Uselt

jag skriver inte lika bra längre.
Ni kan säga vad ni vill men jag vet att det är så.
Jag är stressad när jag skriver.
Över att allt ska försvinna helt plötsligt.

Över att ögonen inte ska orka.
Jag kan inte gå tillbaka i texten och ändra.

Kan väl, men det tar oändligt lång tid.
Så den där extra tomraden där uppe, den får vara.,
Jag måste tänka noga innan jag skriver, om det ska bli bra.
Fast nu har jag bestämt mig för att inte skriva så bra, men oftare.
Få se vad ni tycker.
#1 - - Franck:

Vi hänger kvar såklart, om du frågar mig. Prova du olika former. Du vill väl också utvecklas som författare!

Stress är ett elände, det tröskar sönder mycket. Men du hinner väl med det du hinner, brukar jag säga till mig själv. Hade stress varit en insekt och flugit runt i huset, hade det varit enklare; då skulle jag jaga ner den med alla till buds stående medel. Det är det vi är byggda för. Nu när jag jagar omkring med alla möjliga medel, kan jag plötsligt inse att stressen sitter i mitt huvud (Hur ska jag hinna!) och beteende, som båda närs av känslan (kraftigt obehag) och mitt farande med getingracketar, radarsprayer, flugsmällor, uppsatta flugklisterremsor och smygandet efter individer som vilar i fönstersmygen ter sig som Don Quichotes vevande mot väderkvarnarna. Så gör vi allihop. Det måste bara vara så mycket mer akut för dig, den känslan och tänk om vi alla som följer dig här kunde lyfta lite av ditt obehag och ta det ifrån dig. Skriv du, det blir som det blir. Tänk på Bob Dylan, som nästan aldrig kan göra om nåt, han förändrar t o m sina gamla grejer. Kram från skogsbryn med nygrävt avlopp / Franck

#2 - - Francke:

Det där med insektsjakt är metaforiskt menat, hos mig ligger flugor i drivor i fönstren innan jag tar dom med dammsugaren.

#3 - - H:

Hej, nu har jag räknat ut att det är du o jag som är de mest mittersta kusinerna av S-bärkeursprung. Vi är visserligen nr 8 o 9 men om man räknar medelvärde så drar ju E ner det lite lagom. Den känslan följer mej genom livet, att jag är mitt i.

För E måste vi ha varit en stor oformlig massa av gammkusiner??

#4 - - Miriam:

Skriv så mycket och ofta DU vill, eller lite och sällan. Jag läser det du skriver oavsett. Bara du gör som DU vill.

Kram!

#5 - - Eva Blomkvist:

Kräv inte så mycket av dig själv. Jag tittar in varje dag, ibland flera gånger per dag, och blir alltid glad när jag ser att du skrivit. Det räcker långt för mig, jag är så glad att du orkar skriva och vill dela med dig av det till mig och alla andra. Tusen bamsekramar från Norrland

#6 - - L8:

Läser allt du skriver oavsett hur.

#7 - - Cajsa:

Jag tycker du ska släppa på pressen helt! Jag håller verkligen med Miriam ovan.



Jag blir så förundrad varje gång jag kikar in på denna blogg att du ens orkar med detta utöver allt! Du är verkligen en förebild!



Ta hand om dig!

#8 - - Åsamamman:

Att skriva är ett sätt att reflektera / ventilera. Så länge det ger DIG glädje, FORTSÄTT. Vad vi som läsare tycker är upp till oss. Du har gett mig mod att våga försöka,

Skriva alltså.

Kram!

#9 - - Anita:

Du behöver inte känna press på något vis. Vi som läser o följer dig är glada för någon rad ibland. Beundrar dig sååååå mycket kram från Anita i Nora.

#10 - - O:

Inte kan vi ha några krav på vad du skall skriva eller hur det skall se ut. Extra tomrader, långa eller korta reflexioner. Jag är glad över att få veta vad som händer i din tankevärld och hur du har det. Låt dig inte stressas av några andra förväntningar än möjligtvis dina egna. Du har verkligen gett mig en ny syn på livet och vad som är viktigt! Tack för alla underbara tankar du lyft fram! Puss på pannan! Lycka till med boken. Snart blir det vår....kanske. Det kändes så i går i alla fall.

#11 - - Ylva L:

Ibland har jag provat att formulera allt jag vill förmedla utåt med en bokstav var tredje sekund. Som du liksom. Oerhört påfrestande. Förutom allt orättvist så är det också orättvist att jag får kläcka ur mig de snabba kommentarerna, de inte färdigtänkta tankarna på prövning rätt ut i luften, medan alla dina ord är så utvalda, så ransonerade.



