Utkast: Dec. 7, 2011

Jag var på körkonsert.
Jag älskar körsång.
Undrar om kören uppskattar särskilt mycket att ha en sån där härligt känslosam tårdrypande handikappad på första parkett? Eller om det är störande?

Jag var med i en kör en gång.
Syster först. Sen vi. Sen bara jag.
ABF.
Vi sjöng och sjöng.
Uppträdde en gång med de andra körerna inom rörelsen.
Damer i röda västar som sjöng om "det lilla ordet solidaritet ".

Vi var inte så många.
Kanske femton som mest.
Eller tio?
Vi gillade vår körledare.
Mycket.

Han var sjuk ibland och kom för sent ibland.
Kanske allt oftare.
Tills vi en gång satt och väntade och hittade honom i vilrummet med en halvfull vinflaska.

Det blev ingen kör den gången.
Men nästa gång.
Vår kör var mysig.
På något sätt var det lite mysigt det där med vilrummet också.
Inget hymlande.
VÅR körledare hade ett problem.
Vi hade ett problem.

Kören ebbade ut.
Något år senare såg jag honom cykla i en park med sin dotter bakpå.

Jag tror att han fixade det.



#1 - - Franck:

Då vet du ju att man sjunger för den som lyssnar! Titta på detta om du har tid: http://www.youtube.com/watch?v=qq7ncjhSqtk Horowitz spelar i Moskva 1986. De får se en legend, de hör ett legendariskt stycke, det är Schumanns Träumerei, det är Sovjetunionen (subjektiva uttryck är höggradigt farliga och hålls tillbaka) och folk är fångna i de vanliga Sovjet-vardagarna. Horowitz spelar vackert, men inte felfritt (han är gammal), spelar ingen roll; man ser mycket publikuttryck här. Kan du avgöra vem som lyssnar innerligt? Man utgår också från att den som kommer för att lyssna, vill höra. Tvivlar du på att nån tror det om dig? För att du inte kan applådera med händerna? Du applåderar väl med ögonbrynen! Kan du skriva till kören efteråt (skjuta upp 'applåden')?

Härligt att du kan gå på körkonsert! Och fint med dina minnen av ABF-kören! Att sjunga i kör är verkligen fint, jag har inte heller gjort det på 8 år nu (annat än punktvis Valborg/Advent), saknar det.

#2 - - Mia:

Vad fint du skriver. Jag är också med i en kör. Nästa söndag ska vi ha julkonsert i kyrkan. Det skulle vara underbart att ha en publik som är som du. Kram!

#3 - - O:

Jag har aldrig varit med i någon kör. Är för dålig på att sjunga. Men jag vet hur det ska låta. Mina systrar är genommusikaliska på alla sätt, sjunger helt fantastiskt och spelar alla möjliga instrument. Känns orättvist.

En annan sak som grämer mig är att jag inte har fått bli blodgivare. Följde med en kompis som ville lämna blod. Efter mycket strul med provtagningar och sådant kom en barsk sköterska in, spände ögonen i mig och sa " Du väger väl inte 50 kg? Nej, det gjorde jag inte - och då får man inte lämna blod!!!

Men kompisen blev godkänd. Det kändes snopet.

Inte har jag fått vara Lucia heller. Är väl född i fel århundrade. Nu får alla chansen på dagis oavsett om de är pojkar eller flickor, ljusa eller mörka, vackra eller mindre vackra. Det är bra!!

#4 - - Anita:

Just nu när jag läste ditt kom jag ihåg att jag var med i skolans sångkör..treje stämman..jag kom ihåg att vi sjöng i (Ikungens vackra pelarsal där luften var frisk o doften sval)tror det var nåt sånt men den var vacker nu kan man inte ta en ton knapppt ..slutade röka för 11 år sen det bästa jag gjort..men vart sjuk av dom tänk att det måste hända nåt för att man ska sluta med den skiten..nu ska jag mata mina små firrar ..kram på dej..o apropå när du skrev om att du ser ut som dina assistenter ska till tvättstugan..så ser jag ut som en jättefrikadell när jag puttrar iväg på min elmoppe..jäkla vinter...kram igen.

#5 - - Taran:

Jag älskar också körsång.Försökte verkligen hårt,nästan ramlade ur pulpeten,för att kvalificera mig till sopranstämman,men...jag var och är alt.I skolkören var det ofta fnissigt,konstigt att vi fick uppträda så ofta,när hälften av kören inte kunde sjunga för skrattet!Riktigt bra och proffsiga blev vi aldrig men kul hade vi.

Blod fick jag också ge,ibland direkt efter skidturen!Vad hurtig och duktig man har fått vara.Jag har allgivarblod,så de kunde ringa mitt i natten och be mig ta taxi för att mitt blod behövdes:jag kände mig riktigt behövd och viktig många gånger.Alla som ännu inte har givit blod:testa på känslan att vara livsavgörande,det är man ju oberoende vilken blodgrupp man råkar ha!!!



Söta tjejer med långt hår blev Lucior under min tid och då behövde man ju inte ens fundera på det,bara njuta av stämningen;)



Vilket härligt långt inlägg Harpasione!Utkast?!Vankas det bok?Läste någonstans att en medelroman har ungefär nio gånger 63206 tecken.Internet är fullt snart,igen,motorvägarna får nya filer där också.

Min syster fyller år idag,gratulerar henne här också!Och i förskott Harpasiones äldsta barn,Harpasione för din styrka,klokhet,inställning och karma; och Mattias i förskott på födelsedagen!;)Harpasione hinner vi gratulera på födelsedagen om några veckor:)när dagarna åter har börjat bli längre./Kram från Taran

#6 - - Anonym:

Och jag vet att det är så nyttigt för själen att sjunga i kör, och tänk jag tror det är minst lika bra att lyssna också...Kram till dig

#7 - - Maggan:

Glömde skriva signaturen på kommentaren ovan....

#8 - - Mattias:

Sjunga i kör. Skulle jag behöva. Jag är lappsjuk. Inget att sticka under stol med. Inte lätt att hitta själsfränder i en chilensk avkrok. Promiss!



Jag har en hygglig tenor och har provat på körsjungeriet litegrann. Det föll lite grann på repertoarens delvis kristna prägel. Man kan inte sjunga för fullt när själen står och skruvar på sig. Försökte sen här i Chile. Samma sak. Kristet. Går av nån anledning an i gamla barockklassiker; till och med "En vänlig grönskas" fixar jag att sjunga med i från tårna. Och Morgon mellan fjällen sjunger jag jämt för bergen när jag är på besök. Finns inget ljug i den; finns ju inget som säger att det är kyrkans Gud som avses.



Ack ja. Eller också är körerna politiska. Inte heller min bag. Jag har svårt för att överse med sånt där. Det är nog dumt.



Vals på Ängön var jag med och körsjöng en gång i tiden. Och lite sydafrikanskt. Mm........!!! /Mattias

#9 - - Mattias tackar Taran:

På luciadagens morgon får du gärna telepatisera över en lussebulle! Då fyller jag år. Född fredagen den 13:e. Undrar vem oturen var tänkt för; mig eller min mor? ;-) /Mattias

#10 - - Maria:

Sång ger verkligen kraft,både att lyssna till och delta. Tänk att jag tillslut hamnade på världens bästa jobb; förskolan med de allra minsta! Vi sjunger tillsammans hela dagarna bara av hjärtanslust, att sedan också få stå lite vid sidan av och lyssna på en tvååring som inte pratar så mycket än gå och sjunga för sig själv, det är lycka.

#11 - - Lotta Ax Sandin:

Sång måste ju ändå vara en sådandär befrielsegrej och att sjunga i kör blir att få vara fri ihop. Jag har alltid närt en dröm att kunna sjunga tillräckligt bra för att få sjunga i kör. En vacker dag ska jag. Men jag är väl i Mattias situation, här i Panama är inte körutbudet sådant att det svänger om det, eller ens känns frigörande och hälsosamt. Det är som att sång inte ska vara starkt och känslosamt här. Mina barn har musik två gånger i veckan i skolan och har haft i två år nu. ÄNDÅ kan de bara en sång på spanska: hymnen. Och den är högtravande, stillstående och inte särskilt tår- eller applåd framkallande. På musiktimmarna lär de sig istället skriva noter.



Svensk förskola är ju fantastisk. Barnen lär sig sjunga av hjärtans lust innan de kan prata ordentligt. Underbart. Skulle inte förvåna mig om det är därför svenska barn i allmänhet är bättre på känslor, empati och så, än Panamanska barn. Där fick jag, återigen, något nytt att tänka på.

#12 - - Mattias:

Trist att höra om Panama. Att det är samma där som här: mycket är sönderslaget. Tänk, stan jag bor i är Victor Jaras stad. Vid enstaka tillfällen har jag faktiskt hört ungdomar sjunga hans sånger på torget; de skulle kunna lyckliggöra vilken kör som helst, var som helst i världen. Och gör väl delvis så. Men i sin hemstad är han numera nästan fallen i glömska. Och Violeta Parra växte upp och levde alldeles i närheten! Hennes arv är något mer levande, hennes "Volver a los 17" sjöng min dotter i sin skolkör, å jag lyssnar på den nu på youtube http://www.youtube.com/watch?v=BcID17wcZHU , det är vackert!



Men visst är det tragiskt hur lite plats här finns för lek, spontanitet och kreativitet. Chile före 1973 måste ha varit något helt annat, det bär om inte annat dessa fantastiska konstnärer vittne om. Efter -73 - ingenting!! Noll och intet! Inte en enda chilenare, uppväxt i Chile, har utmärkt sig i världen, i någonting som helst utom några få i sport. Musik i skolan, det är att slå på en trumma och blåsa i en tuta. Taktfast. Till det marscherar man. Militäriskt. Fascism, om ni frågar mig.



