Att inte ha en mamma i livet är en stor sorg, även när man är vuxen, jättevuxen. Du är en länk i den samhörighet som ger trygghet, bara att du finns, oavsett färg, form eller skepnad.
"Min mamma,lilla,kära mamma.Som är som hon är.Hon gör så gott hon kan,som hennes mamma gjorde.Hon älskar/hatar mig mera än någon annan.Hon lyssnar på mig och jag lyssnar på henne.När jag var liten så hjälpte hon mig.Nu hjälper jag henne."
Vad hade du(/har) en mamma till? Hushållerska,kokerska,tvätterska,städerska,läxförhörerska;en som tröstade,trodde på en;en som kritiserade,beordrade,agade;en som älskade dig som du är,brydde sig om dig?
Du slipper praktiska göromål nu.Dina barn vet,att du älskar dem(och kramar dem i tankarna)Du har en särskild betydelse för dina barn som deras enda mamma,deras ballaste och bästa och klokaste mamma!Vad vill du mera veta!?Det svåraste uppdraget i livet:vara en perfekt mamma.Har du tänkt på det?
Du hittar alltid på de omöjligaste trådarna!!!Kram
Den här låttexten av Björn Afzelius har jag fått av min mamma en gång. Isabelle kan du bara byta ut mot ditt barns namn, och jag är säker på att du känner allt det här - och att dina barn vet och känner likadant. Kram!
Solen lyser I ditt hår
Marken blomstrar där du går;
Om du ber mig skall jag stilla vågorna
Varje rörelse är sann
Världen vilar I din hand;
Om du ber mig skall jag vända floderna
(Isabelle)
Jag har gett dig detta liv
Jag har sett dig bliva till;
Om du ber mig skall jag tysta vindarna
Jag blir gårdagen för dig
Du är framtiden för mig;
Om du ber mig skall jag släcka stjärnorna
(Isabelle)
Jag kunde svalka öknarna
Jag kunde smälta isarna
För en oersättlig stund I din närhet
Jag kunde skingra skyarna
Jag kunde lyfta slöjorna
För ett svindlande bevis på din kärlek
(Isabelle)
Jag kunde svalka öknarna
Jag kunde smälta isarna
För en oersättlig stund I din närhet
Jag kunde skingra skyarna
Jag kunde lyfta slöjorna
För ett svindlande bevis på din kärlek
(Isabelle)
Björn Afzelius
Inget jag tänker försöka förklara. Jag tror att du vet, även om tvivel ibland kan infinna sig. Jag hoppas innerligt att du gör det. /Mattias
Ren och skär närhet...
Att bara finnas där är att vara mamma. Oavsett vad man gör eller inte gör. Det viktigaste är ändå att bara finnas.
Jag har pratat med mina söner om det. Och deras svar är detsamma. Att finnas där.
Att vara den som alltid älskar. Oavsett vad. Oavsett om man kan kramas eller inte. Oavsett om man kan skälla eller inte. Att finnas där.
Och det gör du. Finns.
Puss på pannan.
Skulle väl kunna lära ut snörlekar men tror du mina barn vill lära sig? Du finns och du ger dina barn massor med kloka tankar som de kan ta fram nu eller sen. Tänkte att du menade snölekar först såna där snöänglar, men det finns ju ingen snö.
Min lilla mamma, jag tänkte just på dig, du som betyder så mycket för mig. Du är ju det allra bästa jag har, du är så himla gullig, så underbar. Jag blir så glad när jag tänker på dig nu, att du är min mamma och för att du är just DU!
Å, Tina, du finns ju!
Immunokine, din doktor ska ge dig Immunokine. Kräv det. Det är i princip samma medicin som NP 001 som nu testas med stor framgång i USA. Skriv ett brev, be att få träffa din doktor. Gör det nu.
Kanske för nå´t sån´t här:
"Ditt barn håller din hand en liten stund, men håller ditt hjärta genom hela livet."
Trillade in på en annan tanketråd via Tarans inlägg kanske det svåraste uppdraget är att stå ut med att man inte är en perfekt mamma... Eller kanske är man perfekt i sin brist på perfektion... Jag bara undrar när jag brottas med min egen otillräcklighet som mamma - som säkert yttrar sig på andra sätt än vad du nu funderar över Tina. Men vi är väl alla otillräckliga på ett eller annat sätt - och ja, jag tror också du har oerhört mycket ge dina barn, bara att det finns annat som överskuggar det just nu...Det svåra är väl att komma tillfreds med sin egen litenhet och sina brister, försöka förändra det man kan och acceptera det som man inte rår på - typ det gamla vanliga ni vet...
