Är det sorgligt eller är det inte sorgligt?
och två kusiner.
Solsken
tunt gnistrande snö.
Ju trevligare omständigheter
desto sorgligare framstår mitt liv.
Allt jag inte kan.
Tårar.
Samtidigt
på ett sätt
är det oändligt lite
som skiljer mitt liv
från andras.
Om man jämför med att inte finnas alls.
Hej! Så intressant du skriver för på något sätt försigår ju ett liv så mycket i hjärnan. Sluta inte skriv! Jag har för mig att du skrev för en tid sedan att du var osäker på om någon läste bloggen och det är det! Och det är få bloggare som skriver så bra som du. Men jag tycker det är svårt att kommentera på ett kort och bra sätt så jag avstår för det mesta. Det blir så lätt missförstånd. Många varma hälsningar!