Kul. Tycker jag iallafall

Ibland tycker jag att jag själv är förskräckligt rolig.

Som det förra inlägget!
Jag läser det gång på gång
och skrattar
mer för varje gång.

Fast det ante mig att det inte skulle bli så många kommentarer.

Ibland undrar jag varför jag skriver?
För vems skull?

Jag tror jag måste skriva för min egen skull
inte för er läsare.
Annars är jag förlorad.

Haha!
"Varför har ni inte kateter? "
Hahahahahahahahahahahahahhahahah...
#1 - - Raggoparden:

Du kanske var lite osammanhängande. Jag fastnade i funderingar bland raderna om vem som egentligen var ovanlig, du eller assistenten. Och vem som spelade trumpet bland tuttar. Sen gömde jag kommentera :)

#2 - - Lotta:

Jag är mycket dålig på att kommentera dina underbara inlägg, men jag log stort när jag läste ditt förra inlägg.

Du skriver så otroligt bra och tankeväckande.

Jag läser allt du skriver.

#3 - - Taran:

Ja,varför kommenterar man egentligen också,eller pratar för sig själv!?Jag brukar tänka, att det faktiskt är huvudsaken för mig(!), att du trivs och tycker att det är kul.Jag tänkte om förra inlägget, att det här är någonting du tycker är humoristiskt och fick litet Fellinis Amarcord-känsla med saxofonen mellan tuttarna och så.Det finns ju över 300 människor dagligen som tar del av dina tankar och alster utan att kommentera ungefär som man läser en bok eller följetong.Många författare, som har en egen blogg, har tagit bort kommentarmöjligheten?!Man skulle ju kunna utbyta tankar med dem ibland men de tycker att det är alldeles för många som gör det.Så kan det vara.Har du börjat med olika slags instruktionsblad till assistenterna olika dagar?Kanske i olika färger, typ: idag känns det litet blått.Det kanske skulle bli litet farligt i värsta fall, helt slumpmässiga dagar och omkullkastade rutiner.Det har jag också tänkt på.För övrigt har jag sett till, att småfåglarna har fått (i fågelhuset) russin, havregryn dränkta i rapsolja, frön och ostbitar( som Naturhistoriska Riksmuseet tycker man kan ge till dem)och litet brödbitar.Och sett, att fåglarna är alldeles till sig!!Det är också jättekul!Kram

#4 - - Anmaja:

Jag skrattade, eller i alla fall smålog lite

i förra inlägget, men jag är en dålig kommentator.



Fundera inte på varför du skriver

utan fortsätt bara som hittills.

Jag gillar det. Du gläder många.

Du får oss, i alla fall mig,

att se på världen med andra ögon,

får mig att tänka till.



Tack för att du delar med dej av både tokskap och klokskap.

#5 - - Mattias:

Jag håller med, det var roligt och du är rolig. Vi pratade om boken. Tårar sa jag. Skratt sa du. Och visst gav läsningen upphov till mycket mera skratt än tårar. Kanske är annorlunda för förstagångsläsaren, jag vet inte.



Jag som Raggisen fastnade också i det där med din grad av mänsklighet vid kommentatorsdagset. Plus att klockan var två på natten.



För vems skull, ja? En livlina som man kan balansera på. Göra volter och sitta på när man käkar äggmacka ur unikaboxen. Oops, hallonläsken ramlade ner! En lina utsträckt till... Ja vad eller vem är det som håller i andra änden? Nu postar jag det här snabbt för jag har på känn att min patetiska poetiska bild inte håller för närmare granskning. /Mattias

#6 - - Anita:

Mors jag läser allt du skriver ibland gråter jag ibland skrattar jag o ibland fattar jag ingenting men då läser jag en gång till o fattar lite mera...gillar oxo o läsa en del kommentarer som jag inte heller fattar så många ord av men jag tycker de e kul.....man e kanske lite knäpp men alltid lär man sig nåt.... o du sluta aldrig o skriva så länge du orkar o kan för du sprider mycket av allt:)puss på pannan.

#7 - - Maggan:

Så klart att du ska fortsätta skriva, främst för din egen skull, ett fantastiskt sätt att få ut ditt budskap på (tänk förr när dessa möjligheter inte fanns) men också för vår skull för vi lär oss så mycket. Vi är så tacksamma. Jag säjer också att jag kanske inte alltid förstår allt men efter att läst om klarnar det, man får se bakom det ironiska i det du skriver. Stor Kram....

#8 - - Taran:

Nu förstår jag dig ännu bättre:mellanslagstangenten slutade fungera och jag skriver med hjälp av skärmtangentbordet!Gud så bökigt!Vet inte om det var Selma eller jag, inte/vad/hänt/heller?Det/var/ett/långt/mail!För/långt/kanske;)Det/är/så/här/när/man/inte/kan/datorer:kul?!?Ja,/om/man/har/humor!Kram

#9 - - Franck:

Ibland blir det som det blir. Men nätets efemära kvalitet, luftighet och undflyende karaktär, kan tala för att man skulle kunna hålla en linje, om dagen iallafall. Då vet andra att det inte är ironi. Ironi är svårt på nätet. Fast jag var sån att jag aldrig tyckte om Loranga, Masarin och Dartanjang, har alltid vägrat läsa den för barnen (men älskar Barbro Lindgrens dikter, senare tonsatta av Riedel). Den är sådär undflyende och svår. Lite som Staffan Westerberg, som står på samma gungfly, i samma träsk, om du frågar mig.

Har aldrig upplevt dina alster annat än jordbundna, i nån mening, med ironin lyfter du möjligtvis? Vet inte.

