På natten

Ont bakhuvudet av nackstödet
Rycker i vänster ben
Händerna ligger svettiga exakt där de legat sen jag la mig
Kan inte somna
Kan inte blunda förrän somnar
Kan inte somna förrän jag blundar
Tänker på läsk
Alla smaker som fanns i backen
Krusbär zingo cola passion fruktsoda sockerdricka trocadero champis grape tonic
Tänker på julskinka
Tänker på macka med senap och julskinka
Behöver man sova så somnar man till slut
#1 - - O:

Många tankar hinner flyga genom huvudet. När det inte går att somna. Och när jag läser din blogg. Min favoritläsk. Enbärsdricka! Men det kanske var före din tid? Svagdricka i 5 liters kagge, fanns på landet också när jag var liten.
Tänker på dig och fläkter lite försiktigt med solfjädern!

Svar: Svagdricka hade mormor. Gott!
Harpasione

#2 - - Mats-Ola Larsson:

Hej Harpasione.
Sockerdricka fick man alltid hos gamla släktingar. Den var tråkigare än alla andra läsksorter. Varför just den sorten? Kanske för att gamlingarna fick barndomsminnen när de slurpade sockerläsk när marknaden kom till byn?

Krusbär minns jag som en nyhet i min barndom.

Cubacola stod mycket lägre i rang är "riktig" cola, alltså Coca. Antagligen en kombination av lågt pris hos kopian och originalets marknadsföringsförsprång.

Vi hade nästan aldrig läsk hemma men jag tyckte egentligen bättre om mjölk. Tetraförpackningen var lite svår att hälla med, har jag för mig. Mänskligheten tog ett stort steg framåt när man uppfann fyrkantiga förpackningar som inte glider ur näven med tyngdlagens hjälp. Hur kom egentligen den helt opraktiska tetran till, undrar man.

Hallon. Jag tror att hallonläsken var min favorit. Den luktade så gott.

Minns du barndomens glass? Jag älskade djungelpinne. Vi var på Borås Djurpark en gång. Besöket inleddes med promenad uppför en backe, sannolikt efter att pappa parkerat familjens Opel Rekord på nån stor parkeringsplats. Man såg inga djur vid backen, bara en glasskiosk som en sorts port till parken. Jag fick en djungelpinne där. Sen minns jag över huvud taget inget mer av djurparken. Vi åkte aldrig dit igen. Det är som om jag aldrig varit där. Att en familjär glass kan bita sig fast i minnet bättre än elefanter och andra konstiga djur som jag aldrig hade sett på riktigt förr.

Men oftast åt jag den där dubbla glasspinnen med colasmak. Minns inte namnet. Den gick att bryta i två delar. Den var godast, den gav mest. Lillasyrran valde ofta annat, gärna med choklad. Jag älskade isglass.

Numera äter jag nästan aldrig glass. Den luras. Glass är inte så gott som det ser ut. Smaktrötthet infinner sig innan glassen tagit slut. Är jag trots allt sugen tar jag en 88, bara för att det är nästan den enda som fanns förr. 88:an förmedlar ett litet minne av barndomens glasslycka och den höjer sig över besvikelsen att glass egentligen inte är så gott som man trodde när man köpte den.

Glassbarndomsminne får man aldrig med de där nya sorterna som har engelska namn och konstiga geggblandningar under skalet.

En hälsning till dig och maken från en trogen läsare!

Svar: Åååååå mats-ola! Håller med dig. Isglass och 88:an. Igloo var det. Och hur kunde jag glömma hallonsoda. Och päronsoda... Kram!
Harpasione

#3 - - Mooseeyes:

Enbärsdricka skulle jag just skriva. Fick jag hos min farbror smålandsoriginalet Sven, hyvlare av takspån, på 70-talet. Socker i botten och på med drickat! Trodde jag inte nån kom ihåg, men det gjorde O. Finns inte mer att få tag i, va?

Förlåt om jag blir vanvördig nu Tina men ditt inlägg fick mig att minnas En kos dagbok av Beppe Wolgers. "Såg på Rosa. Blev mjölkad. La mig ner. Såg en spindel." Sen sätter tankarna igång... Du som skaffade dig en stor en grann kuk och allt! /Mooseeyes

#4 - - Fru Olsson:

Igloo var absolut favoriten. Och X15. Sen kom X17... Och Piggelin håller än. En annan favorit var sugoläsk. Vet inte om det var en lokal företeelse. Isglass i genomskinlig plast. Kallt att hålla. Och man skar sig lite på plastkanten. Men oooh så gott. Och nu har den återuppstått. I Västerås. Jag köpte upp ett gäng och gömmer dem för barnen. Lika gott nu som då. Jag tröttnar aldrig på glass...

Stor kram // Karin

#5 - - Hyrestanten:

Svagdricka är för mig förknippat med slåttern (eller slåttanna som de sa i mina hemtrakter). Älskade och älskar fortfarande smaken av svagdricka även om den inte är lika god som när den fanns i de där stora flaskorna. Minns hallondrickan och krusbärsdrickan som mina favoriter. Då var läsk inget man fick ofta. Tack för att du väckte minnena till liv.

