Goaste maten och inte få äta den. Inte underligt att det rinner över.
Att du kan bli superarg är väl inte att undra på. Jag pratade högt för mig själv häromdan och hade ett (milt sagt) argt snack med min Gud och det betraktar jag idag som gnäll från en som har det förhållandevis bra. Att det ska vara så omständigt att vara människa. Det skulle vara roligt att få vara riktigt glad åtminstone en halv dag .. eller ett par timmar ... eller några minuter i all fall.Men jag får väl nöja mig med det som är. Det är ingen som skjuter på mig i alla fall. Alltid något.
Det är konstigt hur mycket en människa ska stå ut med o orka..inte underligt att det svämmar över till slut jag tycker inte de var så hemska ord egentligen det finns värre...skriv en hel sida med dom värsta ord du kan inte för att det hjälper kanske men det kanske känns lite lättare inombords,o du pasta med musselsås bläsch-...kram
Så enkelt jag har det. Mina löjliga vardagsproblem känns inte alls särskilt problematiska längre, sedan jag började läsa din blogg.
Här har du lite extrahjälp!
http://www.youtube.com/watch?v=39axJW7mR6Y
Usch. Det är en sådan dag.
Du har all sannerligen rätt att vara förbannad på både det ena och det andra. Jävla fittsjukdom är vad det är.
Du anar nog inte vilken nytta du gör för oss som hälsar på här. Utan dig skulle vi vara många som inte förstod hur bra vi har det. Vi skulle inte förstå att ta fatt dagen och vara tacksamma för den kropp vi har fått.
Jag är i alla fall dig ett stort tack skyldig.
Kram!
Godmorgon!
Jag lånade din bok på Glanshammars bibliotek i går och började läsa till regnlåtet. Vilken härlig skrivstil du har. Stärker nog många och hoppas dig själv med. Kram från mig.
PS gillar det om älgen på sid 28 En bråkig älg hade jag inte tänkt på att de finns. Kanske en sån som älgmamma har bekymmer för att han inte fejar sina horn prydliga?
Jag vet. Jävla helvetes skit att allt är som det är!
KRAM
Är förkyld så in i helvete! Denna dag hade jag gärna varit utan. Ser fram emot bättre dagar utan förkylning.
Han som dog i flygkraschen kanske hade föraningar om döden och skrev sådär, tja, vad vet man. Tragiskt såklart.
Hur ALSig är du i dina drömmar? Händer det att du kan göra vad du vill? Eller vaknar du alltid just när du ska ta den första tuggan...?
Skramlan: Tragiskt med flygkraschen? Ja det tycker många. Jag tycker det var vackert. Karln hade varit på ön redan som barn och älskade den. Jag tror han hade gjort färdigt sitt verk, nu blir han ihågkommen som en stor figur. Ja han hade säkert en föraning; strax innan han dog hade han och fästmön gått igenom nåtslags egen bröllopsritual, och sådär. Tidigare i år brann hans kåk ner och han miste alla sina tillhörigheter! Det enda han saknade var fotografierna, sa han. Först grejerna borta, sen kroppen... Han kallade sig Falken, med olika tillägg. Ja du hör, en mytisk död. Spännande hur och varför saker sker... Och som sagt var vackert, tycker jag.
Jag tror överhuvudtaget att vi känner på oss väldigt mycket. Men att tolka vad vi känner på oss är vi dåliga på. Själv övar jag mig med gatufotografi. Det kräver en hel del intuition. Magkänsla kallar somliga det.
Min död har jag inplanerad sen länge. Knivslagsmål med pumahona vid 70-plus nånting ålder. Oavgjort (måste börja träna); hon dräper mig och jag henne. Tillsammans cirklar vi iväg till grönare gräsmarker. Jojo. Fast det är nog mer en tankens uppfinning än en vision... Med det menar jag: det är inte HELT säkert att det kommer att gå till så. /Mattias
Jag är inte döv för frustration,ilska och sorg.Själv gråter jag bara:är inte så bra på att bli arg eller förbannad.Men jag tänkte skriva om lärkor en masse i de två lärkträden jag har utanför vardagsrummet.De har använt träden sedan maj som mötesplats och lekplats etc.Sedan ungarna lärde sig att flyga har det blivit riktigt livat!Där jag bodde förr fanns det steglitser,koltrastar,sparvar,skator,svalor(de finns här också,fastän de flyttade 14/8 och kommer förhoppningsvis tillbaka nästa år).Det är härligt med träd och fåglar i närheten!