Mitt i allt en svensk som håller på att tappa tålamodet. Häromdagen i kassan på VTR, kabelbolaget. En glasruta skiljer mig som ska betala från kassören. Ingen mik eller små hål, så att vi kan samtala obehindrat. Jag måste höja rösten för att göra mig hörd. Det gör jag: "I den del av världen som jag kommer ifrån, ett land i Europa som heter Sverige, har vi ett verktyg som heter BORRMASKIN. Med den kan man göra små hål i de flesta material; i den här glasrutan skulle man t ex kunna göra hål så att vi kunde tala obehindrat. Men jag antar att den uppfinningen inte har kommit till Chile än. Den kommer nog närsomhelst!" Ungdomarna i kön tyckte att det var roligt, åtminstone. Resten vet jag inte. Jag bryr mig inte så mycket.



jag blir trött på allt likgiltighet. Det kan se bohemiskt och trevligt ut, men i botten finns en stor likgiltighet. För andra. Än mig själv. Och min klan.



Undrar hur det går för fotbollslandslaget i sommar? Älskar den svenska körsångsmodellen i lagidrotter, alla hjälps åt, energin flödar mellan spelarna. Men med Zlatan på plan är det svårt. Inget ont om Zlatan, egentligen, det är väl inte hans fel att han har gjorts större än vad någon spelare kan vara. /Mattias

#13 - - Mattias igen:

Den här är stark:



http://www.youtube.com/watch?v=gt5fwjWiCqI



"Se som de talar till oss om frihet,

när de i själva verket tar den ifrån oss..." /Mattias

#14 - - Taran:

Tack Mattias för musiken,och det vackra bildspelet!Det var precis vad som behövdes i regn och rusk.Jag tyckte mycket om Mercedes´ röst och Violeta Parras musik tänkte jag inte hade låtit i närheten var du bor,synd att juntan inte ville ha kulturen kvar.Men det kanske inte är för sent?!Vad tror du Mattias?Man behöver ju bara borra ett litet hål för mikrofonsladden,men mikrofonen får personalen väl stänga av för jämnan om man tänker på chilenarnas temperament och röstläge!DE PRATAR JU OFTA INTE SÅ DÄMPAT som vi svenskar t.ex.Jag känner inte så många individer här men har bildat mig den uppfattningen att vi lägger rösten olika och att vi här har litet svalare temperament?!Rätta mig om jag har fel.Violeta Parras musik är ju politisk,jag trodde inte du gillade det?!Men,jag jättegillar Parra och Jara,hela konceptet värmer mitt hjärta och blod.Så det är så;eller är det bara känslan i musiken och friheten till alla,som lockar?!/Taran

#15 - - Mattias:

Visst gillar jag politisk musik! Men inte när den förenklar, fördummar och pekar finger. Och inte när den används för att förblinda och skapa illusioner, där det egentliga syftet är att skapa en maktbas för pampar och politruker. Politiska körer fyller delvis det syftet, ofta, är jag rädd för.



Nej, chilenare tar inte mycket plats Taran, jag lovar! Snarare är de - iallafall medel- och överklassen - överstädade, om det ordet förstås. Rutiga, fyrkantiga, trista, värre än vi svenskar! I sina köer på banken. Vet inte hur de var före kuppen. Men de blev iallafall så. På många sätt.



Efter mitt inlägg kom jag på att ett par fina exempel på chilensk barnkultur faktiskt finns. i det sesaminspirerade barnprogrammet "31 minutos" från för några år sen heter superhjälten "calcetin con rombos man"; "rutiga strump-mannen". En chilensk motsvarighet till vår Lillstrumpa. Fast häftigare. http://www.youtube.com/watch?v=TDuKaszJjOw&feature=related En annan klassiker är "Lala". http://www.youtube.com/watch?v=m4Yaw_ij2iw



På sista tiden har den animerade serien "tikiticlip" gjort stor och välförtjänt lycka. Har ni sett dem i Panama, Lotta?



http://www.youtube.com/watch?v=G9vCrBa0Jxc&feature=related



(m fl)



/Mattias

#16 - - Franck:

Fint, Mattias, med dina beskrivningar av Chile och det tråkiga likgiltiga och Violeta Parras och Victor Jaras musik! Låter inte så kul det där, som Sverige i november, hela tiden, kanske? Svårt det där med exkluderande och inkluderande. Det inkluderande, att öppna upp och släppa in människor (kända och okända, stora och små) är så klart det sympatiska eller hur? Ibland krävs det som sagt bara att man borrar små hål i glaset! Funderar också en del på det där (i skogen och i jobbet och allt däremellan); världen är öppnare idag och kontaktytorna många, många fler oss emellan. Det ökar intensiteten i det sociala samspelet och kanske är det en utmaning för många? Om svenskar i gemen blivit mycket öppnare och pratgladare, så låter det som om chilenare (i Chile) backat. Eller så är de tystare? Minns en peruan för några veckor sen som sa att 'vi indianer kan hålla tyst (och hålla på hemligheter)'. Eller så är det diktaturen som format 'stämningen'? Säkert är det lite av varje och ändå finns det säkert individer, eller hur, som är mycket flexiblare och mer intresserade av andra!?

Kul tråd detta och musiken (eftersom jag är lite äldre än dig, så hörde jag både Jara och Parra hemma i ungdomen, de ingick). Tack för länkarna! Trevlig helg alla!

#17 - - Mattias:

Kul att du gillade länkarna. Vi tar väl en till; den här gången från grannlandet Argentina. "Vad finns det i bebisens soppa?" Skönt gung och lagom knasigt; "Kanske är det en LASTBIL?" Hellsing lät ju Kajsa Warg krydda sin soppa med fordar och en mercedes!



http://www.youtube.com/watch?v=B2c6-_jr9nI



Om politik och politisk konst. Den kloke Werner Aspenström har förstås skrivit något om det också:



"Jag är inte en opolitisk person.

Jag har en åsikt om hur slipstenarna borde dras i detta land.

Jag anser freden vara vår största tanke.

Men jag vill inte med den stora drömmens sax

klippa sönder den mindre drömmens väv.

Det är den tiden på dygnet

då bogserbåten Rex ger sig ut i skärgården

för att hämta soluppgången.

Det är den tiden på året

när jätten i Skinnarviksbergen

har syrenklasar i håret.

Strax öppnar han käften och spottar ut

en svärm skrattmåsar över stan.

Jag tycker det är vackert, helt enkelt.

Jag tycker det är mänskligt, ibland."



/Mattias



#18 - - Taran:

Jag hade den fina dikten "Staden" på lut,du hann före Mattias!Då måste jag ta en annan dikt,trots att hösten verkar vara över nu,men det är så himla lång tid till nästa:



Höst

De släpande dimmorna,morgon och afton.

Där står den gamla eken och hostar.

Hur lätt det var att andas den gången

när gulärlan plockade tagel i törnros-

snåret.



Werner Aspenström har många fina dikter,vi får se vem som hinner först!/Taran

#19 - - Lotta Ax Sandin:

Tänk att Chile ändå har så mycket bra kultur när det kommer till kritan. Jag har själv försökt göra lite youtube sökningar på Panamansk musik men hamnar bara i slemmig Reggaton. Chile har ett politiskt och kulturellt arv, fött om än inte fött upp, stora författare och stora personligheter. I Panama har vi inte ens tikiticlip! I huvudstaden har vi endast två bokhandlar, den ena mindre än den andra. Vi har en liten nationalteater undangömd i utkanten men inga pjäser. Stadens enda bibliotek luktar mögel och lånar ut fuktiga böcker i åtta dagar. Som sagt, ingen sång i skolan heller. Ingen skönlitteratur. Inga tonåringar som nynnar på politiska sånger.



Och det blir i denna totala kulturmisär som man inser att kören säkert gör underverk med människor. Att litteraturen lär oss hantera språket, växa, tänka, drömma och ge oss mål. Att teatern får oss att kunna ställa oss i andras skor för en stunda, känna uppleva och nosa på någon annans verklighet. Kultur gör att vi får uttrycka oss. På vårt eget sätt.



Och i Sverige har vi ABF-körer! Vi har tom kommunal och statlig kulturpolitik som ger pengar till ABF för att ordna körer. Och körledaren är halvalkis och vi tycker det är ok, för han är ju bara människa och måste ju också få en chans. Jag älskar det. Jag skulle t o m kunna påstå att vår kulturpolitik är grunden till vårt fantastiska välfärdssamhälle.



Så från min horisont kan man t o m säga att våra svenska politrucker har gjort något riktigt värdefullt när de införde kulturstöd utan att lägga munkavle. De är kanske tom värda en egen kör som sjunger deras lov?



Aspenström var en klok man. Det finns en politiker inom oss alla... :)

#20 - - Mattias:

Ni som har en så fin kanal! Och snygga hattar! Räcker inte det?



Nej det gör ju inte det... Visst har du rätt, visst är Chile egentligen en kulturell stormakt, nästan. Men illa stukat. Jag har varit optimist och trott att landet är på god väg att hämta sig, fast många chilenare säger att det kommer att ta mycket tid ännu. Och nu lutar jag också åt det. Men vem vet?



Politik ja... De omöjliga avvägningarnas konst. Ungefär som livet självt. "Politik är att vilja" tyckte Palme. Inte! säger jag. Få saker ställer till det som missriktad välvilja. "Den goda viljan" handlar ju förresten om det. Medberoende. Ett uttryck översättbart till ett mer kollektivt område. U-hjälpens spår förskräcker på många håll. Som ett exempel.



