Presentation

Visst kan vi köra en presentationsrunda som en läsare föreslog.
Alla som vill. Långt eller kort. Bästa film, bästa mat, drömyrke, favoritinsekt, djur ni helst blir uppäten av...? Eller vad ni vill. Varför ni är här kanske?

Själv är jag Harpasione som inte går på vare sig mammografi eller cellprovtagning.
Jag kan väl inte ha sån otur att jag får cancer också...

Men så läser jag håkan om gerd. Hade hon sån otur? Så kan väl jag?

Men det är så besvärligt att få upp mig i gynstolen.

Ungefär tre hundra läsare om dagen finns här innanför.
Så tre hundra kommentarer då innan helgen är över.

Förväntansfull.
#1 - - Christina Axelsson:

Små kryp bland mossor och lavar, det är grejor det, eller hur? Vi jobbade ihop på naturskolan och eleverna glömmer aldrig när du åt myror - "lite surt kanske" - och jag chockades svårt när du vred huvudet på en trollslända ett halvt varv (eller var det bara ett kvarts?) för att få den lugn - "den kvicknar snart till".

Tider med dig som jag minns med mycket stor glädje, det var ett riktigt drömyrke jag hade!



Bor nu sedan många år på den lilla kanarieön El Hierro (du vet ju hur vi har det) och har sedan flera dagar utsikt över ett pågående vulkanutbrott i havet, det ser ut som en jacuzzifläck i vattnet. Spännande!



Följer dig dagligen, läser allt!



#2 - - Anita:

Hej försten ut..jag tillhör dom som har redan nåra sjukdomar så jag tror att jag är immun mot cancer o sånt men man ska inte tro så mycket....var på mammografi en gång hade så stora tuttisar o långa så dom fick fota i 2 omgångar blev så efter 4 ungar:) dom garvade men de gjorde inte jag för de gjorde ont jodå lite skratta jag nog:)mitt drömyrke hmm de skulle nog vara statsminister så det blev ordning i det här landet..älskar ormar o spindlar mat nja det skulle vara surströmming då bara älskar det..men man vart väl utan kompisar då..jag älskar att titta på tvn bra filmer ligger mycket i sängen..nu kom fikat så nu e de nästas tur o skriva kram.

#3 - - Anita:

p.s tuttisarna fixade

#4 - - Maria:

Hej

jag tänker att du är en sån människa jag skulle vilja ha till vän, klok, eftertänksam o som vågar säga vad du tycker på en rak fråga, som inte svarar vad du tror frågaren vill höra.

#5 - - Jonna:

Jag läser här för att det är intressant. Och för att ofta få en påminnelse om allt vettigt som rör sig inuti huvudet även på den som ser annorlunda ut och pratar långsamt. Och för att försöka bli bättre på att bemöta er så när jag jobbar på sjukhuset.

#6 - - Greta Norrbotten:

Jag hittade dig via ditt sommarpratarprogram. tror bla att jag gillar dig för att det du skriver handlar om livet, det riktiga livet, det viktiga livet. jag gillar trams & bagateller åxå, men ibland känns det som att vi i vårt samhälle tappar bort , felprioriterar det viktiga. så mycket yta och så lite innehåll, för lite mänsklighet. jag jobbar med viktiga :-) saker! Jag är psykolog och tycker mycket om möten med människor! Varmaste häls Greta

#7 - - Mette:

Tusan också! Jag som snabbtittade in fast jag inte hinner innan jag måste sticka :-) - jag lovar att återkomma med bättre presentation än "en som jobbar till sju på fredagkvällarna". Helgkram!

#8 - - Gudrun. G:

Integritet, för mycket, sällan personlig, men lyssnar bra, nyfiken och energisk. Är här för att du är en förebild som ger mig kraft och mod när min ork ibland tryter.

#9 - - Malin:

Och jag har glömt hur jag hittade dig, tror det var i samband med ditt sommarprogram i radion. Jag fastnade för ditt sätt att beskriva saker och ting, stora som små. Jag tänker ofta på inlägget om grenen som brister men som ändå hålls ihop av barken på undersidan. Jag skrattar och gråter inombords när jag läser det du skriver. På sistone mest gråt.

Annars älskar jag att läsa och sjunga i den underbara kören jag är med i. Jag skulle med ära ta emot din njure om det skulle vara så. Jag skulle med samma ära donera något om det kunde hjälpa dig att känna smaken av mat igen. Varje dag tittar jag in och läser dina tankar. Och varje dag försöker jag vara tacksam för det jag har. Du är en av de starkaste människor jag har kännedom om. Jag skickar en stor digital kram från Karlskrona.

#10 - - Elin G:

Hej! Jag hittade hit efter ditt sommarprogram. Dags att bidra till en av de 300 kommentarerna :) Jag pluggar till civilingenjör i energisystem men är annars mkt musikintresserad. Jag fastnade för "Tinas sommarvals" i ditt sommarprogram, tyckte den var väldigt fin. Både lite dyster och fin och glad på samma gång. Jag brukar spela den ibland, på fiol eller cello. Jag gillar youtubeklippet där han spelar låten med tvätten fladdrande utanför fönstret, och att han tar en slurk kaffe på slutet :) http://www.youtube.com/watch?v=XXJ7TvSJuCU. Så vill jag också bo i mitt framtida liv. En av mina bästa filmer är "Temple Grandin". Mitt favoritgodis är saltlakrits. Jag försöker komma ihåg det du sa i sommarprogrammet "Jag ska dö. Det ska du också. Ingen vet när."

Hälsningar från Elin

#11 - - Tessa i höghuset:

Hej! Jag är trebarnsmamma, jobbar med miljöfrågor, sliter med vardagslivet, gillar att äta godis, skulle vilja dansa mer (helst Lindy Hop) hinner inte med att läsa så mycket böcker (fast jag har läst din!) men tycker om att läsa bloggar istället. När jag cyklar hem från jobbet snurrar meningar jag läst i huvudet, ofta dina. Jag läser här för att du skriver så bra och klokt, du bidrar så bra till mina funderingar om livet.

#12 - - Kristina S:

Hej! Jag träffade dig via ditt sommarprogram på radio. Och sedan blev direkt hooked on din blogg. Det är som en sorts avstämning nästan varje kväll. Det sätter saker i proportion. Själv är jag sjukgymnast till yrke, snart pensionär. Tidigare i livet var jag biolog. Mitt största intresse är nog att förstå. Livet och sådant, allt liksom. Men som biolog måste man ofta döda många försöksdjur för att förstå en liten liten bit. Så var det i alla fall på gamla tider. Vilken paradox. Det kändes hemskt. Glädjen av att förstå blev helt förstörd av att behöva döda. Så det var mycket roligare att gå över till att träna och rehabilitera människor.

På tal om att förstå världen idag: En riktig pärla som jag och min man hittat på senare tid är tidningen Axess. Fantastiska artiklar. Man blir glad varje gång den dyker upp i brevlådan. TV kanalen som du har nämnt hör tror jag ihop med tidningen.

#13 - - Mattias:

300 besökare... Om du ser varifrån de tittar in i din lilla kajuta också så har du säkert sett att jag hängt around under den tid jag avstått från kommentarer. Riktigt skönt att för en gångs skull inte ha ett ord med i det laget!



Men den här utmaningen hänger jag förstås på.



