Mat, avsnitt 497 känns det som...

Nu har jag suttit med vid maten igen.
Det är ett viktigt socialt tillfälle.
Som jag verkligen uppskattar.

De åt LAx, ViTVINSSÅS, BROCCOLI, RIS.

Min hals sved lite av ett stickigt slem.
Gommen och tungan ändå obehagligt torra.

Jo, jag KAN smaka två milliliter vitvinssås, men jag vill inte.
Jag blir bara gråtfärdig av det.

Jag ser på alla matlagningsprogram jag kan på tv.
Det är lite tröst faktiskt.
Per Morberg är bäst. Där ser man maten så bra. Och allt ser gott ut.

Ja, så äter jag i fantasin ibland.

Men faan! Faan helvetes jävla förbannade skit att jag inte kan på riktigt!

I mitt himmelrike är det gott om mat.

Ska jag verkligen till ett himmelrike?
Eller ska jag bli frisk?
Det vore ett himmelrike det.
#1 - - Franck:

Såklart är det det himmelriket som är det enda och riktiga! Att få bli frisk och få dela högt och lågt, gott och ogott!

#2 - - Åsamamman:

Jag håller på ett

* FRISKT HIMMELRIKE.

Där ska Per Morberg laga maten....

* Tycker jag !

#3 - - Mattias:

Bra att du släppte loss dina fångar Tina. Tycker jag. Du får stå ut med att bli beundrad. "Costos del oficio" kallar man det där jag bor. "Omkostnader som hör till yrket."



Mat? Jo, det är gött ibland, det är det... Det går liksom inte att säga nåt om den saken.



Himmelriket? Tja, till nåtslags annan dimension lär du väl ska vandra med tiden, du som alla andra. Men om det finns köttbullar där undrar jag just. Eller vitvinssås. Kind of irrelevant, tror jag. Det är nog mer ambrosia, intravenöst, lite som du har det nu. Fast utan tunga och tänder som saknar att smaka och tugga. Min gissning.

#4 - - Linn:

Jag vill bara skicka en styrkekram

och säga att du är fantastisk!



Att blir frisk tror jag på

håller jag tummarna för :-)



#5 - - Marie D:

Hej Tina! Tänker på dig ofta efter att Mats berättade att du är sjuk.Jag ser dig fortfarande som min idrottskompis, när vi spelade fotboll i Grällsta och var med och startade innebandyklubben mm.Jag är inte lika bra på att uttrycka mig som du och har tvekat att skriva till dig.Korkat eller hur?Har hälsningar från Mats också, vi pratar om dig och önskar att du har det bra.Kramar från Marie

#6 - - Skramlan:

Själv älskar jag Halv åtta hos mig. Det försöker jag titta på varje gång, är så kul med Helges alla kommentarer och olika personer lagar mat.

Håller tummarna för att det ska kunna komma något botemedel för sjukdomen så du och alla andra kan bli friska och börja äta igen!

Konstigt det inte finns, det forskas ju så mycket.

Soliga kramar.

#7 - - Mattias igen:

Verkar som att du har rätt Tina (nu tänker jag på tidigare inlägg, om kärvhet och så). "Människor med två till fem stora motgångar mår bäst" står det i SvD idag. Pyskologerna tycks ha kommit fram till detsamma. "Det som inte dödar stärker" står det rentav. Robben Islands, alltså...

#8 - - Åsamamman:

Motgångar är inte farliga att möta.

De är nyttiga.

Det är när de blir dig övermäktiga gör de ont,

väldigt ONT...

Det är då det är skönt om man inte är ensam.

* ENSAM ÄR INTE STARK.

#9 - - Ylva:

Om du mot förmodan inte blir frisk så lär du återfödas till en entreprenörsstjärna som kommer att gå till historien som den kvinnliga motsvarigheten till Carl-Jan. Du kommer att tillbringa dagarna med att provsmaka vin och testlaga nya och gamla rätter. Ingen pjåkig framtid hörru...

#10 - - Åsamamman:

Ylva :

Det du skriver är så sant så sant.

DET tror jag på...

#11 - - Mattias igen igen:

Åsamamman: Sen tror jag att de gånger prövningarna är övermäktiga och gör ONT... ... kan vara till hjälp också de, nämligen om vi tvingas släppa taget och upptäcka att det på nåt sätt går även då... och att smärtan viker, om inte annat när den blir övermäktig...



Därmed inte sagt att det skulle vara lätt eller ens mer än nätt och jämnt möjligt. NÄRMAST övermäktig är uppgiften alltsomoftast. Men inte närmare än så. Tror jag.



Ensam är ingen. Aldrig. Utom i den egna inbillningen. Tror jag.

#12 - - Karin Lundgren:

Kära Tina!Jag läser din blogg regelbundet, ser fram emot den,rent av längtar efter den. Jag blir imponerad, förbannad (för att livet är så grymt och orättvist), gråtfärdig, full i skratt men framför allt imponerad. Dina tänkvärda ord och din humor ger mig tröst och förståelse. Jag har en obotligt sjuk anhörig.Det är jätteroligt och välförtjänt att din blogg blir bok! Den boken skall jag skaffa.

Många varma hälsningar/ Karin I M

#13 - - Lina Larsson:

Hej! Jag heter Lina och är arbetsterapeutstudent, vi träffades idag hemma hos dig då jag var med två av konsulenterna på CFH. En av dem tipsade mig om att lyssna på när du sommarpratade och läsa din blogg, så här är jag nu samtidigt om jag lyssnar på webradions arkiv.. Jag undrar om jag får länka till din blogg från min? (Även fast jag inte skriver så mycke på min blogg just nu.. men jag ska försöka ta mig tid till att göra det snart, hoppas våren kommer att inspirera mig!)

// MVH Lina

#14 - - Lina Larsson:

Hej igen.. Uttryckte mig otroligt klumpigt, kunde ha formulerat mig bättre.. vore tacksam om du tar bort både detta och föregående inlägg, skäms så mycket just nu.. Ber så hemskt mycket om ursäkt..

//MVH Lina

#15 - - Katarina Möller:

Här finns så många välformulerade inlägg där jag ligger i lä - absolut. Jag vill bara poängtera det föga överraskande att jag vill att du blir frisk! Såklart!

#16 - - Harpasione själv:

Äh, vadå klumpigt, Lina?

#17 - - Lina Larsson:

Jag om någon borde ju tänka på sekretessen :S

Jag borde tänkt mig för innan.. Har i alla fall lärt mig något av detta.. :)

Så himla bra du var som sommarpratare! Ska försöka skriva ihop ett inlägg på bloggen idag!