Men visst behövs biblioteken! Och visst bör den högre utbildningen vara gratis; det kämpar studenterna här i Chile för. Fast många tycker inte det. /Mattias

#21 - - Taran:

Fint skrivet av Lotta Ax Sandin!Ett riktigt brandtal för kulturen,du kanske skulle lobba i Sverige?Det kanske går nuförtiden att jobba hemifrån,var än hemmet finns;).Lottas text påminde mig om alla möjliga politiska och halvpolitiska bloggar som finns i Sverige,var folk tuggar samma saker om och om igen med litet andra ord och alla känner sig tvungna att hacka på sina motståndare och ibland på sina egna.De bloggarna är ju litet som hönshus faktiskt och man tappar snabbt intresset att följa med när man märker hur elaka och hämndlystna folk är på varandra(alltså inga fantasiklubbar där inte)Bloggare och deras bloggar känns ofta helt sjuka,många kommentatörer ännu sjukare!Då är det ju faktiskt riktigt hemtrevligt och härligt att besöka Harpasione med så många olika slags kloka och fina röster,man får mycket att fundera på(om man vill).Du är så fenomenal på att förmedla stämningar så de nästan nafsar i ögonbrynen,beskriva känslor,flytta händelser autentiskt vidare eller skapa bilder i vår fantasi,väcka frågor och funderingar,inspirera och chockera och en massa annat som jag inte hinner tänka på nu;)Och så tror du att vi "smörar" när vi talar sanningens ord!Det kan faktiskt vara litet frustrerande och ledsamt ibland,när du inte verkar tro på vad man säger!!!!!!Många av oss följer säkert andra bloggar också av någon anledning men den här är väldigt heltäckande och berör de flesta aspekterna i livet.



Och nu lyckades jag(med flit!) sudda bort 15 rader av dösnack,jag är glad.Om Aspenström några kloka ord:"han var en av våra främsta naturlyriker"..."ingen enkel idylliker"..."starkt samhällsengagerad".Aspenström skrev också:



strax före solnedgången skälver träden,

inte av vind,

men av kärlek till varandra



Kram/Taran



PS Jag lyssnade på Francks musik också,tack.Och läste Vladimir Horowitz´ biografi på nätet,intressant liv han levde;lyssnade på Lang Lang i Carnegie Hall för att jämföra osv.Det blir alltid en massa intressanta nya vinklar,jag är innerst inne en väldigt tacksam person:då har jag ju er också:)...I Kina skriver man efternamnet först men Lang Lang slipper ju tänka på det;)

#22 - - Ann-Marie Alexandersson:

Jag önskar att jag och alla andra hade din ogrumlade positiva människosyn. Då fanns inga problem med eller på vårt klot. Du gör vad du kan. Jag borde kunna göra mer än vad jag gör. Måste tänka till ordentligt.

Jag kan tyvärr inte gråta mer än till gläns över sjö... och Nu grönskar det i ...Det strålar en stjärna...

#23 - - Ann-Marie Alexandersson:

Oj, min kommentar slank iväg. Jag var väl egentligen klar kanske - tappade tråden-. Men inser att jag oftare är ilskan än sorgsen/ledsen och jag vet att jag borde gråta mer. Jag vet jag skulle må bra av det och att min omgivning skulle må bättre av det.Som ung läste jag en flickbok och hjältinnans hjälte sa att "du ska inte ockra på din svaghet" och det tog mig så hårt så att jag alltid levt efter den devisen eller "I must work harder"(Animal farm)

#24 - - Mattias:

Med anslutning till vad Taran skrev om harpans levandegörande av ett och annat så är körledaren med dottern fortarande på väg nånstans genom en park på sin cykel för min inre blick. Det jag inte ser så klart är om han vinglar betänkligt eller inte. Viker blicken? Går den kanske upp mot kyrkbacken till, där köruppdrag väntar och nattvardsvin finns? Eller åt ABF-klossen på andra sidan parken, där det nog också går att få låna ett par tior till en halva tjut.



Går han kanske AA-stärkt den åtminstone bitvis raka väg som långt senare Petter kom att göra reklam för (via labyrintiska inbombordsfärder)? http://www.youtube.com/watch?v=CGw9AMXhUrU



Vad tror ni? /Mattias

#25 - - Franck:

Efter en låång dag som började i en Adventspiral och slutar här snart, vill jag också bara uppskattande säga till Lotta att komma hem, snart är det som i Panama här! Politik är absolut att vilja! Vi behöver verkligen handlingskraftiga människor som vill något med oss. Man kan förledas att tro att politiker efter Palme inte velat något (gott... ;-) ), men de har velat alldeles förfärligt mycket. Jag är av den meningen att jag tror vi måste återuppliva solidariteten, känslan av att vi gör något inte bara för oss själva, utan för varandra. För mig och för dig. Socialpsykologin har lite roliga infallsvinklar; i artikeln Social Class as Culture säger Kraus, Piff & Keltner att social klass (exemplet UK) och social status, påverkar vårt sätt att interagera med andra. Ju högre social status och/eller ekonomisk sits, desto mindre behöver vi visa oss beroende av andra. I den högre sociala statusen skulle det ligga ett behov av att undvika ögonkontakt, inte nicka så förfärligt mycket och överhuvudtaget hämma kroppsuttryck (härligt illustrerat av Monty Python när de gör engelsk överklass slår det mig). Kanske är det en av flera faktorer som påverkar oss och hämmar vår (inneboende?) empatiska förmåga? (En annan faktor är såklart skam (att tycka fel..).)

Nåväl. Man kan som sagt förledas till att tro att man bara ska gilla läget och inte vilja så mycket. Men det blir uppenbart att någon annan vill då, som t ex marknadskraften Näringslivet och dess individer. Såklart vill de något; de vill tjäna mer, klara sig på sin affär, kunna leva på sitt konsthantverk t ex. Inget märkligt och lovvärt förstås. Men i sann keynesiansk anda tror jag att vi gemensamt måste återta regleringen av marknadskrafterna, de överdriver starkt sitt behov av att tjäna mer, på bekostnad av naturmiljön, hållbar hushållning och på längre sikt allas vår fortlevnad. Det är djupt tragiskt att vi inte har politiker som kan ta nödvändiga och framtidssolidariska beslut om t ex grön skatteväxling, satsning på förnybara energikällor och ett ansvarsfullt resursutnyttjande. Vi kommer inte klara det om politikerna överlåter det till oss som konsumenter att 'styra' inriktningen på hur världen ska se ut. Ta exemplet energibehov: energi ur vatten är bra, men om vi bygger ut alla kända floder och glaciärflöden, så kommer vi göra enorma ingrepp i biosfären och alla de kretslopp som finns på vår jordskorpa. (Se denna illustrativa film: http://www.youtube.com/watch?v=A8JtoednlbY.) Vi behöver vilja och gemensam handlingskraft, som hos denna människa!: http://www.youtube.com/watch?v=Ko3e6G_7GY4&feature=channel_video_title. Anjali har en god vilja, hon inspirerar mig och jag hoppas hon inspirerade delegaterna i Durban på fredagsmorgonen!

Lite Göran Sonnevi passar här:



"I varje bit bröd

jag tar i munnen

finns alla människorna

hela jorden, hela himlen

och alla stjärnorna."



Godnatt alla!

#26 - - Mattias igen:

Vägen är det förstås som bara är bitvis rak, fast labyrintisk inombords. Inte reklamen.



Vad gäller Ann-Marie så är min gissning att gråten kommer rätt som det är. Om det nu är så att du längtar efter den. Men räkna med att den inte blir helt lätt att bli av med sen! :- ) Ladda med näsdukar! /Mattias

#27 - - Mattias:

Jovisst... är politik att vilja och allt det där. Du har ju rätt hela vägen, Franck. Och inte! Om livet är en svår balansgång så är politiken det upphöjt till tio. I rest my case! /Mattias

#28 - - Franck:

Our case never rests, but so must we. En vila fick jag nu under en halvtimme, efter detta fynd ur våra rika kulturskatter. För er utsocknes kanske det är extra kul: En Julkalender!http://www.statensmusikverk.se/category/julkalendern-2011/

#29 - - Franck:

http://www.statensmusikverk.se/category/julkalendern-2011/

Nu då?

#30 - - Taran:

Tack för julkalendern och bland andra Monica Z!

Jag håller med Franck(och Palme ,inte minst!)om att politik är att vilja,och som Palme sade:politik är solidaritet och omtanke.Han ville ju ha social demokrati(att vara social demokrat öppnade ju Juholt med också!)och då får man starka odemokratiska krafter mot sig,ungefär som Allende i Chile fick?!



En annan socialdemokrat,Göran Greider har sagt:Där ABF upphör att vara där upphör civilisationen.(!,kul sagt!)Han har ju också sagt någonting om allting,t.ex. verkar han just nu vara förtjust i Florence+The Machine,litet otippat eller hur?!"Han får inte nog av dessa ljuva röster".Smaken är "förskällelig"!Ville tacka Franck egentligen bara!/Taran

#31 - - Franck:

Glad blir jag med. Göran Greider är rolig; en av mina nattduksbordsböcker är Det måste finnas en väg ut ur det här samhället och där återupptäckte jag min nyfikenhet på verkliga alternativ, inte bara grön fernissa på fria marknadskrafter. Rudolf Steiner sa mycket märkligt, men hans tregrenade samhälle är bland det smartaste jag sett; Frihet, i konsterna (det civila livet), Jämlikhet, inför lagen och Broderskap, i näringslivet (ett reglerat näringsliv, som är totalfritt i kreativitet och påhittighet, men reglerat i resursutnyttjande och orättvist utnyttjande av andra och andras medel). Vet inte vilka Florence et al. är, får kolla. Men jag måste tipsa om vinterns brandtal av de tre fredspristagarna i eftermiddags i Nobelstiftelsens Oslo. Fantastiskt!

Ja, det finns mycket fint som händer, även om Mordors mörka moln tycks ha närmat sig i fjärran. Frodo och Sam var tvungna att lämna det glada och jovialiska Fylke för att möta verkligheten och skapa en framtid för sina barn; och att de ska kunna möta de ängar vi haft ynnesten att skutta på är hoppingivande och motiverande, verkligen.

