Semester
Ibland sitter jag där med kaffet i glaset och sugröret i munnen,
men det går inte.
Få saker gör mig så förbannat frustrerad.
Jag kan få kaffet direkt i magen för att slippa huvudvärk
men nu skulle jag ju på skidläger.
När man ska sitta i färdtjänstbussen fyra timmar,
fälla upp mobil lyft,
ta sig i stuga
och packa fram toastol
innan man får kissa
vill man inte ha kaffe.
Inte vill man ha huvudvärk heller
så nu är jag tillfälligt koffeinfri.
Inte så gott.
Men praktiskt.
Vi gör så här när vi ska ha skidläger:
Vi hyr en stuga för tolv
och så åker vi dit tjugo personer,
varav en med permobil, mobil lyft och toastol.
Lägger ett assistentschema så två vuxna hela tiden tar hand om mig,
matlagning och små kusiner som inte vill åka skidor.
Jag var nästan ute i backen en gång
men då körde permobilen fast
och jag fick titta på utsikten medan sju vuxna slet sig svettiga och blodiga innan jag var flott.
Jag har bastat.
Jag har fått ansiktsbehandling och massage,
och blivit kliad med huvudkliare.
Jag har ätit god sås.
Jag har skrattat.
Jag har inte åkt skidor.
PS Puss i pannan funkar!
Vare sig man känner mig väl eller knappt alls.
Blodiga? Nu tar du väl i ändå?
Tack för ett gott skratt, Tina.
Själv gick jag i sand i helgen. Floden Itata är nästan uttorkad, minst två hundra meter får man gå över het sand för att komma till vattnet. Man kan balansera på broräckets skugga och leka att man ramlar ner och slår ihjäl sig, eller överlever, som man själv vill och väljer. Man kan slå ihjäl sig varannan gång och överleva varannan om man känner för det.
Alltnog... Sen gick vi till en pöl på den uttorkade sidan, i vilken fyra stora karpar blivit kvar och nu rörde sig halvt synligt och halvt mystiskt. Spännande för både Emil och mig. Vidare svirrade stora trollsländor över pölen, som sagt var - Aeschna av något slag. Inga krokus här inte, utan full sommarvärme, fast snart går det mot höst.