Skräck

Alla som är deprimerade borde få mejl från ett förlag som vill ge ut deras tankar i en bok.
Det helar.

Jag har ju sagt att man inte ska vara rädd.

Klart att jag har varit rädd.
För att dö, för att bli våldtagen, för att flygplanet jag åker med ska störta.
Men inte förstod jag att det jag verkligen borde vara rädd för var att tappa luktsinnet.

Inte en enda gång har jag varit ens i närheten av att bli våldtagen.
Men en gång tappade jag luktsinnet.
Och det knäckte mig.

Rädslan är så onödig om den inte träffar mer rätt än så.

Jag bor ju i staden där våltäktsmannen är gripen.
Mycket rädsla finns det här.
Alldeles i onödan tycker jag.
Kommunen hanterar medarbetarnas rädsla genom att dela ut larm.

Som givetvis ökar rädslan. Nu måste det ju vara farligt på riktigt.
Själva rädslan borde kommunen ta tag i istället, den är ett större problem än själva våldtäkterna.

Jag var ju rädd för att få als också, och det fick jag ju.

Och vad hjälpte det att jag varit rädd?
#1 - - Gudrun G:

Försöker att inte ta ut elände i förväg, det hjälper ju absolut inte, skapar ju bara livskramp och oförmåga att leva överhuvudtaget. Legitim rädsla kanske är bra, som självbevarelsedrift, men inte tillför det någon livskvalite egentligen. Tänk om man kunde hitta den där balansen, var finns den? Kram Gudrun

#2 - - Åse:

Jag är mästarnas mästare på att måla fan på väggen och jag blir lika arg på mig själv varje gång...



"Att oroa sig inför morgondagen gör inte livet lättare, det gör bara idag lite tråkigare"

#3 - - Franck:

Ingen, tror jag, önskar nån annan att vara rädd, för något; vi vill ju inte heller vara rädda. Men hur ska vi veta vad vi ska vara rädda för, om något. Det var nåt hälsosamt med Gallerna i Asterix. Det enda de fruktade var att himlen skulle falla ner över deras huvuden. Den tanken tycker jag också är jobbig (att himlen ska falla ner över våra huvuden).

Jag tror vi lär oss rädsla, hela tiden. Kanske särskilt som barn och de rädslorna sitter i och har ingen vettig förklaring (i betydelsen, jag vet varför jag är rädd för detta). Förståelsen eller förklaringen erövrar vi (förhoppningsvis) när vi fortsätter växa upp och börjar tänka (på vad vi håller på med).

Jag tror absolut du har rätt i hur processen funkar; minns influensahysterin förra vintern. Kommer ni ihåg att politiker och höga tjänstemän ställde in massor med vanlig verksamhet på BVC t ex och hyrde hangarer överallt, där vi stod och köade timmavis för massvaccinering. Jag tror många av oss blev riktigt rädda då. För viruset. Och döden.



Finns det nåt vi behöver frukta? Nej, ingen ska behöva vara rädd i bemärkelsen få påslag (ångestpåslag, arousel), men det går väl inte att undvika att vi upplever detta några gånger i livet. Men oro då? Nej för sjutton, ingen ska väl behöva vara orolig. Men om ingen är orolig över nåt som inte funkar så bra, kommer vi då fatta att vi behöver göra något? Finns det oro som är bra?



Och rädsla, det ska väl ingen behöva ha? Nej, inte för någon annan människa, absolut inte. Rädslan är inte någon avslappnad typ som gör oss till optimala problemlösare och livsnjutare. Jag håller med, den har för stor plats. Minimera dess utrymme. Gör det nu.

#4 - - Bitterfittan:

ja du Tina, jag är mästare på att rädsla och oro. Men jag försöker att inte låta den styra mitt liv och vill absolut inte att den ska krympa mitt utrymme. Jag står emot, andas och väntar lite tills det gått över. Det går ju över tillslut. Men rädsla griper tag och det är starka krafter. Jag är rädd för både ALS och våldtäktsmän. När jag väntade mitt första barn var jag livrädd att bli ensam-mamma och det blev jag och det gick ju det med, så även om rädslan "prickar rätt" så betyder det ju itne att man inte klarar av det. Det är få saker i livet man inte klarar av, även om det är svårt att tro

#5 - - Taran:

