Den dag som idag är

Besk dag.

Duschat.
Bytt kateter.

Första dagen på den soliga månaden november.

Känner lite svaga dofter ibland.

Haft besök av liemannen.
Liemannen beklagade sig.
För min arbetsterapeut hade ringt till honom mitt under syslöjdslektionen.
Så går det när man byter simkort hit och dit.
#1 - - Lisa S:

Gud, så gulligt! Liemannen har syslöjd! Har han busat med dig eller fick han godis? Tänk att det redan är november. Hoppas att solen kommer titta fram hos dig. Här i Skåne är det grått fast lite gult på träden.

#2 - - annika:

Åååh, svaga dofter ibland. Jag håller alla tummar jag har för starka dofter ofta. Liemannen...hoppas han inte blev skrämd på syslöjden... eller kanske bara skämdes??

#3 - - Franck:

Härligt med svaga dofter! Hit ut hittar inga liemän, vilket i ett perspektiv kan vara en slags tröst. Men ved finns det, men undrar just hur man transporterar den (jag har sett förslaget, men tvekar, det blir många vändor med cykelkärra!!), men det ordnar sig.

Hur simkort kommer in i bilden kan man ju fundera på. Och syslöjd. Det är kul att föreställa sig sammanhanget. Tråkigt att dagen var besk!

#4 - - U-C:s dotter Ulrica:

Hej Tina,



Jag har följt din blogg länge och även lyssnat på ditt radioprogram. Du skriver att min mamma är din kompis. Jag tror även att du är hennes. Jag hör henne ibland när jag läser dina inlägg, nämligen. Nyss skrattade hon gott åt din lieman.



Som du vet lät U-C delar av intäkterna från sin bok gå till en fond för ALS-forskning. Fonden blev senare en stiftelse. Vi håller på att göra om stiftelsens hemsida och jag vill gärna länka till din blogg och till ditt radioprogram. Som jag förstår din ton i tidigare inlägg så har du ingenting emot länkningar men jag känner ändå att jag vill informera dig innan vi gör detta så att du har möjlighet att säga ifrån om du är av annan åsikt.



/Ulrica

#5 - - Mattias:

Jag anar vad som kan ha hänt. Nån ringde från fel telefon, nån blev orolig?



Liemannen ja... Där jag bor är han en hon. La muerte. Men lie bär hon även här.

#6 - - Birgitta:

Din glöd ger mig liv!

Du ger mig tröst!

Du visar att allt finns, livet är där man är.

Det finns inget jag kan ge dig, som tack för att du ger mig allt som man behöver äga:

hopp, tro, tillgång till livet, till förmåga att se det vackra som finns överallt. Verkligheten där det svåra inte är förnekat, bara inte det enda.

Jag kan bara ge dig mitt TACK!

#7 - - Sven Passgångare Lindh:

Jag såg liemannen i Hemus där jag går passgång...

Liemannen hade en motorsåg och höll på att fälla träd. Det var en jäkla arbetsterapeut som ringt och sagt åt honom.

Jag gav liemannen sen spark i häcken och så han studsade iväg sedan gick passgångaren vidare....släppte en brakskit så det ekade i hela Mora och räddningstjänsten fick göra en insats. Mna trodde att det var soteld någonstans....



Tänk vad en brakskit en lieman och en passgångare kan ställa till det..



Ha det



Sven Lindh passgångare

#8 - - ewa:

Jag tycker att liemannen ska hålla sig borta från dig! Så att du dofta och njuta vacker höstdag.

Mjuk tanke till dig, Poeten!

#9 - - Maria:

Liemannen finns här överallt. Det är bara så att många inte upptäckt honom/henne ännu.

Lev livet så länge DU kan, så många andra vill bli överraskade i mötet.

Du är en stark kvinna. Tack för att du orkar delge oss andra - mindre medvetna om livets allvar. .................. Varje dag är en förberedelse.........

#10 - - Håkan (med Gerd i tankarna):

Hej

Har just tittat på TV programmet om och med Ulla - Carin igen. Tack Ulrica för att du påminde om det. Jag hittade länken på stiftelsens hemsida. Men många andra länkar där var inaktuella. Det är väl kanske därför ni jobbar med en ny :)



Det U-C säger om att skratta är så likt Gerd, att jag är säker på att dom skrattar ihop nu. Du säger också i filmen att din gråt är din mammas tröst. Det kan jag också känna igen men ännu mer att Gerds skratt ofta gav oss andra livsmod.

Det är mycket annat som är likt också - och en del olikt.



När G och jag reste i USA, hösten innan hon reste med liemannen, slogs vi av att haloween-spökena och liemännen i New England ofta såg mycket gladare ut än i Sverige. Därmed inte sagt att allt är roligt, men mycket tål att skrattas åt och livet har alltid ljusa stunder.

#11 - - Lisbeth:

Blev först orolig när jag läste om Liemannen, men sen kopplade det. Kul kostym! Själv var jag Cat woman på Halloweeninspirerad fest i lördags. Har sytt både öron och svans själv. Har använt kostymen förut men denna gång var det riktigt kul för jag hade tre kattungar hängande i svansen hela kvällen. Träning inför den kommande kattmatte-rollen :)

#12 - - Anonym:

He, he, var det lille K.?



kram, H

#13 - - Ylva L:

Jag funderade först på varför du bytt simkort med arbetsterapeuten. Vilken associationsförmåga! Varför skulle du? Klart du bytt mot den rara liemannen, som hellre ville ha syslöjd än prata med en arbetsterapeut. Vem vill inte det?

#14 - - Mattias:

Ah... det krävdes några dar och krävdes åtskillig hjälp för att min polett skulle trillas ner. Tack för den nöten, gåtlösning lär ju gymnastisera hjärnan och förlänga livet sägs det.



Min allhelgona tillbringades som sig bör på kyrkogården. Åkte ut för att fotogafera utan en tanke på vilken dag det var. Fullt av folk förstås. I vackraste hörnet pågick ett samtal mellan en pojke som dog samma dag han föddes i augusti i år och killen i graven bredvid, en ung man som skjutits till döds för några år sedan. Den senast anlände hade fina vindsnurror, en av dem i form av en glad sol med solglasögon och liksom kronblad som vinkade som små armar i vinden. Veteranen på kyrkogården hade vackra blomsteruppsättningar som lutade sig sällskapligt mot den nye. Nog tusan samtalade de!



35-åringen, han som sköts, hade förresten brukat gå till kyrkogården med en god vän för att dricka öl på en kusins grav och berätta de senaste fotbollsresultaten för honom. Jojo, en vacker dag är det man själv som ligger där. Om man nu inte lyckas klura ut ett sätt att bjuda kondorerna på resterna innan byråkraterna kommer åt dem...