Esse

Jag är ful nu.
Jag har alltid varit ganska ful
men nu är jag fulare än nånsin.

Svullet ansikte svullen mage ligger som en pladuska i permobilen.

Nu går hon med håven
säger min mamma
om man klankar ner på sig själv.

Men jag är inte så ledsen för att jag är ful.
Och jag vill inte att ni säger emot mig.

Jag har alltid hävdat att alla människor är vackra när de är i sitt esse.
När de är i sitt bästa tillstånd.
När man glömmer bort att man har ett utseende över huvud taget.

Men när är jag i mitt esse?

När jag fångar trollsländor.
Gör jag det ofta?

Men nu för tiden då?
Finns mitt esse nu?

Kanske när jag skriver något viktigt och datorn funkar bra?
Kanske det korta ögonblick när jag får en puss på kinden?
Eller i pannan.

Är du vacker i ditt esse?
#1 - - Mia:

Kära du! Du är väl i ditt esse så fort du skriver! Du skriver rakt in i själen på folk. Det måste väl räknas som att vara i sitt esse? Jag tycker att utsidan är oviktig. När min lilla dementa pappa kommer upp till ytan är det ett under. Att han inte kan sköta sin hygien, har skitiga kläder och skägg ner på magen är oviktigt. Det spelar roll. Det är det första någon som inte känner en ser men det är inte viktigt.

#2 - - Monica:

Det spelar ingen roll hur vacker en person är om det inte finns ett gott hjärta. Jag tillhör själv inte de vackras skara,men det stör mig inte värst mycket. Och när jag är riktigt i "mitt esse" kan jag definitivt inte skryta med någon skönhet, för då kanske jag håller på med att måla eller gräva trädgården o.s.v. Och då vet man ju hur man ser ut. Läser kommentaren ovan om den dementa pappan. Jag jobbar själv med dementa, och det kanske inte alltid är så vackert med åldrande. Men får man bara hjälp med att hålla sig hel och ren, så spelar det ingen roll om kroppen inte är så tjusig längre, man hittar alltid något hos varje person som man tycker om

#3 - - Mia:

Gud vad du skriver bra.

#4 - - Elin G:

å, det var en bra tanke, och ganska sant, en att alla är vackra när de är i sitt esse, i sitt bästa tillstånd. Det är väl det man ska göra, det man tycker om allra mest. Sen kanske ens esse förändras med tiden beroende på ens förutsättningar. Kanske man själv får se till att förändra det, så det fortfarande finns.. Om man tappar ett esse, får man hitta ett nytt? Vad vet jag..

Själv vet jag inte om jag är vacker i mitt esse, för då glömmer jag bort hur jag ser ut. Men om alla är det, så borde ju jag vara det också.

/ Elin

#5 - - Anonym:

Seirenerna sjöng så vackert eller var det trollsländorna!? Jag tyckte du skrev fint om skönhet, fulhet och "när man glömmer bort, att man har ett utseende". Så tror jag också, människor är vackra, när de är sig själva och äkta. "Den enes skatt är den andres skrot" då? När folk har sagt att du är vacker.Har de sett din skönhet? Har de velat trösta dig och bara ljugit? Det är ju praktiskt taget omöjligt (också så här efter flera tiotals år!) vara helt säker på, även med god självkritik, om skönheten på riktigt fanns för betraktaren, iaf litet?! / Taran



#6 - - KaosJenny:

Jösses så vackert skrivet... OCh så rätt, alla är vackra i sitt esse... och på så sätt blir också människor med kloka tankar vackra... Kärlek är vacker och den man älskar är vacker även om det gör ont... Vackra människor kan bli fula om de gör fula saker... människor man känner blir vackra.. för mig är ögon hursomhelst alltid det viktigaste på en människa och ögon kan vara outsägligt vackra om de är "öpnna"... KRAM på dig

#7 - - Ann-Marie Alexandersson:

Esse, kanske betyder det vara i någon form på latin. I så fall handlar det om att vara närvarande helt och fullt. Kanske hit och kanske dit...

