Nu är det min tur att tuffa iväg på semester. Till La Serena styrs kosan. Valle del Elqui. Det lär ska vara fint. Åker idag, eller blir det som det brukar att packningen drar ut på tiden så att vi lägger ut tidigt nästa morgon istället? Så blir det nog.
För alla som tänker dö, förresten: Man ska ta sikte på det vita ljuset och låta det uppsluka en. Fast de flesta känner sig ofärdiga och ovärdiga och graviterar iväg på annat håll. Har jag hört. Så det skadar nog inte att lägga upp en liten färdplan, så att man är mentalt förberedd. Det kan ju plötsligt komma ett ryck i snöret, det vet man aldrig. /Mattias
Entrprenörskap och entreprenöriell är för många laddade ord, lite skrämmande. Andas marknad osv. De du och ditt team gör är själva sinnebilden av problemlösning. Att förenkla och förbättra vardagen för dig och många andra. Visst skapas mycket tokigt i världen, men ur den kreativiteten föds ideer som löser problem i vardagen. Du har ända från början varit så klurig. Kommer ihåg din kombination av tallrik och bestick som underlättade ätandet. Sen har du bara fortsatt. Nöden är uppfinningarnas moder sägs det ju!
Ah, välkommen hem! Ante det. Jo, det är fuktigt idag, men vissa hade pratat om monsunregn och det har det ju inte blivit, än. "Graviterar iväg på annat håll" säger din chilenare, inte finns det väl olika håll? Finns då också Purgatoriet, väntrummet? Nej, bort detta. Återkommer med Sten Selander:
"Du, livets Herre, om Du hör min bön –
ge dem inte evig salighet som lön!
Nej, låt dem bara födas om igen
på jorden här, bland kvinnor och bland män
som lever, oinskränkt, på gott och ont,
det enda, stora, svåra liv vi fått.
Och låt dem dana ut sitt eget jag
och möta sen sin domedag
och ta sin dom och känna att de vet
vad nöd och ångest är – och salighet." (ur Trotjänarinnor, 1941)
Men alla goda metaforer är välkomna! De skänker tröst, ger perspektiv och öppnar upp för nya tankar. Fast ingen jag stött på vänder perspektiv som du, H!
Trevligt,att du är tillbaka!Med din mekaniska verkstad!?Ni(du och ditt team)ägnar väl inte så mycken tid åt innovationer?Eller ni kanske är tvungna att lösa praktiska problem med egna uppfinningar?Det skulle t.ex. vara perfekt om jag kunde låna mina ögon till dig,när jag sover!Jag kan sova säkert bättre på dagen om du ville använda ögonen då.94 % luftfuktighet idag,rena jungeln.Egentligen skulle man inte behöva duscha alls?!
Trevlig semester till Mattias också!Mattias' inlägg om döden var nästan direkt ur Den Tibetanska Livs-och Dödsboken?!Där står det,att man mentalt skall förbereda sig inför sin egen död ungefär så att man inte tror att man fortfarande lever efter man dött."Man vet aldrig vad som kommer först,morgonen eller döden."
Hälsningar till alla uppfinningarnas moder:Tina;Gudrun som trodde det var nöden!??
Taran: Intressant det du skriver. Ja tibetanerna verkar ju ha ett särdeles utvecklat förhållande till död och intighet. Som vi har mycket att lära av. Det jag skrev hade jag läst på annat håll, av nån med erfarenhet av peruansk shamanism tror jag. Men de är slående ofta inne på liknande tankegångar, tycker jag, de båda högländernas folk. Hursomhelst låter det klokt i mina öron. Det fanns förresten ett liknande vittnesmål i SvD för en tid sen. Jag kanske borde länka?
Francke: Ja inte vet jag, men inte var det då vare sig helvete eller skärseld jag hade i tankarna med "annat håll" - inte den som skrev om processen heller, tror jag. Nu tänkte du kristet! Fast du menade motsatsen, och jag tror också som Selander: Det bär av tillbaka igen; samma lerklump, ny form. För utvinnande av ny kunskap. Alternativet, att låta det viset uppsluka en, skulle då vara... Ja, vem vet? Salighet i en eller annan form. Utslocknande säger Buddha. Kanske det. Men vad betyder isåfall det? /Mattias
"det viset..." Det vita ljuset skulle det stå
Våra kulturella uttryck är fascinerande! Vi tror oss tänka nytt och gör det kanske eftersom kontexterna ständigt evolverar; men visst är det samma tankar. Vi är fascinerade av 'gamla' tankar (Veda, Tibetanska dödsböcker, egyptiska skrifter, Moseböcker) som om de stod närmare det sanna, eller kanske Ursprunget, eller kanske Äkthet. Låt oss med Skalmans tismaskin svinga oss tillbaka 3000 år; skulle någon av oss, kanske särskilt kvinnor, trivas i det samhället? Varför är deras tankar närmare sanningen?
