harpasione

Jag älskar rutiner.

Jag älskar ännu mer att bryta rutiner.

För att kunna bryta dem måste man ha dem

och ju fastare desto effektfullare blir brottet.

Idag ska jag bygga,

inte bryta.

Kissa klockan tolv,

soppa halv ett.

Jacka, sovsäck, mössa,

sitta i solen.

Lilla sonen kommer hem och äter något och jag säger ta nu allt på en gång så du inte går och småäter hela eftermiddagen och han säger jag vet mamma…

Kanske vi ser några avsnitt av Fåret Shaun,

en ny men ack så trevlig rutin.

Kissa igen.

Kanske ögondroppar

sen går assistenterna hem.

Alla kommer hem.

Mannen lagar mat.

Hela mitt inre krullar och vrider sig av dofterna

och jag undrar om livet är värt att leva utan mat

så jag lägger en Kungen för att fördriva ondskan.

Kanhända tar de en chokladbit till efterrätt men då är jag inte avundsjuk.

Jag har inte det minsta lilla sug efter sötsaker.

Klockan sex kommer kvällsassistenterna.

Toa, soppa, medicin, tandborstning, andningsmasken, ögondroppar, sovtröja.

Kväll efter kväll.

Att de står ut.

Att jag står ut?

Nu ska jag avslöja hur jag löst problemet med kisspaniken på nätterna.

När assistenterna går hem för kvällen sätter de mig på en blöja i permobilen.

I den kan jag kissa hur sent jag vill,

precis innan jag lägger mig.

Det är lätt, och jag blir aldrig kissnödig på natten.

Det är Mannen som gör lyftet från permobilen till sängen,

tar bort blöjan och rättar till alla kroppsdelar.

Dagen är slut.

Rutinerat.