Bitter-det är väl det jag är

Varför försöker ni förmildra min bitterhet?
Det tycker jag inte om.
Skriver man fitta för att skända menar man inte nån fuktig våtmark.

,Vet inte ens om jag tror på det där med fitta och våtmark.

Hur skulle det ha låtit?

Jag tar och slår västra fittan idag.

Eller vadå?

#1 - - Franck:

Ja, kanske kan man fatta det, lite. Om 'gul banan' varit skändande, hade du sagt det då. Vi vet ju att t o m lille Jesus kom ut ur en sån, och det var inte det du menade misstänkte jag. Men med en listig poet som du, så vet man aldrig! Jag har fortfarande Johan Asplund-känsla (socialpsykologen) när jag läser dig, plötsligt gör du en kovändning och överraskar fullständigt. Hittade en rolig teckning om det där med Mayakalenderns slut 2012, ska se om jag kan trycka in den här. På tal om skändning.

#2 - - Helena:

Egen privat fundering ... Undrar om det är för att bitterhet är så jä-la jobbigt att möta och uppleva ? Så oerhört energidränerande och så svårt att påverka, både från yttre och inre håll ? Ord blir futtiga, försök att hjälpa ramlar lätt så fel, finns så lite tillförsikt och hopp...

Det är en av mina värsta rädslor - att jag ska fastna i bitterhet och avund och jag har haft det i min närhet under en längre period och det påverkade mig något oerhört.

Kanske det man/vi/jag inte ville se - en människa som vi tycker om, som kämpar på med den äran( egentligen precis som vi alla gör på olika sätt) plötsligt "ger upp" och sjunker in i bitterhet - kanske är det då vi försöker få ditt inlägg att handla om våta ängsmarker och annat...

För att försöka "slippa se" och hantera, kanske ?Livet och tillvaron är inte alltid så enkel, varken ens egna eller någon annans...Och ibland kommer även vi/ jag/ man tillkorta, så därför skrev jag inte ens någon kommentar om ditt förra inlägg, för vad kan jag egentligen svara utan att förringa eller försöka trösta.. Kanske är det därför bitterhet är så svårt - för man själv blir så otillräcklig när man möter det ?

Slut på dagens filosofiska tankar från mitt håll( åtminstone för just nu...)

#3 - - Ida:

Känns det som om kommentarerna klappat dig på huvudet och sagt "Såja, såja lilla gumman det ordnar sig nog ska du se" ? Vad kan man säga till dig som skulle vara vettigt i din situation. Jag känner mig redigt hjälplös och rent ut sagt dum. För det jag önskar för dig är att du blir frisk igen och eftersom det inte ser ut att vara möjligt att du får styrkan att klara av att gå igenom den obevekliga sjukdomsprocessen med sinnesro. Men vad hjälper min önskan dig? Före helgen träffade jag en patient med ALS som i desperation begärt att få läggas in på sjukhuset för att få en spruta för att dö. Han trodde att svensk lagstiftning hade ändrats så att det var möjligt men så är inte fallet. Jag tror han vill skona sin familj och från att ha varit en man med humor och integritet har han kommit till vägs ände och vill få ett slut på det hela. Var befinner du dig? Lindrar bitterheten? Går det bättre att uthärda med bitterhet och ilska?

Han har bestämt sig för att tiga för han kan inte längre skriva med sin penna så det går att tyda och dator fungerar inte. Han kan fortfarande röra sig men andningen håller på att ta knäcken på honom. Vad skulle du skriva till honom; du som fortfarande kan och vet hur det är. Vad kan du säga till honom som skulle lindra? Jag har en önskan att lindra och inte förringa; men hur???

#4 - - passgån garen Svenpa O Lindh:

Äntligen har fittan fått breda ut sig och ta plats..underbart.Från sin undanskymda plats placerad mellan låren och så nära röven har den äntligen fått stå på pittestal ja just det ...pittestal...och fått ett ANSIKTE

Så här kommer en jubelkör till alla fittor.....bitterfittor, röda, svarta, gula, gredelin-sur eller glad så e den både ful å fin...



