Lungorna

Mina lungor krymper.
Man undrar om det gått proppar i de.
Så om  måndag röntgas dem  på sjukhuset.
Jag tillför extra luft med hostmaskinen så länge. L
Det är ju nu man skulle använda respiratorn.

Jag vågar knappt tänka på att jag försetts med dyra mmaskiner i dubbla uppsättningar som jag inte lyckas använda,

När jag lyckas ha respiratorn flera timmar och ska stänga av den kan jag inte börja andas själv hur lätt som helst.

Det är en otäck känsla.

Jag ville ju ha respiratorn. Det var ju det jag ville.
Nu vill jag inte bli beroende av respiratorn,
Det är så dumt, klart man blir beroende av en respirator.
Men ändå!
#1 - - Taran:

För en gångs skull så tror jag,att jag förstår så väl.Man kollade på mig också efter proppar med CT(pulm angio,med kontrast).Det fanns inga,åndå har jag jobbigare och jobbigare att andas när musklerna och nerverna runt bröstkorgen förtvinas.En(främmande)tant sade till mig,att det är ju jobbigt(för mig)när jag vet vartåt det bankar.Jaja...Än så länge tampas jag med CPAP:en,huvudvärken,minnesvårigheterna,dåliga sömnen,depressionen,nervsmärtorna runt bålen(så kläderna och Tempur-madrassen gör ont;och jag kan inte sitta snyggt för smärtorna heller).

Alla välsignade assistenter,hjäpmedel,resurser som står till ditt förfogande,när du än behöver dem,är jag jättetacksam för att du har Harpasione!Maskinerna får ju gärna stå oanvända,men är underbara att ha till hands(för säkerhets skull,precis som du önskat).

Det finns värre saker att bli beroende av än respiratorer.Har jag tänkt.Det sägs att livet leker men sådana här lekar är ju hästlekar(som mina föräldrar kallade barnens vilda och farliga lekar för),åtminstone i hästväg!Måste skriva "tohu va bohu"(vissa forskare översätter dessa hebreiska ord till kaos)bara för att CO2-nivån börjar väl bli högt igen.Skall pipa litet igen...Av kaos blir det ordning.Kram

#2 - - Mattias:

Dumt? Ja det kan man ju tycka om man har väldigt högt ställda krav på konsekvens och stoiskhet. Men om det handlar om ens andning... ... så är det knappast konstigt om man blir nervös när man känner botten försvinna under fötterna. Och både vill ha och äta kakan: frihet fast trygghet. Larvigt ifråga om mycket annat. Men inte ifråga om ens andning!



Annars tycker jag att Tarans ord var spännande och verkar väl värda att gå in i. "Hästlekar". "Kaos". Ja livet utmanar er. Ni har resurser att reda ut allt det där och innerst inne förstå det, det är jag övertygad om. Annars hade inte livet gett er utmaningen. Så tror jag.



Kramar till båda två! /Mattias

#3 - - Taran:

Det gäller väl också att sätta nya mål.Typ 10 år längre än S.Hawking i respirator,med talsyntes!?Jag skriver detta styrd av en sann egoism:jag behöver dina tankar Harpasione!Och jag mår bra av Mattiaskramar i cybervärlden,tack!De värmde i hjärtat.Jag måste ha litet tänkt på Mattias,när ja skrev om tohu va bohu(världens tillstånd före Gud satte igång sitt skapelsearbete)Jag har alltid fascinerats av denna tanke,och dessa ord.Hoppas jag inte har skrämt alla bloggläsare med mina tokigheter, men andningen ligger mig varmt om hjärtat.Och Harpasione också!

#4 - - Gudrun. G:

Du är ett under av behärskning, har ett tålamod som är obeskrivligt och hittar livet i alla situationer. Jag har aldrig känt ngn så otrolig som du. Tack för det.

