Utkast

Jag är ingen charmig brukare.

En sån där skojfrisk
som älskar utflykter.

Jag är sur en hel dag.
För att solen skiner.
Ledsen i en vecka för att jag inte vet vilken storlek mitt barn har på kläderna.



Kommentarer
Postat av: KaosJenny

Mm tack för att du skriver, det att du beskriver din "ocharm" och anledningarna till det ger oss andra perspektiv för livet... Kram

2012-02-21 @ 21:38:19
URL: http://fantastisktkaos.blogspot.com
Postat av: Birgitta

Så klart är det så.

Charm har sin plats.

Verkligheten har sin.

Därför läser jag din blogg.

2012-02-21 @ 21:42:34
Postat av: Mattias

Jag undrar om de där andra brukarna finns? Annat än i en annan reklamfolder kanske. För vårdprogrammet eller så.



Nog för att butterhet och liknande egenskaper kan ha sin charm. Men kanske helst på lite avstånd. /Mattias

2012-02-21 @ 21:49:03
Postat av: Taran

Jag vet aldrig hur du egentligen tänker!? Jag vet, att du skriver bra och att jag gärna kommunicerar med dig så länge jag får, och vi lever!

Var detta nån jobbannons till kommande assistenter?

De skall tåla sura sjuka icke-charmtroll, vara flexibla och positiva problemlösare även när solen skiner, klara av att hålla flera barnstorlekar i minnet natt och dag.Nej, mitt egna positiva, glada och socialt kompetenta sätt har inte haft några kännbara fördelar för min egen del. Kanske har jag påverkat min karma i nästkommande liv eller ingenting alls. Alla är som de är av naturen: alla har starka och svaga sidor, som man lär att leva med, och tycka om som delar av helheten. Och jag kan förstå, att du tänker med sorg och vemod på, att du inte till fullo får leva ut din mammakänsla. Jag känner med dig trots att jag inte kunde få barn själv. Men som du kanske redan(/igen) känner och tänker själv: du lever tillsammans med din familj, du finns för dem och de för dig. Du får se dem utvecklas och växa i storlekar och klokhet, de får ha sin mamma i närheten som stöd och kunskapsbank, kärlek och ursprung.

En dikt/berättelse, som fick mig att tänka på dig med dina klunkanden häromdagen var Lewis Carroll´s " My Fairy":



"I have my fairy by my side

Which says I must not sleep.

When once in pain I loudly cried

It said "you must not weep"

If, full of mirth, I smile and grin

It says " you must not laugh"

When once I wished to drink some gin

It said " you must not quaff"

When once a meal I wished to taste

It said " you must not bite"

When to the wars I went in haste

It said " You must not fight"

"What may I do?" at length I cried.

Tired of that painful task.

The fairy quietly replied

And said " you must not ask".

Moral: " You mustn´t". "



(to quaff = klunka i sig, a mirth = munterhet, to grin = flina)



Hur man än vänder sig så har man alltid någon som tycker att man borde göra mycket på något annat sätt.Det beror ju också på vem man frågar.Man kan undra vem som har rätt, den gladlynta eller sura?...

2012-02-21 @ 22:27:06
Postat av: Helena

Brr, visste inte ens att du ska kategoriseras som en brukare... Är du inte en medmänniska ?! En hustru, en mamma, en dotter, en syster, en fältbiolog, en lärare - här kan jag ha fel... minns inte alla detaljer jag läst... Men nog sjutton är du bra mycket mer och annat än en brukare... även om du är butter och bitter !

2012-02-22 @ 08:16:56
Postat av: Ewa

Äsch, jag har tre barn, som jag aldrig kommer ihåg klädstorlek på, eller de sista siffrorna i personnummret. Jag kallar dem vid fel namn, rabblar oftast alla namnen för att träffa rätt på sista, jag vet inte när de fick sina första tänder, eller tog sina första steg, jag blandar ihop vem som haft halsfluss, brutit benet eller vem som sa mamma först.

En sak glömmer jag aldrig, det enda viktiga, att jag älskar dem, och det låter jag dem få veta dagligen. Det är allt som behövs.

2012-02-22 @ 09:42:36
Postat av: Åsa

Jag jobbar på ett företag som bl.a. tillverkar patientlyftar. I vår dokumentation kallas den som blir lyft för brukare och den som hjälper till för medhjälpare. I vårt fall är det enbart en allmän benämning på en person för att man lätt ska kunna beskriva hur man på rätt sätt ska använda våra produkter. Där har jag svårt att se att det finns någon bättre formulering.



Eva!

Jag känner igen mig nästan till 100% i din beskrivning. Skönt att höra att vi är fler:)



Tina!

Förstår (eller tror mig göra det i alla fall) din frustration angående klädstorleksdilemmat...

Kram till dig!

2012-02-22 @ 10:25:06
Postat av: O

Jag såg Karin Hübinettes intervju med Meryl Streep.Jag minns inte precis hur berättelsen var, men ungefär. Meryl Streep berättade att hon suttit på golvet, i skräddarställning, och pratat med sin 90-åriga mormor. Då sade mormodern, "så kan jag också sitta. Inom mig kan jag det. Känslan finns kvar" Då tänkte jag på mig själv och bl.a. rephoppning, kullerbytta och mycket annat som jag inte gjort på länge. Och så tänkte jag på dig (och tex.kakbakning). Vi vet inom oss hur det känns och hur man gör. Känslorna och tankarna styr vi inte alltid själva! Klart man blir arg, ledsen, sur, besviken, glad, fnissig..... beroende på vad som dyker upp. Hoppas dagen blir bra. Solen lyser i alla fall inte på datorn!

