vem talar du med?

min förlagsredaktör var här och gick igenom korrektur.

När jag träffar nya människor känner jag att jag vill ha med en tolk.
Någon som kände mig frisk, någon som kan prata med datorn, som vet hur man ska sitta för att se skärmen.
Någon som vet att man får skratta och kan avgöra när datorn skämtar.

Nu var det min vän y som åkte tåg flera timmar enkel väg och som hjälpt till med boken tidigare.
Tolken blir som en spegel av mitt friska jag.

Det visar sig lite mer av mig.
Det blir så lite annars,
där jag sitter, stilla, insvept i en sal,
och bara sveper med ögonen över en datorskärm.

Förstår ni?
#1 - - cruella:

Ja, det förstår jag verkligen. Nån som visar i ord och framför allt handling hur slipstenen ska dras. Det kan bli lite väl vördnadsfullt annars, förstår jag.

#2 - - Anonym:

Jag förstår precis! Ingen kan mellan textraderna se den karaktär du är. Visst, man förstår av dina texter att du är rak och att du har vissa bestämda åsikter. Men aldrig att man kan se den fantastiska förmågan du har som människa att se saker som de verkligen är. Och att acceptera dem så. Och sen gå vidate. På riktigt, det är inte bara ord. Din självkontroll. Och självrespekt. Jag har alltid fascinerats av det hos dig. Och att du kombinerar det med att emellanåt glimta fram som en av oss andra som gör saker som kanske inte är helt genomtänkta. Som den där gången i telefonkiosken då vi hade allt uttänkt precis vad vi skulle säga och vad den som svarade skulle säga. Och så blev det full panik iallafall när det inte blev som vi tänkt. Härligt busigt.

Jag ser verkligen fram emot boken! Kram

#3 - - ThereseW:

Jag förstår. När jag läser bloggen får jag en bild av dig som person, men om jag skulle träffa dig i verkligheten kanske din personlighet skyms av all sjukvårdsutrustning och det man ser av din sjukdom.

#4 - - I:

Japp

#5 - - Mattias:

Ja tystnaden medan du formulerar dig är verkligen ganska lång. Det gäller att din medkonversatör inte lockas i frestelsen att fylla ut den med pladder. Lite knepigt att spana in rätta våglängden i samtalet. Förstås lättare för de allra närmaste och käraste, om inte annat för att mycket då kan underförstås. Ögon kan ju som sagt var säga åtskilligt, Även utan en dators förmedling.

#6 - - Ylva:

Håller mina tummar hårt hårt för att dina ögon ska hålla. Livet ut.

När jag tänker på dig ser jag en aerobicsdansare med orakade ben, en glad granne, en med händerna ständigt sysselsatt, en som gräver i jorden eller kommer på tokiga lekar i återbruksrum.

#7 - - Åke Åström:

Jag vill gärna förstå men jag tror inte att det går att förstå på riktigt om man inte upplevt det som du. Men jag gör så gott jag kan och det gör ju du också :)



Många kramar <3