#5 - - Franck:

Jag läser vad ni skriver och håller andan, en stund, det har jag förmånen att få välja. Det är märkligt; tohu vebohu eller tomhet/kaos kanske, är något vi förnimmer på avstånd. Försöker tänka mig er situation (T/H och T) och kan inte riktigt förstå, mörker är över djupet s a s. Kan det vara så att för er, som är nära, i situationen t o m!, så är det inte samma kaos, inte samma mörker, utan en slags ordning. Kanske en sån ordning som ändå Skapelsen/Gud förnimmer inför mörkret, den ser ju byggstenarna, det som för oss är mörker och kaos. Taran skriver "det gäller väl att sätta nya mål" och jag tror det är rakt på spikens huvud. Är det inte den erfarenhet vi alla gör när pengarna tar slut, förhållanden tar slut, när vi inte lyckats med föresatser, gått in i väggar - då gäller det att sätta nya mål. Cirkus cirkör visade det så fint i sin tredje del av trilogin om livet, den som heter 'Wear it like a crown', att våra svagheter och misslyckanden ska vi bära som kronor. Dock inte som Kejsaren av Portugalien om nu nån tänkte det, utan som sanna kungligheter! Här skräms f ö inte med några tokigheter, har hittills inte sett några såna här, bara alldeles personliga uttryck!

Tack för era rader.

#6 - - Monica:

Du fantastiska Tina. Man blir rörd till tårar varje gång du skriver på din blogg. Man skäms över sitt egna gnäll över småsaker. Jag håller med Gudrun som skrev tidigare, och jag hoppas att du hittar det som gör livet lättare för dig. En respirator är säkert skrämmande,den tar över din andning och du känner att du inte har kontroll längre. Jag förstår dig. Du ska gå på din egen känsla, den har tagit dig långt på vägen hitintills.

Många stora kramar.

#7 - - Ann:

#8 - - Ann:

Tror att jag förstår - i alla fall lite. Många många många kramar

#9 - - Ylva L:

Du kämpar och är envis - klart du vill andas själv så länge du kan! Och din envishet har ju fört dig väldigt långt, så var glad för den. Det är väl ändå väldigt bra att respiratorn finns i din närhet och är väl inprovad - kan den inte finnas där som trygghet istället för att ge dig dåligt samvete? Tänk om vi skulle ha dåligt samvete för varje gång vi gårt på mammografi utan att ha cancer, går på kontroll hos tandläkaren utan att ha hål etc. Tacksamma för bra sjukvård kan vi ju vara - men dåligt samvete....inte.



Son hälsar, x 7 (för det är hans lyckotal)

#10 - - Håkan (på egen hand):

Bra skrivet Ylva! Säkerheten ska ALDRIG leda till dåligt samvete.

Inte heller att använda assistenter och/eller apparater när det känns så; jag menar att det är den subjektiva känslan hos den som behöver, som är avgörande, minus alla eventuella skuldkänslor då förståss!

ang. beroenden så är vi beroende av så mycket - som vänner, mat, tryggheten hemma, att få vara nyfikna och få nyfikenheten stillad osv... Och nuförtiden får vi ofta dessa behov tillfredsställda i komplicerade system och med hjälp av all möjlig teknik, så kan du Tina (och Taran och andra)få lite hjälp av en respirator eller annat så ska det inte leda till samvetskval för beroende också. Det är tillräckligt komplicerat att använda grejerna ändå.

Kramar er.

#11 - - O:

Klart att du inte ska ha dåligt samvete för att du inte använder dina hjälpmedel. Hjälpmedlen är ju till för dig, att använda när de behövs. Du är ju inte tvungen att använda dem om du kan klara dig utan. Säkert mycket bättre att du fortsätter att klara dig, så ofta som möjligt och så länge din egen kropp orkar, men har maskinerna i beredskap.

Håller tummarna för dig och tänker på dig, i morgon och alla andra dagar. :)

#12 - - Marcela:

Oh! så kloka inlägg och så mycket att lära!! Du har ju all rätt att bli beroende av en respirator när detta "beroende" (av syre, livsuppehållande!) avslöjar en stark livslängtan. Du kan bli lika beroende av respiratorn som av att få i dig/oss mat, sova ordentligt, få värme och alla andra basbehov vi har, i likhet med en dagmask, en grönfläckig grodda, en delfin eller kameleont. Men behovet av kärlek, uppskattning, att bli sedd och tagen på allvar?? Är de enbart behov som kan tilskrivas homo sapiens?? Håll ut, respiratorandas och lev ett hållbart liv! Det finns så många olika sätt att leva?? Du gör i alla fall våra liv värt att leva <3 Puss på näsan!