Min lille

Visst ja
mitt fjärde barn.

Det var jag som så gärna ville vara med på en förlossning
från utsidan.
Jag frågade min yngsta syster och hennes man.
De sa ok.
Väldigt generöst tycker jag.

Det skulle ske i en stad tio mil bort och jag skulle åka tåg så det var ju inte säkert att jag skulle hinna.

Men de ringde och sa att det var dags.
Lördag. Ledig.
Tog första bästa tåg.

Normal förlossning och nu minns jag inte längre om det var så speciellt att vara med på just det.

Men jag höll honom först!
Jag knep honom jag tog honom.
Hur gick det till?
Pappan var väl upptagen med mamman...

Sista tåget hem hann jag precis med.

Och satt bara och kände
HUR kunde jag lämna honom ensam med de där två?

Hans mamma och pappa.

Det var ju jag som höll honom först!
#1 - - Maggan:

Åh,vilken underbar berättelse, så söt....

Jag blir varm inombords, tänk, att först få knipa det där lilla livet och undret som varje nyfött barn är. Vilken lycka för dig....Att få ha varit med om ett barns födelse från utsidan.Och just idag, har en ny liten sessa blivit född

Stor Kram

#2 - - O:

Vilken solskensberättelse! Vilket härligt minne!

:)

#3 - - Elisabeth:

Så fantastiskt härligt du beskriver detta!

Varma hälsningar till dig.

#4 - - KaosJenny:

Coolt att du hann... Nya liv är magiska... Kram

#5 - - maria:

du är så himla gullig, så himla gullig. jag blir så glad när jag läser din blogg fast jag egentligen borde bli ledsen.



stor kram till dig för du har gett mig en massa

#6 - - Taran:

En vacker berättelse det här, så där "Sverige i tiden". Du har berättat den tidigare, den var fin då också! Jag kommer ihåg ditt inlägg om kungahusets befriande!;) Kom att tänka på ditt inlägg idag, när kungen berättade "hagasessans" namn idag och han uttalade Estelle istell. Jag tänkte, att du skrev någonting i stil med, att kungligheterna är trevliga, och "befria kungafamiljen" .Estelle, förstås Silvia, självklart Ewa och Mary; jag undrar vad du tänkte om det Harpasione?:).Du är VÅR stjärna, det vet du ju;)

#7 - - Franck:

Jag har glömt den, om du berättat den här: en stark känsla där! Känner igen mig, i mottagandet. Och kan det vara nån annan än moster T som vill vara med 'utifrån', att erfara det också. Ibland tänker jag att du verkligen varit motsatsen till 'experiential avoidant', som de flesta av oss. Du har dubblat, velat erfara än det ena än det andra. Du har mycket att berätta, och som du berättar. Återkommer, för också jag vill höra mer. Det är inget märkvärdigt i det; livet är märkvärdigt, man kan vända det och vända det igen och alltid hitta nytt. God helg!

#8 - - Ylva La:

Du är underbar! Jag tänker som Franck - kan inte komma på någon annan som är nyfiken på samma sätt som du. Jag ligger hästlängder efter, men minns det som att både du och jag släppte den undrande naturvetaren loss i oss när vi själva födde barn. "Wow, vilken smärta, vad händer nu..." Det var fantastiskt. Upplevelsen som hjärnforskaren som själv får stroke beskriver i sin bok är också otrolig. Att kunna registrera och förstå att det är stroke man får, samtidigt som det händer. Inte önskvärt, men ändå spännande.



Till sist - tur att du hade vett att lämna tillbaka barnet till sina föräldrar.

#9 - - Laban:

Hej Tina!

Det är jättekul att ha dig som gudförälder eller Apbroder eller vad det heter! Jag tycker att du är väldigt snäll. Så vill jag beskriva dig! Det var väldigt kul att du var med när jag föddes. Jag minns inte det, men jag tror att det var väldigt kul! Hej då från Laban!

#10 - - Ullrika:

Ååh så vackert! Din syster och hennes man, och ert gemensamma barn :) Härligt!