Goda tankar kanske är tidlösa; kanske säger de Tibetanska dödsböckerna något viktigt för några av oss, kanske är kräver åter andra av oss andra former.
Det finns en idé i Judendomen att Lågan brann starkare vid Skapelsen och ju längre ifrån vi kommer, det mer flämtande blir den. Vi är ingenting i jämförelse med Fäderna (Avot; det var väl mest såna då??).
Inget ont om lärda människor, kvinnor och män, alls inte. Men vi är mycket informerade idag! Vår svårighet är säkert att sålla och se väsentligheter; göra rimliga livsval där möjligheterna är många.
Snöret kan gå av, när som helst; vissa saker kring det kan vi inte påverka, annat kan vi påverka. Varje morgon ber en jude/judinna som utövar sina traditioner en tacksägelse för att man fått liv också denna morgon (Modeh Ani).
Nästan allt vi tittar närmare på kan förklaras och blir vackert! Men mycket av det vi tycker styrs av status just nu (vad tycker flertalet är coolt) och socialpsykologisk påverkan. Men hur kan något bli mer rätt av att de statusstarka just nu tycker att detta är rätt eller detta? Är något rätt för dig, så är det väl så! (Men såklart så måste vi vara överens om att vissa grejer gäller, som att inte göra illa varandra, inte stjäla från varandra och solidariskt dela våra resurser! Vet inte om vi är överens om den tredje punkten egentligen, men nog tycker jag vi borde vara överens om det.)
Och jag håller med om att nöden är uppfinningarnas moder; om vi emellanåt tog konsekvenserna av våra gemensamma, globala, handlingar så önskar jag dock att vi kunde planera lite bättre!
Länken ifråga: http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/brot-nacken-och-fick-extrema-eeg-varden_6117027.svd
Iallafall lite åt det håll vi pratar om. /Mattias
Sitter och känner förundran och uppskattning. Din blogg Tina blir en mötesplats inte bara mellan dig och dina läsare utan även mellan läsarna. Den har blivit en yta att läsa och inspireras av andra från. Du gör skillnad för många av oss.
Så, skönt att du är hemma igen!!
Håller med dig Kersti!Måste tacka Francke och Mattias och alla andra också för inspirerande tankar(och länkar och allt!)Viist är det så,som Francke säger,att vi har tillgång till så mycket information nuförtiden;men andligheten,meditationen,koncentrationen och den medvetna närvaron blir allt viktigare mitti faktaflödet och stressen.Och ändå som från tidernas begynnelse:vi skall vara generösa,vänliga,förstående och medkännande mot våra nästa."Att leva ett liv,inte vinna ett krig" enligt psykologen,psykoterapeuten Anna Kåver,som sommarpratade häromdagen.
Och jag tror också,precis som du Mattias,att meditationen kan vara en bra väg till ett fullare liv.Och kanske komma närmare Gud eller den gudomliga gnistan hos varje människa som vi så lätt kan tappa bort i allt brusande.
I alla fall litet åt det håll vi pratar om./Taran
Jojo... Här kan man spinna vidare på minst ett par trådar. Också förra veckans insiktstråd.
För jag såg en fantastisk BBC-dokumentär om den nya fysiken, eller rättare sagt flera, av och med Jim Al-Khalili. Bland annat den här. http://www.youtube.com/watch?v=Pr1CKxDrGsk&feature=related
Dels slående vilken roll de stora vetenskaparnas intuition har spelat för vidgandet av vår vetenskapliga världsbild.
Men också (och dels) hur väl deras rön tycks stämma med vad visa män och kvinnor har kommit fram till genom meditation genom alla de århundraden Franck talar om. "Gud bor i tomheten" säger de, eller "Gud är tomhet". Zenbuddhismen, inte minst, är känd för sina meditationer över tomhet och tystnad, och vår egen Jesus ska ju ha tillbringat fyrtio dagar i öknen. Nå, följande lärde jag mig av de här dokumentärerna: Big Bang anses också ha skett ur intet. Men tomheten är inte tom! Eller jo, den är I GENOMSNITT tom - men i själva verket kryllar den av aktivitet. Hur hänger det ihop? Jo, vi verkar existera på själva skärningspunkten mellan en värld och dess antivärld. Materia/antimateria. Och de väger nästan exakt lika, så att en partikel släcker ut sin antipartikel på en bråkdel av... ingenting. De uppstår och släcker ut varandra, ideligen; påminner om en kokande gryta. Men det är som ett bankkonto där det sker lika mycket på plus- som på minussidan: det ser ut att vara tomt. I genomsnitt ÄR det tomt. Fast det kan ha hundra miljarder i ena bråkdelen av en sekund och minus lika mycket i nästa - alltså vara fullt av aktivitet.