Elin G nämnde Temple Grandin som sin favoritfilm. Det skulle jag nog inte ha gjort, men nästan. Jag identifierar mig lite med henne; för dem som inte sett filmen: en autistisk kvinna som lyckats bryta sig ur sin isolering och upprätta kommunikation med omvärlden; såpass att hon gjort en - bland annat - akademisk karriär där hennes förmodade handikapp blivit en fördel. Genom att hon tänker intuitivt, i bilder. Kan man vara småautistisk? Det undrar jag om inte jag var som liten; mina föräldrar trodde jag var bakom flötet tills lekskolefröknarna förvånade dem med att berätta nästan motsatsen, att jag var ett särdeles vaket barn. Det får vara hur det vill med den saken, men eftersom jag ägnar mig åt fotografi och hoppas kunna försörja mig på den så tänker jag gärna på mig själv i de termerna; att jag är intuitiv och har bra bildseende. Som jag vet att jag har.



Annars försörjer jag mig på en nästan motsatt talang; tillverkar korsord på heltid sen över tio år tillbaks. Att samla på begrepp var nog mitt sätt att skapa en illusion av att veta något, läs ha saker under kontroll. Det fick jag nytta av yrkesmässigt. Men allt har sin tid; jag vill bli fotograf! Reportagefotograf. Jag älskar möten! Gärna skruvade, underliga möten.



Här en link till några av mina bilder, tyvärr inte så uppgraderad sen sist jag la ut den: www.mattiassigurdsson.com



Djur jag helst blir uppäten av? Inget alls ju, puman som dräper mig ska jag ju själv ha ihjäl har jag tänkt. Men min lilla kniv som nog ska vara av samiskt slag. Det där har jag berättat om så många gånger redan. Måste lägga mig i träning, jag kommer ju att vara rena gubben när så sker!! /Mattias

#14 - - Mattias om gamarna och vargar:

... eller rättare sagt kondorerna. Det glömde jag ju bort, att när puman haft ihjäl med och vi flyter bort i ett gemensamt blodrött och gudomligt vitt, då kretsar de förstås ner mot oss och käkar sen raskt upp oss.



Så i en kondormage hamnar jag till slut.



Senast sedda film: Entrelobos. "Bland vargar". Jag gissar att den inte heter nåt alls på svenska ännu, för det är en sprillans ny spansk film om en tvättäkta Mowgli som faktiskt lever än; växte upp i en vargflock i Spanien på 50-talet. Där finns en sån scen, med gamar. Men även ett och annat annat; se den! /Mattias

#15 - - Ida:

Ditt sommarprogram startade det hela. Så nu tittar jag också in varje dag. Till yrket, inom vården och trivs inte alls för tillfället. Men har inget val. Har haft djur omkring mig i hela mitt liv. Imorgon kommer en ny familjemedlem till oss. Ett åtagande på ca 10 år om han får leva. Där han bor nu håller matte på att kvävas pga allergi och måste sitta ute på bron och andas när han velat gosa.

Älskar engelska deckare, Jane Austin-filmer med lyckligt slut. Spindlar är fantastiska på matematik och exakthet. Hade en tråd hängande på höskullen som var 9 meter lång. Den fästes fast på en bjälke och var början på ett bamsenät. Värda all beundran. Vill inte bli uppäten av nån men det vore intressant att få krama en isbjörn. Äter surströmming men får leta likasinnade. Kan längta intensivt efter salt sill och hemlagad potatismos. Förutom alla små detaljer i livet är min tro på Fader Son och Helig Ande det som håller allt samman och som gör det möjligt att på stela fötter stiga upp varje morgon. Annars vore det ingen idé. Fast jag inte fattar hälften av det här livet är det det enda liv jag har och får stå ut med det. Fast det skulle inte sitta fel om man fick vara med om glädjefnatt nån gång ... skulle förmodligen pigga upp lite ... Jag tänker ibland på dina ord Tina att "trygghet är alltid människor" ... så sant som det var sagt

#16 - - Anna:

Hej!

Läkare och snart 2-barnsmamma.

Har följt dig länge nu. Minns inte hur jag hittade hit, men är enormt glad att jag gjorde det. Dina tänkvärda funderingar som kan ligga kvar och nöta länge medan man vänder och vrider. Tack!

/Anna

#17 - - bitterfittan:

jag är här för att du tipsade mig och jag gillade det jag läste. Jag var väl den som sist fattade att du var sjuk och när jag väl fattade det så fattade jag inte vad för sjukdom. Det dröjde sen ännu mer tid innan det sjönk in. Därför blev bloggen nån slags länk för min tröga hjärna. Jag läser din blogg ofta i bland och ibland med långa uppehåll. Jag minns din röst och hör den varje gång jag är här. Jag är en bitterfitta, hypokondrisk emellanåt, deprimerad emellanåt och hyper aktiv emellanåt. Bästa film: Antonias värld. den tror jag du skulle gilla... Bästa mat: skräpmat, typ pizza eller en flottig hamnburgare från sibylla. Drömyrke: ville länge länge bli biståndsarbetare eller läkare i södra afrika. Sitter i stället på arslet i en bil och kör runt bland vit medelklass och undrar vad fan som hände. Insekter är inte mina favoriter direkt men jag fascineras av spindeln som gör så vackra nät och myran som är så klok och stark. Jag vill helst inte bli uppäten av ett djur. Men måste man välja så....en val kanske. I hopp om att få simma omkring som Nemo där inne.



#18 - - Ylva L:

Det är och har alltid varit roligt att träffa dig. På riktigt är bäst, men bloggen är ett bra substitut. Texterna räcker ut i resten av livet. Du går bredvid mig och pratar ibland eller står en bit ifrån, med händerna i jeansfickorna och frågar något. Det samtalet blir den röda tråden om vad som är viktigt i livet.



Jag gillar nästan alla insekter och jag tror att jag helst vill bli uppäten av just insekter. Undrar om Christina hade rådjursexperiment med dig med? I närheten av Vikers hade ett rådjur råkat dö - med följden av vi nyfikna naturskolefröknar gick dit då och då och tittade hur mycket mer den blivit uppäten. Fast egentligen vill jag ju kremeras - vem vill äta upp mig sen?



Naturskolefröken var väl bra nära drömjobbet? Det jag gör mycket nu - jobbar med integration - är också spännande. Synen på omvärlden förändras ständigt, värderingar ifrågasätts och stärks eller byts. Och genom alla historier och svåra konflikter är det skrattet som räddar oss. Det är inte svårt att ha roligt tillsammans, utan skratt är det däremot helt kört.



Fortsätt var helt galen och helt galet klok.

Och få inte cancer.

#19 - - Maria:

Jag kom in här för att jag hörde sommarprogrammet och för att jag är bekant med din man som jag var kollega med och träffade på dig då också, men efterhand så har det ändrat sig till att jag går in här för att du ger så bra perspektiv på livet. Roligt, klokt, groteskt och vackert skriver du. Ibland får man ett beskt piller när man öppnar, och ibland blir man bara alldeles glad och varm och fnissig, och ibland ledsen.

#20 - - Skramlan:

Hittade bloggen genom ditt jättebra sommarprogram. Gillar att läsa deckare, dricka te olika sorter, kan bli flera liter om dagen. Älskar parfymer, kläder i manchester och har ett stort intresse för naturläkemedel och hälsokost samt övernaturliga fenomen. Datorer och teknik med mera. Gillar inte insekter men det hör ju sommaren till.