Mattias:knivslagsmål med en pumahona?!Stackars puma!
Jag tror jag gråter en skvätt!...Jag som hade tänkt tacka dig för ditt härliga delvis spanskspråkiga reportage!Men jag tackar ju för det...i alla fall.
Och en vegetarian kan ju alltid ta quorn i stället för kött,det finns quornkorvar också.Då slipper man höra slaktdjurens gråt.Måste passa på att rekommendera när tillfället ges!Kram
Med få ord kan du verkligen förmedla en stark känsla. Och en stark saknad.
Du om nån får säga precis vilka fula ord du vill.
// Karin
Men å vad många ord den där jävla förbannade fittdatorn fick till trots allt...;)
Vilken jäkla kämpe du är ! Men inga hurtiga hejjarop eller tomma floskler ( vilket vi ju inte ägnar oss åt på den här bloggen)utan jag tror att jag inser att jag fanken inte fattar hur helvetiskt eländigt du måste ha det emellanåt... Förstår inte att du så konsekvent orkar "resa dig" upp efter dina ständiga förluster av sådant som jag och många andra tar för självklart..
Och där tar nog mina ord slut, finns ingen bra avrundning på detta, ville bara skriva för jag kände att det väckte något i mig som jag ska låta få växa vidare... Fanken vad jag ägnar livet åt oväsentligheter alltför ofta !!
Jag är imponerad av hur mycket intressanta kommentarer och så många kloka människor det finns på din blogg. Jag följer just inga andra bloggar så jag bara antar att din är unik på så vis att så mycket vettiga tankar får utrymme.Det är du Tina som får igång det. Det är ju strålande!
Hej igen Tina...
...det e Irmelin...tack för din kommentar till min undran om jag får stövla in i ditt liv!
Klockan e 03.25 o jag kan inte sova, ska upp tidigt imorgon o e inte van vid det...jobbar ju natt o nu när jag ska iväg på utbildning imorgon så e jag rädd att försova mej!Så har jag en liten sak i kroppen som heter MbBechtrew o som gör att det tar ngr tim. innan jag rätat ut mej efter att ha legat ett tag. Alltså det här med att "beklaga" mej om detta med tanke på hur du o andra har det...nä...det e inte poängen...jag har hela tiden, oavsett skov el när jag mår bra, haft det där tänket att...fan vad bra jag har det o jag blir glad av allt det vackra i min trädgård, varm i kroppen av mina katters purrande o gnosande, uppskattar verkligen det lilla i det stora o VET OM att livet e skört...mina år på akuten har lärt mej det. Men ibland tycker även jag att det gör lite FÖR ont på för många ställen samtidigt o jag blir irriterad på att jag e så stel o ser ut som jag gjort ngt riktigt stort i brallan när jag går...men Hey...alltid roar det någon! Ska börja viktväkta imorgon med, måste göra det lättare för mej i framtiden o så länge jag KAN göra ngt åt min situation o det finns sätt jag kan förbättra min fortsatta hälsa så måste jag göra det...jag brukar inte klaga varken på jobbet el bland vänner o jag mår ju så bra på jobbet...trivs o inget blir värre av att jag går, lyfter el står galet ett tag. Vi känner alla av våra ryggar, knän o nackar vi som jobbat i 20-25 år. Äh, nu e jag så där rörig igen o skriver som jag tänker...blir lite hopp...undrar hur DU sover o om dina nätter e långa? Läste om hur du försökt sova i permobilen...du måste vara helt slut under dagarna om din säng inte e ok för dej...du måste ju få vila o sova människa! Gud vad jag önskar att jag kunde lösa av dej ett tag...jag har inga barn att ge omsorg...faktiskt inte ens en man...han skaffade sej en ny matte...men katterna har jag kvar o dom klarar sej...om jag tar lite helger för dej, så kan du göra det du vill med din familj!-Om det gick...!