Kunde vi inte också lyfta fram den förkrypta ångestfyllda snoppen som lever sitt ynka liv dinglande och daskande mellan två svettiga pungkulor...fy fanken vilken tingest



Tjena

Passgångaren



#5 - - Mini:

Efter många många år av påfrestningar, utan särskilt mycket stöd, och få pauser, ramlar jag också ner i bitterhet ibland. Men jag har märkt att omgivningen har svårt att ta detta. Det är på något sätt som att jag ska vara så tacksam över att jag lever. Att jag inte dog, när jag var sjuk för några år sedan. Att jag på något sätt BÖR vara mer tacksam än alla andra. Att jag inte ska önska mig något annat, att jag inte får vara avundsjuk, bitter. Jag tror det finns en föreställning om att man ska bli klok och stark och mild och kärleksfull när man går igenom svårigheter. ibland finns det till och med en romantisering kring detta, att det är något speciellt och fint med människor som lider. Jag kan känna mig ensam i min bitterhet. Inte nog med att jag har själva lidandet att bära, jag ska också bära lidandet på ett snyggt sätt, och helst se det som "en gåva". usch och fy och blä och fitta! /Mini

#6 - - Maggan:

Vet inte hur jag uttrycka det...Förstår att du känner dig bitter, när man blivet berövad så mycket. Vem som helst skulle känna så. Bra ändå, att du kan uttrycka det här på din blogg, bara ut med det, då brukar det lätta. Hoppas också du på något sätt kan finna en inre slags frid och skymtar en del bra ögonblick av lycka..../Maggan

#7 - - Elisabeth:

För mig var det ingen tvekan om att du var bitter och ville visa det. Jag tycker du har rätt till det och att de som tolkade det på ett vackert sätt, var så löjliga. Ändå blev jag provocerad varje gång jag gick in på din blogg för att se om du hade skrivit något nytt inlägg. Jag behövde nog det, att ruskas om, för jag befinner mig i annat land, ensam och grät så mycket under helgerna. Vad är väl det för problem egentligen?

Tack för att du ger oss en inblick i ditt liv!

#8 - - Annika:

Fick du roliga julklappar?

Jag gav bort din bok till två personer. De verkar jättetacksamma nu när de läst lite.

Dina ord upplevs som "mer" än vanliga ord. Alltså sättet du skriver på. Du fyller orden med mening, som riktigt bra poesi, fast på riktigt

#9 - - kristinaj:

Har tänkt på din bitterdikt i helgen. Som tröst.

För så är det ju. Julonyår är så infernaliskt fittiga helger. Men det är över nu, och idag sjöng

talgoxen en stump......

#10 - - Karin:

Men du får ta åt dig lite av det som skrevs.

Ska man skända och svära är det bättre att använda ett annat ord. Jag blir sjukt arg när "fitta, som en kärring" och andra feminina ord används som skällsord eller som nedsättande ord medan "ha stake, som en hel karl" är positiva uttryck. Var bitter när du vill och uttryck det bäst du vill men fall inte in i gamla mönster som missgynnar alla flickor och kvinnor.

#11 - - Taran:

Men varför skända?Det har jag undrat över när det gäller rondellhundar också,trots att skaparen kallar det för konst.Jag förstår inte den sortens konst eller poesi;tex julen och också profeten är ju fina heliga begrepp för miljontals människor,och man har lättare att förstå att de känner sig illa till mods,när helgedomarna blir skändade.