#21 - - raggoparden:

Följt dej sen fyra år därför att du skriver så bra! Och inte särskriver!

:)

#22 - - Victoria:

Vad roligt att du gillade min idé! Det är ju jättespännande att läsa om alla. Jag hittade också hit via ditt sommarprogram. Är 28 år gammal, och studerar till studievägledare. Min favoritfilm är Control, och favoritmat är grillade räkor med aioli. Vilken mat saknar du mest?

Jag skulle nog inte vilja bli uppäten av nått djur. Skulle föredra att äta ihjäl mig i så fall. Skulle nog sakna maten mer än sexet om jag hade hamnat i din situation. ;-)

Jag älskar att gå in och läsa din blogg, eftersom jag får positiv energi av den. Dessutom är du jävligt rolig! Fortsätt med det!

#23 - - eva:

Jag är en lyckad människa som kan stanna och växla några vänliga ord när jag vill, med samhällets olycksbarn. Jag har ett hus, jag har en pension att leva på och pelargoner på balkongen. Jag har en son i fängelse, jag har spinal stenos i ryggen och borderlineceller i magen. Jag minns allt sämre. Sjungit har jag aldrig kunnat men gärna gjort, och jag är bra på att stava. Jag kan prata flera språk, inte minst danska. Jag har gjort min tjänst i samhället och får nu stanna hemma och lyssna på radion hela dagarna. Jag vill inte ha något djur, de bara ostädar. Barnen kommer aldrig. Mamma ringer mig och är psykotisk, till henne kommer barnen oupphörligen och är otrevliga. Det måste ta slut. Jag har slutat sticka. Grannen är missnöjd med mitt sätt att sköta min trädgård, ändå hälsar jag på honom. Julen kommer allt närmare. Döden kommer allt närmare. Även våren kommer allt närmare.

We´ll meet again, fortsättning följer alltid.



http://www.youtube.com/watch?v=cHcunREYzNY



#24 - - Rozita:

Hej. Jag har aldrig kommentertat Dina inlägg förrut men läst allt Du skrivit. Jag fick nys om Din blogg när jag hörde Ditt sommarprogram. Tycker mycket om Ditt sätt att skriva/beskriva och tala om livet.

Jag är 51 år och trivs med tillvaron. Man, två barn och två barnbarn.

Jag gillar romantiska filmer och svenska deckare. Vill inte bli uppäten men äter gärna upp.

Favorit-insekt måste vara den första surrande humlan på våren.

Mina favoritdjur är häst och katt.

Jag tycker om att skapa på alla möjliga och omöjlga sätt.

Tänker ofta på Dej.

#25 - - K:

Bästa film... ja den var svår! Jag gillar mysiga, romantiska feelgood filmer. Kanske de inte sätter de djupaste spåren precis, men det är en skön verklighetsflykt! Bästa maten får nog ändå bli räkor! När jag på äldre dar vuxit ifrån min allergi, så njuter jag lite extra av räkor!



Drömyrke... just nu längtar jag efter att få chans att prova de ledaregenskaper som jag känner gro och växa inom mig. Jag har mer att ge, än bara gå på där jag är just nu! Annars har jag nog inget uttalat drömyrke. Utan steg för steg få känna utveckling! Och nu är det dax för nästa steg! Jag söker aktivt för att kunna förverkliga detta!



Favoritinsekt eller djur att bli uppäten av.... helst inget av det!



Varför jag hittat till din blogg... pga ditt sommarprogram! Jag satt en sen kväll i en färjekö och hade radion på. Fast jag egentligen var för trött för att lyssna på djupa tankar så blev jag helt fångad av ditt program! Sen dess följer jag din blogg och är fast i den, i med och motgång! Ha det så gott! Vi hörs! Godnatt! /K

#26 - - Linnéa:

Minns inte riktigt hur jag hittade din blogg. Kanske det var efter ditt fantastiska sommarprogram? Dessförinnan hade jag tänkt mycket på dig sen jag fick veta att du var sjuk. Visste knappt att du fortfarande var vid liv. Trodde inte man levde så lång stund med ALS. Mötte dig när jag arbetade med dina barn i skolan. Är nu 53 år och har förverkligat min dröm att arbeta med mitt konsthantverk. Läser mycket, lyssnar nu på Brobyggarna av Jan Guillou.

#27 - - O:

Min dotter berättade om dig och din sjukdom och tipsade mig om bloggen. Jag har haft två kompisar med svåra sjukdomar. En hade MS. En hade leukemi.

En som till slut drog sig undan från nästan all kontakt med omvärlden och en som var mer utåtriktad och lät oss vara med och kämpade tills allt hopp var ute.



Jag är gift sedan 46 år, med samma karl. Jag har två barn och är både mormor och farmor. Alltså en gammal tant. Fast jag känner mig inte SÅ gammal! Och inte som en tant! Du avslöjade ju mig på boksläppet, så du vet ju. Jag undrar fortfarande hur du visste. :-)

Jag läser mycket och stickar gärna. Löser korsord och tittar på frågeprogram på TV. Tar nästan alltid en promenad på morgonen. Irriterar mig på sniglar på asfalten under den tid de ligger där och är äckliga. (Nu är de borta för i år tror jag)

Vi har en skadad kaja i trädgården.Kanske vingen blev skadad när hon skulle lära sig flyga. Så har vi en hackspett. Annars är vi helt vanliga.



Drömyrket var att bli lärare. Det blev jag!

Grynkorv är viktigaste julmaten, gärna med bruna bönor!

Bästa filmen var "Fjärilen i kupan"

Favoritskivan "Violer till mor" med Bertil Boo.

Cyklar hellre än jag kör bil. Fast jag har körkort.



Om jag var ett djur så skulle jag vilja vara en sköldpadda, kunna dra mig in i mitt skal och bli mer än hundra år och ändå få vara frisk och stark.



#28 - - KaosJenny:

Hittade hit genom en svägerska som känner någon som känner dig (eller om hon känner dig lite kanske). Och "fastnade" eftersom du skriver väldigt bra och rakt på. Inget bara bra tack själv då.



Själv är jag 41 år och har man och fyra friska barn och ett stökigt hus. Stök gör inget eftersom vi är friska. Jobbar med människor, främst missbruk sen över 20 år och tycker fortfarande att det är kul. Och jo, jag vet att livet är orättvist, förunderligt, häftigt och helt gräsligt. Kanske är det därför jag gillar fantasy. sagan om ringen är nog favoritfilmerna. Det enda som är rättvist är att vi alla ska dö ifrån varandra och när man tänker på det kommer livet närmare och blir också mer värdefullt. Vissa saker är inte viktiga ALLS, som konsumtion och renoveringar, inte på riktigt. Människor är däremot viktiga och de bloggar jag helst läser är precis som den här, ärligt skrivna av människor som inte tycker att ytan är allt. Kram på dig

#29 - - Anita Eriksson:

Hej Tina! Jag är en glad(?) pensionär som följt din blogg sen förra våren. Har tidigare jobbat i ett människovårdande yrke. Jag tycker du är mästerlig på att uttrycka dig och jag har fått mig många tankeställare.. Kram från Anita E

#30 - - Anna:

Trebarnsmamma med doktorsexamen som läser sporadiskt. Återkommer för att jag gillar språket och flytet. Behöver påminnas om att



- det kunde varit jag

- det kan bli jag



D v s att ta vara på varje dag.



För övrigt gillar jag jakt, musik, litteratur och kärlek.