Min mor fick under senare delen av livet inte stora möjligheter att njuta den svenska naturen, men till alla pris såg hon till att vi barn fick ta del av den. Så kan man ju tänka också! Allt väl och tack själv!

#32 - - Mattias:

Taran: Allende tror jag inte mycket på. En sak är vad man visar, och är mån om vad man vill ska ses, en annan är vad man i grunden är. Samma sak med Palme. Greiders uttalande är för mig bara en smaklös chauvinism, särdeles inskränkt och närmast sekteristiskt. Hör inte han förresten till dem som profiterar ganska skapligt, såväl ekonomiskt som prestigemässigt, på sitt vänsterengagemang?



Det är så ytterligt få vänstermistlurar som håller för en närmare granskning, tycker jag. Mest handlar det om att slippa se de egna begränsningarna och tillkortakommandena genom att projicera dem på andra: se HAN är dum, DE är dumma, "vi är de goda!", sa inte Palme så om sin socialdemokrati, direkt bokstavligt? Vilket högmod! För att inte säga inbilskhet gränsande till det kriminella.



Allt tänkande som bygger på vår västerländska/kristna uppdelning i ont och gott, högt och lågt, manligt och kvinnligt och så vidare, som varande varandras permanenta motsatser, leder fel. Menar jag. Därför är var socialism och varje socialist som inte först går till botten med sina egna brister och tillkortakommanden dömd att misslyckas. Det kräver både tålamod, mognad - och tid! Något som är en bristvara för undergångstroende.



Därför vänder jag det politiska ryggen, till största delen. Utom i det som rör själva grunderna: formerna för demokratin, de mänskliga rättigheterna, respekten för konventionerna etc. Med givet input ser jag resten av politiken, i sin nuvarande form, som en icke särskilt framkomlig väg. Been there, done that. Förresten kommer jag från en familj av idel världsförbättrare och har varit ingift i en annan; min exsvärfar var till exempel en gång i världen högste tjänsteman i kulturfrågor Chile, handplockad av sagde Allende. Om nån nu tror att jag sitter här och bara tycker löst.



Kalla mig nu inte pessimist, för allt i världen! Det är isåfall bara en projicering av era egna brustna illusioner. Skjut inte budbäraren! Jag tror på en framtid! Och en mycket bättre sådan. Jag tror bara att vägen inte riktigt klarnat ännu. Inte min, inte mänsklighetens. Men det kommer nog!



/Mattias

#33 - - Mattias:

Vet inte om jag borde berätta det här, det kanske är bakdanteri. Men en väninna - och hon är övertygad socialist - kände en dam som arbetat som hushållerska hos Salvador Allende. Jodå, klart han hade hushållerska, och mer än en, trodde ni något annat? Hon tyckte inte att han var någon bra chef. Han lär ha kommit hem efter en dag i arbetarkvarteren, tagit av sig rocken och sagt: "Toma esto, tiene olor a roto"; "Ta den här, den luktar slusk"; ungefär.



Ok, en andrahandsuppgift, jag hörde henne inte berätta det. Hon kan ha hört fel o s v. En stor nypa salt anbefalles! Men historien stämmer bra med min bild av chilenska överklassocialister, och handen på hjärtat med en hel del socialister över huvud taget, även det sällan blir så ohöljt och grovt i Sverige. Man döljer det bättre, men föraktet finns ofta där, påstår jag. Medvetet eller omedvetet.



Bara i detta att snarare se folk som hjälpbehövande än kapabla ligger en hel del förakt. Om man tittar efter ordentligt.



Ska vi lämna den här diskussionen? Jag känner det som att jag håller på att göra mig omöjlig.



Men den som vill tolka mig som reaktionär får väl göra det. Jag kan bara avslöja en sak: Jag röstade inte på Reinfeldt!



/Mattias

#34 - - Mattias om Palme och politik:

Jag letade efter det palmecitat där han definierar socialdemokratin som i sig god.



Jag hittade det inte, men väl det här:



"Som politiker blir man en halv människa."



Sagt av Palme, alltså. Nog sagt.



Sen funderar jag över mitt eget heta engagemang i dessa spörsmål. Det är förstås så att jag inte riktigt har släppt taget om dem än. Illusionerna. Om politiken.



Därför! /Mattias

#35 - - Franck:

Jag beklagar din bitterhet och misstro mot de som vil gott för flertalet, Mattias! Du har väldigt mycket bitterhet och sälta i det du säger och det är inte så att du inte får tycka vad du vill, alls inte, men fundera på vad du säger. När jag kommer hem efter en veckas arbete, skulle jag, om jag hade någon som tog emot den, kunna säga om min jacka 'tiene olor a roto!'. Allende får gärna säga det, han får ondgöra sig över de fattiga som bara klagar, ältar, har löss, koskit på händerna (åh, jag kan känna den goda doften av just koskit!) o s v. Poängen är att han i kraft av sin energi, utbildning, ställning, möjlighet, vill ge de mindre bemedlade delaktighet av livets goda (lössfrihet, skolgång, utkomst, överlevnad). Det finns få änglar på Jorden (även om jag tror jag hörde tre ängellika varelser tala från Oslo idag!), det finns bara människor. Vi har fått två händer, med dom kan vi få OCH ge, vi har två öron, men bara en mun och vi har fått en hjärna, som är den mest komplicerade strukturen vi känner till! Vi är fantastiskt material, Mattias! I dina foton (ja, för nåt halvår sen eller mer hade du länk på ditt namn och jag fick se dina fina foton!) ser jag de människorna, alla unika, alla ska de finna sin röst och göra sig hörda.

Jag beklagar dina tvivel på mänskligheten. Det finns gott om evidens för vår dumhet, gnidenhet, kortsiktighet och vår fantastiska oförmåga att vara flexibla, vår makalösa hjärna till trots! Inflexibiliteten hos oss är en av våra stora utmaningar och där kan socialpsykologin komma oss till hjälp med verktyg att förstå varför vi grupptänker (group think; en miljon flugor kan inte ha fel o s v (Janis)), tänker svart och vitt (när det alltid finns ett kontinuum däremellan (Beck och den kognitiva skolan)), är inlärt hjälplösa (Seligman), hamnar i kognitiv dissonans (att inte kunna det man tänker skapar obehag, så man förändrar sitt tänkande efter vad man kan göra (Festinger). Biologer och miljöfolk har gett oss informationen, varför reagerar vi inte? Krig efter krig dödar, lemlästar, våldtar, traumatiserar, föröder, varför gör vi så lite? Jag landar i socialpsykologi, sociologi, psykologi, samhällsteori. Andra kanske landar i annat. Tillsammans har vi uppgifter att göra för att hjälpa varandra. "En ann e så god som en ann", tror jag också, och vi gör väl så gott vi kan. Idag. Imorgon är en ny dag. Allt gott (men allt är väl)!

#36 - - Mattias svarar Franck:

Du har både rätt och fel, tycker jag. Inte är tvivel på politik och politiker liktydigt med tvivel på mänskligheten. Inte tror jag att Allende var särskilt intresserad av annat än sin egen makt och renommé, inte behöver vi putsa på hans myt. Inte vill de som tror sig vilja väl så väl, alla gånger. Döva sitt samvete, kittla sitt ego och liknande saker; det är vad de vill, ofta nog.



Men visst handlar det också om bitterhet och vrede från min sida. Och för detta har jag inget försvar! Bara ursäkter; som min nyss åberopade lappsjuka, och att jag har arbetat på tok för mycket under sista året; åsidosatt mina behov. Såpass att skelettet nu lyser igenom, och du ser det och gör mig uppmärksam på det. Vilket jag tackar dig för!



Liksom jag lapar i mig bekräftelse på att det jag vill säga kommer fram genom mitt fotografi. Jag påminns åter om att det är mitt förbannade ansvar att ta itu med den saken nästa år, och tala med bilder hellre än med ord!



Låter jag så här arg om ett år, vänligen häng mig högt! Då har jag gjort skäl för det!



;-) /Mattias

#37 - - Taran:

Mattias:Jag vet inte vad som har orsakat din bitterhet och vrede så till den grad att du smäder Allende via hörsägen och låter så desillusionerad att jag(!;))nästan inte orkar skriva någonting.Ditt svingande med orden känner jag igen från de politiska bloggar jag har följt:en massa jättefina ord som den (ny)bildade självutnämna politiska överklassen koketterar med;jag brukar tappa hoppet på framtiden med jämna mellanrum såklart!Och så läser man inlägg av litet äldre (och politruker också)politiker och visionärer.Jag kan hålla med Mattias att många av dem lever gott på sina samhälleliga meriter och de unga motsvarigheterna med drömmar om maktposition diskuterar om alla jobb är OK att ta.Ja...,alla skall vara med och bidra till ett bättre samhälle utan att göra avbräck på sin etik och moral bla.När det gäller det så tycker jag att Olof Palme är värd mycket respekt.Men förmånerna och makten kan ju förstås korrumpera människor,det kan man ju tydligt se i många öststater.Men ideologin är ren och kanske blir människan mogen och värd ett jämlikare samhälle att leva i i framtiden,vem vet.



Jag tittar på Nobelfirandet på TV,Tranströmer verkar trivas finfint!Någon citerade honom i förbifarten:"Vägen tar aldrig slut,horisonten skyndar vidare".Vi har förtjänat våra politiker säger man,kanske litet vår Nobelpristagare också;)Åtminstone har vi delat samma samhälle,politiker,drömmar och resultat.



