Egentligen
"Jag är människa. Intet mänskligt är mig främmande."
Undrade vem som sagt det?
Jesus?
Hmm, Clas Ohlsson?
Nej, Terentius (195-159 f Kr).
I en komedi.
Skojade han?
Jag skojar inte.
Intet mänskligt är mig främmande.
Jag är den som alltid i alla diskussioner, om inte försvarat, så åtminstone förklarat allt från våldtäkter till heminredning och nationalekonomi.
Försökt förklara.
Betyder inte att tycka om eller acceptera allting
utan att vilja förstå allting människor gör.
Även välgörenhetsgalor.
Det man hyser ska bo inombords.
Men när mormor gick förbi tvn med naturfilmen på
kunde hon inte låta bli att muttra:
- Flodhästar, de är så fula så de borde utrotas.
Pysa agg.
Men ska man pysa agg på sin blogg?
Man vill ju inte bli som Alex Schulman.
Ja, visst vill man försöka förstå. Men just välgörenhetsgalor är så mystiskt motsägelsefulla så känslorna slår kullerbytta på grund av alla tvära kast och man fattar inte hur man känner sig, utsatt för en så märklig upplevelse... Jag härdar bara ut i några få minuter.
Och att pysa sådär lite lagom lättar på trycket och är säkert mest nyttigt!