O ang. "fula ord" så håller jag o en väninna på med Wordfeud via våra iPhones..alltså alfapet...nu kör vi ett rejs där vi endast får skriva vidrigheter o snusk...mycket roande...jag e 46 o hon e 32...blir aldrig för gammal för "Pitt-sketchen" med Gösta Ekman o kiss-o-bajs e ju ett självklart inslag i en ssk:as galghumor!Du har mandat att säga precis vad
du vill förstår du väl? F.ö så läser jag inga andra bloggar o f.a inte ngn som kallar sej för Kissie o har tuttar som trattar o en midja som e runt 12 cm i omkrets...blir trött bara av tidningarnas framsidor!Men jag läser gärna dina tankar o allas fina kommentarer på din sida- vad många härliga människor det finns!Jag hoppas du sover lugnt o fint just nu o får en bra dag imorgon...Många Kramar o Buffar på huvudet från mej o månsarna...vi hörs igen- Irmelin, xxx
vet inte vad jag ska säga om allt fittigt. Men förundras över att någon har gått in på ett bibliotek och lånat en bok, DIN bok! Tänk att du har en bok som finns att låna på ett bibliotek. Coolt! För övrigt vill jag slå ett slag för kuk-orden. Jag tycker det känns lite bättre när jag får säga kuk.
http://stylegirl.se - trendiga smycken till otroliga priser!
MISSA INTE HÖSTNYHETERNA SOM BÖRJAT TRILLA IN!
ALLTID FRI FRAKT!
Ja du Mattias! Instämmer med dig att detta ändå var väldigt vackert mitt i tragiken. Snacka om avslut. På tal om magkänsla och så kallad intuition. Handlar också om döden och då i vår närhet. I mars förra året var farfar i familjen sjuk, låg på sjukhuset för hjärtat men fick komma hem. Söndagen den 7 mars sa min man att i eftermiddag ska vi gå och fika hos farmor och farfar, vi måste det! Jag, mannen och sonen gick dit och fikade och hade trevligt. Dagen efter på förmiddagen var han död, han dog ute när han tog en promenad, fick ju se solen en sista gång. Numera tar jag verkligen olika känslor och indikationer på största allvar, såklart detta var ett hårt slag, särskilt för sonen som saknar farfar. Men ändå styrka och inspiration för sonen delar farfars stora traktor och maskinintresse och i framtiden ska han fortsätta med detta.
Jag skriver inte heller på några andra bloggar, har inte blivit av även om jag har läst div andra men denna tycker jag är klart intressantast just för Tinas tankar och sen läsa andras kommentarer som kan bli diskussionstrådar.
Ja du Mattias! Instämmer i att detta trots tragiken var vackert för honom, snacka om avslut. På tal om magkänsla så en händelse förra året i mars, farfar i familjen var sjuk hjärtat krånglade, var på sjukhus men fick komma hem. Den 7 mars sa min man att i eftermiddag ska vi gå och fika hos farmor och farfar, vi måste det! Sagt och gjort, jag och mannen och sonen gick dit och fikade och hade trevligt. Förmiddagen efter var han död, dog ute, skulle ta en liten promenad, men fick ju se solen. Såklart ett hårt slag, särskilt för sonen som saknar farfar men ändå kan ge styrka och inspiration för de delade ett stort traktor och maskinintresse som ju sonen tänker ägna sig åt i framtiden.
Jag brukar inte heller skriva i andra bloggar, har inte blivit av även om jag läst div andra. Tycker denna är klart intressantast just för Tinas tankar och kommentarerna som kan ge diskutionstrådar.
Ursäkta två inlägg. Det gick inte skicka förut och mitt inlägg försvann trodde jag så jag skrev om ett nytt. Såg nu två kommit, förlåt!
Får väl säga några svärord då, haha!
Taran: Ja det blir synd om puman, det blir det. Ett så vackert djur också, tillspillogivet! Men det är inte det värsta; värst måste ändå vara att hennes ungar går en nästan säker svältdöd till mötes! (Om inte min kattälskande dotter befinner sig i närheten och kan rädda dem...) Men ihåg att det var hon som började! Jojo. Så går det.