#8 - - Skramlan:

Jag har inte speciellt vackra ögon eftersom jag har en ögonsjukdom, finns ju de som har ännu fulare ögon än jag, men de är ju schysta människor ändå och ska man se till helheten är det ju svårt säga vad som är vackert, går ju inte eftersom det går att få lika många svar på sånt som det finns människor på jorden. Det jag kan säga själv är att för mig är det mindre bra om en människa inte är ren och hygienisk, sådana vill jag gärna undvika, Jag kan tycka det är rätt fult när någon är rejält tjock, men det behöver jag ju inte säga till vederbörande, han eller hon kanske inte kan rå för detta. Mycket kan annars vara vackert.

#9 - - Maggan:

För mig är oförställbara och det omedvetna vackert. En "ful" människa kan vara oerhört vacker, något i hennes blick eller uttryck, medan en "vacker" människa som är medveten om sin yttre skönhet,saknar den inre glöden som ger äkta skönhet och hör samman. Du är riktigt vacker i mina ögon, med ditt mod och styrka. Och i ditt "esse" när du skriver så vackert.

Själv är jag i mitt "esse" när jag helt uppslukas av något, ex när jag sitter ute i naturen och skissar upp och målar av den. Ger den mitt fulla intresse och då kan jag tänka mig själv att jag kan vara vacker

Kram och puss på pannan

#10 - - bitterfittan:

Jag drömde om dig härom natten igen. Jag vet inte varför du envist återkommer i mina drömmar men du gör det. Denna gång stod jag utomhus och såg en riktigt gammal och skruttig tant. Med hår som legat rullat på sånna där gamla hårrrullar, grått och fusklockigt. En filtbasker lite slarvit på huvudet, rynkigt ansikte och stora bruna glasögon a la 70 tal. Hopsjunken kropsshållninh och nästan lite puckelrygg, med grå dunn kappa och stor brun stödkäpp. Den gamla skrynkliga, skrumpna, gråa tanten tittade på mig med ögon som plirade och log så att alla tänder syntes, där fanns en blandning av bryggor och guldtänder som tittade fram. Jag tyckte hon såg så konstig ut och log så knepigt och de där guldtänderna var så irriterande på nåt sätt. Ja, jag blev lite rädd för henne bara vid åsynen. Då kom hon närmare och log och skrattade lite skrockande och böjde sig intill mig och viskade: "Det är jag, Tina, men säg inget till nån" Och genast blev den där skrumpna tanten så lysande stark, och tänderna glimmade liksom glamoröst och hon såg genast uppriktigt glad ut snarare än skum. Vet inte, men var du kanske i ditt Esse då?? ;)

#11 - - Taran:

På tal om utseende, förändring, vackert och fult:

http://www.dailymail.co.uk/tvshowbiz/article-2096964/Dawn-French-8st-weight-loss-Im-quite-fond-fat-self.html



Dawn French verkar nästan sakna sin gamla kropp! Och på samma sida olika "vackra" skådespelare att titta på, och att fundera på alltings förgänglighet om man så vill;)

#12 - - Mattias:

"Vill inte att ni säger emot mig." Gör väl jag så mycket jag vill! Nej, någon klassisk skönhet var du aldrig, om det var det du menade. Men dina ögon från när du var frisk minns jag. Mellan trollsländejakterna. Lite lustiga, kan man väl säga, men sällan har det funnits plirigare, om nånsin! Alltid på jakt efter nästa oväntade öppning i ett samtal eller skeende, och då var munnen med och skrattade. Du var snabb! Och vass, men snäll, som Pippi. Nog hade det sin avsevärda skönhet!



Och så sågs vi ju för en tid sen, och då undrar jag, vad är skönhet? Jag blev lisad. Nog har det att göra med vem du är och vad du utstrålar. Skulle inte det vara skönhet? Jag minns det som ett mycket vackert möte, jag bär det i mitt hjärta.