Alla ens känslor kräver uppmärksamhet,att man kan se och titta på dem,fundera över dem,låta dem vara eller försvinna när man är klar och har sugit ut det gottaste ur dem.Det här är nästan det bästa med meditation eller hur Mattias?Och det är ju inte en oaktivitet som många tror utan kräver sin hängivna arbetare.Det låter som att du är utmattad Mattias,inte alls passande för hängning som ingen annan heller!Det finns oändligt mycket hopp och ljus i världen,ibland kan vi använda varandra som ögon,när våra ögon är trötta och "förskymda".

Kom ihåg nu att jag är vänligt sinnad och tror egentligen inte att det jag säger är viktigt,men om du hittar någonting bra och passande så är jag jätteglad.:)/Taran...gäller naturligtvis alla som orkar läsa;)

#38 - - Mattias svarar Taran:

Jag blir besviken av dina ord, Taran. Mitt omdöme om Allende är inte baserat på historien jag berättade blott och bart, trodde du det? Och Palme... Ja MIN respekt har han då inte. Nog sagt!



... och därifrån drar du slutsatsen att jag hör till det andra lägret, "den självutnämnda politiska överklassen". Men varför kallar du de så? Om det var någon som såg sig och betedde sig som politisk överklass under en oherrans massa år så var det väl Sossarna, Palme och gänget?



Nej vet ni vad... Nu drar jag mig ur det här samtalet för en tid. Ja jag är trött, jag känner vrede och bitvi bitterhet mot allsköns försäljare av blå dunster; religiösa såväl som politiska. Men för det ska jag inte behöva höra att jag brister i tro på mänskligheten (det är ni som gör det!!!) eller att jag koketterar med ord och hör till en självutnämnd politisk överklass.



Far och flyg!



/Mattias

#39 - - MATTIAS vill reda ut:

OK, ska vi ta och reda ut det här innan jag drar?



Jag trampade på ömma tår (min tolkning!). Jag får skylla mig själv.



Men framförallt: jag frambar skvaller om Allende. Svärtade hans bild. Därmed svärtade jag min egen. Så är det: spottar man så sker det alltid i motvind.



Man får tillbaka det man utströr.



Vad gäller "den självutnämnda politiska överklassen" och det obehag du känner att den vållar dig, Taran, så tror jag att det är precis på det viset: Under många år dominerade vänstern samtalet, och gjorde det på ett många ganska ohederligt sätt. Man var dålig på att lyssna, man svartmålade sina motståndare, man överdrev, snedtolkade och förvanskade. Nu har vinden kantrat. Och nu blåser loskorna tillbaks!



Men jag tycker inte att du är riktigt rättvis när du håller mig ansvarig för en ideologi som jag inte skriver under på. Eller dess uttrycksformer. /Mattias

#40 - - Taran till Mattias:

Jag pratade inte om dig,hör och häpna!Jag beskrev min verklighet,politiska samtal på nätet och min upplevelse av dem.Att folk tuggar på samma svåra ord utan att komma någonvart,kände du dig träffad;)?

Tråkigt att du missförstod allting?!?Och att du är besviken på mig.Men jag ser upp till mina gamla idoler även om de också var bara människor med fel och brister,och jag saknar deras röst i denna värld eller någon med sammaslags visioner,rättvisepatos,solidaritet och medmänsklighet.Jag hoppas att vi tillsammans är på väg mot bättre och mänskligare tider,alla behövs och det är härligt med alla regnbågens färger;)



Jag skickar kramar till dig och din fina familj!



/Taran

#41 - - Mattias svarar Taran:

Hm, isåfall uttryckte du dig riktigt dåligt, Taran. Det gick liksom inte att låta bli att ta åt sig, du skrev såhär:



"Ditt svingande med orden (sic!) känner jag igen...", ja och så vidare. Omöjligt att tolka som annat än ett jämställande mellan mina ord och de andra du läser!



Så får jag väl trots allt tro att du inte menade mig, fast jag i ärlighetens namn inte får ihop det. Eller förstår vad du isåfall menade.



Vad jag är så trött och vred på? Ja, en del av orsakerna, de personliga, har jag redan redogjort för. Ingen skugga, i så måtto, över någon annan än migsjälv.



Men därutöver: folk som vägrar ta ansvar! Floskelförsäljare! Folk som köper sig förbi i kön med vackra ord!



Folk som talar mot försäljning av hyresrätter, men själv gör sig en hacka på just detta! Folk som kallar sig socialister och representanter för de små, men själva blir godsherrar! Behöver jag säga mer?



Jag säger: Sälj hyresrätterna då, i jösse namn, om det är det ni vill! Men UTGE er inte för att vilja något annat! Bli godsherrar, men kalla er inte socialister!



Såna saker. Efter en uppväxt i ett rött Sverige där snart sagt alla - om inte alla!! - svek sina ideal när det kom till kritan, är det väl inte så konstigt att man är besviken? Och minst sagt skeptisk.



Möjligen, har det slagit mig, möjligen var det så att Ingvar Carlsson var en hedersman! Att han faktiskt stod för det han talade om. Men han var också klok nog att inte säga så mycket!



Palme däremot... Ja, tror du att han stod för det han sa så är det upp till dig. Jag är inte ombord på den båten. Inte alls! Men det ska vi sannerligen inte träta om!



/Mattias

#42 - - Taran:

Vi kom långt från körsång och AMF som var så fint skrivet,som ett litet konstverk!Jag ber om ursäkt Harpasione,Mattias och alla andra som eventuellt blev upprörda!Laleh sjöng precis Mikael Wiehes låt "Fred",det hoppas man ju kunna bistå till i denna värld:peace understanding love /Taran

#43 - - Mari:

I morgon är du välkommen på Christmas Carols-konsert med stor kör, orkester och dansare i Filadelfiakykan kl. 18.00. Själv sjunger jag altstämma i kören. Det kanske är för sent för dig att planera in det nu, men det vore fint om du kunde komma!

#44 - - Mattias igen:

Jaja, du är väl inte den enda som må be om ursäkt. Körtemat har jag delvis hållit mig till och hyllat, delvis inte - sanna mina ord!



Nu tar jag semester från bloggen. (Det går bra att säga "Puh!" och rentav "Äntligen!") Och om en vecka från jobbet. En månad. Sen lite jobb igen. Och sen en månad till.



Och så må jag masa mig tillbaka till mitt fotografi, som jag har släppt. Känns långväga. Men måste gå!



God Jul!



/Mattias

#45 - - Franck:

Mattias, Taran och om nån annan är där! Jag ber om ursäkt om jag la i din mun, Mattias, sånt du inte omfattar. Jag kände bara att du tog i så mycket. Jag tycker verkligen det är bra att du nagelfar våra folkvalda och alla andra (självutnämnda?) "floskelförsäljare". Det finns mycket dubbelmoral i oss människor, men jag tror det har med socialpsykologiska fenomen och gammal god gnidenhet att göra. Det är uppenbart att många politiker i alla läger tappar greppet, suddar ut gränser, förlorar omdömet och låter oss betala resan kanske eller lägenheten för den delen. Det är tokigt. Då får man göra bot och bättring och om det är lagvidrigt får man helt enkelt lagföras. Trots att det finns mycket poltiker som småfifflar idag (är dom fler?), så finns det också mycket genomskinlighet.

Du får ta semester så mycket du vill, men jag hoppas inte att du känner dig bortjagad! Om jag talar för mig själv, så har jag ju bara bemött dina åsikter och funderingar med mina, som du själv brukar göra. Jag tog ju också några dagars 'utvisning' sist.

Hade vi alla här befunnit oss i ett kolarläger och delat stuga över kolningssäsongen, så hade vi inte kunnat pysa, vi hade fått leva med varandra. Och det hade också gått bra, även om känslorna hade svallat emellanåt. Jag kommer aldrig förstå dina utfall mot Allende eller Palme; de kanske inte var helylle (det kan jag inte bedöma), men inga objektiva undersökningar har funnit dem vara mini-hitlers eller särskilt korrupta (men jag kan ha missat något kring Allende?). Men man behöver inte tycka som dem, såklart!

Inte ska du, om jag får tycka nåt om det, lägga bort orden. Tala gärna genom dina foton! Men behåll orden, du är driven och har mycket att säga och säger det begripligt och starkt.

Så om vi nu satt där i stugan, och mörkret låg djupt och kvällen var lång, då hade vi haft tid att återkomma till både meningsmotsättningar och praktiska saker däremellan med tid för egna funderingar. Så kan man väl se detta? Harpasiones Kolarläger?

Jag delar gärna detta med dig och med andra! Ikväll var jag på Konserthuset i Örebro och lyssnade på Ale Möller med vänner i deras Julkonsert. Efter paus välte de omkull oss med denna, sen var jag slagen och nästan i tårar. Ingen gör detta som Sofia Karlsson och texten, det är Dan Anderssons vet ni såklart:



http://www.youtube.com/watch?v=yXjCQzxuUjE



Julvisa i Finnmarken

Att sjungas vid bordet till mörkt öl.



För den vinande nordan och vintern, broder,

för den grånande morgonens stjärna klar,

för vårt hem och vårt land och vår bedjande moder,

för myllrande städer och istunga floder

vi höja vårt stop - och för kommande dagar

och för kärlek och lycka som var.



När sjöarna ligga här frusna och döda,

och yrvädren dansa i moar och slog,

vi dricka och drömma om bäckar som flöda,

och minna oss Terrvalaks solnedgång röda

och gårdar som lysa bland åbrodd och lilja

och skuggor som dansa i skog.



För den hårdaste skaren och bittraste vinden

för det fattiga folket som slåss för sitt bröd,

för dem som i armod bli hårda om kinden -

för dukade bord och för slädar vid grinden,

för sårfyllda kroppar och läkande död.



Försonta och glada i stjärnans timma

vi glömma att jorden blev bräddad av hat.

Vi resa oss upp under stjärnor som glimma -

omkring oss de heligas natt vi förnimma -

för dem och för jorden, för himlen och oss

våra stop vi höja, kamrat.