#31 - - annika:

Kikade in här efter ditt sommarprogram som fick en fördämning att brista inuti. Min mamma dog i ALS 1987 och när jag hörde ditt program var det som jag slöt fred med att hon dog. På det sättet. Och jag kikar in nästan varje dag. Ibland blir jag ställd av det du skriver och ibland lite provocerad. Som det där med våldtäkten. Tänker att du är modig även om jag inte gillar allt du formulerar.

Min dröm har sett olika ut i livet, nu har jag förverkligat en av dem och undervisar i yoga sedan några år. Sedan lite mer än ett år även i min alldeles egna yogastudio. Jag älskar film och ser nya favoriter hela tiden, den senaste var dansfilmen om Pina Waumbasch, en fantastisk film om en extremt kreativ dansare och koreograf. Den heter kort och gott PINA, Wim Wenders har filmat. Se den! Annars älskar jag fortfarande Allt eller inget. Om de arbetslösa brittiska killarna som strippar.

Mitt favoritland förutom Sverige, är Indien. Jag har tänkt dö frisk och vill lämna världen i ett bättre skick än jag kom hit :) Föddes helt blå med kuvös och andningsproblem ever since! Men bättre med yogan.

#32 - - Catarina:

Jag hittade till dig pga ditt sommarprogram. Jag har tittat in här varje dag, men det är först nu jag skriver något.



Jag är en kvinna på snart 45 (på tisdag faktiskt) som studerar till gymnasielärare i svenska och spanska.



På min fritid blir det mycket träning av alla de slag. Jag lyssnar också gärna på ljudböcker. Jag går sällan på bio och ser sällan film hemma. Jag följer Bonde söker fru och kollar på mexikanska telenovelas varje kväll.Jag prenumererar på DN.



#33 - - Anonym:

Jag är här för att du ger mig distans till mina egna bryderier i livet. Jag älskar din svarta humor och brukar citera dig: den som kan äta rostat bröd får inte vilja dö.

Någon tipsade om dig i radio långt innan du hade ditt sommarprogram och sedan dess har din blogg varit en väldigt bra ingrediens i mitt liv.

#34 - - Birgitta:

ps. Hoppsan. Det var inte meningen att vara anonym.

#35 - - Monica:

Ja,det var ju trevligt att så många ville berätta om sig själva här på bloggen. Så jag ska väl inte vara sämre: Första gången jag läste om om dig,Tina var för nästan ett år sedan. Nyfiken som man är så letade jag upp din blogg och blev fast. Då hade du ju redan skrivit ett tag så det blev gå tillbaks från början och läsa på ordentligt för att komma ifatt alla andra läsare.

Jag är undersköterska inom demensvården.Det är ett ibland slitigt jobb men det ger också väldigt mycket tillbaka. Jag är 50 år, och har man och två barn. Jag har en stor dröm, och det är att få köpa ett gammalt hus på landet och helrenovera det. Så nu vet du vad jag tycker är roligt och är intresserad av. Men tyvärr så får jag göra detta i nästa liv för i detta kommer jag varken att ha råd eller hinna innan jag blir för gammal(ha,ha). Jag ser att några andra har skrivit om favoritfilmer, så mitt tips på en fruktansvärt bra film är Seven pounds. Utrusta er med näsdukar, ni som tänker se den.Jag har nog tidigare skrivit det i någon kommentar, men tack igen för en jättebra blogg med många bra inlägg och så många bra kommentarer.

Kram, Monica

#36 - - Ewa:

Hörde sommarprogrammet, skrattade och grät.

Jag älskar mina barn, jag är lyckligt lottad. Har haft leukemi, men överlevde. Efter det unnar jag mig att må gott.

Jag avskyr orättvisor, stora som små. Jag försöker hjälpa andra, men borde bli bättre på det.

Läser din blogg varje vecka, blir lika glad för varje nytt inlägg, bra!

Då finns du fortfarande med oss, och din familj har dig forfarande hos sig.

Kram!

#37 - - Mari:

Jag tror att jag faktiskt har läst alla blogginlägg och de flesta kommentarerna, fastän mina egna kommentarstillfällen går i vågor. Jag trivs verkligen på denna virtuella plats (eller vad man nu ska kalla det) och har gjort vistelsen här till en del av min vardag. Annars är mitt liv fyllt av människor både på jobbet och fritiden. Det är härligt. Fast jag njuter också obeskrivligt av att ha egen tid till att läsa, springa, spela piano eller bara sitta och tänka. Fortsätt med presentationerna! Kramar till er alla :)

#38 - - Livet just nu:

Det är länge nu som jag har följt dig. Och jag är glad för det. Du ger mig mycket att tänka på. Tack.



Favoritfilm, tja, det vet jag inte. Det skiftar med humöret. Böcker läser jag gärna och mycket, både svårare saker som må-bra-böcker.



Jag är inte så lång och inte så kort. Alldeles lagom. Nybliven femtioåring med utflugna söner och en Man i soffan. En segelbåt och en dvärgtax ingår i hushållet. Eftersom jag är hemma på heltid med min värkiga kropp har jag möjlighet att tillbringa mycket tid i trädgården och i skogen.



Och med att läsa bloggar. :-)



#39 - - M:

Hej, jag hittade din blogg via ditt sommarprogram. Jag är så impad av dina kloka tankar och tittar in några gånger per vecka. Själv är jag 40+ med tre barn och sambo. Jobbar med barn och ungdomar men funderar då och då på vad jag ska göra när jag blir vuxen.

Önskar dig en skön söndagkväll

#40 - - Mari:

Glömde skriva att jag känner Harpasione irl och har gjort det sisådär 20 år (tror jag faktiskt att det hunnit bli vid det här laget...)

#41 - - Eva Blomkvist:

Jag hittade din blogg tack vare ditt fantastiska sommarprogram. Det var sommarens bästa. Sedan dess följer jag din blogg regelbundet. Jag fyller snart 53 år, har två döttrar som är 12 och 15 år. Jag älskar att läsa, spela teater, vara i skogen och att diskutera om allt från politik till gruppdynamik. Jag har sett många bra filmer, en av många favoriter är Gökboet. En bra bok är "Tisdagarna med Morris", det finns så många fantastiska böcker. Du är en person som jag beundrar oerhört mycket, om jag skulle skriva ett namn på en idol så blev det Tina.

Kram

#42 - - maggi:

Efter sommarprogrammet letade jag upp din blogg och läser den sen regelbundet. Läser därför att du berör med alla tankar och funderingar du har och ger mig nya tankar i mitt liv. Glad också att det finns möjlighet att bo hemma kvar hos familjen med stöd av it teknik och andra människor fast man är svårt sjuk. Jag är sjuksköterska men arbetar idag med ett IT system i landsting som är ett stöd att förbättra vårdens kvalitet bla.

Jag är 51 år gift, har barn och barnbarn, bor i villa med katt, spelar fiol i ett spelmanslag och sjunger i kör, mest folkmusik. Dagarna är fyllda av arbete, hem och musik, däremellan gillar jag att facebooka, twittra och läsa några bloggar,läser i perioder. Sjukdom finns även i mitt liv och min är Addisons sjukdom som är i chack när jag äter mediciner men blir matt av feber och magsjuka, då kan jag bli så matt att livet är i fara, så min skräck är magsjuka och inte få det kortisol jag behöver för att leva, som att inte få syre... men de flesta dagarna är jag nästan frisk och lever ett gott liv.

