JA, du äger!
När du skriver-jag äger, tolkar jag det som att du äger din lilla vrå(grottan) där du stänger in dig i din sorg och inte släpper in någon till dina allra innersta tankar. Alla känner vi väl oss melankoliska (sorgsna) ibland, och vi har alla våra sätt att tackla det hela. Min största sorg drabbade mig när jag 21 år gammal plötsligt förlorade min mor i hjärtinfarkt. Hela tillvaron rasade. Men det var där jag hittade mitt sätt att tackla sorgen,-jag tog låååånga promenader. Då kan man utan att bli störd fundera och vända och vrida på alla tankar. Det blir som en "självpsykoterapi".Detta funkar för mig än i dag. Det är ju inte all sorg som man vill/kan dela med andra, så man måste bearbeta den själv. Men annars tror jag att det allra bästa ändå är att få prata av sig. Det är ju inte lika lätt att "babbla på" när allt du vill säga måste sägar via din dator. Men någon har väl tid att bara sitta ner och lyssna, hur lång tid det än tar. Jag hoppas att du inte stänger in dig för länge i grottan, eller du kanske kan bjuda in någon till dig. Någon som kan dela melankolin med dig. En stor kram till dig
Ja, det är något speciellt med Lars von Trier. Jag tyckte mycket om Melancholia och Dogville. Min favorit är annars Antichrist. Paradoxalt nog har den för mig känts som en tröst och hjälp och utväg ur min egen depression. Han är så bra och ärlig på att visa existensens villkor att det gör en på något sätt starkare och friare. Är det kanske så du menar med att "äga en magisk grotta?".
Lars von Trier...jag har sett många av hans filmer, men inte Melancholia, den kommer att också att se. Ett bröllop i slutet av filmen...och så levde de lyckliga i alla sina dagar. Så är det ju sällan. Det svåraste i livet är att hålla ihop relationer p.gr.a olösta konflikter, svårt med hänsynstagande till varann, avsaknad av gemensamma intressen, problem med att leva som jämlikar. Att kunna förstå varandras behov och ge varandra frihet så inte äktenskapet blir till bojor istället. Däremot som i vad jag förstår av denna von Trier film så börjar filmen så bra med äktenskap som sedan havererar. Då kan man känna att andra har också stora problem i sina förhållande, man känner sig mindre ensam. Och att ha en alldeles egen plats i universum som bara du äger....den där magiska grottan. Kram/ Maggan
Just den von Trier-filmen har jag inte sett. Verkar som att jag bör göra det. Annars hör Dogville till min privata topplista. Flera av de andra går inte heller av för hackor.
Vad bra att du äger! /Mooseeyes