Vitsippsskogen

Vitsippsskogen idag.

När man bara kan SE
Inte trampa i gräset gruset geggan
Inte pilla
på mossan tickan
Inte rulla inte grilla
korv
Inte TA på
barken
Och inte plocka vitsipporna.

Då blir allt som en kuliss.
En häftig kuliss.

Men jag vet ju redan
att varje mossa har små blad.
Runda eller avlånga
med nerv eller utan
kanske taggig kant?

Jag vet hur en björkticka ser ut och känns och lever.
Och en fnöskticka och en klibbticka.

Jag har trampat i geggan.

Därför ser jag så bra nu.

Fast jag hann inte grilla färdigt korvarna.
#1 - - Taran:

Just så är det, just så känns det! Fastän jag hade inte kunna säga det så poetiskt, och kanske/säkert inte pratat om korv. Jag har redan länge velat framföra hälsningar till dig från en liten blänkande kudde av blåmossa, som jag såg i påskas vid Löwenströmska sjukhuset. Den var så vacker, grön som sammet, och jag tänkte på dig. Spillkråkan fyllde luftrummet med sitt sorgsnaste läte, och en kort stund blev jag ledsen över våra oförmågor. Men som du säger, vi har sett mycket och du har säkert sett mycket mera av naturen, och rört vid, än jag. Man är fulladdad, ändå kan saknaden av rörelsefrihet nästan krossa ens hjärta ( stundvis), speciellt om man är oförberedd!! Jag var det vid Löwet, jag hade inte tänkt att jag skulle serveras någonting så fint, nästan som att jag delade upplevelsen med dig Harpasione, trots att jag var ensam. Och så igår: massor av blåsippor på glänten, när taxin skulle svänga upp på min gata!! Taxin stannade( nästan i korsningen! ) och jag såg dem, hade visserligen gått ännu bättre med kikaren, men underbart ändå!! De hälsade till dig också !!



Det är klart att du äger! Du är ju vår poet! / Kram

#2 - - H:

Kusin A:

- Fnöske är en svamp.

Kusin B:

- Nej det är väl sånt som växer på träd.

Kusin A:

- Nej det är en svamp.



Kusin B:

- Sjön Barken går i öst-västlig riktning.

Kusin A:

- Nej, nej, nord-sydlig är det.

Kusin B:

- Där har du fel!



Våra två bråk enligt historieskrivningen.. och båda för över 35 år sen. Vad ska vi bråka om nu? Man hinner ju inte komma igång innan nån har googlat upp svaret.

#3 - - Mooseeyes:

Jag tar mig friheten att nicka instämmande i din beskrivning. Där jag befinner mig på andra sidan världen finns inte heller några vitsippor inom synranden. Inga vårliga lukter letar sig in i den fysiska näsan.



Men vi lär ha fler sinnesorgan än de synliga. Det kan man ju tro på så mycket man vill, men jag tycker att det är en spännande tanke, och såna bejakar jag gärna, även de mer eller mindre galna. Att vi existerar i ytterligare nån sort dimension, eller vad vet jag. Som gör att blinda faktiskt ser. Och att vi kan höra och lukta på avstånd, typ.



Men först och främst minnet, förstås. Och de inlagrade intrycken. Jag vet precis hur det var på den där utflykten, inbillar jag mig. Den brända skorpan på korven pillar jag bort. Men den luktar inte illa, egentligen. Den hör till.



Och så undrar jag när flugsnapparen tänker komma. Den svartvita. Dess filande hör till. Fågelsång kan du ju förresten njuta lika bra av som någonsin, visst? Jag var alltid en ganska usel fågelskådare, men rätt bra på lätena. Det gör att jag än idag ser en hel del fåglar när jag är på sverigebesök, utan att ens titta efter. Sidensvansar nu senast till exempel. Deras fina ringande värmer själen, hur det nu går till.



Hörde jag en motorsåg på avstånd? Nån hugger ved? Väl sent ute, det torkar aldrig så här års.



Och så en humla. Hummeldrummel. Kunde Hellsing ha sagt, och det har han väl nästan också.



