harpasione

Nog borde de kunnat fixa något annat ljud... Med dagens tekniska utveckling borde man ju kunna välja själv. Underbara du Kram

Den andas åt dig, Tina. Den fungerar. Du lever!

Nej, det är inte respektlöst. Och om så skulle vara, varför inte? Inte förminskas du av lite pling.

Jag tycker ALS är respektlöst mot själva livet! Så då kan väl respiratorns tjut få vara som en vuvuzela-fanfar för livet!

Härligt att du är tillbaka och biter ifrån, akta tungan bara. ASL-patienter kan vara ganska bitska ibland. Min Gerd ramlade en gång och bet en stor flisa ur furugolvet.

Kram!

Minst sagt respektlöst.



Vilket annat ljud hade du velat haft? Varnande orangutang? Introt till God save the queen? En arg dotter som skriker Hallå, kan vi få lite uppmärksamhet här va?

För en vegetarian låter det respektlöst mot den stackars grisen att efter ett eländigt liv stekas i ugnen!Kusturica hade kanske sagt:I feel the same but different.Hoppas morgondagen känns ljusare igen :-)) (=den spirande dubbelhakan!)

Vadå? Vi är väldigt lika grisar, det vet du. De är inte respektlösa. Hoppas bara han inte grymtar dig i örat hela tiden

Hej Tina, härligt att höra dig igen. Jag försöker begripa hur det är att ligga i respirator... en förkyld bebis som sover och inte ska vakna...det är en stark bild...

Här i Skåne regnar det och blåser stormvindar. Jag känner kylan mot min hud när jag går till brevlådan i morgonrock, jag känner doften av höst. Dofter är portar till det förflutna, till det djuriska, griskultingar som luktar sött och varmt, våt hundpäls, melankoliska och lyckliga. Jag är ledsen för att du inte har dina dofter kvar. Jag är glad för allt det du har kvar. Nuet. Kärleken. Humorn. Din kärna. Stor storkram. Sanna

Hm, vilket ljus vill du ha? Ett brandlarm? Eller valsång? Eller något mitt emellan...Ah, what ever, du har din kärna intakt och jag tackar för det!

Den hjälper dig att orka. Larmljudet ÄR hemskt men ska ju kunna väcka uppmärksamhet så du får hjälp snabbt när det behövs.

Julskinka? Ne, en vitlöksspäckad lammstek på rosmarinbädd! Om det nu inte går att byta larmsignal får du byta metafor ;)

Apropå fläsklägg och julskinka.....

Jag var på min årskoll för diabetes med mera..hjärta kärl....ja allt som vi diabetiker drabbas av och....apropå ovan nämnda fläsklägg....JAG HADE GÅTT UPP 7 KILO.....alla värden var åt he-...... Fet klumpig och med högt blodsocker och ett blodtryck som satt ovanför öronen for jag hem deppig som en julskinka som förlorat grisen....eller om det var tvärtom....

Började sjunga visan Sven Lind tjock och trind får gå på snedden in genom grind. Sven Lindh tjock och trind måntårar rullar på hans flsäkfeta kind. Sven Lind tjock och trind ....ja ungefär så.



Min medicinering skulle ökas och det ska bli ny koll om tre månader...Sven Lind tjock och trind



Så Tina....som en fläsklägg känner jag mej

en svettig febrig pastej

dallrande i mina konturer

som liknar

små´degklumpsfigurer

julskinkan fläskar därbak

och den får brakskitens smak



---------------

I natt har jag lyssnat till regnet och i mina tankar ofta varit i din närhet Tina



Allt gott till dej från Mora



Kramar från



sven lind.....tjock och trind

Du har fått "The Machine that goes PING" ur Monty Pythons Meningen med livet. Och, nja det är väl lite si och så med respekten där...

Signal à la flyglarm skulle kanske va rätt effektfullt. Eller det bnöööööp-ljud som skär genom luften när könumren bläddras fram på USÖ:s provtagningsmottagning. Det ljudet kan väcka en rauk till liv, tror jag. Hmmmm, kanske inte är så illa, med stektermometer-plinget. Lite svenskt lagom, så där ;)

Fy 17 vad rolig du är! Var får du allt ifrån?! Kramen och allt sånt.

Mjauuu! Jag kan jama in ett av mina vackraste jam-kvitter-spinn och de kan få göra det till ditt larm? Om du tycker om katter!?

Idag har jag lyssnat på ditt Sommarprogram. Det ger eftertanke och perspektiv, och tog mig till din blogg. Så annorlunda och så lika bloggar kan vara. Din blogg mitt i allt så levande, min blogg mer kämpande för liv, men kattliv. Bara en katt, säger många. Men visst vill vi finnas också...

Jag ska tassa ihop en tanke om dig i min spalt i morgon - vet att det inte kanske inte förändrar en enda millimeter av DIN tillvaro. Men jag tror att din berättelse är värd att föra till mina läsare också. Just nu försöker jag bara få morrhåren att sluta skälva av rörelse.

Och försöker tassa in och besöka dig i drömmen, som en mjuk nosbuff på din kind - så här en fullmånenatt!

TassKramar Wikki

förstår att det blir en märklig känsla att lika sitt larm med en färdig julskinka men å andra sidan HAR du ett larm. Det måste tyda på att du är viktig. Vi är många som skulle kunna sluta andas utan nämnbar reaktion från omvärden. KRAM

Varför inte en skällande hund som larmljud?

Många kommentarer får du och vet ej om du läst min tidigare men bjuder på minnet från en Appelsincirkus eller en vintertur till Kalltjärn som finns bland minnerna som finns i livets ryggsäck.

Konstig stektermometer du har = )

Och det oerhört respektlöst!

Vad skulle vi göra utan dig? Du målar bilder med dina ord och får oss att gå runt och fundera på hur olika larm skulle kunna låta. Eftersom jag bor vid havet tycker jag att ett sånt där långt bröl som färjorna ger ifrån sig hade varit häftigt. Det ljudet får de flesta att stå i givakt. Kunde se rätt lustigt ut på avdelningen.



Skönt att du är med oss. Puss på pannan!

Jag vet inte, men du får mig att känna en enorm respekt för vilket liv som helst, framför allt mitt eget.



Respekt, tacksamhet, glädje, hopp, förmåga att vara i nuet. Du är en fantastisk förebild och jag är så glad att du finns.



När jag läser din blogg undrar jag aldrig vad meningen med någonting är. Den finns ju där i alla detaljer man så lätt bara springer förbi om man tror att livet ska vara en halv evighet.



Men jag har slutat springa förbi allt det där, och jag har slutat vara rädd.



Tack så mycket.

Har flyttat yngste sonen som börjat på utbildning efter Gymnasiet. Känns ensamt här hemma, men det känns som om han kommit till en stad med mycket värme och en del hemkänsla. Vart han flyttat? Örebro förstås, tänkte mycket på dej Harpasione när jag var där idag.