Ha det gott.

#43 - - Lisa H:

Jag hittade hit för rätt länge sedan.

Min syster som känner Harpasione berättade att du skrev. Jag läser ofta, kollar varje dag efter nya texter och går tillbaka ibland och botaniserar bland gamla. Det ger mej... mycket... men jag har svårt att skriva själv, tycker jag får handsvett och hjärtklappning på sådana här forum, men nu gjorde jag det i alla fall.

Jag tillhör den gamla fältbiologskaran och älskar mycket det lilla i naturen. Såg en trollslända födas i somras på myren vid svärföräldrarnas stuga. Tittade länge, länge och tänkte allt lite på dej också Tina.



Kramar Lisa H

#44 - - Franck:

Ja, som f d granne har jag haft förmånen att träffa dig, du nyfikna och uppriktiga människa! 4-barnspappa som bor i skogen med får, katter och några överlevare till höns. Kanske fick jag nån fråga av dig tidigt och tafatt jonglerade jag den och annat, de brände i handen, var liksom tvungen att hålla bollarna i luften. Men de damp i backen (men vid närmare betraktande var bollarna vackra som de var, lite solkiga sådär). Och du började leverera dina dagsedlar. Nu är det inte illa menat, det där med dagsedel, men nog väcker du oss med din rättframhet och klarvakenhet.

Jag arbetar med problemlösning och försöker med varierad framgång bidra till sådan; det är vanligt att jag går i skolkorridorer. Pratar mycket med folk (barn och vuxna), älskar metaforer och trivs med variation. Här är jag mitt i livet, hos dig i din blogg H., och där trivs jag. Återkommer gärna, många är också dina goda följare.

#45 - - flisa:

Ord och bokstäver gillar jag, och jag gillar verkligen dina texter, du skriver med en skärpa ja sällan upplevt. Och jag är rädd för säkert tusen saker, och när jag läser dina texter får jag intrycket att du är en modig personlighet, och det är inspirerande. /Flisa

#46 - - Håkan och Gerd:

Jag kom in här via Sommarprogrammet, som sändes medan jag hade lunchrast på ett litet skär under en ständigt pågående paddling Vänern runt. (inne på andra varvet). Intresset var extra stort eftersom Gerd, min fru som dog i november 2008, hade ALS. Hon och du hade och har, tycker jag mej märka, många likheter i synen på livet och döden. T.ex. – En dag ska jag dö men inte idag. I dag ska jag leva.



Eftersom jag har skrivit om Gerds sjukdom tidigare och det talats om ALS och cancer här, tar jag lite plats och berättar om hennes sjukdomshistoria. Genom min signatur har jag ju tagit med henne hit. Det började med att vi märkte underliga röstförändringar på vintern 2005/6. Senare på försommaren upptäckte hon en knöl i bröstet som visade sig vara cancer och då tänkte vi inte så mycket mer på rösten. Inte förrän operationen och konvalescensen var över i november och hon bedömdes vara frisk från cancer. Vid det laget hade rösten försämrats ytterligare och så var det nåt med foten. I februari/mars fick hon diagnosen ALS och vi fick börja inrätta oss efter det. Hon blev förstås kallad till ytterligare kontroller ang. cancer under tiden som ALS:en fortskred men hon tyckte inte att det var någon idé att gå på dem. Det var roligare att försöka njuta av livet som det kom till en varje dag. Hon fortsatte att gå genom skogen till jobbet som förskollärare på deltid så länge ungarna begrep vad hon sa, men på sommaren 2007 blev det talsyntesmaskin, rullstol och assistenter och hon stannade hemma. På den hösten gjorde vi en lång resa tillsammans. Under våren 2008 visade det sig att hon hade en besvärlig tumör i levern. Den blev på slutet till allt mer besvär eftersom den hindrade henne från att ligga på höger sida och dessutom var i vägen för andningen, som ju inte var så lätt ändå. Den stal säkert också mycket kraft från henne. När hon dog fattades det 4 dagar till att hon skulle fylla 53.



Det var verkligen roligt och givande att leva med Gerd också de åren hon var sjuk. (Jag är inte riktigt nöjd med den meningen. Det är svårt att kort uttrycka detta så det inte blir klämkäckt eller patetiskt). Hon lyckades bra tycker jag att lära oss nåt om livet. På ungefär samma sätt är det roligt och givande att möta dej Harpasione och alla andra här på bloggen. Men det hade varit ännu bättre att få fortsätta att leva friska tillsammans förstås och kanske hade det varit givande om vi alla fått mötas under andra omständigheter också. Fast de riktigt spännande samtalen kanske aldrig hade blivit av … Jag är inne på bloggen nästan varje dag, ofta flera gånger.



Nu bor jag ensam i vårt/mitt hus, eftersom båda sönerna flyttat ut. (Den ene bor i Örebro och ordnade så jag fick en bok med ditt fingeravtryck! Den andre bor i Uppsala när han inte guidar på St. Karlsö) Ganska många vänner kommer på besök och jag jobbar deltid för att kunna kombinera det bästa från jobbet med fritiden. Den bästa maten jag vet är de soppor som äts här i mitt kök den första torsdagen i varje månad. Ofta kommer någon lite tidigare och vi lagar soppan tillsammans. Några droppar in lite senare efter dagens uppgifter. Det brukar bli drygt tjugo personer.



Drömmen var en gång att bli oceanograf, men nu jag har varit lärare i drygt 35 år och trivts bra med det. Fast en gång för drygt tio år sedan fick jag chansen att läsa geovetenskap och blev återfallsstudent en tid. Det var kul! Man kanske skulle bli forskare – men jag fyller 62 nästa gång …



När det gäller vad jag vill bli uppäten av så har jag länge talat för fågelbegravningar, som Mattias var inne på. Det gäller att hitta en väg in i kretsloppet, så vargar och insekter kan väl också duga. Vargarna har dock ratat mej hittills trots att jag sover i skogen varje gång det är fullmåne.



Hm … det blev långt det här, men det var ju för två personer.

#47 - - Cecilia:

Hej allesammans! Jag har varit här inne och fladdrat så gott som dagligen sedan jag hörde det finaste och mest tänkvärda sommarpratet någonsin enligt min mening. Satt på andra sidan jordklotet, höggravid och med tårarna rinnandes längs mina kinder, blandat med fniss. Programmet har jag lyssnat på flera gånger om sedan den sommaren.



Jag är mycket fäst vid denna blogg och tänker på dig Tina så gott som dagligen trots att vi aldrig träffats. Jag gillar din beska humor, dina tankar och din syn på livet och dess kullerbyttor.



Min pappa har ALS, det är tungt. Men då jag ser denna djävulska sjukdom på så nära håll får dina texter en extra tyngd. Tack!



Jag är en kort tjej, tre äpplen hög som pappa brukar säga. Bor i Småland tillsammans med sambo och liten dotter. Studerar för fullt, läser mest kurslitteratur - enda undantaget denna hösten har varit din bok, ett förträffligt avbrott!



Bästa film är svårt, men PS. I Love you, väcker alltid speciella känslor inom mig. Bästa mat är kinesiskt, inte svensk kinesisk mat, utan riktig. Favoritinsekt är fjäril.



Drömyrke har varierat från barnmorska till arkeolog, nu läser jag dock något helt annat. vet inte vad jag vill bli när jag blir stor, när jag nu blir det.



