Bot?

Läste ni om den nya stamcellsmedicinen mot Parkinsson och ALS i fredags?


Det gjorde jag.

Men jag är skeptisk förstås.

Låter alltid som att NU,

NU har vi det!

I själva verket återstår år av tester innan ett läkemedel finns på marknaden.

Och då fungerar det bara bromsande på nyligen diagnosticerade.


Efter en stund kommer ändå tanken

att tänk om,

tänk om jag genom ett antal injektioner i hjärnans hålrum

skulle få nya nerver att växa fram till de övergivna musklerna,

som skulle få kraft igen och börja växa .


Det skulle ta tid förstås.


Men en dag skulle benen bära mig.

En dag skulle jag kunna vända mig i sängen,

och rulla över i sängen bredvid.

En dag stå där med sekatören i hand, knipsa i päronträdet och svära över att det inte finns någon bra stege.


Vilken lycka!


Men det kommer krypande en sval rädsla att allt skulle bli som vanligt.

Kan någon förstå?

Sen en kall rädsla över den rädslan.

Har jag blivit ett med min sjukdom?

Vill jag inte bli frisk?


Jo, det vill jag!

Gärna en injektion i hjärnans hålrum.

#1 - - Jenny:

Var kunde man läsa om det? Jag såg nån som skrev om det i bloggen. Jag tänkte direkt att det skulle vara toppen om du nu äntligen kunde få bli frisk!! Vad stod det mer? Berätta, eller länka.

#2 - - Franck:

Nog kan jag förstå hur hoppet om medicin flyttar dig till 'myren' rent känslomässigt (gungflyn, hål och vatten). Risken att bli besviken, och hur besvikelsen kommer kännas påtaglig, mycket obehaglig och kanske driva dig mot hopplöshet? Vem önskar någon annan det? Vem önskar en medmänniska det? Men hur länge sitter obehagligheten i? Vem kan beskriva detta bättre än du! Sval rädsla och kall - men vi står kvar och hoppas med dig!

#3 - - ulrika:

Fina Tina!

#4 - - wettexvärlden:

Jag önskar av hela mitt hjärta att det kommer en sådan medicin. Och att du får klippa päronkvistar igen. Av hela mitt hjärta!

Bara du tar dig tid att skriva, sen, då, när du egentligen kan vara ute och springa i gräset.

#5 - - Otsi:

Läste också nyheten, och hoppades och hoppas ännu och tänker på dig av hela mitt hjärta. Och så håller jag med Wettexvärlsen - du fortsätter väl skriva ändå, i så fall? Snälla... puss på pannan

#6 - - simon:

tack för dina fina texter mvh simon