Min lille
mitt fjärde barn.
Det var jag som så gärna ville vara med på en förlossning
från utsidan.
Jag frågade min yngsta syster och hennes man.
De sa ok.
Väldigt generöst tycker jag.
Det skulle ske i en stad tio mil bort och jag skulle åka tåg så det var ju inte säkert att jag skulle hinna.
Men de ringde och sa att det var dags.
Lördag. Ledig.
Tog första bästa tåg.
Normal förlossning och nu minns jag inte längre om det var så speciellt att vara med på just det.
Men jag höll honom först!
Jag knep honom jag tog honom.
Hur gick det till?
Pappan var väl upptagen med mamman...
Sista tåget hem hann jag precis med.
Och satt bara och kände
HUR kunde jag lämna honom ensam med de där två?
Hans mamma och pappa.
Det var ju jag som höll honom först!
Åh,vilken underbar berättelse, så söt....
Jag blir varm inombords, tänk, att först få knipa det där lilla livet och undret som varje nyfött barn är. Vilken lycka för dig....Att få ha varit med om ett barns födelse från utsidan.Och just idag, har en ny liten sessa blivit född
Stor Kram