Jag har varit orolig över dig,när du var så arg/bitter/nedstämd/hatisk senast,men nu kan jag ju vara lugn:du puttrar på,med stor aptit på nästa skit?!Till andra bittra,som försöker komma över den sura känslan finns det ju en rätt befriande sajt att läsa, och skriva om sin bitterhet på:

http://sv.bitter.as ...typ:"om jag skulle behöva leva om mitt liv igen så skulle jag hänga mig"...Bitter-din skitdag online

Omvänt kan man väl skriva:Där hat och sorg råder är bitterheten bofast(så det inte blir så förmildrat:Där kärlek råder är lyckan bofast).

Du skriver att du slår västra fittan idag,eller vadå?Och jag fattar ju faktiskt ingenting som vanligt!Men du verkar ha det jävla fittigt,annars skulle du inte få oss alla att fundera över alla skitord och skittillvaro gång efter annan.



"Var inte rädd för mörkret ty ljuset vilar där." skrev Erik Blomberg 1920 och så är det nog med livet också,all svärta finns där vare sig man pratar om det eller tiger.

#12 - - Anneli:

Jag menade inte alls att "förmildra" din bitterhet, inte på något sätt.

Jag menar bara att fitta oxo kan vara ett vackert ord. Våt ängsmark va de första jag tänkte på.



Sen om Elisabeth tycker att de va löjligt med en vacker översättning, fine de har hon rätt till precis som jag har rätt till min tolkning på fitta,, vacker eller snuskig.



Jag förstod precis vad du menade. Jag förstår om du är bitter, känner dig lurad på livet,, jag kan aldrig sätta mig in i hur du har de,, de finns inte en chans. O de är inte min tanke heller.



Jag vill inte göra dig förbannad på något sätt eller göra mig "löjlig" över dig o dina ord.



De va som jag sa bara en tolkning från min sida.



Ha en bra kväll.

#13 - - Petra:

:-D :-D

#14 - - Frun:

Vad vore livet om man inte fick lite bitterhet. Istället för Campari kan väl alla testa att åka permobil och diverse takliftar, ja allt istället för att slänga på sig kläderna och surt dra iväg till coop för att köpa julgransbelysning klockan 21 dagen före julafton. Att människor inte kan läsa tankar är ibland tur men det skulle ingå i alla personliga assistenters grundutbildning. Ord är bara ord, det ligger i lyssnarens hjärnvindlingar att färgsätta dem.



Jag gick i en väldigt välutbildad lågstadieklass, vi var experter på Sveriges geografi, visserligen bara på ett av kartbokens uppslag, men ändå. Dagen när vi skulle på Skansen på skolresa, som vanligt, höll bussen på att välta för att alla stod med näsorna klistrade mot fönsterrutorna. Vad var det vi ville se som övertrumfade aporna, jo det enda intressanta, Fittja. Jag tror att allas våra näsor blev längre när allt vi såg var ett OBS-varuhus och och några höghus medan vi passerade en bro. Inte mycket till sevärdhet men som minne har jag min gamla skolatlas där platsen är både understruken och busarnas, ingen nämnd och ingen glömd, idoga pekande på platsen med spetsiga blyertspennor i det närmaste gjort hål på pappret.



Jag är också väldigt bitter av och till, men numera är det en del av livet, det där livet som bara flöt på tills jag en dag plötsligt utan att ana det en sekund innan förpassades från allt jag tagit för givet. Numera skulle jag ge en krona eller två för att göra allt det andra tar för självklart!

#15 - - KaosJenny:

Tycker att Bitterhet helt klart är på sin plats ibland och då hjälper inget omskrivande fjams, låtsas-mysigt eller ljust och fräscht pimsande. Är man sjuk eller livet på annat sätt är åt helvete så är det rimlig, till och med en rättighet att vara bitter och framförallt om man inte kan göra ett skvatt åt situationen. KRAM

#16 - - Ann-Marie Alexandersson:

Jag tycker om att du tar ALLA ord i din mun. Jag hör inte bitterhet utan djup sorg.

