Andra sidan lagen

När jag hör talas om något brott på nyheterna
tänker jag nästan alltid :

Åh om det ändå varit jag som hade gjort det.

Ju mer jag tycker synd om mig själv desto grövre brott skulle jag vilja begå.

Så lätt är det att hamna på fel sida.
Lite tycksyndomsig bara
så vill man motverka inte medverka

Så kände jag inte i mitt tidigare liv.

Utom en gång
när en när och kär satt i fängelse.

Då kunde jag få en fläkt av den där känslan att det var vi mot dem.
Vi mot hela samhället.

Numera undrar jag ALDRIG hur det kan finnas folk till alla brott.
Jag förstår precis.
#1 - - Kristina S:

Intressant och sätter igång tankarna. Har faktiskt aldrig tänkt på det. Att tycka synd om sig själv leder mest till ilska och hämndlystnad mot andra.

Jag har i alla fall upptäckt att för mig allt syndomtyckande är destruktivt och inte värt priset, vilket håll det än går på. Om jag tycker synd om någon annan, så är det brist på respekt för den andra personen, det hjälper personen ifråga absolut ingenting, bara möjligen framkallar skuldkänslor hos mig. Och genom detta tar bort energi från att ev. försöka göra något som hjälper. Om det nu går.

Att tycka synd om mig själv är ren självplågeri. Destruktivt mot mig själv och som du Tina har precis sagt bara leder till agressivitet. Igen används energi (som kanske är en bristvara) på ett destruktivt sätt.

Vilka konstiga, in i döden konkurrerande, varelser vi är. Och inte bara vi. Schimpanser också, har jag nyss hört på nyheterna. Fast då talar man om RÄTTVISEKÄNSLA.

Kan rättvisekänsla och "tycka synd om" på något sätt vara två sidor av samma mynt? Och rättvisekänslan skulle man ju inte vilja spola?

#2 - - Mooseeyes:

Så särdeles insiktsfullt. I Ryssland lär de ha för vana att ta av sig mössan när de passerar ett fängelse och ägna fångarna därinne en tanke. "Det kunde varit jag." Det kan vara att smickra sig själv, om vi talar om samvetsfångar. Men det kan också vara att ödmjukt inse sina begränsningar och vara medveten om sin svaghet, om vi talar om våldsverkare och andra.



I Sverige skulle ingen göra det, eller hur? Jag undrar om inte den moraliska självtillräckligheten - som jag själv har fått mig en god portion nedpackad av - är det som stöter mig mest med det svenska sättet att vara. Kanske alla, som har ett horn i sidan till vår kultur. Å när jag slogs i domstol här i Chile, för vårdnaden om min dotter. Jag var ädelheten själv! Det har jag dyrt fått sota för och riskerar nu att hamna i kurran om jag inte trippar noga på tå (efter att jag efter många om och men tagit av mig den skinande rustningen och låtit principerna fara, och vägrat underhållsbidrag på de villkor det beslutats om här). Jag får tacka den chilenska rättvisan som tufsade till mig och gjorde klart för mig vad jag egentligen ville. Underbart skönt att sätta upp ett fett långfinger i plytet på exfrun och en rättvisa som värnar familjeheder istället för barns rätt! Synd att min dotter fått sitta emellan bara. Men men. Så är livet.



Ja det är inte helt tokigt att vandra på andra sidan. Om lagarna i det här fallet. Etik är väl rätt mycket nåt annat. Att ha slagit eller dräpt nån är nog sällan eller aldrig mysigt. /Mooseeyes

#3 - - Mooseeyes:

Kanske jag måste förtydliga det där, så att ingen tror att jag offrat min dotter på prestigens altare.



