Ett slags bön

Trollsländelyktan
Lågan fladdrar
Trollsländorna flyger

I mörkret
Tänder jag den

Först tänker jag på de som har ont
Alla som har ont

Jag känner
att jag inte har ont någonstans.
Tacksam

Sen tänker jag att jag ska bli frisk
Jag vill börja med höger arm
Tänk vad jag skulle kunna göra

Köra permobilen hålla bok tangentbord klia ögonbryn smeka klappa hålla hand stryka greja fånga
Trollslända

Tänker på B
Min Facebookkompis med als och respirator
Han dog dagen före nyår
När vi ses härnäst är han frisk
och har ingen respirator
Undrar om jag känner igen honom?
#1 - - Taran:

Tack för en vackert skriven lysande gåva!Det är underbart att du finns.Kram;trollsländan kändes otroligt härlig,just i dag.

#2 - - Maggan:

Vilken oerhört vacker bön. Och vad skönt att du inte har ont. Stor kram

#3 - - Mari:

Tack för den väldigt fina kvällsbönen!

#4 - - Anna TS:

Vackert! (Och rörande.)

#5 - - cecilia:

Vacker text! Hoppas och tror du skulle känna igen din vän, likaså hoppas jag att jag det gör då jag åter får se min vän - då utan slangar och sjukhuslukt. Puss på panna.

#6 - - Ann-Marie Alexandersson:

Jag kommer alltid att tänka på dig när jag ser en trollslända. Så har det varit i många år. Måste fundera på vad jag vill bli sedd som sen.

#7 - - Fru Olsson:

Jag har inte kommenterat på ett tag. Dina ord gör mig stum och fundersam. Sen blir det ibland så långa och välformulerade diskussioner som jag inte riktigt tar mig tid att läsa noga. Och då blir det inte heller av att skriva nåt själv.



Men nu ville jag bara tacka för dagens fina bön. Jag är ofta här och tittar till dig. Det var skönt att höra att du inte har ont.

// Karin

#8 - - Iréne:

Jag hör också till dom som inte kommenterar så ofta, men jag läser varje dag och tycker att många tänkvärda ord sägs på denna blogg. Det var en fin dikt/bön den du skrivit här.

#9 - - K:

Jag följer och läser din blogg varje dag! Och uppskattar så dina välformulerade ord. Jag har ikväll varit på en jobbintervju för ett jobb jag väldigt gärna vill ha. Jag känner mig priviligierad!



KRAM till dig!!



#10 - - Taran:

Jag håller helt med Iréne!Och jag håller tummarna för K!Och jag tackar med litet distans (=en dag!) än en gång för den fina födelsedagspresenten;),bönen på min födelsedag; jag hade tur och känner mig också privilegierad!!!Min bästa present någonsin,helt omedvetet förstås, förstår jag naturligtvis.Jag fick ett fossilstensmycke (!), ett kort med orden "man måste bli äldre för att anses bli ännu klokare" etc upplyftande grejor.Men här fick jag en vacker bön, med en trollslända: det är oslagbart !!

Gratulerar M.R. i förskott!;)Hoppas du söta får en härlig födelsedag också!Kram från Taran, till alla

#11 - - Håkan o Gerd:

Våra inre sanna jag är säkert lättare att känna igen när de yttre skröpliga och förgängliga skalen som skymmer är borta. Tänk bara på hur svårt det är att känna någon riktig bekantskap med den där figuren i spegeln.

#12 - - Mattias:

Jag säger som A-M: Trollsländan för evigt förknippad med dig.



Och Håkan: Vad svårt det är.



Var hemma i Sverige och såg min skugga. Eller korsade mitt spår, som Sandemose skrev.



Knepigt möte. /Mattias



PS. Mycket vacker bön. Trollsländelykta. Klart det blir bra då.

#13 - - Taran:

Såg att Mattias är tillbaka på banan, fint skrivet!

Fast det lät litet dystert!? Var det så allvarligt som att korsa sitt spår, med existentiell ångest och Jante som följeslagare? Vi är ju professionella skuggjägare i Sverige; undrar om så många har fått syn på dem!Tog du din skugga med dig så ni är tillsammans där långt borta; och lämnade ångesten och Jante här var de är vana att bo. Jag hoppas möten berikade dig på alla plan trots sin knepighet, eller kanske just därför!/Kram från Taran

#14 - - Mattias:

Tack Taran, du är rar. Ja så var det, berikande, och just därför. Inget man vill vara utan, fast det svider lite i själen. Det går över. Inte Jantes fel, nej. Inte Sveriges heller. Bara mitt eget.



Flera pilar pekade mot Sigtuna under min resa. Omnämnanden i olika sammanhang, bland annat om en fin textil i en av era kyrkor som en konstnärskompis till mig står bakom. Och fina hästporträtt från 1700-talet i slottet - är det Skokloster? Tillfälle att åka och titta på dem fick jag dock inte; kanske en annan gång.



Men du... Din adress fick jag visst aldrig? Om du vill ha en bild som jag lovat, menar jag. Maila den, fast bara om du vill: [email protected] /Mattias