Går det här?

Jag skrumpnar inifrån av att inte kunna prata.


Jag kan säga "armen",

så att det nästan låter som armen.

Det är i alla fall en del som förstår och hjälper mig att flytta armen hit eller dit.


Med huvudet kan jag säga ja och nej och i bästa fall upp.

Jag vet inte

och

det spelar ingen roll,

saknar jag ofta.

Nej, jag kan inte rycka på axlarna.


Armen, ja, nej, upp, inga vidare samtal blir det av det.


Jag har ju datorn,

jag har ju datorn,

ja jag har ju datorn.


Tack och lov för datorn

så jag kan säga vad jag vill.


Men

den duger inte till samtal med fler än en tålmodig,

inte till gräl, skämt eller att ropa

Hej Åsa!

tvärs över gården.


Din skitstövel!

tar 20 sekunder att skriva

och läses upp av en torr känslolös röst.

Tur att jag inte brukar kalla folk skitstövel.


Jag brukar prata med grannar på gården,

kompisar jag möter på stan eller

träffar i diskussionsklubben,

på matlaget.

Jag brukar prata med arbetskamrater,

föräldrar och syskon.

Jag brukar prata med Mannen och våra barn.


Brukade.


Faan.


Det här vore ingenting,

ingenting,

om jag bara hade min röst.


Då kunde jag vara jag.

Jag kunde visa att jag var jag.


Nu skrumpnar jag inifrån

bakom skenet av att jag är jag.

Relationer skrumpnar.


Måste hela tiden tänka:

om jag inte ens hade datorn

skulle jag tänka

att detta vore ingenting

om jag bara hade en dator.


Måste hitta det som blåser upp inifrån.

Ta in.

Se, läsa, lyssna, uppleva.

Skratta.


Annars blir tystnaden min död.


Kommentarer
Postat av: Anonym

ja...så klockrent du beskriver det stora och det lilla- och i detta så känner jag verkligen med dig! trots att du är mitt i bland de dina och dina fina barn så visst behövs den "riktiga " rösten ibland och ganska ofta och helst hela tiden! att du kan "skälla" med ögonen vet du kanske att du kan?( nu var det ett tag sedan dottern sa det här, men då menade hon det:) ) och kan du det så är jag helt säker på att du kan säga skitstövel coh jag älskar dig oxå!!!! så att de som ska veta det vet!

Ofelia tappade tillfälligt rösten efter narkos på USÖ då hon var sövd med luftslang i halsen- vad snopen hon blev:) då hon inte "sa något" ...puss på pannan/U

2009-05-01 @ 20:20:27
Postat av: maria

Tina det känns som din röst hörs, den finns där. en kort kommentar på datorn= tusen ord.

2009-05-02 @ 07:53:51
Postat av: Gise

Min mamma som också har cancer sa

"Tur att man inte smittar"

Hon tänkte på förr, då man hade TBC och blev isolerad.

Tur att du har datorn, mot isoleringen.

Men, som du säger, rösten är en en stor del av personligheten,

jag kan inte ens föreställa mig fastän jag försökt... Gise

2009-05-02 @ 08:44:04
Postat av: Elin

Fast tro aldrig att vi misstar oss på dig bara för att du är tyst. Jag vet vem du är, lika mycket eller lite som jag vetat vem du är i hela mitt liv. Jag ser dig, just dig, ändå. Och jag hör dig fortfarande. Ofta. Det måste gå.

2009-05-02 @ 16:28:55
Postat av: Gudrun G

När jag träffade dig häromdagen slogs jag av att du är så mycket du! Hade inte sett dig på relativt lång tid, trodde du skulle vara förändrad, men inte, du utstrålar dig, glad,positiv och varm. Dina ögon ger respons,men visst saknar jag talet. Det vore väl konstigt annars. Så klart saknar du det också, såklart blir du vansinnigt irreterad över att inte kunna ge rappa, fyndiga svar. Men håll i, håll ut Tina.



Kram

2009-05-02 @ 18:52:17
Postat av: AnnaMaria

Jag lånar helt ogenerat Elins ord, exakt!

2009-05-02 @ 18:57:14
Postat av: Ylva L

Ja, det enda vi kan säga är väl just det - att vi ser dig, hör vad du skulle kunna ha sagt. Men samtalet, ropet över gården, frågan man vill ställa, ett vänligt godnatt...är väl ingen av oss som tvivlar på att vi skulle känna det minst lika jävligt som du beskriver det, om det var vi som inte kunde.



Du - ditt valborgstal. Det är ju så fulländat, så fint, så viktigt, så ÅH! Och återigen POESI på högsta nivå. Det är ju inte helt helt galet att tro att det nästa år blir uppläst på 10 platser, året efter på 50 platser osv. Det skulle kanske kunna låta som klyschor ur någon lättings mun, men man kanske kan göra någon klausul - att den som läser upp det måste sitta ensam i en timma först och begrunda texten - då kanske det går bra? Visst finns det hopp om att folk kan förstå utan att själva hamna i rullstol/på intensiven? Det är ju det jag så gärna vill tro. Att det går att få folk att välja sin rätta väg, utan att behöva komma till den väldigt branta backen. Det är ju inte alla som är så bra som du på att precisionsköra på kanten, samtidigt som du ler och känner solen värma ditt hjärta.



Massor med tårar och kärlek ikväll!

2009-05-02 @ 22:04:25
Postat av: HME

Jag hoppas att du regelbundet bokar in familjemedlemmarna och andra för en fokuserad chat? Det måste ju som sagt vara väldigt tröttsamt att försöka bryta in och vara spontan när det är flera på en gång. Istället får du kanske samla ihop tankar och intryck och klagomål till ett senare tillfälle. Du ser och hör dem men får vänta med att interagera.. Det blir mer som brevväxling kanske?



Är det en trösterik eller en sorglig bild tycker du? Att du liksom rest iväg en bit och måste brevväxla, men får ha ögon och öron kvar, till skillnad mot just forna tiders TBC-sjuka.



Kram, HME

2009-05-02 @ 22:19:09
Postat av: Mattias Sigurdsson

:-(

Hårda bud såpass långt från Mellerud.

Ibland gör det lite ont att läsa din blogg. I betydelsen som har med smärta att göra. Inte den andra.

2009-05-03 @ 00:14:53
Postat av: Jenny

Jag hatar också att du inte har din röst. Jag hatar att du inte kan prata utan din dator. Jag hatar det verkligen. Jag är så glad över att du kan chatta på msn i alla fall. Din dator hör jag typ aldrig, jag är typ döv.

2009-05-07 @ 21:18:31
URL: http://frokenlyckligtlottad.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0