla sinnen,

finns kvar i minnet.


I hallen satt en blå randig strukturtapet av gummi.

På den en liten keramiktavla med en häst och texten:

"Visste hesten si makt, lät han ingen rida seg"

Hur många gånger stavade jag mig igenom den texten innan jag började få en aning om vad det betydde?


Extratoaletten i källaren.

Lukten där.


Karamellskålen på glasbordet.

Man fick ta,

ändå kändes det hemligt.

Ibland bröstkarameller eller fyllda honungskarameller,

och ibland min favorit, syrliga hårda gula och orange apelsinklyftor.


Tobaksdoften ur tennbägarna på det andra glasbordet.


Sidogarderoberna uppe i sovrummet.

Där fanns ett litet uppvridbart plåtdjur.

Bland annat.


Mellanrummet, som det hette,

med hörnskåpet med alla pappersdockorna.


Och det vita blombordet.


En gång gjorde mormor en storvulen satsning.

Från Svenska Journalen beställde hon,

till alla sina 13 barnbarn,

varsin t-shirt.

Gul

och tvärs över bröstet

ett rött hjärta och texten:


Vänlighet vinner

#1 - - cruella:

Tack för att du skriver. Vilka minnen som kom tillbaka. Gammelkarameller, bara det!

#2 - - Mattias Sigurdsson:

Karamellerna ja... När jag läste "honungskarameller" undrade jag om du glömt bort citrusklyftorna... men de dök upp de också.

Vänlighet vinner... Fan trot. Men så har jag heller inte låtit mig indoktrineras av Svenska Journalen sen de gånger jag väntade på att mamma kuratorn skulle ha tid att ta emot mig i vit rock och annorlunda uppsyn, så där som arbetande mödrar har, jämfört med hemma. BEN HUR gick som serie i Svenska Journalen, men det är alltid svårt att få ihop en hel följetong under väntrumsläsning. Undrar om Ben Hur tyckte att han vunnit särskilt mycket på sin vänlighet?

#3 - - Franck:

Så vackert du skriver dina minnen!

#4 - - Carina i skåne:

Hejsan

Har läst på din sida i några veckor nu sedan min kusin (din barndomsvän)Erica berättat om den. Du skriver helt fantastiskt. Ett minne som dyker upp från ditt hem där min kusin tog med mig är tex automatfotoserien som satt på eran anslagstavla (kommer in i automaten blir fotograferad och går ut). Den var så himla rolig, minns du den?

Ha det så jättebra och Kram från Carina i Lund.

PS! Har alla mormödrar syrliga hårda gula och orange apelsinklyftor att bjuda på?? Jag känner väl igen detta.

#5 - - Mari:

Guttens kolamessmör!!! Någon gång då och då hade vi det hemma. Inte hos mormor och morfar, utan där fick jag istället sötbehovet tillfredsställt med mörk sirap på en (jättestor!) matsked. Efteråt släckte jag törsten med vatten ur den (jättestora!)plåtskopan som alltid hängde bredvid kranen i bondköket...



Nu satte du igång mina minnen - tack!

#6 - - Gunilla:

Åh de oranga apesinklyftorna var så goda!

#7 - - Mari:

Min mormor hade också hon åsikter om TV. Hon tyckte att de "åbäka" sig i onödan när de sjöng t.ex.

Nu ska jag gå och se efter om Maja Hirasawa gör det.

#8 - - H:

Också min mormor och morfar.. Ha, de där reaktionära åsikterna hade jag ingen aning om. Hann du uppfatta dem själv eller har du fått höra av S.? Men ni träffades väl mer i och med Vad. Annars förstod jag ju så småningom att de var socialdemokrater, vilket var positivt eftersom de ändå tillhörde någon sorts medelklass på orten. Henns tre yngre bröder valde alla varsitt borgarparti om jag minns rätt. Typiskt syskon..



Huset finns som en sorts idealbild av ett hus i mitt huvud, även om jag inte minns så skarpt som du. Hästtavlan finns hos m o p, men dess ursprung hade jag förlagt till H-land.. Att Vänlighet Vinner-tröjorna kom från henne hade jag glömt också. Lilla V. har min nu!



Nån gång kunde man få spela med morfar. Han på dragspel, men vad jag spelade har jag glömt. Det borde väl ha varit blockflöjt, något annat kan vi väl inte ha baxat så långt. Det var roligt i alla fall. Och så fick man kamma hans vita hår som var tjockt o kvar och en och en halv cm långt uppe på huvudet.