#6 - - O:

Vad roligt med alla minnen som dyker upp!
Jag kom att tänka på "tomtebrus", "Jello" och Manolito-glass.
Dessutom är ett av mina bästa minnen "Raketost". Det kan jag fortfarande längta efter.

#7 - - Anita Wallin:

Apropå minnen när jag läste raketost då satt de genast fart på minnescellerna , mjölk på flaska o grädde i en liten trekantig förpackning o mjölkaffär o grönsaker o köttaffär bredvid varandra.De var tider de, jag hadde brigittebardot klänning en rosa o en härlig duffeljacka jaja det här gick ju inte o dricka direkt men minnen e de:)jag kom ihåg mycket men de får man välan skriva om i sin dagbok;)..GOD JUL O GOTT NYTT ÅR till er alla o en tankekram till Harpasione!

#8 - - K:

vill önska dig god jul!

#9 - - Maggan:

God Jul !
Kram från Maggan

#10 - - Ann-Marie Alexandersson:

Svagdricka finns på Coop, Österplan i Örebro. Visserligen på petflaska och lite sötare än jag minns den från min farmors hus. Där var den vardagsdricka. Var det riktigt festligt fick jag Pommac. Vi har inte lyckats få något av våra barn att gilla svagdricka.

#11 - - O:

Hos mormor fick vi en dricka som hette PORTELLO
Det fanns inte på vår drickabil. Bilen kom hem till oss direkt från bryggeriet i Lidköping. Varannan vecka tror jag.

#12 - - Mia:

Det är ta mig sjutton nästan lika givande att läsa kommentarerna till din blogg som själva bloggen. Det är ovanligt.

#13 - - Kersti:

Fler drickaminnen. Mest drickabilen wom kom till farmors hus. Annars var nog paketglass det mest märkvärdiga. Vi hade ingen frys utan glass kunde vi köpa när konsumbussen kom förbi, tresmak och sedan mandarinsmak. När vi åkte och badade fanns en kiosk efter vägen ner mot Skagers brunn. Lyckan var en Storstrut, inget rångel vanilj och choklad... Annars var igloo och Puckstång jordgubb favoriter.

#14 - - Kristina S:

Hos oss också var favoriten 88-an! Min son kallade sin rosa nalle efter den. Kram och God Jul Harpasione och allihopa!

#15 - - Helena:

Åh, vilka minnen! Vi fick nästan aldrig läsk, utan det var hemkokt saft på rödvinbär, svartvinbär eller lingon. När vi någon sällsynt gång fick läsk försökte jag få den att räcka så länge som möjligt. Jag tog en liten klunk, satte på korken och förvarade den i ett underskåp i köket. Nästa dag tog jag en liten klunk till, allt för att den skulle räcka så länge som möjligt och för att jag skulle få njuta av den ovanliga, läckra smaken. Ibland hann jag spara läsken så länge att det blev mögel på den och mamma tvingade mig att slänga den. Åh, så jag sörjde då! Det fanns en läsk som hette Passionsfrukt eller liknande, den var min absoluta favorit, och Trocadero förstås... Förklarar man sådant för barn idag så fattar de inte vad man pratar om. Samma med restaurangbesök. En gång per år fick jag äta på restaurang, och det var när vi åkte till släkten i Norge på besök. Då stannade vi halvvägs och åt. Jag ville alltid bara ha pommes frites, för det fick jag aldrig annars. På hemvägen hade vi alltid fått matsäck med oss, så då blev det inget restaurangbesök. När jag är född? Ja inte 1920 som man kanske kan tro, utan 1962....

Svar: Ja korv med pommes frites på en Domusrestaurang på semestern... Född 1964
Harpasione

#16 - - Anonym:

Vilken mardröm att inte kunna äta... =(

#17 - - Maggan:

Min barndoms dricka var framförallt svagdricka som inköptes i 5-liters kagge, särskilt då vid jul.. Drickaköraren kom och det köptes några lemonad, pilsner och sockerdricka som bara fick drickas vid kalas eller stora högtider. Jag var inte då och inte heller nu så förtjust i läsk, mest var jag fascinerad av bubblorna och skummet. Ja i så fall hallonsoda. Det som jag mest kommer ihåg från barndomen är Bullens varmkorv med bröd som till varje pris skulle ätas ute. Mitt i vintern värmde vi varmkorven inomhus, på med kläder och så avnjöts korven från rykande andedräkt ute på balkongen eller utanför stugknuten. Aldrig inomhus.. Och om kvällen kunde vi gå ett par km genom skogen till samhället bara för att köpa varmkorv i dåtidens korvmojje när andan och lusten föll på. Och så minns jag KLS-bussen, den rullande affären som kom fram till dörren. Då köptes det ett brunt, mjukt och saftigt bröd med tomater och lite salt på som var det absolut godaste.Ser framför mig när jag gick där på grusgången med mackan i handen och njöt Och så gjorde vi hemlagad glass
God fortsättning Harpasione med familj och alla andra rara här på bloggen Kram