Vad jag har gjort är att inte acceptera en utpressningssituation. Eller med andra ord inte låtit henne användas som objekt för utpressning. Det tror jag är kärleksfullt gjort och i långa loppet det bästa för henne. /Mooseeyes

#4 - - KaosJenny:

Ha Ha, du är underbar... Jag har jobbat med missbrukare sen -89 och jo, en hel bunt av dom är också kriminella men det är av samma anledning som du (även om din kriminalitet bara är av den imaginära sorten). Jag har hittills aldrig träffat någon som inte vet skillnaden mellan mitt och ditt eller rätt och fel så där har straffivrarna inget att hämta. Däremot träffar jag ofta folk som känner sig bittra på livet, tycker synd om sig själva och då väljer kriminaliteten. Inte en enda gång har jag hört talas om någon häktad som sagt jag visste inte att jag inte fick... Kram på dig

#5 - - Anonym:

Det där var faktiskt lite konstigt?

#6 - - Lisa:

Önskar du det varje gång? När du ser rättegången från Norge också?

Eller är det en viss typ av brott? Berätta mer.

#7 - - Mooseeyes:

Får jag svara på frågan om Breivik?



Jag var nog lika chockad och berörd som alla andra när det hände. Det var gräsligt på alla sätt och vis.



Men. Men! Allt sker av en anledning. En Hitler, en Breivik, varje slags missdådare... På något sätt speglar dem oss. Visar en annan sida av oss.



Och nån ska göra det.



Universum kräver balans. Djävulen behövs. Eller Kali, dödens princip, om man så vill.



Annars blir det ingen dans.



Det hindrar inte att Breivik är den i vars kläder jag nästan minst av alla skulle vilja vara i.



Så tänker jag. /Mooseeyes

#8 - - Ann-Marie Alexandersson:

Du är så himla klok. Jag har inget att tillägga mer än det.

#9 - - Maggan:

Ja,klok är du som få. Och om jag försöker så kan jag tror jag faktiskt att jag kan förstå hur du tänker. Kram till dig

#10 - - Franck:

Härligt att se dina funderingar! Varför är det så att en del faktiskt bara har förakt och fördomar för andra beteenden och göranden (ja, dom allra flesta av oss i själva verket)? Och först när vi erfar på eget vis något tokigt, så förstår vi bättre? Nu är jag övertygad om att du inte hade så stora fördomar innan, minns i själva verket hur fördomsfri och nyfiken du alltid är (fast vi ses mest här nu).

Sen vill jag bara inte läsa om massmördaren på dessa sidor och särskilt inte att 'nån måste göra det'. Det är bara så vidrigt otajmat och i n g e n måste göra just det. Sen händer det vidrigheter och olyckor hela tiden och vi driver oss allihop till branten kollektivt. Men det måste inte heller hända. Livet kan faktiskt ses som en vacker kamp om att leva bra tillsammans och hela tiden kämpa mot orätter och olyckor och sjukdomar. Att de senare finns är inget bevis alls för att nån djävul ska ha lika plats. Alla bordeller som nu hetsas fram i Polen och Ukraina för att förse den fotbollsintresserade manligheten med, ja vadå?, är den också behövd? Blir det ingen dans annars?! Snömos.

(Ursäkta utbrottet. Jag värnar en plats jag trivs på. Men jag kan ju dra mig tillbaka om det är jag som är ute och cyklar.)

#11 - - Mooseeyes igen:

Sorry Franck, fast jag vet nu inte vad du läste in i det jag skrev.



Jag tror bara att allt som sker, hur svårt det än kan vara att, har en mening.



Ja bordellerna behövs nog de med.



Någonstans.



Det betyder inte att jag försvara Breiviks handlande. Och det betyder inte att jag försvarar prostitution.



Det betyder bara att jag tror att det bakom allt som sker, också det svåra, finns en mening.



Är inte det en trösterik tanke?



Snömos, säger du. Ja det kan man tycka. /Mooseeyes

#12 - - Mooseeyes igen:

OK, dumt att dra in djävulen i det här. Det är ingen bra figur. En projektion av kristendomens egna onda, om du frågar mig. Restprodukten som blir av, när man inte lärt sig att hantera sitt hela.