Nu när jag har strukit dig mothårs-medhårs ska jag be att få bidra med en inspirationslänk som jag tänkte lägga upp efter förra inlägget, det om zombierna. Men det passar väl lika bra här tänker jag. Släng dig i väggen, Lisbeth Salander: http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/kroppochhalsa/article14302732.ab



Är jag vacker i mitt esse? Ja såklart. Å, jag längtar dit! I förrgår ställde livet upp en liten dörr till många möjligheter för mig. Jag sumpade chansen, känns det som. Snälla alla, håll tummarna för att hon kommer tillbaka. Det var en sockersöt tjej att fotografera, en ny liten Marilyn Monroe (bara arton år ännu) med argentinska förtecken. Jag lät henne löpa. Säg att hon kommer tillbaka!



/Mattias

#13 - - Mini:

Det här med skönhet är intressant. Jag är intresserad av estetik: vad är vackert, och varför tycker vi det? Är det symmetri? Är det sånt som är "lagom" komplext, som väcker både igenkänning och nyfikenhet? Eftersom jag genomgått flera operationer, så har jag senaste tiden intresserat mig för människors fysiska utseende, och i mitt arbete som psykolog ofta inledningsvis gjort en bedömning av en ny patient på skalan ful-fin (det låter ju förfärligt att jag gör det, men det är ingen egentlig värdering i bra-dålig, utan mer att jag jämfört utifrån något slags ideal). Det mystiska är dock, att bara efter en kort stund, säg 30 minuters samtal så tycker jag att ALLA mina patienter är vackra! Och då menar jag inte att att de "har en vacker själ" eller "en fin personlighet", utan att jag faktiskt tycker att de är fysiskt attraktiva! Jag tror att det handlar om det du skriver, om att vara i sitt esse. När man möts i ett terapisamtal så är man, i bästa fall, lugn och trygg, och har möjlighet att vara sig själv, utan föreställningar. Och då blir man "vacker", för då gör man sig inte till. Jag tycker själv att jag är som snyggast då jag har ansträngt mig fysiskt. Då är jag så där rufsig i håret, rosig om kinderna, och avslappnad.

/Mini

#14 - - Helena:

Vackra tankar och vackert formulerat, du har nog en vacker själ.... Själv tycker jag oftast det finns något vackert i det mänskliga, det levande - kan vara glimten i ögat, en rynkig kind, ett tandlöst leende, höftens rundning, underarmens spelande muskler, väldigt olika från tillfälle till tillfälle. Tycker om det mänskliga och blir ledsen över att vi tenderar att sträva efter det perfekta och på så vis, enligt mig mer omänskliga, det blir tråkigare, inte så personligt, kanske inte så levande längre....Och när är jag vacker ?? När jag känner mig sedd och uppskattad, när jag känner mig levande och glad, när jag mår gott och ibland när jag piffat mig iordning för en trevlig kväll...

#15 - - Livet just nu:

Ja, vad är fult och vad är vackert? Jag tror definitivt att det vackra kommer inifrån. Att se vacker ut lyckas du bara med om det finns ett ljus där bakom. Annars är det bara ett tomt skal. Ungefär som att bära galet vackra och exklusiva kläder men inte stå uppsträckt och stolt. Ja kläderna är snygga, men ser inte snygga ut på en sådan person. En dålig liknelse. Du, Tina, skriver vackert och det avundas jag dig.



Jag tycker absolut att man är vacker när man är i sitt esse. När man är i sitt esse så trivs man. Njuter och känner sig lycklig. Allt det som tar fram det finaste hos en person. Jag fastnar ofta för någon speciell detalj hos en person. En stilig näsa, ögonen eller hur den personen använder händerna när h*n pratar. Då blir hela den människan vacker i mina ögon. Då lyser insidan igenom. Den som ger det där skimret.

Tack för den kloka tanken och puss på pannan!

#16 - - Ylva La:

Du är vacker när du ler Tina!