#17 - - Mattias:

ja jag gick förbi din bitterhet, jag var en av dem som helt enkelt valde att ta upp en annan trådända och nysta i den. Men så är det med kommentatorsfält, jag tror att du får finna dig i att vi närmar oss ämnet utifrån vår egen sinnesstämning och läge i livet. Men jag säger som flera andra gjort i tråden: jag såg din bitterhet och ilska och berördes av den. Dont´t worry! Det betyder bara inte att jag har något att säga om den. En hand om din axel kan jag inte lägga, fast jag skulle vilja. Inte ta din hand i min. Så är det, tyvärr.



En cyberkram kan jag ge, men jag är osäker på hur mycket det är värt. Tänker på dig, be för dig. /Mattias

#18 - - Skramlan:

Det enda jag kan skriva är att bitterhet känner väl jag ibland också även om det inte är ofta, saker jag inte kan göra för jag inte ser så bra, men vad fan, jag tänker, jag kan ju ändå inte göra de sakerna så varför lägga en massa slösande energi som blir till dålig energi inom mig. Bättre då att använda det till annat. Har inga goda råd att komma med.

#19 - - Mari:

Jag håller med Ann-Marie - du behärskar hela känslospektrat och det är befriande och SKÖNT. Och kul.

#20 - - Elisabeth:



Anneli, jag tyckte inte att det var löjligt med en vacker översättning. Den känner jag till sedan förut och jag tycker mycket bra om den. Det jag reagerade mot var att några inte ville inse att Harpasione faktiskt var bitter och kände för att skända. Varför ska några av oss tala om för henne vad hon ska skriva eller känna?

#21 - - Taran:

Harpasione verkar ju själv vara litet osäker på vad hon är/känner med frågan på slutet och nästan i rubriken också?!Annars är det väl så att man hörer vad man hörer;sorg som Ann-Marie,svärande över den jobbiga sitsen som många av oss gjorde osv.Men jag tycker inte att några av oss var riktiga åsikts-talibaner,som inte accepterade Harpasiones känsla!

Kanske försökte trösta,förstå,klä i andra ord men inte förbjuda.Nu är det ju många som alldeles i onödan blir ledsna över Elisabeths "några av oss" anklagelser,det räcker väl att Harpasione inte blir glad över våra förmildranden!?Och för en gångs skull håller jag inte med Mari.Om jag skulle vara på teater och lyssna på julinläggen här,på självaste julafton,skulle jag kanske tycka likadant som Mari:det är liksom teaterns uppgift att provocera och skaka om,väcka debatt och ofta bestörtning.Och det tycker jag kan vara rätt kul och befriande och orsaka härliga livade debatter.Här går man ju på en väldigt tunn lina eller tunn is,och man skulle hellre uppmuntra folk att kommentera och skapa dialog för att ventilera sin hjälplöshet,uppkomna tankar,vilja till tröst , funderingar,sorg och ilska osv.Nu vet man ju aldrig säkert om inläggen är skapade i enbart provokationssyfte,men man måste väl få skriva vad man vill som kommentar!Sedan kan ju Harpasione dissa det om hon känner för det och göra en bottenlöst besviken och ledsen om hon vill.Och sedan kan det ju vara att ingen riktigt kan förstå varandras känslor och intentioner i denna media,speciellt när man lodar i så djupa vatten som här!Det har varit så befriande fritt från personangrepp här så jag har känt en frihet att skriva mina uppkomna tankar hur löjliga de än har verkat varit,och blivit jätteglad,när andra har kommenterat långt och kort.Nu känner jag mig litet utanför och annorlunda och vet snart inte hur jag skall förhålla mig till den nya verkligheten.Men ni nästan 300 följeslagare,kommentera och argumentera och tjafsa och bråka och tänk högt:det börjar kännas litet lågt till tak.