Tankeväckande och gripande,igen!Jag tror ibland,att jag har börjat själv tänka mindre och citera mera:det kanske kommer med åldern!Tove Jansson skrev:Det är lätt att vara modig,om man inte är rädd.Personligen tror jag,att rädslan är en stark makt,som styr oss bergsäkert mot det vi är mest rädda för.När jag har gått i skog och mark var folk aldrig har stött på ormar tidigare,lyckas jag nästan trampa på tre stycken inom en timmes tid!Och nästan svimma av,av chocken!Någon klok har ju sagt,att rädslan styr världen.Alla är hystriskt rädda att bli gamla,sjuka,fula,fattiga,ensamma,rynkiga,mobbade,avvikande och många lider av invalidiserande rädslor/fobier varje ögonblick varenda dag.Måste avsluta med ett Olof Palme-citat:Det gäller att ta ett helvete i taget.(jag samlar på muntra citat också om någon undrar)PS.En äldre väninna sade för många år sedan,att råka ut för en våldtäkt i min ålder är bara önsketänkande!!!!Hon tyckte att det var roligt sagt.Jag,och många andra undrade,om man verkligen kan skoja om allting?!Men det kanske hjälpte henne sent på kvällarna,när hon gick hem från bussen från sitt sena (extra)kvällsjobb.Ljusa hösttankar från Taran

#6 - - Gudrun G:

Till Taran: När, och i vilket sammanhang sa Palme det? Himla bra uttryck!

#7 - - Nincasol:

Så klokt!



Jag har gjort saker som vissa har frågat mig om ifall jag inte var rädd, hur vågade du osv.

Näe, jag är inte rädd men det pirrar lite i magen, har jag svarat då.

Jag tyckte bara att det var spännande.



Nu, i efterhand, när jag tänker på vad som kunde ha hänt och hur illa det kunde ha gått, kan jag bli livrädd.

Men inget hände ju. Så "so what?"



Inte är jag rädd för att dö heller faktiskt.

Men jag är rädd för det som kommer före.



Hälsar Ninacian

#8 - - Taran:

Till Gudrun G:himla bra fråga!Jag har alltid önskat,att jag skulle vara riktigt klok och vis.Kanske någon klok kan svara på din fråga?!Jag har skrivit upp citatet men inte sammanhanget.Och också alltid tyckt om det.Häsningar/Taran

#9 - - Mattias Sigurdsson:

"Våldsam får man aldrig va

men alltid vara rädd.

Säkrast är att alltid ha

sin pepparsprej beredd?"



... minns jag att skaldade om ungefär samma sak för nu hemskt många år sen.



Bra genomskådat Tina!



Om detta finns så mycket att säga. För det första: offermentaliteten. Att utgå ifrån att kvinnan är offer och stackare. Om hon verkligen inte känner sig som någotdera och faktiskt lyckas avväpna våldtäktsmannen genom en just avväpnande attityd? Han VILL ju framkalla skräck. Och så finns det de på den "goda" sidan som också vill att hon ska känna skräck, så att de får sälja pepparsprej eller myten om Goda Kvinnor/Onda Män till exempel.



2. Våra hjärnors högmod som går omkring och tror att de vet vad som ska hända. Att de vet vad som är farligt. Det gör de ju inte, de blandar samman fantasi och verklighet. Bättre att lära sig slappna av och överlåta åt intuitionen att peka ut de verkliga farorna. Genom budskap i drömmar t ex. Gäller att lära sig förstå dem bara. "Bara..."



Det tredje sa Taran så bra: vår rädsla är bra på att ropa fram trollen ur skogen.



Kul att se dig på de emotionella benen igen förresten, Tina. Heja Verbum!

#10 - - Agneta:

Trodde i många år att jag var Stålkvinnan,

Inget skulle få mig på fall.

Tills ångesten grep mig

Föll som en fura

Efter 7 år i helvetet vände livet åter

Det gick att leva igen !

För ett par år sedan förlorade jag luktsinnet

Det är som en fis i rymden, Ingenting !

Vad betyder väl ett smaksinne

när livet vänt åter

Annorlunda för dig såklart på dig

Styrka

Kram

Agneta



Du kan inte hoppas att livet ska vända

Tänker



#11 - - Anonym:

#12 - - Anonym:

#13 - - Catarina i Rosersberg:

Allt du skriver är så genomklokt,Tina men den här tror jag att klipper ut och sätter på kylskåpet. Förhoppningsvis blir jag bättre på att inte "ta ut "lönen" på räntan jag ännu inte fått", som min man brukar säga. Tack för alla visdomsord.

Kram

Catarina