Det gäller väl de flesta - utom Keenu Reeves. Han är ju ännu snyggare när han är tokallvarlig.



Förutom den mogna kommentaren så tror jag att det är när man själv är i sitt esse, som man ser skönheten hos andra.

#17 - - O:

Det bästa är troligen att man inte funderar så mycket på hur man ser ut. Och avstår från att titta i speglar om det inte är nödvändigt för att försäkra sig om att kläderna sitter som de ska och håret ser skapligt ut. (Men sådant fixar ju dina assistenter.)

Titta på foton ska man bara inte göra. De liknar i alla fall inte alls den bild jag har av mig själv inom mig i mitt minne?!! Och jag har ändå alltid varit ganska ful, jämfört med mina systrar. ;(

Man får vara som man är ändå! Bäst att gilla läget! :)

#18 - - Taran:

Måste bara säga att O alltid har låtit som en vacker människa!! för mina inre öron, och ögon. Det säger ju litet om den så viktiga inre skönheten, som folk ändå ser trots avsaknaden av det Gyllene snittet eller Mona Lisa-ansiktet.Och Ylva La: du är rolig!, och säkert vacker med allvarlig min också.Och ni skriver härligt!Min mormor sade alltid, att man får vara nöjd med Skaparens verk,det kunde ha blivit ännu tokigare och ingen är ändå helt nöjd;)

#19 - - Kristina S:

Oj vilken vacker kommentarlavin har du satt igång, Tina!

Det vi ser är dina texter. Och de är ofta fantastiska. Jag är helt överens med Mia - då är du i ditt esse.

Själv är jag ganska ful. Speciellt när jag funderar på det! Jag tror att alla är levande och vackra i sitt esse, som du så rätt alltid hävdat, just när de glömmer att undra ifall de är fula eller vackra.

En annan aspekt: hur många mycket vackra personer har ett lyckligt liv? Ta Marylin Monroe, Judy Garland m.m. Det verkar ganska farligt för ett barn att vara vackert. Många kommer att vilja utnyttja det. Jag känner en person som är rejält störd. Men så vacker! Hon har berättat att när hon var liten och gick på gatan med sin mamma, hände det att någon sprang över gatan och sa "Här får du en femkrona för att du är så söt!". Inte konstigt att hon blivit korkad. Med en mamma som inte visste bättre och inte skällde ut idioten! Det är nog bättre att vara genomsnittlig. Men om man nu har ett handikapp så kan det nog väga upp om man är mycket bra på något: utseende, intelligens, talanger.

Vilken underbar dröm Bitterfittan! Jag mös över den om och om igen. Kan inte du måla Drömtina med tänderna och ge oss länken till bilden?

#20 - - O:

Vill tacka Taran för hennes tankar om mig. Visst är det konstigt att vi genom Tina fått "träffa" så många personer, som vi bildat oss en uppfattning om. Men som vi inte skulle känna igen om vi möter varandra. Din mormor har rätt i att de flesta har något de är missnöjda med. Man får vara glad som det är. Det kunde varit värre.

#21 - - Mattias igen:

Igår hade jag en fin fotoerfarenhet på det här temat. En kvinna som malts lite illa i livets kvarn i några och bestämt sig för att ta tag i sitt liv för en tid sen. Sådär så att livsandarna börjat återvända, men det ännu saknas en del självförtroende. Vi pratade, hon antydde att hon ville bli porträtterad, fast det var uppenbart att tanken väckte ett visst obehag. Hon ägde ett fik, det var där vi befann oss. Ett lite äldre par kommer in; andliga sökare som så många här i Anderna där jag befinner mig (i norra Argentina just nu). Vi pratade om ditt och datt och en fantastisk stämning lägrade sig i rummet. Lugn, trygg och spirituell. De gick. Efter en stund sa jag till kvinnan: nu gör vi det här, så vi får det överstökat. Och lyckades ta kommandot över situationen, så att hon blev trygg i den. Klick, klick...! Underbara bilder, hon blev riktigt riktigt söt och kunde inte tro att det var hon själv hon såg på bilderna!