#22 - - Ylva L:

Hellre bitter än likgiltig o uppgiven. Det är väl ett av de få tillstånd du ännu inte uttryckt. Konstigt nog med tanke på din djävulska sjukdom. Slas skrev en gång "Ibland grips jag av en önskan att förfalla", eller något liknande. Att ge sig hän i skiten för varför inte.... Ungefär så läser jag ditt skändningsinlägg.

#23 - - Helena:

Snabba tankar just nu : Taran - fortsätt skriv, bladdra och pladdra. Jag upplever inte att det blivit lägre i tak härinne - ibland blir det svårare än annars att kommentera - personligen "nappade" jag inte på fittinlägget utan valde att gå förbi... av olika och egna anledningar, men jag gillar att läsa det som skrivs härinne, även om jag inte alltid förstår - eller håller med ... Låt oss fortsätta hålla taket högt och där har du ( också) en viktig funktion !! - om det nu var lite uppmuntran du behövde ?!

#24 - - Taran:

Helena:det kan man ju alltid behöva,så tack!;)

Jag läste genom de här kommentarerna(fina!)igen och funderade på hur mycket vi alla egentligen försöker tolka och förstå inläggen samtidigt som vi inte vill förringa eller klampa på burdust...ja,riktigt intressant!Fast det är nog många kommentarer som blir oskrivna också tack vare den självcensuren och försiktigheten!Och så tänkte jag på "hellre det än ngt annat",det är ju smaken som är förskällelig!Man kan väl behöva ge uttryck för alla slags mänskliga känslor och ändå få förståelse och kärlek?!T.ex. så är ju många människors ilska och aggressioner "bara" uttryck för sorg och förtvivlan;uppgivenhet kan bero på utmattning;likgiltighet kan vara en försvarsmekanism etc etc.Men mest tänkte jag på Slas:han såg ju till att förfalla hela sitt liv (i stil med Christer Pettersson,med hjälp av alkohol och Rohypnol)!Om man skall tro på hans äldsta son Nils,som skrev om honom i "Blåbärsmaskinen".Nils Claesson skrev också:"Man väljer inte riktigt vad man skriver.Det kommer ut.Det vill fram."Så Slas gav sig hän åt sakta förfall och konst samtidigt som han var elak mot sina närmaste så länge han inte behövde dem mycket som på slutet av sitt missbrukarliv....Det ville komma ut!...Att livet kan vara så också ibland men vi gör så som vi kan.

Vi håller väl taket uppe,eller hur det nu är?!



#25 - - judi:

Ja visst kan man vara både bitter och fitta samtidigt ..

själv är jag just nu Bara avundsjuk på alla FRISKA människor

#26 - - Helena:

Taran - "spinner vidare" och inte kopplat till Harpans inlägg, utan en tanke som dyker upp efter ditt inlägg om Slas och efter att ha haft en missnöjd,deprimerad, inte så välfungerande människa nära mig under en tid i livet - för jag funderar på vilket ansvar man har själv för vad man "lägger ut" och förväntar sig att omgivningen ska stå ut med och kunna hantera ? Och det här tycker jag är svårt, för vad kan man "begära" av en människa som har det svårt och mår dåligt ? Och jag har inga svar, märkte bara att det hände saker med mig när jag hade bitterhet i min närhet under en längre period och ändå hade jag jättesvårt att avsluta den relationen som inte var bra för mig eftersom jag upplevde att jag svek en människa - som samtidigt kontinuerligt svek mig genom sitt sätt att vara, sina kommentarer... ja alltså, livet , livet ... Men jag tycker det ibland är svårt att svälja att tex ett stort konstnärsskap på något vis "sanktioneras" och det blir "ok" att bete sig hursomhelst mot sin omgivning eftersom man liksom "är större än " och "utlämnad till sina impulser, drifter eller andra själsliga plågor"... OBS för att vara etra tydlig - så är det inte det jag såg i Harpasiones inlägg - utan det var en reflektion över Slas - eller ett antal andra större konstnärer, författare, dramatiker... män ??

Nä nu jobbar jag lite !

