,Vaken igen!
Men faktum är att missmodet griper efter mig.
Jag har några stora problem som förpestar min tillvaro.
När jag inte andas genom näsan längre så känner jag ingen doft.
Alltså ingen doft.
Inte när rumskamraten på IVA bajsar men inget annat heller. Trodde aldrig det skulle göra tillVaron så fattig.
Sen smakar det ännu mer besk apa i hela munnen än förut. Har väl med näsan att göra också kan jag tro.
Folk, jag har munsprej av olika slag. Har sprejat både vitt vin och passionsläsk men det har ju så kortvarig effekt.
Sen biter jag mig i tungan.
Varje gång någon nuddar vid grejen som sitter i hålet i halsen utlöses en hostreflex. När jag hostar sticker tungan ut och jag hinner inte alltid dra in den innan käftarna slår igen som på en stridstränad pitbull. Det gör ont.
Men saker och ting har gjort ont och tagits ifrån mig förut.
Återkommer.
Jag sitter här och småskäms för en tidigare kommentar. Jag förstår att en lunginflammation och dygn på IVA inte är någon sinekur. Inget vilohem.
Vad gäller ovanstående... Acceptera. Nånstans mellan 50 och 20 000 gånger lättare sagt än gjort (beroende på vem man är). Men det enda som hjälper. Ju. Du klarar det, du är gränslöst stark! Därmed inte sagt att du snyter det ur näsan, det gör ingen.
Hade gärna velat hålla om dig en stund. Berätta om trollsländorna. De svirrar.