Men dödens princip. Kali. Liemannen. Lika delar förstörelse som uppbyggnad behövs. Det kommer vi aldrig ifrån. Annars dör vi av övermättnad. Och då dör vi ju iallafall.



Behövs då det onda i världen? Nej det undrar jag just. Men vad är det för något? De inbillat godas självgodhet t ex, det är ont. Det kanske är just den som breivikarna speglar? Klarar vi att ta till oss det?



Är det inte i själva verket just det som detta blogginlägg handlar om? /Mooseeyes

#13 - - Maria:

Jag finner ingen tröst i balansteorin. Är det därför barn svälter ihjäl när vi frossar? Och vad balanserar prostitution. Ju mer obalans åt den goda sidan ju mer dansar jag! Det behövs ingen balansteori för att förstå varför folk gör kriminella eller onda handlingar.

#14 - - Mooseeyes:

"Balansteorin". Hm. Har jag givit upphov till en sån nu? Och så ska jag klä skott för den.



Ska vi säga såhär då istället då Maria, tycker du? "I Universum finns ingen balans. Inga motsatta, samverkande principer. Inget yin och inget yang. Inget stort och inget litet. Inget ljust och inget mörkt."



Det känns som att du väljer att misstolka mina ord. Det gör mig ledsen. /Mooseeyes

#15 - - Mooseeyes förtydligar:

Det som gör mig nedstämd är att vi talar så förbi varandra. Det känns som att ingen kommunikation alls är möjlig. Goddag, yxskaft, helt enkelt.



Då slår det mig från min avlägsna akademiska dagar att det finns ett sätt att hantera det. Den som opponerar mot en annans tankar och teorier måste först redogöra för dessa och därmed visa att han eller hon har förstått dem. Därefter går det bra att bemöta dem.



Tyvärr är det nog inget annat än dina egna tankar du vänder dig mot, Maria. Inget tyder på att du har förstått mina. Nej, jag är inte heller någon förespråkare för barnsvält eller prostitution. Även om jag i det senare fallet lutar åt att lagstiftning nog gör ont värre och knuffar torskarna mot än allvarligare övergrepp, varför inte liksom, om man nu redan är kriminell. Men det är förstås rätt mycket en annan diskussion. /Mooseeyes

#16 - - Maria:

Nej, jag ser inte världen genom jing och jang. Jag kanske inte förstår dig. Ledsen om det gör ledsen.

#17 - - Maria:

Nej, jag ser inte världen genom jing och jang. Jag kanske inte förstår dig. Ledsen om det gör ledsen.

#18 - - Lisa:

Onsdskan är helt meningslös. Man kan sedan välja att skapa mening utifrån den situation man befinner sig i. Men terrordåd och mord i sig: Behövs inte, har ingen mening, skapar ingen balans.

#19 - - Taran:

När man blir utstött av samhället pga. sina vansinniga teorier, som ingen förstår sig på och som bara väcker avsky. Man kan inte berätta ens för sina närmaste släktingar hur man resonerar och vad man planerar att göra "för att rädda sitt land".

Det är väl klart att bakom många brott finns mera än att tycka synd om sig själv! Förfärlig massa brott skulle begås i fall folk skulle ut och mörda när tyckasyndomsigsjälv-tårarna knappt hade torkat.

Hämnas, hämnas vad, på vem?! När folk skulle lida och dö, då skulle du må bättre, känna dig mera levande, få de andra att lida också, ge dem litet av den beska medicin du käkar dagligdags???!!! Blodet rinner, folk gråter av desperation och vill mera än kasta en sko på dig. Du har bara gjort det nödvändiga för du tyckte synd om dig själv? Nej, du skulle inte tycka mindre synd om dig själv efter att ha torterat och mördat några, du skulle inte känna dig viktigare och mera levande, om du skulle klara av att begå de värsta brotten. Din ilska och ensamhet skulle inte minska, du skulle inte hitta frid!!Mänskligheten har inte klarat sig pga krigen och våldtäkterna utan trots dem, via försoning, kärlek, förlåtelse, empati, samarbete.Och vi hade kommit mycket längre i kampen att skapa en rättvis värld och hållbar miljö, om inte en massa människor hade ägnat sig åt kriminell verksamhet för att tillskansa sig så mycket egna fördelar som möjligt utan något samvete för sina nästa eller naturen som stort.