Godnattkramar

#48 - - Victoria (igen):

Jag måste bara skriva en liten kommentar till. Att läsa om allas tankar och livsöden är så fascinerande. Vi har alla olika anledningar till varför vi läser din blogg. Många känner nog styrka av dina texter, i svåra stunder i livet. Och som Håkan skriver, även om vi kanske hade önskat att vi fått mötas under roligare omständigheter, så hade samtalen nog inte blivit lika spännande. Troligtvis hade vi inte möts alls...

God natt

#49 - - Frun:

Jag hittade hit av en slump för tre år sedan och tyckte att dina funderingar om livet var så allmängiltiga och snyggt formulerade, sedan insåg jag ganska fort hur djupa de var och då var jag fast. Själv är jag en medecinsk olycksfågel en människa som älskar naturen, litteratur, politik eller kanske allting som kan få mig nyfiken. Gillar inte fästingar, vare sig blodsugande kryp eller mänskliga blodsugare. Jag skulle vilja bli astronaut, djuphavsdykare och kanske nobelpristagare i medicin, fast det skulle duga med brevbärare också om jag bara hade kvar alla mina kropsliga förmågor. Jag bor ensam på landet vid havet tillsammans med en trevlig jycke, mängder djurliv, några i olika hög grad trevliga grannar. Om man någon i min omgivning skulle beskriva mig hoppas jag att de skulle få med ordet snäll, ja och kanske begåvad, men jag skulle bli skitsur om de kommenterade mig utifrån mina förluster i livet, jag är inte min skröplighet, jag är "good enough" på att vara mig själv.

#50 - - Sofia:

Hittade precis som många andra in till bloggen efter ditt sommarprogram. Bloggen får att mig att tänka på saker som jag annars inte skulle tänkt på, den får mig att sätta perspektiv på saker och ting och den får mig hela tiden att vilja läsa mer från dig. Jag jobbar på en reklam och kommunikationsavdelning är gift och har två små killar och känner mig lyckligt lottad i livet. Inläggen i bloggen har blivit en fin del i min vardag.

#51 - - Irving:

Ja vem jag är vet du ju. Jag fick ditt mail då för flera år sedan. En helt vanlig dag när jag stog i informationsdisken. Jag minns att jag såg att det kommit ett mail från dig, blev glad, checkade av så ingen ville ha någon info för tillfället och öppnade det. Och läste. Om hur du misstänkt. Blivit undersökt. Fått diagnosen. Och jag förstog inte. Jag läste igen och igen men min hjärna hade fatnat i något slags jag-vägrar-läge. Men mina ben, de vek sig. Jag måste sätta mig. Kroppen förstog innan jag gjorde det. Sen kunde jag inte jobba mer den dagen. Det blev panik och kaos. Jag ringde din mamma, din syster. Visste inte hur det skulle bli. Men nu vet jag att du finns kvar. Och det känns skönt. Kram

#52 - - Iréne:

Jag Googlade på ALS efter att en bekant fått diagnosen och hittade då hit. Sen är jag "fast". Har även efter detta lyssnat på ditt sommarprat som var helt fantastiskt. Själv är jag en relativt frisk pensionär, som har gott om tid vid datorn bl.a.

#53 - - K:

Presentation var det? 35 år. Hittade hit via ditt sommarprogram. Har lyssnat flera gånger. En glad och positiv själ som sällan kan behålla dåligt humör en längre tid. Drömde som liten om att rädda världen. Riktigt så blev det inte, men jag jobbar med miljöfrågor på ett byråkratiskt sätt i alla fall. Alltid något.



Det var sommarprogrammet som gjorde att jag hittade hit, men dina fortsatta betraktelser i en helt ogreppbart svårt situation som gjorde att jag stannade. Vissa av dina betraktelser kommer jag alltid bära med mig. Just nu ligger "När dör ett träd" längst fram...



Den glada själen till trots, ofta slås jag av oro för vad som kan komma, vad som kan hända med mig och mina älskade. Men då ger du mig hopp Tina! Du lugnar mig.



Men det var annat också. Bästa (bra) film? Flickan på caféet (försök leta reda på den om du inte sett den, var en BBC-film på svt för ett antal år sen). Bästa mat? Blodbröd med vitsås. Favoritinsekt? Givetvis humlan, eftersom den flyger fast den inte kan.



F.ö. är jag för ung för mammografi, men cellprov det tar jag.



All the best! Och försök få tag på den där filmen.

#54 - - Lisa:

Jag hörde programmet och läste sedan hela bloggen.

Jag har ALS i släkten - långt tillbaka - och när jag läste Ro utan åror blev jag livrädd för sjukdomen. Den var så svart. Men när jag läser om dig blir jag inte alls rädd, inte ens när du skriver svart. Tack.

Film: Annie, Juno. Mat: Räkcurry. Insekt: Nyckelpiga. Djur att bli uppäten av: Mask (när jag är död). Blogg: Harpasione. Drömyrke: Mitt nuvarande och författare (just skrivit min första novell och är halvvägs i min första roman).

Trevligt att råkas!

#55 - - Mini:

Hmm... minns inte hur jag hittade till din sida, men nu är jag fast. Jag känner så igen mig i det du skriver, fast mitt lidande ser annorlunda ut. Jag hade cancer för 4 år sedan: Aggressiv sort, som krävde flera operationer och cellgifter. Det var tungt eftersom jag är ensamstående med två barn (de var 5 och 7 när jag blev sjuk). Inget stöd av släkten, snarare tvärt om. Så jag har känt mig ensam och bitter. Utanför. Arg på dom som har sett sjukdomen som "en gåva" som gör mig "klok". När jag hört detta har jag velat bli elak och svara: "då får vi önska att din dotter också får cancer, så att hon kan bli klok och god!". Jag står på benen för att det finns inget alternativ. Jag älskar mina barn och jag älskar mitt liv och jag älskar att leva. Men ibland känns det som att jag helt enkelt inte orkar. Men jag är ingen hjälte. Bara en mamma som gör det hon måste...

I övrigt om mig: drygt 40 år. Bor i ett mycket litet hus med en mycket liten trädgård. Arbetar som barnpsykolog, vilket jag tror är ett av de mest meningsfulla sakerna man kan göra! Tycker om god mat och gott vin. Musik. Film. Älskar choklad. Tycker mycket om djur.

Det var roligt att läsa om alla här. Känns som vi är vänner på något sätt. Fantastiskt!

Mini

#56 - - kristinaj:

som så många andra här, hittade jag Dej grnom Ditt sommarprogram.

Du påminner så mycket om min dotter..,hon var så

stark och fri, precis som Du.

är inne på din blogg nästan varje dag.

Om mej då.yrke,demenssk. film, allt av tati o Zigenarnas tid, förf.m.atwood mat,.allt utom kött,

insekt,humla, fast det kanske inte är nån insekt!?

hur som helst, hoppas Du får en bra da i morgon Du kloka kvinna..själv skall jag sova hela dan.

#57 - - Kersti:

Jag återhittade dig. När jag insåg styrkan med Facebook som ett sätt att hitta igen gamla vänner och bekanta som jag tappat bort på vägen genom livet. Du skrev ett inlägg till mig om att läsa din blogg. Det kändes knepigt att inse att du hade ALS.