#27 - - judi:

En av mina assistenter sa till mig när jag nämnde att vart har alla vännerna tagit vägen ? SÅ HÄR ATT dom är kvar där dom var förut men du är inte där du var förut

DOM fINNS Där preciss som tidigare .Om ni inte hadde för vana att träffas hemma hos dig ja då är dom inte där nu heller ?

Då blir det lite lättare att förstå kanske mindre bitterhet ..

Men visst måste man få tala om den känslan oxå bitterheten man känner i denna sjukdommen ELLER ?

#28 - - Birgitta:

Taran: Eftersom fitta betyder våt ängsmark skulle man kunna säga att man "går ut och slår västra fittan", vilket inte låter klokt.

Men genialiskt i Harpasiones mun. Och väldigt kul.

#29 - - Skramlan:

Men det är ju likadant, om en människa alltid har för vana att alltid kritisera och klaga på allt och alla jämt och ständigt, en sådan människa skulle jag inte orka med i längden, inte heller tar jag till slut sådana personer på allvar, jag bara tänker, jaha det är hon eller han igen som är i farten. Bitterhet ja, det är väl ok att vara då och då men samtidigt kan man ju då inte bestämma vad andra ska tycka om saker och ting, var och en måste ju få göra sina egna tolkningar och ha åsikter. Detta inlägg är inte menat som kritik till någon utan jag håller med om att taket bör ändå vara högt och det är trist med personangrepp. Dessutom anser jag att folk måste få tycka olika, själv är jag som sagt ingen större anhängare av långvarig bitterhet. Ok, att vara svårt sjuk är säkert ett rent helvete det kan aldrig påstås annat, men bitterhet hjälper i så fall lika lite som något annat.

Om någon nu tycker jag skrev knäppt så får det gå det med, jag står för det jag skrivit. Jag tänker inte ändra på andra, de som vill vara bittra får vara det för mig.

#30 - - Taran:

Slå en äng!Det slog nog bakut hos mig,som vanligt!

OK,litet kuligare,när man fattar.Men:ursprungliga fittan och skändningen består och frågan är om slåttern har burit frukt(tomater?) eller givit hö(/fodrat),eller skall det slås ytterligare marker?Tack Birgitta!/Taran



PS Jag har INTE förmildrat din bitterhet Harpasione!Bara kanske förstått det roliga i det bittra?!"Hur skulle det ha låtit?":polletten trillade ned,luman tändes och lyser svagt i förbigående, och det lät alldeles genialiskt;)

#31 - - Mari:

Taran: Då kanske du håller med mig även denna gång ;)

#32 - - Taran:

Mari:Det gör jag,såklart!även denna gång!Det borde ju jag ha förstått i alla fall;)

#33 - - En annan Tina:

Är man bitter så skall man få vara det. Var ärlig mot dina känslor, hela registret! Det är ibland jobbigt att acceptera att människor inte alltid är på topp. Och det är så himla lätt att försöka peppa och skyla över istället för att lyssna och bekräfta. Jag uppskattar i a f din blogg trots den bitterfitta du just nu är! Kram!

#34 - - Ann-Marie Alexandersson:

Måste kommentera igen: Jag skrattar så gott åt: "Jag tar och slår västra fittan idag." Oslagbart (!)



#35 - - Maggan:

Herregud Harpasione....vet du hur jag tolkade det. Trodde du stavat fel, att det skulle vara: Nu tar jag och slår (agar) VÄRSTA (Hemska)fittan.

Ditt intellekt är det inget fel på, värre med mitt

Kram

#36 - - "Livsnjutaren":

Livsnjutaren.....inte idag för idag har bitterheten tagit över och jag drar täcket över huvudet....Det har man väl rätt att göra ibland med denna jävliga sjukdom ALS- - - - - Tack för allt du skriver DU hjälper mig att gå vidare....och vänja mig vid att sakta tyna bort....SKIT!!!!!