"Ironi biter inte på läderstövlar", som Woody Allen sa in nån film. Kanske är jag en (läder-)stövel? Nä, det är lugnt, tycker bara inte om att säga samma sak, jag heller. Men jag vet faktiskt inte.

#10 - - Anonym:

Jag äääääälskar din humor. I alla fall så som jag tolkar den. Men då är det kanske min humor som jag älskar?

#11 - - Mari:

sa mari

#12 - - O:

Självklart skriver du för din egen skull. Tankar idéer och infall. Alltid sätter du igång hjärnverksamheten hos mig. Ofta behöver jag smälta, begrunda och bearbeta dina tankar innan jag vågar mig på ett inlägg och ibland hinner jag inte kommentera innan nästa inlägg ger mig nya tankar. Berörd blir jag. Skratt eller gråt ligger nära. Jag läser allt, bara datorn fungerar.

Ha en härlig vinterdag!

#13 - - Lasse:

Jag läser din blogg Tina, men kommenterar den inte. Det gjorde jag bara i början när jag hittade hit efter mötet med Ylva förra hösten. Men jag ler, skrattar och gråter. Beroende på hur jag tolkar dig. Jag blev klart glad av dina ord: "...Det som inte till exempel är så vanligt är att jag spelar med en norsk grupp som heter Katzenjammer

Om ni kollar deras videos så är det jag som sticker upp mellan brösten på hon med störst"

Bra grupp - klart du är med i u-ringningarna där!!!

Själv struntar jag att vara på just denna plats - annars blir kanske Helena sotis...

#14 - - Taran:

Mellanslagstangenten fungerar ett tag i alla fall.

Datorservicefirman ville ha 395 kr för reparationen, när limningen hade släppt på den lilla gummiplutten(under tangenten, i mitten).Nu limmats på plats med papperslim, hemma(lossnar väl snart igen?!)Men det är skönt, när man vet, vad katastroferna beror på;)Ville bara rapportera, om någon undrade.Kram



PS Vi håller alla i samma livlina( vackert Mattias!)

Hic et nunc!Semper fidelis!(Här och nu!Alltid trogna!)Jag skojar inte;)

#15 - - Harpasione själv:

Du skulle ha en egen blogg taran!

#16 - - Taran:

Vill du att jag slutar här?

#17 - - Harpasione själv:

Det var väl en komplimang trodde jag...

#18 - - Kristina S:

A propos kateter. Jag kände en kvinna någon gång som fick leva med kateter eftersom hennes blåsa var förlamad. Det var en vettig kvinna. Och det gick hur lätt som helst att leva med katetern. Hon gick på FriskisoSvettis och allt (bli nu bara inte avundsjuk Harpasione, tänk på den allmänna innebörden) och visste exakt när hon skulle in på toan och katetrisera sig själv snabbt som attan. Hon var nästan trött på att förklara för läkare och annan sjukvårdspersonal att det var inte något problem.

Jag kom ihåg henne, när jag själv sedan hade något problem med underlivet och doktorn fick mig att operera mig. Det gjorde jag, för jag är var en lydig flicka på 61 år. Men det var inte alls något problem egentligen från början. Allt funkade lika bra, kanske bättre en vanligt, om man bara kunde acceptera att det var på annat sätt och att man fick hantera det på ett annat sätt. Våra "naturliga" kroppar är inte alls perfekta och rationella. De är ett resultat av evolutionens anpassningar av det befintliga materialet. Och en bra ingenjör hade kunnat hitta på bättre lösningar, om HEN bara kunde starta om från början. T.ex. ögat är ju helt fel och allt i ögat sitter helt irrationellt sett från en ingenjörs synpunkt.

Det var så underbart att höra att du Harpasione är på bättre humör igen och inte så bitter.

Ja, den där linan, Harpasione, Mattias och Taran, är nog mellan oss alla som försöker kommunicera här! Och det är en livlina ibland.

#19 - - Taran till Mattias:

Har någon tipsat om Skavlan med Laleh,Björn Ranelid?

http://svtplay.se/t/102974/skavlan



intressant med språket ranelidska,litet Laleh-musik,repportern Niklas tävlande med B.Ranelid och vinnande med bl.a. "Gud sover alltid utomhus, men har nyckeln till varje lås" ;)Kram



PS Härligt inlägg Kristina S! Jag grät litet, och hen såg vackert ut skrivet;så tack från mig;)

#20 - - Skramlan:

Nej jag skulle inte vilja ha kateter, inte om jag kan slippa. Jag tillhör väl inte de som direkt skrattar åt detta då men finner altid spänning i att läsa inläggen och kommentarerna. Jag skulle gärna läsa din blogg Taran om du skaffade någon. Det betyder inte att jag skulle sluta läsa denna, det skulle bli två bloggar i så fall. Fast det är nog inte alltid lätt ha en blogg, hitta på vad man ska skriva osv. Jag till exempel kommer aldrig starta eget.

#21 - - lena:

Hej! Du skriver otroligt läsvärda tankar. Men kan du inte ta bort den blå färgen, det är så svårt att se vad du skriver när den är där.

Ha en bra dag!

#22 - - Mattias igen:

Taran: Laleh... Henne tar man inte där man sätter henne! Imponerande! Tack för länken.



Ranelid gav jag ingen chans; har gjort det några gånger och aldrig tyckt att han har nåt vettigt att säga eller komma med. Om man säger så. /Mattias

#23 - - Zorros:

#24 - - Zorro:

Ranelid är inte jag heller så imponerad av. Har lyssnat på en bok för allämnbildningens skull. Helt okej men det räcker nog med en.

Däremot tyckte jag att envigen mellan Niklas och R var otroligt underhållande!



Harpasione, klart att du är rolig! Du har gett mig många goda skratt genom åren.