Men du delar ju med dig av det svåra och vackra i tillvaron Tina - ingen chans att försoffas i sina etiska och existensiella ( rättstavat?!) grubblerier !
Allt gott !
Jag har tänkt jättemycket på det där. Hur ni gör.. Det är ju såklart lite orättvist för dem att du inte kan vara där som full maktfaktor, att bryta sig fri ifrån och brottas mentalt med. Nu får P kanske ta allt det, eller så vill dom inte det heller av hänsyn. Men kan du inte göra en deal - att ni hoppar den delen och går direkt på en mental kontakt via mejl. Be dom låtsas att en del av dig emigrerat till månen - att de berättar för den delen av dig lite varje dag/vecka i ett mejl om vad de varit med om under dagen/veckan som du kan svara på och samtidigt få in lite om vad du var med om i samma ålder och om vad som helst. Då blir det en mer jämbördig kontakt där du får vara dig själv. Även om det kräver en liten ansträngning för dem i vardagen tror jag att de skulle vara glada för det i längden. Hör m P vad han tror.(Men ni kanske gör så? Du behöver inte berätta - det är rätt privat..) Och du har ju begränsat m ork för datorskrivande också men å andra sidan är du ju en mästare på att säga saker kort o koncist.
Kram, kram,
H
Snörlekar har jag aldrig sysslat med, har varken fått lära mig eller kan lära ut, vad ska man ha det till? Kramas kan jag och gör det varje dag. En lösning kan ju vara att den du vill krama hjälper dig lägga dina armar runt sig och kramar kan du ju ta emot från dina nära och kära. Att finnas till är också viktigt, många finns ju som inga föräldrar har att träffa.
Min mamma, tillika min sons mormor är på väg hit idag och stannar ett par veckor. Vi träffas inte precis varje dag, bor ca 45 mil från varandra så det blir några gånger om året.
Soliga helgkramar till alla!
Alla tre vilar i ditt medvetande, accepterade även med alla fel och brister. Det är en sorts kärlek man inte upplever så ofta! Inget man gör här i livet raderas, det ligger kvar i någons inre. En ganska läkande tanke, vissa dagar. Andra dagar skrämmande...
Så himla mycket kul ni gjort. Tillsammans. Jag undrar hur många barn som får uppleva det? En sanslöst kul mamma :) Minns en sak du sa till mig (inte för att jag följde rådet, men ändå...): Skaffa barn! Det är det absolut ROLIGASTE du kan göra. Och det var inte bara själva produktionen du tänkte på just då, det är jag säker på. Sen myste du som bara du kan. Att få vara något av det absolut ROLIGASTE och BÄSTA i en mammas liv... det är inte illa! Minsann nåt att veta och bära med sig.
PussPåPannan!
Återigen - att älska och bli älskad av! Det är vad man skall ha en mamma till! Nog har det blivit rätt mkt annat också (tvätt, mat, läxor, tjat, lek....) men det viktigaste är just den villkorslösa kärleken i alla lägen!
Stora tankar. En mamma är ju nästan den viktigaste personen i livet. Hon älskar en just som man är, det är nog det viktigaste en mamma kan ge sina barn- den gränslösa kärleken.
Kvarfinnas. Ett underbart ord.
Att vara mamma kräver närhet, inte rörlighet. Jag tror att du är väldigt närvarande.
Vad vet jag, men för mig räcker det att hon finns och lyssnar.
En mamma finns som del av hela livet, bara genom att finnas. Det blir oändligt tomt och ensamt när hon inte finns. Man saknar möjligheten att fråga om olika saker. Man saknar möjligheten att berätta om vardagen.
Du kan lyssna på dem!
Du kan ge dem goda råd när de vill ha det!
Se till att de frågar om sådant de funderar på.
De får din blogg och din bok som hjälp att minnas.
Du är en fantastisk mamma! Med fantastiska tankar!
Ge och få kärlek!
Och lite annat, beroende på hur gammalt barnet är. De minsta kan på fiffigaste vis många mammor ge närhet och mat genom att amma. Helt underbart, när det fungerar. Sedan blir den där hjälpen att överleva lite mindre inriktad på mat (och kanske också närhet under några år)och mer på att uteckla självständigheten. Lära om omvärlden, visa hur man gör, ifrågasätta sanningar - och kanske viktigast: hjälpa barnen tycka om livet och sig själva. Gör man det blir det andra ganska lätt.
Det kan man göra på tusen sätt, och med god hjälp från andra. Ett trevligt sätt är ju att inte vara perfekt själv. Hur kul förebild är en perfekt mamma?
Snörlekstiden är begränsad. Och under den har du funnits där och enligt min bedömning lärt ut OTROLIGT många snörlekar. (Även om jag endast varit med just vid snölekarna. Tror de är roligare.)