Så kan det gå när man hjälps åt. Utan paret som tittade in och delade med sig av sitt lugn och sin glädje hade det inte blivit lika bra. Men det var väl meningen att det skulle ske på just det viset just då. I Anderna vet man aldrig vad som händer härnäst...



Den nya Marilyn har jag förresten inte sett röken av. Det gör inget. Hon ledde mig till den här kvinnan istället (genom att jag jagade efter henne...), det var ännu bättre. /Mattias

#22 - - Anita:

Vem är det som säger vad som är fult o vad som är vackert ..det är bara ord som dom som tror att dom är vackra men det är fortfarande bara två ord...alla människor ser olika ut ..tänk på alla som har råkat ut för nåt har följt en serie på tvn om en modell som blev våldtagen av fyra män som oxo kastade syra i ansiktet på henne hon har genomgått många operationer och hon hjälper nu andra människor som fötts med handikapp av alla de slag att gå ut visa sig ute i livet..dom ler nu o går med huvudet oppe ska man kalla nåt vackra så är det dom här underbart modiga människor sm inte gömmer sig längre....ja de var bara ett litet inlägg från mig stor kram o puss på pannan till dej Harpasione...du får verkligen igång folk..kram

#23 - - Kristina S:

Till Mattias: Det var en fin berättelse. Tror mer på fikakvinnan än på Marylin.

Men det verkar vara en form av psykoterapi att bli porträtterad, inte sant?

Tina! puss på pannan och på kinden.

#24 - - Lotta Ax Sandin:

Jag tycker värdighet är vackert. Och har man inte en rygga att sträcka på när man är stolt över sig själv så brukar det synas i ögonen. Det är ju egentligen att vara i sitt esse, men värdighet är ändå på något mer varaktigt än ett tillfälligt flow man har. Eller så är det bara två sidor av samma mynt. Värdighet är ett vilande i sitt bästa tillstånd, medan esset är den tillfälliga lyckokänslan du får av att vara där?

#25 - - Mattias:

Kristina: Ja det var fint! Psykoterapi, ja det tror jag, det var precis rätt tillfälle för henne att låta sig överraskas av vem hon kunde vara om hon vågade sätta den sidan till. Det var precis rätt tillfälle för mig också att upptäcka hur lite jakten på Marilyn hade gett mig. En liten skjuts i fotografkarriären, men kanske en skjuts åt helt fel håll? /Mattias

#26 - - Ann-Marie Alexandersson:

Har kollat bakåt i din blogg och ser att i början var det en eller två kommentarer per inlägg och nu är det jättemånga som har kmmentarer till dig. Märkligt, jag tror inte att det är så vanligt men jag är ingen .

#27 - - MB:

"som en pladuska", ja du kan då uttrycka dig!

#28 - - judi:

Som jag ser det är människan vacker när hon känner sig vacker och det JUST DET är väldigt svårt att känna sig vacker med ALS i kroppen så jag förstår hur du känner eftersom jag själv har ALS.



Men du skriver kul och uppseende väckande saker och gräsliga ting oxå och då ser jag dig framför mig i ditt ESSE stor och vacker jag känner inte dig sedan tidigare

jag får bara en vision en inre bild av dig som mänsklig varelse hur du är i din själ..

vacker

#29 - - Ann-Marie Johansson:

Hej! ja, jag är vacker när jag är i mitt "esse", liksom du! Det är väldigt bra att bli påmind om det. Du blir mig behjälplig i predikoförberedelserna inför nästa söndag: I den gammaltestamentliga texten står det bland annat så här: "Detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befrriar de förtryckta, krossar alla ok" Det är kanske bland annat det du gör med din blogg, Tina?

Ett gryningsljus bryter fram då, när människorna kommer i sitt "esse", och det får man själv också del av. Kram du vackra, och tack för hjälpem från Ann-Marie