(1917)



Vi ses i stugan!

#46 - - Ann-Marie Alexandersson:

45 kommentarer, det är väl rekord för din blogg och alla andras? Ver inte vad jag snackar om egentligen eftersom jag mycket sporadiskt läser andra bloggar än din.

#47 - - O:

Tänkte på dig och fnissade lite när Mikael Wiehe ville lära "så mycket bättre"-kollegorna att spela saxofon.

#48 - - Mattias:

Nej då Franck, inte bortjagad, inte alls.



Trött. Mest på mig själv. Svek, menar jag att socialisternas tillkortakommanden handlar om. Av de egna principerna. Men jag har själv svikit, genom att åsidosätta mina behov. Sådär är det, och förlåt nu om jag blir förnumstig i överkant: grandet i nästans öga. Projektioner; att komma underfund med den saken är ingången till nästan all insikt, tror jag.



Sen tycker jag att jag har rätt, fast jag kommunicerat det dåligt. Det är synd att det kommer ut som bitterhet och inte krass realism. Jag har känt så många socialister i min dag, jag undrar varför det har kommit på min lott att känna så många socialister!!?? En hade varit AB-redaktör och var känd som röd. Han körde Cadillac! En annan drev en känd vänstertidning, OK, ETC hette den, det var Johan Ehrenberg. Han bodde flott, tjänade bra och var känd för urusel betalning, närmast ekonomiskt utnyttjande, av unga fotografer och journalister. En var högt uppsatt socialdemokratisk tjänsteman. Han tänkte mycket på karriär och pengar, var mitt intryck. När han blev senil på gamla dar fick han för sig att han var en aktie som steg och sjönk. Och så vidare.



Min slutsats: är det inte bättre att vi erkänner att vi är det vi är och utgår ifrån det? Inte lever på ett sätt och kräver att uppfattas på ett annat? Det kan ju bara leda till desillusion och konflikter?



Eller är det just ledarna, de karismatiska förespråkarna, som inte klarar av att hålla ihop handlingen och ideologin? Är det annorlunda bland gräsrötterna, där ödmjukheten kanske är större? Fast jag har hört rätt förfärliga historier från fackliga sammanhang, på industrigolvet också. Men hur som helst: det tycks ligga inbyggt i ideologin att de karismatiska tar ledningen, och de karismatiska fixar sällan att hålla den här balansen. Det beror på att - tror jag - socialismen emanerar ur kristendomen som är en frälsarreligion. Det finns ett behov av frälsning och extas inbyggt i rörelsen. Med andra ord en marknad för blå dunster. Läs gärna Doris Lessings tankar om den saken!



Jag ville inte ge mig utan ett sista ord i den här saken som ni ser. Efter att ha sovit på saken tycker jag att det är orättvist att min analys ska framstå som bitter. Jag är inte förbannad på att folk kör cadillac, bor flott eller tjänar pengar! Men jag är innerligt trött på att de samtidigt gör anspråk på att vara socialister, i någon djupare mening. Och på folks hyssjande och krav på att man inte ska se kejsarnas klädlöshet, för då brister illusionen. Vet ni vad Helle Klein tjänade? 150.000 kronor i månaden plus tjänstebil! Finns det nån som på allvar tror att hon står på småfolkets sida, när det kommer till kritan? Jag gör det inte. Men bitter? Jag vet inte, trött på mångas bristande klarsyn är jag. Trött på allt hyssjande. "Nej nu sjunger vi We shall overcome". Typ.



Det är väl där nånstans vi får börja i all ödmjukhet, om vi nu ska börja tala framtidstro och att rädda mänskligheten. Att se saker för vad de är. Att se oss själva för vilka vi är. Jag kan inte begripa vad illusioner ska lösa för problem åt oss. /Mattias

#49 - - Anita:

Mors på er allihop har försökt att läsa det mesta här inne o läser varje dag ... o alltid lär man sig nåt nytt litet ord för jag måste varit sjuk mest hela skoltiden för en del som skriver ...inga namn:)) fattar jag knappt inte ett ord av:)men ibland slår jag opp orden o ser vad dom betyder så lite nytta gör ni för mig tack för det..jag älskar o läsa hur folk börjar snacka med varandra o Harpasione du e jäkligt bra o få igång folket...apropå det ska på julkör mitt lilla barnbarn sjunger i kyrkans kör hon e snart 10 år....o då blir det skönsång o fika o lussebullar....kram

#50 - - Mari:

Nu har jag lyssnat på Franks youtubeklipp (fast iphonen föreslog just orden Tokyo ekotyp istället för youtubeklipp) och har fortfarande den sången spelandes i huvudet gång på gång. Sofia Karlsson och Ale Möller är bland det bästa man kan höra i konsertväg av svensk musik tycker jag. Tack, det förgyllde min kväll som var rik redan innan av musikupplevelser.

#51 - - Taran:

Tack Franck från mig också!Och det var en bra idé du presenterade:Harpasiones kolarlag,det "rimmar" ju nästan med PCC;),bloggen är väl milan då?Jag vet inte om det blir kol alls eller om veden bara brinner upp?!Men vi skulle få möjlighet att prata ut vid milan,det är ju litet svårt här.Och Harpasione tycker väl att vi bara jobbar dåligt med milan?!Jag menar som ledare för laget då.



Friggebos låtförslag i Rinkeby var ju litet otippat också,tom. Carl Bildt såg litet förvånad ut:jasså,den låten....OK..Ja,de flesta ser sig och är som de är,även politikerna!Och det är litet svårt att leva som man lär i denna kapitalistiska värld,inte ens Lars Ohly har lyckats riktigt;)Man kan ju förstås ha vänsterlöner,som är riktigt riktigt låga så att vänstermänniskorna verkligen kan känna in sina anhängares ekonomiska lidande realistiskt in på sitt eget liv,inga förmåner(absolut inga bilförmåner,inga taxiresor,inga fallskärmar,inga generösa andra pensions-,uppsägningsavtal,inga övernattningslägenheter,inga representationskonton,inga gratis flyg-eller tågbiljetter,inga traktamenten osv. osv),bara 21 000 kronor brutto för heltid,alla samtalen med egen telefon utan ersättning för sk jobbsamtal,arbetsresorna utan någon annan ersättning än det generella avdraget i deklarationen;inga avdrag för jobblitteratur eller kontor hemma,ingen ersättning för övertid!Det finns stötande höga "socialistlöner",då kan man nästan tänka på USA:s presidentlön också!Det är väl så att alla folkvalda lovar att stå för den politik som deras program beskriver!De är varken bättre eller sämre kålsupare i något läger,men det finns ett stort behov av kompetenta människor som vill ställa upp för mångas bästa i politiken!(och det märks inte minst på de olika politiska bloggar som står att läsa på nätet).



Jag har inga illusioner bara "drömmar"(typ:I have a dream...)Jag hyssjar inte,man kan prata om saker som de är,vara realist utan att tappa hoppet;)Och du är välkommen för min del Mattias att munhugga om politik eller vad som helst,jag överger dig inte:jag respekterar din syn på saker precis som jag försöker tolka,förstå och respektera Harpasiones syn på saker och hennes tankar och känslor.Det hela är ju inte svårt tex. här på bloggen,man hinner tänka efter:man behöver inte svara el skriva mitt i affekten.Jag kommer att sakna dig Mattias när du har semester!Nu pratar jag för mig bara;)/Taran



PS Visste du Mattias att Mikael Wiehe(ja,också en riktig kålsupare!!,den goda socialisten med "frihet och ansvar" numera)är gift men en chilenska,Maya?!Maya skulle vilja att Mikael skulle vara lika modig som Victor Jara!Du får ju se "Så mycket bättre" sedan i Sverige själv.Om jag inte skriver mera före jul:trevlig födelsedag 13/12, God Jul och Gott Nytt År 2012 och härlig resa till Sverige!

#52 - - Mattias:

Hej Taran, den här tråden tänkte jag dock följa ända till slutet. Det bittra höll jag på att säga, men det menade jag då inte. Jag var nyfiken på om jag tagit hem segern med mitt sista inlägg; då skulle jag ha skrivit: "länge leve utmattningstaktiken, den oslagbara!". Men du är seg du också!



Äh, jag vet att jag gör fel som tar de här sakerna så allvarligt. Och jag vet att det delvis beror på... fast det har vi (""VI?") ju redan pratat om till leda.



Mikael Wiehe hör till dem som jag haft en smula svårt för, fast idag blev jag lite nyfiken när han var ute i bladet och pratade öppet om sin mångaåriga kvinnoskräck och knepiga förhållande till sin mor; det är tabubelagda ämnen som det var strongt av honom att ta upp, tycker jag! Jo jag har faktist träffat både honom och frun, vi befann oss i parallella grillsällskap på deras bakgård en gång, han var inte så uppsluppen, öppen eller munter. Det säger jag dock inte att han borde ha varit!



Jag la upp en glad bild på min profil på fotosidan.se, från en tjej jag stötte på i Santiago i september; sånt ska jag hålla på med en tid istället och gaska upp mig.



http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/2524975.htm#comments



God Jul själv! Telepatisk lussebulle till Chile på tisdag, glöm inte det! Med mycket saffran; den de har är svindyr och sannolikt nåt helt annat för den varken gulfärgar eller smakar nåt.... ;-)



Se till att Selma får en extra strömming på julafton också, OK?



/Mattias

#53 - - Franck:

Ja, när det gäller Julvisa i Finnmarken i synnerhet med Sofia Karlsson, Ale Möller, Roger Tallroth, Esbjörn Hazelius, Lisa Rydström och Olle Linder (och Lena W), då är jag såld och i tankar på vårt armod, i själ och samhälle, är den en lisa, en styrka och ett hopp!