Därefter har jag följt dig flera gånger i veckan. Du ger mig hjälp att få distans till livets vardagliga små förtretligheter. Vad är viktigt i livet om inte att leva här och nu? Sedan min pappa dog vid 44 års ålder har jag så gott som dagligen brottats med att jag kommer att dö tidig - fast det finns inga belägg för att det ska bli så mer än mina egna tankar. Man får lära sig att förhålla sig till dem med - hur ska jag leva idag? Idag är jag 49 år ett vackert tal inte sant - en kvadrat på 7. JAg tittar inte särskilt mycket på TV eller film. Kajaken har blivit mitt sätt att koppla av, sten, vatten och himmel ger frid i sinnet. Var fältbiolog i ungdomen, mest botanik och vattendjur.

Jag jobbar som rektor, många ser det som ett administrativt yrke men för mig handlar det om möten med unga människor. Möten som handlar om att ge dem stöd att komma vidare in i vuxenvärlden. Det finns inga vanliga veckor alla är olika varandra. Mitt i detta behöver man distans till de gåtor, man blir satt att lösa - det får jag i dina texter du är en sann filosof. Fortsätt att skriva! "Eftertexterna" som vi skapar tillsammans blir till en fördjupning där viktiga saker avhandlas om det viktigaste vi har - LIVET. Tack Tina för att di finns

#58 - - Helena:

Fyller på presentationerna: Mamma, mellansyster,medelålders,fd hustru,viljestark, gladlynt och intresserad av människor och livet. Älskar att läsa,dansa,åka skidor, springa,äta gott, snacka, umgås med vänner - knata runt hemma en halv dag i pyjamas och dricka för mycket kaffe och bara låta tillvaron flyta på. Pratar mycket och gärna, tänker bäst när jag får prata samtidigt, tänker mycket också. Nära till skratt och nära till allvar.Trivs för det mesta med livet och de mina, vilket jag turligt nog har vett att vara tacksam över.

Hittade hit via en rekommendation av en fd kollega och fastnade såklart. Har arbetat med större eller mindre människor i hela mitt yrkesliv, med olika former av sjukdomar eller funktionsnedsättningar, sedan ca 15 år som sjukgymnast. Tycker jag lär mig mycket i möten med människor via mitt jobb och genom kloka och goda vänner och Harpasione känns som en klok och god vän.... Gillar hennes oerhörda förmåga att sätta ord på sin tillvaro som berör mig - gillar att bli berörd !

Och så tycker jag om att läsa kommentarerna och se hur diskussionen vrider och vänder och tar en annan väg än vad jag trodde...



tycker också det var kul att läsa om alla andra - vetgirig som jag är !

#59 - - Ninni:

Jag har följt din blogg sedan maj 2008. Hittade den i samband att min svåger fick diagnos ALS och jag ville läsa allt. Båda min systrar följer den också. Det känns som vi känner dig. Vi pratar om dig och om det du skriver och beundrar dig mycket. Du känns som en gemensam vän till oss. Jag spelar ordspel också ibland och en gång när jag var i Schweiz på skidsemester spelade du och jag mot varandra och skrev till varandra live. Internet är häftigt. Och du är verkligen häftig. Glad att jag hittade dig även om omständigheterna var och är sorgliga. Men du ger kraft och hopp till både friska, sjuka, unga och gamla. Tack Harpasione!

Ps. Älskar din berättelse "Om det fanns en rättvisekommité" som du skrev tidigt i din blogg. Det säger mycket om dig och jag tänker ofta på hur glad jag är att jag är frisk.

#60 - - Anonym:

Jag har följt din blogg sedan maj 2008. Hittade den i samband att min svåger fick diagnos ALS och jag ville läsa allt. Båda min systrar följer den också. Det känns som vi känner dig. Vi pratar om dig och om det du skriver och beundrar dig mycket. Du känns som en gemensam vän till oss. Jag spelar ordspel också ibland och en gång när jag var i Schweiz på skidsemester spelade du och jag mot varandra och skrev till varandra live. Internet är häftigt. Och du är verkligen häftig. Glad att jag hittade dig även om omständigheterna var och är sorgliga. Men du ger kraft och hopp till både friska, sjuka, unga och gamla. Tack Harpasione!

Ps. Älskar din berättelse "Om det fanns en rättvisekommité" som du skrev tidigt i din blogg. Det säger mycket om dig och jag tänker ofta på hur glad jag är att jag är frisk.

#61 - - Lotta Axelsson Sandin:

Jag är naturskoleföreståndarinnans dotter. Vi träffades då någon gång och kanske kommer du ihåg mig som en liten kavat tjej med blonda tofsar. Jag växte upp och är nu 42 år, har två barn och en man. För två år sedan fick han en spännande tjänst på Internationella Röda Korset och vi flyttade till Panama. Då bestämde jag mig för att på allvar försöka skaffa mig det där drömyrket jag haft sedan tonåren; få arbeta med utvecklingsfrågor globalt. Så just nu kombinerar jag ett hemmafruliv med att ta en mastersexamen och hjälpa UNDP med korruptionsanalyser. Ett ganska fint liv på det hela taget, så där på vägen till något nytt.



Jag har inte riktigt ärvt intresset för insekter, men jag har lärt mig tycka om bladskärarmyror. De verkar så organiserade och strukturerade. Med mål och mening i livet. Min älsklingsmat är dock mer flexibel och består av lite olika godsaker att blocka från; avokado, färska räkor och gravad lax tex. I en och samma tugga. Film. Hmm. Omöjligt att välja. Jag blir gripen och medrykt nästan varje gång. Kalla det att vara blödig eller att ha empati, men i för stora mått kan det vara ett gissel.



Det var så klart mamma som berättade om din blogg för ganska länge sedan. Jag kikar in allt som oftast och läser ikapp både dina inlägg och alla kommentarer. Det är ett härligt gäng trogna, och otrogna, läsare du har. Jag ska bli bättre på att kommentera.



Vet du, här i Panama har vi ett stort, stort träd som blommar ett par månader om året med stora vackra orange blommor. Varje gång jag ser det så tänker jag på dig. Jag ska ta reda på vad det heter. Och skicka en bild.







#62 - - Helena:

Till Lotta - jag blir bara så nyfiken ? Är det naturskolan i Ås utanför Nora, för isåfall kan du vara lillasyster till Fredrik som jag gick på gymnasiet med och tyckte så mycket om ?? Och då skulle jag så gärna vilja veta hur han har det ? Somliga människor fastnar liksom lite extra i ens minne och känslor även om man tappar bort dem under livets gång ... Så jag ville bara kolla och med tanke på vad jag minns om er familj så verkade det liksom logiskt att ditt liv ser ut som det du beskriver.

Vore bara kul att höra om "du" är "du"...

#63 - - Disa:

Jag hittade till dig efter ditt sommarprogram. Jag hade just fått reda på att min mamma som då var 52 hade fått ALS och kände mig rådvill och såklart överjävligt ledsen över det. Du och dina ord blev på något sätt en tröst. Du uttrycker dig så bra och hjälper mig att försöka ta vara på mitt eget liv och att hjälpa min mamma så gott jag kan. Annars är jag 23 år gammal och livsförvirrad därefter. Vad vill jag med mitt liv? Hur ska jag förvalta det på bästa sätt? Och vad händer om jag själv blir sjuk? Varje sekund känns dyrbar. Det är lite stressande. Tack för en bra blogg!

#64 - - Anmaja:

Roligt med pres-runda, men några trehundra kommer du inte att få tyvärr. Vet inte vad folk är rädda för? Att blotta sig? Härrejissus, tänkte inte på dé.