Måste skriva några ord om missbrukare också! När ingenting spelar någon roll, bara du får dina droger och du kan döda i påverkat tillstånd utan att vara medveten om dina gärningar, så kan man ju bara förstå den starka kraft och motivation missbruket kan utgöra!?! Och förstå mekanismerna runt missbruket i samhället som stort med utslagning, arbetslöshet, hemlöshet,kriminalitet?!

Att stjäla av vem som helst för att finansiera missbruket, betala skulder, leva i det skuggsamhellet med de skuggnormerna kräver sin missbrukare med missbruket i fokus!



Hjalmar Söderberg får förklara en sida av utanförskap eller ensamhet eller vad som helst:



" Man vill bli älskad

i brist därpå beundrad,

i brist därpå fruktad,

i brist därpå avskydd

och föraktad.



Man vill giva människorna

någonslags känsla.

Själen ryser för tomrummet

och vill kontakt

till varje pris som helst."



Förståelsen att allting vidrigt kriminellt förnedrande finns på vår jord tar inte bort det faktum, att vi är varandras miljö: samhället är vi; och vi tillsammans skall göra vårt yttersta för att förbättra livet för varandra på alla de sätt som står oss till förfogande!!!!Annars går vi alla under. Enligt min enkla filosofi är jag här för att göra livet lättare för mina medmänniskor, ge min kärlek och förståelse, men: då måste man förstå varandras tankar och känslor, och ingen annan får komma till skada.Och när det gäller hemska brott här i inlägget, så tror jag inte vi har fått höra allting för att kunna förstå bättre.Eller så har jag missuppfattat allting?!



#20 - - Maggan:

Jag tror lite som Mooseeyes...allt i livet behöver sin motpol, Ying & yang, mörker & ljus, glädje & sorg, liv & död, ont & gott(fast jag vill inte att det onda ska finnas, men i verkligheten så finns det) Ingenting existerar utan det andra. Vårt syfte i livet är att bekämpa det onda. Det är därför som kyrkor fylls till brädden när en ond handling har begåtts och människor behöver tröst för att förstå och när mordplatser fylls av tusentals levande ljus och andra symboler. I böckerna "Samtal med Gud" som är fiktion fast det eg. känns som ett samtal med Gud. Där finns inget rätt eller fel. T.o.m Hitler har rätt sett ur hans synvinkel och hans verklighetsuppfattning. Vad gäller Brejvik så försöker de anhöriga till offren se något slags medkänsla spegla sig i hans ansikte och de vill se det men inget finns. För han har inga sådana känslor, de är främmande för honom. Det är det onda som vi ser det.

Så jag håller med er alla, Mooseeyes för motpolerna, Frank för att på min jord vill jag det goda och Taran om sin uppgift att göra livet enklare för sina medmänniskor....

#21 - - Mooseeyes försöker förklara:

OK OK, vi är överens.



MEN - ni talar om godhet. Då undrar jag - vad är godhet? När vi vräker ut vad vi kallar hjälp till ett fattigt land, på så sätt att endast ett styrande fåtal gynnas och resten får mer av förtryck, är vi goda då? När inhemska bönder tvingas lägga ner, därför att vårt vete är så mycket billigare? När vi adopterar barn i vår godhet och skapar en struktur där barn regelmässigt kommer att stjälas från sina föräldrar? När vi sätter en offerstämpel på en prostituerad genom att lagligen omyndigförklara henne; HON har inget ansvar för att hon är prostituerad, och ger torsken skuld; ja då har vi talat om för henne att vi inte tar henne att hon är en stackare, inte värd att tas på allvar. Och har dessutom förmodligen skapat hämndlystnad hos den som har henne i sina händer. Vem kommer han att ta ut den på tror ni?