Så om du någon gång tröttnar på att vårda språket så strikt, kommatera, göra mellanslag osv, så har du också min fulla förståelse. Vi vet att du kan vara stilistiskt fulländad, låt bokstäverna flyta som de vill ett tag så får vi se.....



#12 - - Karin:

Jag vill så gärna ta del av det du skriver!! Men gör det hur och när du vill! :)

#13 - - Håkan (med Gerd i tankarna):

Ti ti ty, ti ti ty, ti ti ty, som en talgoxe.

Lite, men bra ... och ofta!



Ti ty, ti ty, ti ty, som en modern talgoxe.

Ännu mindre, och oftare ... men bra!

#14 - - Ann på Hbu:

Skriv som du tycker, vill, orkar - allsindagar!(som Madickens härliga Lisabet brukar säga)



Tittar in mest varje dag, läser allt och uppskattar att se nåt från dig.

En liten kram på det nya året {{Tina}} från Ann

#15 - - MB:

Om det tycker vi bra!

#16 - - Taran:

Låter bra!Kom att tänka(efter att ha läst Ylvas kommentar)på masochistens ordbok = ordbok utan alfabetisk ordning.Man har bara så roligt som man gör på sig!Ännu mindre,oftare,bättre(?!) eller hur underbart som helst:det är ju du som skriver!Kram från Taran

#17 - - Kajsa:

skriv precis som du orkar och vill!! Kommer att läsa allt...

#18 - - En annan Tina:

Definitivt inte uselt - bara klokt. Det är din blogg och du bestämmer, jag förblir en trogen läsare oavsett språklig finess. Kram från UmeTina

#19 - - En annan Tina:

Definitivt inte uselt - bara klokt. Det är din blogg och Du bestämmer! Jag förblir en trogen läsare oavsett språklig finess. Kram från UmeTina

#20 - - eva:

Kära Tina! Jag visade mitt 17-årsbarnbarn vad du skrivit, vi talade om hur du har det och hur någon över huvud taget kan lyckas med det du gör, att skriva med bara ögonen. Vi funderade över hur lång tid det kan ta, hur man kan hålla fast i en tanke, om det är tröttande för ögonen, om det blir svårt att stava, hur man gör för att inte virra med ögonen; det var så mycket vi inte visste. Han är ju så stor och stark och frisk och han blev alldeles stilla när han försökte föreställa sig att han inte skulle kunna allt det där vi kan. Som du måste lösa på nåt annat vis.

Vi talade länge om dig. Och sen talade vi om min syster och hur hon kan ha känt sig medan hon var sjuk.

Ett långt fint samtal hade vi.

#21 - - KaosJenny:

Du är drottningen här på Bloggen och du är envåldig härskare och gör som du vill, kan , orkar och vad som du tycker känns kul, bra och givande. Vi andra tycker bra och hänger med... Underbara du...

#22 - - Charlotte:

#23 - - Charlotte:

Hej! Jag har aldrig kommenterat här innan fast jag läst din blogg sen i somras när jag hörde ditt sommarprat. Ser mig dock inte som en tjuvlyssnare utan som den där tysta du vet som bara njuter och suger in atmosfären. För en härlig atomsfär är det här på din blogg. Det känns som om vi sitter runt ditt köksbord o diskuterar ibland, och då är jag den där tysta du vet. För mig får du skriva hur du vill jag sitter kvar ändå! Stor kram ifrån mig

#24 - - ewa:

Du är poeten i våra hjärtan!

#25 - - Mari:

Oftare - vilket bra beslut! Såg dig i tidningen idag, förresten :)

#26 - - Taran:

Du ser pigg och glad ut i tidningen.Läste på nätet.Tack för tipset Mari!Bra för oss,som inte bor i Örebro.I strålkastarnas sken,i offentlighetens ljus:vi har en "egen"kändis!Fint skrivet av Charlotte för första gången!Kanske Harpasione får fram flera poeter med sina texter?!Kram

#27 - - Ann:

Tänk på det långa inlägget som försvann - som blev en ny minst lika bra kortversion. Det är inte säkert att ditt skrivande blir sämre för att du prövar en ny form. Det kanske till och med blir bättre ...!

#28 - - P. Ass Peter:

jag tycker du ska skriva PRECIS så som du vill-jag/vi kommer följa dina tankar med lika stor spänning som tidigare! För det är väl inte för våran del som du skriver här hoppas jag! Du är en klar inspirationskälla både vad gäller livet och att skriva! Jag ska försöka uppdatera min blog lite mer nu :-) men fortsätt du med det som passar dig bäst!