Jag tror du är världens bästa mamma - som så många andra, tack och lov. Och framförallt - du är dina barns mamma. Till 100 %. Med rörligt intellekt och orörliga armar.
Ny läsare och kommer följa dig varje dag. :)
Du är beundransvärd och du är mamma, det bästa man kan vara. Ta hand om dig. <3
En ny läsare igen; Hittade hit av en slump när jag letade efter ALS p g a att en bekant fått diagnosen.
Är fast här nu. Kollar in en sväng mest varje dag. Du är en människa utöver det vanliga, det är den uppfattning jag fått under denna korta tid.
Efter alla dessa fina kommentarerna ville jag tipsa om vetenskapens värld om ljuset(www.svt.se/vetenskap)om ni inte redan har sett det!Så fantastiskt vackert och perspektivgivande har jag sällan sett.En liten kunskap från programmet:ljusets hastighet är 300 miljoner meter i sekunden(ljuset hinner alltså jorden runt 7.5 gånger i sekunden!)och att det finns 10 000-tals galaxer som vår Vintergatan med var sin egen sol.Hundratals miljarder stjärnor i bara Vintergatan ger ju också litet perspektiv.Det var vackra färger och ovanligt intressanta kunskaper på 45 minuter,kan verkligen rekommendera!Kram
Såklart är du världens bästa mamma! Du har förlorat mycket med kroppen, men inte blivit mindre mamma för det. Du är där, finns närvarande. Föreställ dig att du inte fanns alls för dina barn, vilket jag tror du gjort ett antal omgångar nu, och se att du finns där för dom! Det ni gjort tillsammans (tidigare) är heller inte ogjort. / Kram från Skogen
Jag tror att du är en underbar mamma...bara en sån sak att du funderar över hur en sådan ska vara...
Min mamma finns aldrig till för mig...varje gång jag vill prata om mig och mina bekymmer så pratar hon om andra och deras bekymmer...hon kan aldrig prata med mig om mig!! Jag behöver det ibland. Vem ska jag prata med annars? Det är henne jag litar på och vill prata med!! Så bara att du har tänkt tanken gör dig till en bra mamma tycker jag. Du finns där och vill finnas där när de dina vill!!...bara en sån sak...tänk om jag hade dig som MIN mamma!! Puss i pannan...
För mig är moderskap eller föräldraskap kärlek, en människa som är närvarande, och ser en.
Min mamma kvarfinns inte i denna världen längre men jag kommer ofta på mig själv med att tänka på sidor av mig där hon kvarfinns...nån som förstod? Några exempel på vad hon brukade säga "Allt går om gud vill och bråten håller" "Tack för allt och alla möjligheter"
Någon av barnen jag tror det var den yngre dottern fick just den uppgiften i skolan; skriv och berätta vad som är bra med att ha en mamma. Jag tror hon skrev; "det är bra med en mamma för hon håller kontrollen" Bara det, vad säger det om mig?
Vi hörs
Ja, det kan man undra... Även mammor är av kött och blod; ofullkomliga, obeslutsamma ibland men i allra högsta grad närvarande, empatiska och medkännande i våra barns liv . Din moderskap kan aldrig mätas med vad du gör, dina handlingar. Det viktiga är att finna till! Ge och ta kärlek, med din blick och dela din stund på jorden med dem. Puss på näsan!
OK, jag ska efter moget över vägande säga vad jag tror. Alldeles bortsett från det faktum att du finns och är med, att hjärtat slår och så.
Du ger dina barn ett inihelvetes strongt exempel. Jag läste händelsevis om Hemingway för en stund sedan. Hans far fegade ur efter börskraschen -29. Tog livet av sig. Det förlät honom sonen aldrig och hans devis lär ha varit "Il faut d’abord durer, franska för det viktiga är att hålla ut" (wikipedia). Vi lär våra barn framförallt genom vårt exempel; snacka om att du Tina har givit dina ungar ett!
Man kan ju också testa att vända på det och fundera på hur det skulle se ut om du lagt dig ner och gett upp. Vilket exempel det hade varit för dina barn att bära med sig ut i livet. Nej, du gör det bra! Minst sagt. /Mattias
Väl formulerat Mattias. Instämmer helt och fullt.
/H
Tråden här är kanske är slut och stängd men jag måste ändå ropa "hear,hear" till Mattias, och dessutom skriva att Gerd gav våra barn och inte minst mej samma gåva.
/HK
:-)
Tack Håkan. Och HME för den delen, jag tar det instämmande som ettslags uppmuntran.
Så mycket klokheter det blev sagt. Du rörde vid något viktigt. Som en mamma gör.
/Björn
Älska och bli älskad av. :)