"Humlan mumlar och drumlar:

Man kan det man vill." /Mooseeyes

#4 - - KaosJenny:

Härligt att du kom iväg till vitsippebacken... och att du redan vet... Kram

#5 - - Skramlan:

På tal om ved så håller vi just på med den för fullt, sågar och klyver. Ska man ha nästa sässongs ved torr och klar ska man göra det just nu. Så här ibland hörs ljudet av både motorsåg och vedklyv. Är väl ca 35 kubikmeter ved.

#6 - - Kristina S:

Det skulle inte förvåna mig om du såg mer än vi andra, kände lukter mer och hörde mer. Mer än de som bara rusar fram och tänker på nästa minut. Kanske mer än du själv gjorde när du var frisk?

#7 - - Mooseeyes om ved:

Tack Skramlan, nu känner jag nya färska lukter här! Inte minst av kåda. Och från svett med sågspån från avhängda fiberpälsar i tamburen. Kaffe och bullar. 35 kubik, det är ett skapligt beting, vettigt att börja året innan. Ja som sagt var, är det till NÄSTA år så är rättan tiden nu. I min släkt var det flera som led av vedomani, som åkomman kallades, vedomaner allihop. Ungarna slapp inte undan... Fast jag tyckte det var roligt, hade väl en släng av den där sjukan själv. Inte alla jobb som känns lika rejäla och ger ett lika snabbt synligt resultat. Var man bara "folkade", som det hette, gick det bra. Många som hjälpte till, alltså.



Numera verkar jag vara botad; får inte ut samma tillfredsställelse av att trava ved som förr i världen... Men det kanske beror på avsaknaden av vårvindar friska, årets första sädesärla och humlor som drumlar runt? Samt att vi inte är folkade. Pojkarna är för små för att hjälpa till. /Mooseeyes

#8 - - Mooseeyes:

Tanken slår mig, Skramlan... Det kanske var DIN motorsåg jag hörde? Vem vet... ;-) /Mooseeyes

#9 - - Skramlan:

Om vädret tillåter så blir det nog arbete med veden i eftermiddag. Sonen gillar arbetet också så bitvis är vi 3 som hålls med det.

Framöver sen kommer det att höras hammarslag och annat i den vägen för här ska bytas 4 fönster i år. Har hittat så himla bra robusta treglasfönster. Det är som en vi känner brukar säga, har man hus blir man aldrig arbetslös. Samma person brukar även säga att man får värma sig många gånger på veden, dels arbetar man sig ju varm när man kapar och sågar och sen blir det värme i huset.

På tal om vitsippor så vet jag inte om här finns några än, har glömt kolla.

#10 - - Maggan:

Med vilken underbar poesi du beskriver mossa, tickor, korvgrillning. Du får mig att se dessa ting ur ett helt nytt perspektiv som jag inte tänkt på innan. Tack...Och en lycka att få SE vitsippeskogen, inget går upp mot den, jag tycker den är så otroligt vacker. Mina älsklingsblommor. Och dina, tror jag...Det där vita, skira som lyckas tränga upp genom blad och eklöv, år efter år. Och att kunna minnas hur det kändes. Det viktiga är att ha kunnat minnas hur det var, kanske viktigare än hur det är just nu. Minnesbanken i våra hjärnor är förunderlig, att kunna plocka fram minnen när som helst, det skänker ett nytt perspektiv på tillvaron. Kram/Maggan

#11 - - Taran, mest till Skramlan:

Vilka härliga kommentarer du har skrivit! Du tog oss bokstavligen till "vedbacken". Roligt att läsa.

Jag kom att tänka på jungfruar också, som du har hemma två stycken av. De älskar ju ofta att planera arbetet, utföra arbetet, ordna resultatet av arbetet; de är med andra ord de bästa byggarna av hus( bokstavligen) i hela zodiacken! Arbetet blir ordentligt och noggrant gjort, och allting är välplanerat och i ordning. Du har det bra Skramlan, om dina killar är ens nära vanliga jungfruar! Hälsa till dina fina duktiga pojkar;)

#12 - - Skramlan:

Tack Taran, jag ska hälsa mina grabbar och visst stämmer det angående jungfrur att de är hjälpsamma. Detta med astrologi och stjärntecken är något jag också tror på.

Här får vi läsa om så mycket och olika slags tillvaro och tankar. Jag längtar till när syrenerna börjar blomma, luktar fantastiskt gott vi har många olika färger i vår syrenhäck runt huset.

Jag hoppas på varmare vår!