Konstigt kanske

Jag ligger i sängen på kvällen och tänker att tänk om jag skulle bli frisk helt plötsligt just nu.
Då skulle jag vända mig på sidan ut mot rummet.
Jag skulle dra upp benen.
Jag låtsas att assistenten som sitter hos mig inte skulle reagera,
när jag med min egen hand tar fjärrkontrollen till sängen och sänker huvudänden lite.
Sen ligger jag och ler och tänker på vad jag ska äta till frukost nästa morgon.
Och vad alla ska säga.
Så skönt jag somnar.
#1 - - P. Ass Peter:

ja, underbara tanke!!

#2 - - Åsamamman:

Underbara tanke,

Underbara dröm !!

Fortsätt drömma,

fortsätt tänka "tokiga" tankar.

Dom är LIVSVIKTIGA. =))

#3 - - Henrik:

Har precis hittat hit till din blogg. Jag imponeras av den drivkraft jag tycker mig kunna läsa i orden. Du får mig att filosofera om livet och öden. Att drömma är frihet. Jag ska fortsätta läsa din blogg.



#4 - - helena:

Mmmh, leka med tankar och drömmar... Man kanske skulle dagdrömma betydligt mer än vad som oftast blir... undrar om man skulle må bättre, kanske vara gladare ??

#5 - - långt bort och nära:

alla dina inlägg är dikter, du skriver en poesisamling, en av de vackraste jag läst.

Jag tänker på dig och ser det utsökta mönstret i en snöflinga. Jag hör dig som ackord på en flygel.

Jag tror du har vackra ögon.

Medge att jag har rätt!



#6 - - mAria:

Ja, precis, en nära-livet-upplevelse, att känna

som om det vore...



Och VAD skulle folk säga, man kan undra.

#7 - - Eva Blomkvist:

Underbara du, sov gott!

#8 - - ulrika:

fantastiskt!! rostat bröd med massa smör och björnbärsmarmelad till frukost? Så att det kladdar och smular??

#9 - - Håkan (med Gerd i tankarna):

Just det!

Nära-livet-upplevelser! (bra uttryck mAria!)



Under Gerds sjukdom och nu efteråt, har jag också blivit mycket mer medveten om dem. Och njuter av dem. Hon och du Harpasione, pekar tydligt och lätt och lekande på hur avgörande för livet de är. Tack för det.



Jag drömmer om att få bjuda er båda på den där frukosten på altanen...

#10 - - Mattias:

Det gör ont att läsa dina ord.



Älskade du.

#11 - - Mattias igen:

Jag såg precis bilder från vårt besök i somras. Du utstrålar ett sådant lugn. Per visar, mycket närvarande, ett piratskepp för Emil, som i sin tur är uppmärksam och fascinerad. Fina bilder och minnen.

#12 - - annika:

Jag tänker också så. Om dig! Att det bara ska hända. Som i TRISS-reklamen. Och du, jag slukar alla dina ord, apropå det du skrev i ditt tidigare inlägg. DU skriver fantastiskt, var inte så självkritisk och jag förstår nog inte hur trixigt det är egentligen för dig. Men sänder en stilla bön av tack till dig, för att du skriver. Helt enkelt för att.

#13 - - Håkan (med Gerd) igen:

En sak till om att skriva … och nära-livet-upplevelser.

Bra eller ofta, eller lite, eller mer.



”Min” Gerd skrev också om att hon var ledsen för att det kändes svårt för henne när hon inte kunde skriva som hon ville. Och vi resonerade om det. Vi runt henne kunde kanske läsa lite mer än hon skrev, men det var ändå inte riktigt nog förstås. Det var inte så lätt att hantera, men vi ville i alla fall hela tiden ”prata” med varandra och lyckades ganska bra tyckte jag – och jag tycker att vi gör det, fortfarande.



Vi känner ju inte varandra Tina, Harpasione. Och jag känner kanske ingen annan här på bloggen heller. Men det vi skriver varandra känns ändå viktigt och som en bra gemenskap.



I torsdags – liksom varje första torsdag i månaden – hade jag en massa av mina, och Gerds, vänner hemma på soppa. Jag önskar att jag hade ett större hus och större grytor så att ni alla kunde vara med.



När det gäller att fånga nära-livet-upplevelser, ökar upplevelsen om man delar med sig. T.ex som här. Tack för det alla.

#14 - - Kajsa:

Jag är en sån där person som ingen "ser", saknar status, d v s är inte alls märkvärdig i andras ögon. (Erkänner att emellanåt är jag lite förbannad just däför).

Men, jag är hela tiden fullständigt medveten om hur fantastiskt lyckligt lottad jag är som har en kropp som lyder mig. Precis när jag vill.



Kan man ha det bättre?

#15 - - Wikki:

Jag bara smyger förbi, en katt på mjuka tassar. Ser dig. Önskar innerligt att jag var något mer än en katt. buff

NosPuss Wikki

#16 - - H:

Oh hurra, hurra!! Vilken otrolig överaskning.. Åh, vad fint att det har gett med till slut! Då är det bara att sakta, sakta börja träna upp musklerna igen då??



Får man boka in en fjällvandring nångång i framtiden - kanske sommarn när vi fyller femtio år? Padjelanta i augusti - det har varit en dröm i alla år..



(Allt händer i våra huvuden - verkligheten med. Man får tänka vad man vill eller hur?)



Förresten, nu när jag är ihop med ett sånt tekniskt geni - kanske kunde man gå en fjällvandring (som du väljer rutt för) och få lägga beslag på en hyfsat stor del av din uppkopplade tid och då är du med och bestämmer vartåt kameran riktas: vyer, kartan, fåglar, andra människor, blommor - och vad som slås upp i floran och fågelboken? Roligare än TV för dej? Kanske inte.., men mycket roligare för mej! (Fast man kanske inte kan koppla upp sig i fjällen? Då tar vi en repris på Bergslagsleden.. Säg bara till.)



Kram,

H