Vi tror att vi är goda, att vi gör gott. Men är det så enkelt?



Det finns ett utgivande, en föregiven godhet, som till största delen består av självgodhet. Den kränker och gör illa. Den väcker en motreaktion hos den som utsätts för den. Den kan rent av göda en Breiviks hat. Och då får vi tillbaka.



Rätt åt oss? BÖR det vara så? Det sa jag inte!! Inte på en mänsklig nivå. Det handlar inte om etik! Jag säger bara: det ÄR så, det fungerar så, vare sig vi vill eller inte. Än meningen då? Ja den är som sagt var bakomliggande. Inget vi ska förstå på nivån "är gröt nyttigare än filmjölk?". Man kan tänka sig så här: för att vi - i långa loppet, och jag talar om flera existenser, som jag tror på - ska lära oss. Att se skillnad. På vad godhet faktiskt är. På riktigt.



Inte nödvändigtvis att hjälpa så mycket att vi knuffar ut dem vi hjälper från sin egen historia.



Så den dagen ni faktiskt är på det klara vad godhet är och inte gör er skyldiga till ovan beskrivna förväxling - ja den dagen tror jag er.



Tills dess kommer skuggorna att fortsätta gödas. Och det är nog precis som det måste vara. Eller rättare sagt: det är så det är. Vare sig vi vill det eller inte. /Mooseeyes

#22 - - Mooseeyes borrar vidare:

Förresten tror jag att jag har en aning om vad godhet är.



Godhet är sanning. Och respekt.



Godhet är inte, för det mesta, "luta dig tillbaka, jag gör jobbet åt dig".



En berömd profet i vår kultur lär ska ha sagt en gång: den som är syndfri kan kasta första stenen.



Undrar vem som vågar ta till orda här och säga: Jag är alltid sann. Jag handlar alltid med respekt.



Den personen kan säga: Breivikarna ploppar upp ur intet. De alstrar sig själva.



Alla andra bör se sig i spegeln. Det är vi som skapar dem.



Förstår du nu vad jag menar med balans, Maria? Så länge vi inte handlar balanserat skapar vi obalans. Och då får vårt handlande oväntade konsekvenser. Vi tror vi handlade gott, men den onda aspekten såg vi inte. Den visar sig!



Jag hoppas att du förstår att jag med detta inte vill säga: Breivik gjorde rätt, han fri från ansvar! Tvärtom; han tog mycket på sin ansvarslott. Och måste stå till svars för allt detta. /Mooseeyes

#23 - - Skramlan:

Mycket intressant har jag nu läst här. Hela den mänskliga tillvaron är otroligt komplicerad. Massor är helkorkat, mycket i världen handlar ju bara om pengar, för det mesta ska det sparas in på allt möjligt och priserna pressas bara för att några få ska få vräka sig i miljarder. Så länge det är så tycker jag det kan vara svårt hitta godhet hos den mänskliga rasen. Men det finns även små guldkorn av godhet bland oss och visst är det roligt att kunna räcka en hjälpande hand till någon eller säga något som gör någon glad.

Beträffande detta med kriminellt så finns det idag så himla många regler och lagar hit och dit som aldrig går att lära sig så det går ju att vara kriminell utan att veta det. Och jag bryr mig inte om jag skulle vara det heller för några dumma regler, huvudsaken är att jag inte skadar andra medmänniskor. Terror och massmördare har jag inget till övers för kan jag säga.

#24 - - Taran:

En fiskgjuse ruvar på sina ägg och har värdens utsikt, man kan live streama( om man vill) eller bara kolla på fågeln och vyerna på balticsea-projektets webbkameralänk från Seili-ön tre mil söder om Åbo i Finland. Här får den intresserade titta:

http://www.balticseanow.info/en/Home/explore_0/webcameras_0/ospreynest.html.stx



Kameran är på året runt,dygnet runt. Litet meditativt så där, några kråkor som hälsar på, pappafiskgjusen, vinden och regnet. Jag tror mamman heter Tilda?!