2012-02-22 @ 11:02:06
Postat av: Boman

Vem kan kräva att du ska va charmig! Du är du, i din vardag och din verklighet. Charmigt eller ej.

2012-02-22 @ 19:34:13
Postat av: Ann-Marie Alexandersson

Till att börja med är du ingen brukare. Fruktansvärt ord! Gillar O:s kommentar.

Nyss gick jag i tankarna igenom vad det gick ut på mär jag var scout i unga år. Intressant minne.Minns inte alls vad det egentligen handlade om mer än att vi busade runt i en källarlokal och vad skönt det var att svettig komma ut i luften efter ett sk patrullmöte

Maken är och åker skidor i Cortina och jag kan ju inte följa med trots att jag kan åka skidor. Jag blundar och koncentrerar mig så jag lägger tyngden på rätt sätt. Carving är det som gäller. Det går bra för mig!

2012-02-23 @ 01:50:13
Postat av: Maggan

Gillar också O;s kommentar, jag såg också Meryl Streep...och tänkte att jag hört detta innan. Av Margareta Strömstedt i ett TV-program..hon sa, det vi ser i spegeln är bara ett skal, inom oss är vi alla åldrar och kan ta fram dem när som helst. Ibland ett litet barn som är sårat och ledsen. En fin tanke, att man kan återuppleva i minnet vad man tidigare varit med om.

Kram till dig....

2012-02-23 @ 13:04:09
Postat av: Taran

Naturskyddsföreningens tidning Natur är alltid så vacker, litet som din bok Harpasione! Nu fanns det en berättelse om en tvestjärtsmammas mammakarriär:"Den ömma tvestjärtsmodern vänder och slickar omsorgsfullt sina ägg för att hålla mögelsporerna borta. Efter kläckningen tar hon med sig barnen på nattliga äventyrer och lär upp dem i konsten att hitta mat. När larverna vuxit sig så stora att de är redo att klara sig på egen hand, tackar hon för sig. Men i stället för att dra sig undan och dö i avskildhet erbjuder hon sig själv som utflyttningspresent, och ungdomarna tar farväl av sin mamma genom att äta upp henne."

Jag kommer ju ihåg, att tvestjärtar tycker om dig också Harpasione;) , men de verkar vara uppoffrande mammor också:) Naturen kan vara allting på en gång, man saknar inga zombier när man läser om djurens liv.

Jag ber om ursäkt över att jag är litet " all over the place" igen! Måste också tillägga att jag också tyckte extra om Ewas och O´s kommentarer, härligt att läsa era kloka kommentarer!! Kram/Taran

2012-02-23 @ 18:41:11
Postat av: A

Hade en brukare med ALS. BJ, som gick bort strax före nyår.

Avskydde att kalla honom brukare och avskydde att säga att jag jobbade som personlig assistent, att han var mitt jobb. Jag hjälpte en medmänniska med saker han inte klarade av själv. Skämdes över att jag tjänade pengar på det. Skäms över att jag kan betala min hyra för att det finns gamla och sjuka människor i världen. Skäms över att jag fortfarande tjänar pengar på att hjälpa mina medmänniskor när det är så det ska vara, ska vi inte alla hjälpa alla?

Tänker på dig ofta, tackar för att du ger mig större förståelse för vad ALS innebär. Önskar dig allt gott, eller i alla fall en dag med enbart glädje, låter som om du skulle behöva det :)

2012-02-23 @ 21:46:47
Postat av: marjo

jaha

hur ser det ut i livet man är sur ,arg och glad och charmig det är alla människor på olika sätt i olika situationer

Men när man blir sjuk och världen krymper ja då blir man sur ,arg och charmig och glad över andra saker ..

saker och händelser som andra kan tycka är små baggissar men i den lilla världen som man plötsligt lever i när man blir sjuk så finns det inte så mycket händelser längre ..

kanske en fluga som surrar som man inte kan vispa bort slå på när man blir arg för det finns inga händer att slå med (bildligt talat) ?

2012-02-25 @ 10:44:49
URL: http://judi.bloggplatsen.se
Postat av: Håkan (o G)

Tänker på alla assistenter G (och jag) hade här.

A: Vi gör olika saker för varandra i samhället. Det är det som är samhälle. Förbannelsen med pengar som medel för att få tjänster och varor flyttade är ett de också kan samlas på hög.



"Åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga."



2012-02-28 @ 22:12:20
Postat av: Mette Ottosson - fotograf Båstad

Det högg allt i mitt hjärta när jag läste sista raden! Och vem f-n hade inte varit sur för att solen sken? Men jag tycker om dig, jag tycker om att läsa dina ord och ditt vackra språk även om det gör mig vaninnesont varje gång, i all din frustration och sorg. Kram från den där skånska cyberfrämlingen igen, /Mette

2012-03-16 @ 13:20:40
URL: http://mettesfoto.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0