"nyfiken på om jag tagit hem segern med mitt sista inlägg", skriver Mattias och jag måste säga att jag inte delar ditt paradigm (att diskussioner är en strid, relationer kanske krig vad vet jag). Du är bäst på att vara sist i inlägg, men det är inte så intressant om inte det mediala är huvudsaken. Om det mediala är huvudsaken, då gäller ju att säga saker sist, slagfärdigt och du vet, allt det där.

Men åter till idéernas värld; i ett samtal med en vän talade vi om det du talat om här en hel del; det faktum att vara socialist, kommunist, världsförbättrare, kristen (kanske?), förändrare, skulle betyda att man själv måste vara fattig, smutsig, leva bland de fattigaste o s v. Och plötsligt slog det oss (eftersom vi var främmande för det där att folk inte får vara olika fastän de vill frihet, jämlikhet och broderskap): Idealen att alla ska vara lika var något som Röda Khmererna under Pol Pot i Kampuchea (Kambodja) 1975-79 drev. Man avskaffade alla tjänstemän, studenter, affärsmän o s v och skjutsade ut dem på risfälten där alla skulle odla ris, sida vid sida. Utan att vi fattade det, avrättade de kanske uppåt 2 miljoner människor också (svält och sjukdomar också). Jan Myrdal m fl reste runt där och missade allt - han och de andra hyllade den sanna revolutionen. Vad ska man säga om det? Galenskaper eller hur?

Men de flesta från liberaler till socialister och gröna, brukar inte ha problem med att folk i deras kretsar är både rika och mindre rika, färggranna eller bleka, har olater för sig eller inte, är tvångsmässigt renliga eller rent av lite smutsiga. Det påverkar inte deras vilja att förändra, förbättra som de säger själva. Vi är en mångfald, DET är inte problemet; problemet är hur vi vill att vi ska leva tillsammans, lokalt och globalt. Där skiljer vi oss lite åt, men det är sympatiskt tycker jag, med människor som inte tycker det är OK att 20% av jordens befolkning använder 80% av resurserna (globalt) eller att rika ska slippa skatt när det fins fattiga och arbetslösa som behöver utbildning och frön att sätta i backen (grovt förenklat som du förstår).



Du får vinna alla krigen, men om vi ska dela globen tillsammans, då måste vi prata med varandra. C'est tout!



Jag lägger in länken igen:http://www.youtube.com/watch?v=yXjCQzxuUjE



Och nu ska jag kolla på dina foton, Mattias, vår fotograf i Chillán, Chile!



Hej så länge!

#54 - - Mattias:

Ja men nu tycker jag att du har missförstått mig, Franck. På två punkter. Det om sista inlägget och att vinna diskussionen var ironiskt, nämligen självironiskt, gick det verkligen att missa det? Det trodde jag framgick av vad jag skrev om utmattningstaktiken!



Men sen för det andra: ja, leve olikheterna. Det är ju det jag säger! Däremot är det ett ofog, när man med sin mun kritiserar ett handlingssätt som man i praktiken inte drar sig för att själv tillämpa! Då bör man hellre hålla sin klaff och erkänna sin mänskliga svaghet, om det nu är att betrakta som en sån: jag vill vara med på bostadsrättsomvandlingståget, jag vill skattetrixa, jag vill ha snorbra betalt, jag vill ha mina ungar i privatskola (Ohly, t ex). Följdaktligen förstår jag andra som vill samma sak, och fyller inte min mun med indignation över deras handlande, eftersom det är mitt eget.



Jag kritiserar mig själv först, andra sen, i beaktande av mitt eget handlingssätt. Är det en så svår regel att förstå?



Det här börjar kännas lite som att debattera i en spegelsal! Ett tu tre har jag gjorts till förespråkare för askes och pol pot-metoder!



Jag undrar nästan om du missförstår mig med vilje!



Julvisan tar jag sen. Jag är svag för Dan Andersson - tacka för det - men inte fullt så svag för Sofia Karlsson, faktiskt, jag tycker att det blir lite för mycket vemod och melankoli av det hela, det finns redan i låtarna så att det räcker. Fast Briggen bluebird gör hon bra! Jaja...



/Mattias

#55 - - Mattias om länken:

Både habilt och fint. Men jag gillar det bara sådär. Jag hade Sofia Karlssons Dan Andersson-skiva i min ägo och försökte verkligen tycka om den. Jag undrar om det är själva musiken, Bergmans musik, som är för vemodig? Det blir liksom inget kvar åt Dan Andersson själv. Fast jag har alltid haft problem med att urskilja text ihop med musik, särskilt på engelska. Men här grötar det ihop sig för mig på svenska, jag fixar inte att ta in text och musik på samma gång.



Ja där fick ni en till bakvänd och konstig åsikt... /Mattias

#56 - - Franck:

Hej igen! Sannolikt funkar inte ironi på nätet! Blir lätt missförstånd, beklagar att jag tog dig på orden. Du är inte Pol Pot-nisse, det sa jag inte. Det är fenomenet att vi inte ska kunna vara olika i olika hänseenden, men ändå hävda rättvisa och jämlikhet i andra hänseenden, som jag försöker förstå, som fenomen och som jag förstår det lite hos dig. Kanske missförstånd det också om jag förstår ditt senaste inlägg rätt.

Vi har våra barn i ökande utsträckning på friskolor och det är en verklig kris för den kommunala skolan. Det kan vara av pedagogiska skäl (montesori t ex), praktiska skäl (kompisar och närhet), profilskäl (musik t ex), men ofta är det för att föräldrar tror sig välja lugnare, svenskare, mer akademiskt inriktade skäl. Alla friskolor är inte vinstdrivande, vilket jag själv ser som ett stort problem.

Jag missförstår dig verkligen inte med vilje! Du skulle se det med mina glasögon; man kan verkligen ibland läsa in det ena och det andra! (Som du med mitt gissar jag?) Vi känner ju inte varandra, vi är ju bara delar av Harpasiones kolarlag (tack, Taran!).

Musik och dikt är så olika för oss, eller hur?! Ibland får man bara acceptera att för den ena är det fantastiskt för den andre ingen höjdare. Du har dina höjdare. Tittade på några av dina foton igår (fick inte kommentera, är nån communitygrej?)och tyckte mycket om en del av dem! Särskilt den du kallar 'Tjejer och killar' hade mycket i sig. Men det fanns flera såklart. Tittar mer en annan gång.



Grüss Gott! / Franck

#57 - - Taran till Mattias:

Hur många härliga bilder som helst,tar nog tid att titta med odelad uppmärksamhet,men "Kolarna"passar ju att tas upp nu.Och jag kan då ingenting proffsigt om fotografi;)!Men den bilden hade sådan fin gammaldags stämning och svärta!Den var tagen på din födelsedag,vilken födelsedagspresent(till sig själv menar jag)och en present till oss i "Harpasiones kolarlag",fast jag läste på att mannen på bilden jobbade i en kolugn i stället för en mila.Du hade fångat hela hans verklighet på arbetsplatsen och spåren arbetet lämnat på hans väsen.Fint Matti, och tack för bilderna;)/Taran

#58 - - Mattias:

Oops, blev jag stingslig nu igen? Mm, det händer...



Nejvars, kommunikation är inte så lätt. Och en ekvation har ofta mer än en lösning. Lätt att glömma.



"Kolarna" ja, det var ett möte som satte sina spår må du tro. det var 2008, min fyrtioårsdag minsann. Upp i bergen med hyrd fyrhjulig bil. En tidig morgon, bara min dotter och jag. Och så träffade vi de där karlarna. Vad drog de ihop på en vecka månntro? 20 säckar kol à 5000 pesos, hundratusen pesos... Det är 1500 spänn att dela på tre och med ägaren av skogen. Fast nu höll de förstås på att raka ut en omgång till, så då blev det kanske det dubbla? Jag hade körsbär med mig nerifrån låglandet, de festade vi på som en bättre födelsedagstårta. Det minns min dotter än, att min tårta var körsbär när jag fyllde fyrtio. Jag klagar inte, sanna mina ord! Min dotter låg i rinnande klart vatten säkert två timmar den eftermiddagen. Samt fiskade upp en kräfta.



Kul att ni hittade mina bilder! Jag tänkte inte på det, att ni kunde klicka er vidare till hela stora arkivet. Passa gärna på att titta under "favoriter"-fliken, då kan ni se en del bilder av andra fotografer också. Klicka er sedan gärna in på t ex Bengt Hansons bilder, då ska ni få se Sverige porträtterat anno NU som på få andra håll. Mats Alfredsson reser runt i världen och plåtar folk i gaturummet med ohöljd fascination, och Malin Jochumsen är en förstklassig fotografisk poet. Med flera! Ja vi är ett fint litet gäng där. Community ja; man kan inte kommentera utan att vara inskriven. Men man kan skriva in sig gratis om man vill!



Tack för ögonlån! /Mattias

#59 - - Taran:

Har ni tittat på Ella&Elvira på YouTube?Försöker lägga länken här

www.youtube.com/watch?v=gonY5Jh0YoY&sns=fb



Ella är 1 år gammal (människa),Elvira 13 år gammal (häst).De verkar lita på varandra;)Hästen känner nog att Ella inte är farlig!/Taran

#60 - - Mattias:

Det här är ju som förgjort! Jag ska ju vara knäckt och lessen ska det ju föreställa. Utarbetad och dan. Men här blir man ju på bra humör!!



Kan vi ha det så?