#25 - - Mooseeyes tackar:

Haha, tack för perspektivet, Taran! /Mooseeyes

#26 - - O:

Har just läst ungdomsböckerna "Cirkeln" och "Eld". Om övernaturliga krafter, kampen mellan gott och ont, att rädda världen mm. Nu väntar jag på del 3.

#27 - - Kristina S:

Det är många som tror att bara vi är goda och ärliga så blir det bättre för mänskligheten.

Har någon funderat på att civilisationens stora framsteg har faktiskt gjorts i samband med krigskonst? Ta Newton: hans motivation var att kunna förutsäga kanonkulornas väg.

Ta Breivik: en ond människa som lyckas effektivt döda så många på egen hand. Och dessa många som låter sig slaktas som får, utan att någon (utom har jag hört två besökande tjetjener som försökte göra motstånd) såtter sig till motvärn.

Nej, lösningen är inte så enkel. Ondskan kan vara intelligent och effektiv. Godhet kan vara dum och naiv.

#28 - - Mooseeyes:

Kristina: tack för uppfriskande ord som bryter igenom det i mina ögon rätt självgoda kvalmet här. Det var precis det här jag menade när jag skrev om mina egna erfarenheter i början av den här tråden. Jag kände mig som en vit riddare men betedde mig som ett får. Bääää!



Breivik speglar vår inbilskhet, det tror jag.



Det värsta är att jag känner att jag fortfarande puttinuttar med hänsyn till känsliga - självvalt känsliga - själar i det här forumet. Faller in i samma bräkande. Jag har nog hamnat fel. /Mooseeyes

#29 - - Franck:

Tack Taran för en vacker och eldig skrift om konsten att hitta frid och ofrid (och lite till) och ni andra för att ni diskuterar, ifrågasätter och funderar. Någon sa att vår fantasi är vårt bästa motstånd mot fanatism - en fanatiker har ingen fantasi, kan helt enkelt inte leva sig in i hur det är för den Andre. Därför behövs konsten och fantasin i dess tjänst. I litteraturen (och i bloggar!) kan vi läsa om andra och förstå plötsligt hur perspektiv kan förskjutas. Vi har del i det, vi kan påverka, vi kan hjälpa de uppväxande att bli socialt mogna människor som vågar prata, vågar tycka och vågar fundera, utan att som fanatikerna begå vansinneshandlingar som skapar massolycka och masslidande. Och ta motsatta ståndpunkter utan att förlåta massvansinnigheter och massmördare eller prata om att de skapar balans. De skapar obalans. Såg en dokumentär om massvåldtäkterna av barn och kvinnor på Balkan för några år sedan. Horribla historier där män (serber i detta fall) tog sexslavar bland bosniska kvinnor och barn. Och när jag såg de serbiska kvinnorna i de bosnienserbiska städerna håna de f d våldtagna muslimska kvinnorna som kommit för att sätta upp minnesskyltar utanför lokaler där de hållits under kriget (och just de hade överlevt, men andra inte) och fick åka i oförrättat ärende, då stärktes min övertygelse om att vi måste börja hos de uppväxande och fortsätta bygga rättfärdiga samhällen. Våld och dumhet skapar sån makalös obalans i världen, man vet inte hur man ska börja för att lägga saker till rätta. Traumatiserade människor är oflexibla, rädda, hatiska, hämmade på olika sätt, men de kan ha hjärtan av guld. De som traumatiserat dom är empatilösa, hatiska, kortsiktiga, djuriska, men de hade alla potentialen att bli som folk (men har sannolikt vuxit upp med människor som glömde bort dom på något sätt, glömde 'fylla deras hjärtan'). Det är djupt tragiskt förstås.