Jag törs inte kalla det en insikt i klass med det vi talade om i förra veckan, men nog gick det upp en talgdank när jag fick detta beskrivet för mig i förra veckan.
Tomt, intigt - men fullt av verksamhet! Kan det vara där vi allra ytterst hör hemma? Är det dit vi ska? /Mattias
Är för trött för att skriva något smart, men vill bara tala om att jag är med dig/er på underbara bloggen. Önskar er alla vackra drömmar inatt!
Idag är det fruktansvärt fuktig luft. Då kan du bara grymta med blicken/tangentbordet, är det så?
Idag är jag grymt glad. Ett dåligt samvete sedan ett halvår är åtgärdat på jobbet och två fönster är så gott som renoverade. Och nysambon är på ingång, liksom två födelsedagsbarn och en ödlehusse! Och ena födelsedagsbarnet önskar sig bara en riktigt smarrig tårta!
Ge oss en grymtning, kan du väl..
Här är också varmt. Och kvavt och fuktigt. Hjälper inte att duscha, man känns likadan efteråt. Som att vara utomlands. Fast med alla sina saker omkring sig. Jag har semester, så jätteskönt. I år gör jag ingenting förplanerat, det blir lite som det blir. Maken har en veckas längre semester, han ska till Norge och dyka. Då ska jag träffa kompisar efter jobbet, så många som jag hinner och orkar. Kan jag ju göra annars också, men på något sätt känns det annorlunda när man är "ensam" hemma. Fast med tre tonåringar och flick- och pojkvänner och kompisar blir det ju inte direkt ensamt. Men det är ju inte så att de sitter och väntar på att man ska komma hem från jobbet... Hur som helst är det skönt med sommar. Jag tänkte häromdagen på att det alltid känns som att det är så långt mellan somrarna, men att jag ofta har en känsla av att "snart är det jul igen", att det är kortare tid mellan jularna. Konstigt. Kanske för att jag inte tycker så mycket om julen, det är mest knäcken och lussebullarna jag tycker om. Har fått en fantastisk strut att göra knäck med, inget spill och fort går det. Fattar inte att den inte slagits upp stort på marknaden, en av de bästa redskapen jag har i köket. Den och jäsbunken från Tupperware. Jag tror jag har lite grädde i kylen, undrar om jag ska överraska gänget med knäck i eftermiddag? Ja banne mig, det ska jag. Kram och puss på pannan och en önskan om torrväder snart igen!
Det är ju inte klart att någon överlever.....jag är sä glad att du lever än!!
Väl mött igen. Teknik är bra när det funkar. I onsdags visade det sig att det nya avloppet inte fungerat under hela vår semester. Då kan man skratta lite hysteriskt om man vill. Och hoppas att det löser sig. Problemet alltså.
Ibland blir sorger och tragedier för stort att ta in. Då är det skönt med ett pajat avlopp; i alla fall på avstånd.
I Norge har närmare 100 människor dött..... Jag lever i mitt lilla helvete.Ingen visste något innan, Kanske en tröst in allt elände
Hurra!
Utvecklingen av reservdelsmäniskan går ganska fort. Håll ut.
En permobil borde kunna utrustas med fyra ben som kan skjutas ut neråt på anmodan och som hjälper användaren över trösklar och varför inte uppför trappor - en gyrofunktion som håller koll på sitsen och viktbalansen borde inte vara svår att få med.
Var det inte så att nån fick lära sig att styra en mekanisk hand direkt via nerverna, eller var det hjärnan? Om något sånt kunde bli etablerat skulle det väl kunna vara en bra grej? ALS:en förstör väl musklerna, inte nerverna, eller förstörs de på köpet? Hjärnan är i alla fall kvar!
Om du bara håller ut kanske du om tio år åter (upp) står och går på gatorna som en vanlig människa, med en outfit som kombinerar Darth Vader med CP3O..
Händer det att du fantiserar i de här banorna eller tycker du att det mest är obehagligt?