Pratar jag?

Nu kan jag ju inte prata.

Jag undrar

om tankarna förändras av det?

 

Jag har försökt vara uppmärksam på hur jag tänker.

Jag tror att jag verkligen slutat prata.

Det jag formulerar för mig själv är i skriven form,

eller elakheter,

onda repliker som det aldrig skulle falla mig in att uttala.

 

Att ”prata” via datorn är ju inte att prata

lär man sig efter ett tag.

Det går inte att hänga med i ett vanligt samtal.

Du anar inte hur snabbt du glömmer och går vidare när du pratar.

Jag kan höra något intressant i ett samtal.

Trettio sekunder senare, när min kommentar är formulerad och jag klickar på tala,

ser folk ut som frågetecken.

De har hunnit byta ämne och helt glömt vad som var på tapeten för en minut sedan.

Prata är här och nu.

 

Jag pratar inte längre,

jag skriver.

 

Fast jag försöker säga något ord ibland så jag ska märka när förmågan börjar återvända…

#1 - - Mari:

Ja, hur nära ligger tanke och tal egentligen? Det tål att tänka på. Men jag måste säga att på senare tid när jag har suttit bredvid dig och pratat, har det efteråt känts som om du faktiskt har PRATAT med mig. Men det är såklart svårare om man är fler än två...

#2 - - Mattias Sigurdsson:

Efter att ha läst Maris kommentar kommer jag att tänka på en bild på en häst jag tog nyss. Jag kände att det försiggick prat där. Prat ryms i tystnad, liksom. Well, det är kanske en avvikelse från ämnet. Vad jag menar är att om man bortser från allt det tekniska som prat innebär, som att man faktiskt vill att nån ska stänga kylskåpsdörren eller stanna hemma i natt, och bara siktar in sig på det gemenskapsskapande... Så går det nog att prata även ordlöst. Åtminstone ibland.

#3 - - Kristina:

Tankarna får ju mer tid och plats om man inte pratar. Något borde ju hända med tankarna, beroende på person.

När jag läser det du skrivit slås jag ofta av att du tänker/skriver så fritt och fantasifullt, utan gränser.(usch vad stelt det låter)Men det kanske du alltid har gjort?

#4 - - Mattias Sigurdsson:

Kristina: Det har hon alltid gjort. Alltid skvatt galen, fast på ett mycket diskret sätt, gränsande till normalitet. :-)

#5 - - Kakan:

Tänkte bara på det där med snabba diskussioner: ibland verkar det faktiskt som om diskussionsdeltagarnas kommentarer inte passerat hjärnan och då är det klart det går fort.

#6 - - Isabella:

Skriven text kan i många fall låta väldigt "pratig", speciellt i bloggvärlden. Onödiga slaskord, avbrutna tankar, spretigt innehåll och svamligt språk. Visst, det kan vara trevligt med pratig text ibland, men helst läser man ändå texter med tydligt tankeinnehåll, hur galna tankarna än kan vara. Som här! :-)