Om det blir för mycket för dig nu - kan du läsa det här mellan tårarna? - så kan jag trösta dig med att jag senast igår blev spådd att få ett långt liv (och det slog mig också som en insikt för nåt halvår sen att det nog kommer att bli så). Så helt säkert är det ju inte att jag lyckas med mer än att skära svansen av henne. En åttiårig gubbe i kamp med en puma, tänk dig... ;-)
Ja du förstod ju att det var jag som skrev, Taran. Men ändå. Det var jag. /Mattias
Skramlan: Vackert det du berättade om sista söndagen med farfar. Läste för lite sen i bladet - det måste ha varit i SvD tror jag - om nån vetenskaplig undersökning som tagit vara på vårdpersonals berättelser om föraningar inför döden. Det är tydligt vanligt att folk drömmer om nära och kära på andra sidan, eller på andra sätt känner att de blir uppsökta och garanterade en trygg övergång. En del lyckas förhandla till sig en dag eller två extra för att nån son eller dotter ska hinna fram till dödsbädden och sådär.... Inget flum alltså, utan en högst sakligt sammanställd rapport om vad folk i vården har att berätta om saken.
Men i det här fallet var det tydligen din man som hade ett varsel eller åtminstone vag föraning om sin fars förestående död. Det låter ju på dig som att han var bergsäker också, att ni MÅSTE hälsa på farfar. Fascinerande.
Om det andra säger jag bara: STORA MASKINER! Vi kan gräva... ;-) /Mattias
Klippt ur DNs kulturdel i dag, Ulf Grimlund Stockholm i mitt hjärta:
"PÅ SENHÖSTEN för fem år sedan åkte jag till far min
med en korg full av höstkantareller, november
2006 var onekligen en månad för svampälskare.
Otto var mer än så, han var en kännare och bjöd på
ett glas rött vin som tack.
Hade tänkt åka hem med vändande tåg men tog
mig tid att stanna.
ATT SÄGA att vi pratade om livet vore en efterhandskonstruktion. Plötsligt frågade han om
jag önskade mig något. Lite överraskad, och just hemkommen från landet, svarade jag ”en jordfräs”.
Det var väl inte precis vad han väntat sig. Men det är väldigt, väldigt jobbigt att med spade vända runt lerjorden på Österängen.
EFTER YTTERLIGARE ett glas vin tog jag tåget hem.
Innan Otto gick till sängs pratade han med sin Margareta om att jag kanske skulle få den där jordfräsen i alla fall.
Pappa somnade och vaknade aldrig mer.
Utan jordfräsen ”Otto” hade jordgubbarna inte
smakat lika sött, rödbetorna inte varit så mjälla
och löken inte lika majestätisk."
[email protected]
ALS är en förfärlig dj-vla sjukdom.
Här är vi, min själs älskade, mitt livs stora kärlek.
Han bunden till ventilator och PEG, vill inte leva men vågar inte dö.
Jag som önskar att lidandet ska vara slut men som vill behålla honom här hos mig en dag till, och en till …..
Jag håller med, Tina.
Mycket vackert att läsa och vilken tur han tog ett senare tåg! Måste också ha varit som en intuition, precis som min man ju hade om sin fars bortgång. Hade vi skjutit upp det hela hade vi aldrig fått vår trevliga fikastund.
kaa: Varma tankar till er båda! /Mattias
Tack Mattias! /kaa
Amen!
I landet där jag bor, Chile, råder landssorg. Ett militärflygplan med 21 passagerare slog i vattnet när det skulle landa på Robinson Crusoe-ön Juan Fernandez i fredags. Med ombord: ett gäng ideella hjälparbetare men framförallt Chiles mest populära TV-personlighet, Felipe Camiroaga. En lågmäld och onekligen mycket charmfull karl i sina bästa år. Några dagar innan kraschen tvittrade han ett poem om döden:
Del aire soy, como todo mortal, del gran vuelo terrible y estoy aquí de paso a las estrellas,
"Jag är av luft, som alla dödlig, från den förfärliga flykten, och här är jag för en stund på väg till stjärnorna."
Sen gick han och dog. Eller satt i ett flygplan. Det lär ha gått på nån sekund.
Somliga gör det lätt för sig. Höll jag på att säga. /Mattias