Åka med
Han har status och moped.
Du bara en oväxlad cykel.
Han nickar,
du får lägga handen på hans axel och åka med.
Statusen och kraften
går genom armen
och så får du del.
Jag gör det ofta nuförtiden.
När något av mina barn häller upp ett stort glas mjölk
smyger min hand upp på axeln
och ligger kvar tills glaset är urdrucket.
Djupa ljudliga klunkar.
När jag var på Väns examenskonsert på musikhögskolan
kisade jag och lät handen glida upp på axeln,
och då stod jag nästan där.
Solveigs sång
sjöng vi.
När det spelas kubb här ute.
Bara att köra dit med permobilen,
upp med handen
och så är man med.
Alltid den som vinner förstås.
Så om du känner en tyngd på din axel...
ÅH, det vill vi säkert allihop! Jag har känt den där handen vid många tillfällen redan. Vill gärna ha den där. Nu brukar den vara med när jag springer i skogen, allra helst motionsslingan i Hemlingby - det är så mjukt att springa där och samtidigt hör du väl enkelbeckasinen och ser blåsipporna? Eller kanske tvärtom - för vet du, du är ju nästan kapabel till vad som helst.