Pertula

 

När jag var liten lekte vi kontor.

 

Jag knyckte blanketter när jag var med mamma på posten eller banken.

Uttag, insättning, överföring.

Det var väl i stort sett vad som behövdes.

 

Min kompis hade en stamkund som hette Pertula.

Pertula brukade spelas av en liten luden eskimådocka.

Pertula var så blyg så man måste ta upp honom i knäet för att få veta vad han egentligen ville.

På vårt kontor kunde man nog få hjälp med det mesta.

Det var alltid roligt när Pertula kom.

 

Nästa gång barnen inte har något att göra ska jag föreslå Kontor.

 

Till er föreslår jag denna vecka:

Cafe Accordion Orchestra

 

Nu åker jag på skidläger.

Det blir nog snowboard i år…

#1 - - Michael K:

Kul att ses, det var för länge sedan. Här kommer mitt veckans musiktips - en tydlig kontrast och inte faller alla i smak. Men det är en av mina favoriter, jobbig ibland, men lämnar få oberörd... Och så är dem från Schweiz också ;-) The Young Gods. Finns en del på Spotify...

#2 - - Anonym:

Du e grym!

#3 - - Ylva L:

När dottern var i leka kontor-åldern, så lekte hon och en kompis en gång "resa till Afrika". Vi lyfte bort halva sängen - så sockeln kunde bli en båt. De var självgående och sysselsatta otroligt lång tid. Vi föräldrar var mycket nöjda med att de lekte så bra, och att vi fick tid att göra annat. Vi var nog inte på det klara med vad exakt leken gick ut på.



Men efteråt förstod vi att leken inte handlade om Afrika och heller inte just resan dit - leken handlade om att packa. De hade länsat påslådan och gått runt i huset och noggrannt valt ut allt som såg ut att behövas för en resa till Afrika. När de var klart visade de resultatet - 20 proppfulla påsar i båten. Kul! Tyvärr ingick det inte i leken att packa upp, varken i Afrika eller i vårt hus. De hade ju dessutom inte en susning var grejorna skulle vara....



Så kontor låter ju smidigt och bra. FAST jag tror du överskattar dina barns barnasinne, betalar de inte sina egna räkningar över internet redan?

#4 - - andra Ylva L:

Att fylla i postens blanketter var roligast. Man kände sig så vuxen.

Har någon förresten berättat för dig att du starkt påminner om Merete Mazarella? I ditt sätt att skriva alltså. jag menar förstås att hon påminner om dig.

Har just läst hennes "Resa med rabatt" om att bli pensionär. Hon är väldans underhållande. Hon kan vara allvarlig också, Tex när hon skriver om åldrandet:

"Men nu: Är det inte längre cancer jag oroar mig för. Eller allmän ålderdomssvaghet.Vad jag är räddast för, slår det mig, är demens eller en stroke: att mista språket, orden. Att inte kunna tala, skriva. Utan språket vore jag inte jag"



Vad jag är glad att du kan skriva!

#5 - - Mattias Sigurdsson:

Stämplar körde man på den tiden. Och hålslag.



Det är inte så mycket stämplar och hålslag nuförtiden känns det som. Fast det har blivit vanligare med långa pappersremsor med små hål i, såna som man river av från kanterna.



Spetsiga pinnar att trä upp kvitton på verkar också vara på tillbakagång. Men det var aldrig någon riktig lämplig leksak.



Själv har jag gått och köpt en Blackberry. Jojo. På riktigt.

#6 - - MS igen:

Ylva: Om grejen ska vara att koppla till finlandssvenska poetissor (det har varken du eller nån annan sagt att det ska, men jag passar på...) så vill jag dra en lans för Ulla Ohlin. Hon håller också enkelhetens och vardagens fana högt.

#7 - - Pertula:

Jag önskar hjälp. Mitt liv har gått i baklås. Jag har hamnat i en malström, simmar mestadels ännu med starka simtag, men hur kommer jag vidare? Framåt, bakåt, åt sidan, uppåt eller nedåt? Kanske kan jag få svar om jag fyller i en blankett i vilken man kan ange problemet i en särskild ruta. Jag vill sitta i knä då. Hjälp.

#8 - - Francke:

Du har tappat ditt ord

och din papperslapp

du barfotabarn i livet.

Så sitter du åter på handlarns trapp

och gråter så övergivet.



Vad var det för ord?

Var det långt eller kort?

Var det väl eller illa skrivet?

Tänk efter nu – förrn vi föser dig bort

du barfotabarn i livet.



Var det ett ord?

Var det panå eller trikå?

Eller en luden eskimå?

Fyll nu i blanketten, sätt ditt kryss

du knäsittarkund i klivet.



Vanvördigast / Mannen utan nyckel

#9 - - mAria:

Nej, kontor var tråkigt. Pappa hade jobbet hemma i huset. Men om vintern gjorde vi snögrottor, tunnlar, gångar. Den här vintern har varit frestande, väldigt.