Pratar jag?
Nu kan jag ju inte prata.
Jag undrar
om tankarna förändras av det?
Jag har försökt vara uppmärksam på hur jag tänker.
Jag tror att jag verkligen slutat prata.
Det jag formulerar för mig själv är i skriven form,
eller elakheter,
onda repliker som det aldrig skulle falla mig in att uttala.
Att ”prata” via datorn är ju inte att prata
lär man sig efter ett tag.
Det går inte att hänga med i ett vanligt samtal.
Du anar inte hur snabbt du glömmer och går vidare när du pratar.
Jag kan höra något intressant i ett samtal.
Trettio sekunder senare, när min kommentar är formulerad och jag klickar på tala,
ser folk ut som frågetecken.
De har hunnit byta ämne och helt glömt vad som var på tapeten för en minut sedan.
Prata är här och nu.
Jag pratar inte längre,
jag skriver.
Fast jag försöker säga något ord ibland så jag ska märka när förmågan börjar återvända…
Ja, hur nära ligger tanke och tal egentligen? Det tål att tänka på. Men jag måste säga att på senare tid när jag har suttit bredvid dig och pratat, har det efteråt känts som om du faktiskt har PRATAT med mig. Men det är såklart svårare om man är fler än två...