Nu känns det som att jag måste utvisa mig bara för att jag har sagt det, men så korkad är jag inte. Risken finns att ni inte blir av mig, ens temporärt... (Även om Taran lovar och svär att hon inte vill det. Franck kanske vill... lite? *s)



Fina tjejer, Ella och Elvira. De verkade gilla varann, om jag får säga vad jag tror. :-) /Mattias

#61 - - Taran:

Mattias,det råkade bli 13 stycken jättefavoriter av alla dina fina bilder,skulle man titta på dem 5 dagar till så skulle det kunna bli minst 60!Det brukar behövas många många mindre lyckade bilder till en enda riktigt bra?!Så slutsatsen blir att du har jobbat mycket med kameran?!Det var roligt att läsa duktiga fotografers berömmande kommentarer på dina bilder också,att du hade ett sådant äss i rockärmen!Den här texten får vara min "present" till dig på födelsedagen också eftersom jag inte kommer på någonting bättre eller ärligare just nu;)Men jag är glad att jag hittat hit(och nu kan säkert röster höras om att många blir glada när jag hittat ut också,och det blir säkert så sooner or later,så länge får ni dras med mig)till alla kloka,mänskliga,tokiga och begåvade människors forum!Man blir mera och mera övertygad om den här bloggens överlägsenhet,man kan ibland barnsligt mycket längta efter Harpasiones iaktagelser och tankar,men samtidigt tror jag,att vi alla tänker på henne och hennes familj med värme

och kärlek ,och Harpasione är med oss som vårt hjärta och brinnande ljuskrona.Jag vill litet hoppas att du känner dig bekväm så?!Här vågar man inte önska någonting för att man kanske snart är här igen;)Men trevlig födelsedag till alla Luciabarn och till oss andra vanliga fin och stämningsfull Lucia!/önskar Taran

#62 - - Mattias:

:-)



Tack Taran. Jag vill gärna ge dig en bild om det går för sig, att hänga på väggen menar jag. Men bara om du vill och har plats för det, förstås.



Säg om du vill och vilken du isåfall väljer! Sen kan vi ta adress och såna saker via Tina, eller äh, du kan maila till [email protected] .



/Mattias

#63 - - Franck:

Ett stenkast ifrån nytt rekord i tråden, men möjligtvis har vi tappat tråden? Anar vi en kapitelbörjan H?, frågade någon, och man undrar ju...

Det lilla ordet solidaritet är en fin aspekt av Julens budskap. Två mormoner hejdade K och mig igår kväll på väg till fiolen; varför firar vi Jul frågade de med trevlig och avslappnad uppsyn. Jag frågade K och tillsammans kom vi på att det var för att Jesus föddes. Vi fick tummen upp av mormonerna. När jag var ung var mormonerna allvarliga och mycket mer envetna. De hade foten i dörren och tryckte texter i ansiktet. Grabbarna igår (slipsen är kvar) var mer som min gymnasiekompis T (också mormon och som folk). Kul med folk som har intresse för saker, även om jag inte delar deras 'grej'. Hmm, tappade jag tråden?

Vad hände med alla körmedlemmar undrar man?

#64 - - Taran:

Gulle dig Mattias och grattis på födelsedagen!Då måste jag ju titta och fundera med andra ögon,ett fint erbjudande på din födelsedag;)

Mormon tänkte jag bli när jag var liten,fast först i graven:någon berättade att man kunde så sent få förlåtelse för alla sina synder,och komma till himlen,det tyckte jag lät som ett generöst erbjudande!Har inte kommit så mycket i kontakt med mormoner sedan barndomen bara behållit den känslan av ett fint erbjudande för en själ som vill ha alla dörrar öppna,välja och vraka det bästa alternativet?!En sjuåring som köpslår om bästa religion för att kunna synda mest?!Nej,men kanske en som sökte och ville veta,ville klara sig själv och vara "på säkra sidan";)En tacksam ålder för alla skojare men jag fortsatte mitt sökande långt in i vuxendomen.Men jag är lika vetgirig och nyfiken ännu märker jag,när jag kollade på baptisternas grundfilosofi häromdagen,bara att nu stannar få lärdomar kvar på minnet:that´s life.

Jag har säkert berättat om en ung kille,som ville prata med mig om Jesus,när jag väntade utanför affären på min syster?.Han frågade om jag hade hittat Honom.Ja,sade jag,han bodde i mitt hjärta.Bra sade han,då vet du:jag behöver inte förkunna någonting till dig.Han hade brinnande ögon,mager kropp och ingen glädje synlig i sin uppenbarelse.Det vet jag inte om jag hade heller även om jag då(och fortfarande tror)att alla människor har en liten gudomlig gnista inom sig.Det är väl bara så att linjen till personligheten(egot) att oftare öppen än till själen,det är inte lätt att upprätthålla en ostörd kommunikation.Egot laddas upp med beröm och stolthet och tror sig klara sig utan hjälp från gnistan osv osv.Blev du tokig nu Franck;)?Jag är övertygad att våra själar har väldigt roligt åt våra ilskor och frustrationer och all annan "kursmaterial",men det behöver ju ingen annan tro(tur att det finns några miljoner ändå som gör,man skulle lätt kunna känna sig litet tokig)

Trevligt födelsedagsfirande till stugorna;i år utan snö i södra Sverige på Luciadagen!? önskar Taran

#65 - - Mattias:

Vi kan ju inte bara prata kör i ett kör, heller. Men jag börjar sakna Tinas trollspö över vårt samtal. Tina, ny ved på brasan, tack! (när du är redo för det)



Häromdagen kände jag mig som Gud, litegrann. Efraim, två, storgrät och var förbannad i bilen. Utan - som vi tyckte - någon anledning. Det hade bara låst sig, som det gör för oss alla ibland och inte minst när vi är två år gamla. Han grät och skrek rakt ut. Jag såg hur han fastnat i sig själv och kunde bara le och konstatera att han var vacker som aldrig förr. Jag sa det till honom också och tog hans hand. Gråtkulmen var passerad, han lugnade ner sig och kramade handen tillbaka.



Så tror jag att Gud ser på oss. "Vofför gör ni på detta viset?", fast mer upphöjt än rumpnisseaktigt då.



Vad gäller mormoneri och andra frälsningsläror så har jag resonerat ungefär som så här, att vem Gud än är så måtte han ha humor. Annars är det en förbannad piss och skitgud som kan ta sig i röven, eller hur det nu var Bergmans Alexander sa. Alltså kan man ta sig rätt stora friheter, vad "honom" anbelangar. Det är väl mest sig själv (som förstås också är en del av det gudomliga, men det komplicerar saken att tänka så, lättare att ha honom på ett moln eller bakom stjärnorna...) man bör vara lite rädd för. Eller snarare om. Inte synda, för man får betala så förbannat dyrt för det i slutändan. Men OK då, ibland går det inte att låta bli. Man får ta svedan. Men syndastraff? Aldrig i livet! Inte mer än spott som kommer tillbaka i motvind. Guds skratt kluckar gott. "Ljuvliga dårar!" säger han, där bakom stjärnorna. /Mattias

#66 - - Taran:

Mattias:din bild "Amen" skulle väl vara fin just här?!På den står det också "Dios es bono",kanske också "todo el tiempo" om man tittar noga?!Jag tror att jag skulle själv också gärna titta på den hemma jämt!Problemet är att jag har fått flera favoriter?!Men "Amen" ÄR ett fint uttryck för urban sekularisering med ALLTING FINNS om än visset;)Jag skojar,jag gillar verkligen den bilden,och 16 till?!



Och Gud ger tröst åt miljontals människor precis som vi ger det till våra barn;och är man ledsen även som väldigt liten så finns det alltid orsak till det inom den lilla människan,och det är bra att pappa då ser barnet sitt och tröstar;),känslan av att finnas till för barnet,kunna trösta och förmedla villkorslös kärlek är säkert godomlig!Lucky you;)

#67 - - Mattias:

"Dios te bendiga" tror jag att det står. "Gud (väl)signe dig!" alltså. Ja det är ingen dum önskan eller bön! Jag tar väl och länkar till bilden om nån mer skulle bli nyfiken: http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=2335284&target=



Förresten finns här nog en hel del bilder som du inte har upptäckt, misstänker jag. Just försättsbilden anknyter ju fint till ditt youtubeklipp senast, och jag tycker också att den på nåt pratar om det gudomliga. Den hästen var fantastisk, den kom fram och poserade. Totalnärvaro, det var en särdeles kuse!



http://www.sigurdsson.fotosidan.se/



Sen tänkte jag att den här bilden kunde vara nåt för dig: http://www.sigurdsson.fotosidan.se/viewpic.htm?ID=2012618



Efter jordbävningen blev det allmänna upplopp i grannstaden Conce och folk bröt sig in i affärer och stal. Den här bilden är tagen nån veckan efteråt. Såvitt jag kan begripa är det kassarullar barnen leker med. Rövarungar...!!!



Men gärna Amen om du väljer den bilden!



Amen! ;-) /Mattias



#68 - - Taran:

Vilken fin häst!Och tack för "Dios te bendiga" också,jag gissade dåligt.Jag tyckte om stämningen i "Jordbävningen",litet hoppingivande och ljuset hade du fått fint,men just den var inte bland mina absoluta favoriter;)Om det bara är vi två som är "vakna"så skall jag skriva resten av favoriterna i min nästa kommentar,om du vill Mattias.Du hade gett bra fina namn åt dina bilder,hoppas många!! bemödar sig och klickar på dina(alla) bilder!Rekommenderas varmt!"Det vill gärna bli bra" kanske du också har anammat som devis?Man brer gärna ut sin begåvning,säg;hur som helst brukar det ju vara så.Jag tänkte att din fina "Amen"-bild hade varit sådan bra avslutning på denna "sakrala" tråd,men även det som människan i all välmening(och bara genom sin blotta existens!)uttrycker i skrift är ju heligt eftersom vi alla är Guds barn,som Franck skrev:Grüss Gott! hälsar Taran till alla

#69 - - Mattias:

Ja men då tar vi amenbilden tycker jag! Nu har den ju särskild betydelse för oss båda, och Franck kanske, om han är kvar. /Mattias