/H

#9 - - Irving:

Min mormor var bara hjärtinnerligt god och snäll, hon skulle nog aldrig kommit på tanken att klanka ner på något hos någon. Att sitta i hennes kök en kväll med varm choklad i sin mugg och kvällsmörkret utanför. Höra klockans tickande och tv:n från rummet där morfar satt. Mormor mitt emot på andra sidan bordet eller pysslandes vid diskbänken. Att doppa skivor i chokladen så de blev sådär lagom mjuka. Och skålen med snällkarameller. Som ju egentligen var helt vanliga geléhallon, men som helt klart botade om man var på dåligt humör. Eller att sitta inne på schäslongen och se upp mot den snötäckta skogen. Värmen och suset från elementet, och mormors klackar som klapprade runt när hon pysslade. Höjden av trygghet. När vi såg på tv tillsammans och de slogs eller ställde till det i programmet sa mormor alltid- "stackars den som ska städa upp efter den där inspelningen". Det tog liksom udden ur det hela om det såg läskigt ut. Och en gång, när hon kom in i rummet med en kaffebricka i händerna, passerade hon under lampan med dansedockor hängandes under. Dockornas piprensefötter fastnade i mormors peruk och där blev den hängandes medan mormor gick vidare. Sån var min mormor.

#10 - - Elin:

Håhåjaja. Också min mormor och morfar. Fast jag är och var ju så liten... Men huset, och de små detaljerna och lukterna i huset, de sitter djupt och säkert för evigt i minnet. Kommer också tydligt ihåg att ni tre stora absolut alltid skulle leka "tre dar i buren" på övervåningen. Som vanligt trodde jag att jag var med i leken, men egentligen tror jag att ni bara skickade ner mig till mormor i köket efter kalaspuffar och hårt bröd att mata er med.

#11 - - Otsi:

Å - honungskaramellerna. Mmmmm.... de var goda. Kan man köpa såna fortfarande måntro? Och citrusklyftorna - hos min rara mormor också. Och nån slags silkeskuddar också förresten, tror jag de hette. Minns du några sådana? Och alla böcker från bokklubben Svalan och från lite varstans - Bernhard Nordh och Sigge Stark och så alla arbetarförfattarna förstås. Tack för alla minnesglimtar du väcker.

#12 - - KaosJenny:

Underbart, det blir liksom inte samma sak att komma hem med två kilo godis som man öst ner i en påse. Jag har också ätit lovliga-men-kändes-nästan-förbjudna godisar i form av citrusmånar och silkeskuddar... Tack..

#13 - - Mattias Sigurdsson:

Silkeskuddar absolut. Och kungen av Danmark.

#14 - - MB:

Vad tyckte damen om melodifestivalen?

#15 - - AnnaMaria:

Som andra skrivit så satte minneskarusellen igång av det du skrivit. Tack för att du delar med dig. Jag har alltid varit så fascinerad av andras barndomsminnen. Skrev en gång ned en av mina vänners barndomsminnen. Det hade blvit en fin barnbok tror jag. Nu ligger de i någon låda i förådet.

Min mormor, eller mommo som vi kallade henne, var också en godhjärtad mommo. Ensån där som alltid hade ett fint förkläde, som såg ut som en halv klänning, på sig. Hon doftade alltid gott utan att ha parfym. Mina starkaste minnen är från vår sommarstuga. Vi barn vaknade alltid tidigt men trots det var alltid mommo vaken när vi kom upp. Hon hade redan gjort té och tagit fram franskbröd, falu rågrut, smör och ost som vi åt ute på verandan. När det kommer till karameller så hade min mormor alltid Fazers ananaskarameller som såg ut som små hjul med ekrar. Ibland hade hon mintknappar, som nonstop fast med chokladmint i. Hemma hos mommo fanns det tv, men vi var mer intresserade av hennes fina gramofon med fantastiska funktioner. Man satte in skivan på en lång pinne, slog på rätt hastighet och när skivtallriken började snurra så släpptes skivan ner och skivarmen kom och landade på rätt spår. Det som spelades var Anna-Lena Löfgren som sjöng Lyckliga gatan.

#16 - - Kusin Maria:

Lukter minns man, toan i källaren med väggar av massonit! När jag för första gången kom in i källaren i huset jag nu bor i, kände jag igen lukten. Den påminde om Hedgatan 13, källarlukt med gammalt skafferi, inte mögel bara källare. Pappersdocksskåpet hade också en speciell doft liksom farmors äggskalsvatten till blommorna. Blomvattnet som min pappa en gång hällde ut och farmor sa "du ska inte rackes med mig och mina äggskal". Härliga minnen. En annan sak jag tänker om vår farmor/mormor, hon var en en sån där gumma med rund överkropp i blommig polyesterklänning och två smala ben som stack ut. Dom gummorna ser man inte längre.