Sören
Jag var lite kär i Sören.
Några år efter gymnasiet hörde jag att han tagit livet av sig.
Jag tror till och med att jag såg dödsannonsen.
Men det gick inte in.
Under alla år som gått har jag ideligen drömt att jag har träffat Sören.
Vi möts, vi kramas, vi är glada.
Jag säger: Men, jag trodde du var död!
Han säger: Nej då, det var bara ett rykte. ,
Alltid samma känsla av glädje och lättnad.
Ibland kommer jag ihåg drömmen genast när jag vaknar. Då ligger jag och tänker på vad som är sant och inte sant.
Ibland ligger drömmen kvar gömd tills nästa gång Sören dyker upp i tankarna. Då är jag helt säker på att han lever, jo, för jag träffade ju honom för ett tag sen, vänta när var det...
Nu var det längesen jag drömde drömmen. Hoppas den kommer tillbaka.
Jag skulle så gärna vilja att det här inlägget når fram till Sörens mamma, om hon lever.
Större under än så har skett på den här bloggen.
Jag väntar och ser.