Jag är 61-årig stockholmska i förskingringen, medellång och övermedelviktig, har bloggat i 6½ år, har inga favoritfilmer/mat/böcker eftersom det ändras efter dagsformen.



Mina favorityrken är att jobba som barnsköterska med sjuka och förtidigt födda barn till 50-årsåldern och sen som barnsköterska med administrativa uppgifter som webbredaktör och alltiallo till pensionen. Det känns som perfekt för mig.



Någotsånär frisk, jag går på de kontroller som erbjudes, både mammografi och cellgrejset. Bara för att.



Läste om Håkan och Gerd, gripande!



Läser din blogg också, gripande!



Halkade in här när jag hörde en bekant (väninnas svärfar, Roland, som känner din pappa?) berättade om dej och jag hade hört om den som röstats in som Lyssnarnas val till Sommar och förstod att det var samma person - du!



Anmaja i Kalmar



#65 - - Lotta AS till Helena:

Ja, det är jag! Världen är bra liten ändå, även om den säkert krymps av att många av oss verkar vara från Örebrotrakten.



Storebror Fredrik mår finfint, liksom hela vår familj från Ås. Vi är lite i diaspora så att säga, mor och far på El Hierro, jag i Panama, lillebror i Botkyrka kommun och Fredrik i en söderförort i Stockholm. Han ska väl presentera sig själv, egentligen, men hans drömyrke var och är fortfarande på TV4. Där har han trivts sedan kanalen startade. Jag tror att vi alla fem i familjen Axelsson just nu har det ganska bra. Vi har haft tur.



Kul att du kände igen mig!

#66 - - Helena till Lotta igen:

Ja, kul och lite häftigt, oavsett Örebroperspektiv eller inte för nu sitter ju du ganska långt bort från Närke och västmanland - är man uppvuxen i Linde så var ju det där ytterst noga som jag minns! Kan du hälsa till din goa storebror och om han har lust så vore det skitkul att höra ifrån honom - jag håller på mitt gamla fina efternamn, så det är enkelt att hitta mig via Facebook, Eniro eller hursomhelst om man har lust.

Åsså förhöjer det faktiskt lite värdet av att hänga här att jag vet vem du är också - KUL !!!

#67 - - Ann Öhman Sandberg:

Jag är en som läser bloggen och tänker att hmmm det där inlägget måste jag fundera på innan jag skriver någon kommentar - och så blir det oftast ingen kommentar alls istället. Så var det nästan denna gång också, men bara nästan för nu ska det bli av: Jag har jobbat med Harpasione på en skola. Vi åt lunch tillsammans en dag i veckan i skolrestaurangen. Vi hade håltimme efter lunch och väntade tålmodigt på att resaturangen skulle bli tom då alla andra gick till sina lektioner. I lugn och ro satt vi sedan länge och diskuterade allt ifrån hur vi skulle liva upp fysikundervisningen, Kjell Höglund-låtar till hur mycket våra tjocka bebismagar hade växt sen sist. Ett samtal med Harpasione tar oftad en lite oväntad vändning och det gillar jag. Ser fram emot att snart få träffas igen och umgås!! Kram

#68 - - Knasterfaster:

Jag har läst här då och då sedan jag lyssnade på ditt sommarprogram. Du är min idol. Min favortiförfattare är Haruki Murakami. Har precis läst Morgan Larssons bok Radhusdisco och den var bra. Jag tycker om filmerna Spirit away och Min vän Totoro. Jag ville bli särskolelärare men då hade jag varit tvungen att jobba som "vanlig" lärare först och det avskräckte mig. Jag utbildade mig till medicinsk sekreterare istället. Mitt favoritdjur är katten. Jag blir nog helst uppäten av likmaskar för jag gillar inte tanken på att brinna upp.

#69 - - Margareta:

Jag är här för att du är här! Du hjälper mig att se med öppna ögon på tillvaron. Du har så härligt perspektiv och häftiga krumbukter i dina tankar. En av mina bästa filmer är en som kanske du skulle uppfatta som tortyr: Babettes Gästabud, en dansk/fransk film om fantastisk mat i ett bortglömt fiskeläge i Jylland. Men också en film om vad det är som är viktigt. Otroligt vackra bilder på fantasifull mat att drömma sig bort med ...

#70 - - Monica:

Ditt sommarprogram gjorde att jag upptäckte dig. Sedan dess har jag följt dig, kollat nästan varje dag efter inlägg, kommenterat ibland, oroat mig om det dröjt länge mellan kommentarerna, beundrat ditt språk, läst din bok, förundrats över ditt psyke ..... Tänker ofta på dig, din familj, dina barn, din man .... hur allt kan bli, hur man orkar. Själv har jag man, tre vuxna barn, fem barnbarn och är oerhört tacksam över livet och slås ibland av tanken - när kommer katastrofen till oss? Men försöker tänka Carpe Diem varenda dag.



Kram

#71 - - Lotta:

Jag följer två bloggar i världen - din och heja abbe. Din längst - före ditt sommarprat - kanske blev tipsad av en före detta kollega på bibblan - vet ej säkert. Men du är helt enkelt värd att lägga tid på att läsa. Du berör, förvånar, förundrar, har humor jag gillar och är alltid lite överraskande. Jag har ett drömjobb på folkhögskola men skulle jag drömdrömma så är jag barnmorska på heltid. Därför att det är så mycket liv, smärta, kärlek, glädje och död i samma rum! Filmtips: the Secret lite of Words Jag en insekt: fjäril Helst uppäten av en ko - trevligt att bli idisslade! Favoritmat - havets läckerheter! Jag har en svaghet för prickar - gillar när det är prickigt som en stjärnhimmel eller som när snöflingor faller i stora flak.

#72 - - Åsa:

Jag är trebarnsmamma som arbetar som matte/fysiklärare och som liksom många andra hittat dig via sommarprogrammet. Många av formuleringarna där och här på bloggen har fastnat hos mig och gjort mig till en aningens modigare människa. Tack för att du orkar dela med dig, jag tänker på dig ofta.

#73 - - Karinko:

Logoped. Lätt neurotisk men normalneurologisk. Har tidigare jobbat med barn med funktionshinder, nu med vuxna. Har sett ett barn på nära håll dö i cancer. Det öppnade mitt ångesthjärta, men det öppnade också mig för livet. Läser, läser allt.

#74 - - R:

Jag hittade hit via en vän till dig och har sen dess läst alla dina inlägg. Ofta med ett leende men också med tårarna strömmande. Själv är jag student och ibland händer det att jag läser om als eller att någon föreläsare nämner det. Då försvinner mina tankar alltid iväg och jag funderar på om du skrivit något nytt på bloggen och vad du har för dig för tillfället. Annars funderar jag över hur livet kommer te sig och drömmer om att någon gång dra iväg och upptäcka några av världens alla hörn och kanske också lite mer om mig själv. Önskar att jag vore mer impulsiv men gillar att jag är eftertänksam. Försöker få det att gå ihop.

#75 - - Ninja Ister:

Hittade dig för kanske två år sedan. Följer dig, kollar in lite då och då.

Läser.

Skrattar.

Gråter.

Du ger mig insikter. Du lär mig att tänka på människan, inte patienten - det har jag nytta av i mitt arbete som sjukgymnast. Det har jag nytta i mitt liv som människa.