"Instead of carefully watching the child in order to understand him or her, one picks on a random example of a "clever child" and imposes demands upon one's own: here is a model you must copy — and be like." Skrämmande att se hur Massmördarens föräldrar inte vet vem han var ens som liten. Än mindre nu så klart. Vi vinnlägger oss i allt för liten skala att lära känna och förstå barn och ge dem utrymmet att stötas och blötas och växa upp till sig själva (vem nu det är?). Janusz Korczak, som sa det där i citatet ovan (How to love a child, Warszawa 1919), tänkte sig ett Magna Charta (en tidig förelöpare till Barnkonventionen antagen av FN 1989). I all enkelhet var en av punkterna 'Barnets rätt att vara den hon är'. Jag tror mycket konstigheter skulle und´vikas om vi bara respekterade det. Men alla konstigheter kan vi så klart inte undkomma. Vi är trots allt mänskliga.

#30 - - Mooseeyes möter Franck:

OK Franck. Jag tror jag förstår hur du menar.



Nej Breiviks dåd går inte att försvara. Inte på ett mänskligt plan. Men det hjälper oss att tro att det finns ett bakomliggande system, där det hemska och onda faktiskt är meningsfullt och måste ske. Förstår du hur jag menar då? Mellanmänskligt måste dådet fördömas, och missdådaren måste straffas. Samtidigt måste vi våga ställa oss själva frågan: handlade detta på något sätt om oss? Kan vi lära oss något av detta? Just för att lidandet och dödarna INTE ska bli meningslösa.



Och dett även om det innebär att ifrågasätta offren en smula och ge dem en del av ansvaret, som Kristina gjorde: Varför FÖRSVARADE de sig inte? Nu är jag inte så säker på att det alls gått att försvara sig, jag undrar just om den saken. Men ändå, som princip: offret är sällan bara offer. Frågan är bara: varför är det tabu hos oss att kritisera ett offer? För mig är det tvärtom: att ställa krav på den andra - samma som på en själv - är att se honom/henne. Så offren och deras motiv måste vi våga ifrågasätta. Utan att därför säga: "Han/hon förtjänade vad han/hon fick." För det ligger inte, eller bör inte ligga, någon moralisk värdering i det här, och det är där vi västerlänningar går fel, tror jag. Vana vid kristet skuldbeläggande som vi är. Istället är det så här: Du gör si, du får så. Som en naturlag, fritt från värderingar. Karmas lag. Säg nu inte snömos en gång till Franck, för då tar jag illa upp. För jag anstränger mig verkligen att förklara hur jag menar. Och saken berör mig på djupt.



En sak till om människor som är offer förresten: Vi måste vara ytterligt sparsamma med att peka ut folk som offer. För vi inte bara tar ifrån dem en del av deras storhet, genom att inte se till deras eget ansvar, som på ena eller andra sättet som regel finns där. Vi ger varandra också gömställen och maskeringar. Och för den som har fastnat i offerrollen sker inte mycket utveckling. Dessutom blir det lätt så att rollerna kastas om att och att hon/han själv blir förövare. Och då har vi själva bidragit till det onda, genom att - tror vi - vilja det goda. Som så ofta. /Mooseeyes

#31 - - Mooseeyes vänder på frågan:

Man kan också vända på steken och fråga: På vilket sätt HJÄLPER det folk att betraktas som offer? Att vi säger till dem: det förskräckliga som övergått dig saknar mening. Du är verkligen ett rö för vinden, stackars dig. Jag begriper det inte.



På vilket sätt hade skyltarna du talar om - fast jag såg inte dokumentären och kan ha missuppfattat - hjälpt de våldtagna kvinnorna? Eller utveckligen mot fred i området? En tribun att kräva ifrån, kanske, "kom ihåg, det är vi som offren, ni de skyldiga?". Låter som en tveksam bas för fredlig utveckling för mig.



Gjorde de verkligen så i Sydafrika, efter försoningskommissionen; åkte ut och skruvade upp skyltar för att det riktigt skulle stå i klar dager vem som varit offer och vem som varit förövare, vem som har något att kräva av vem?



Och sen att börja prata om kommande generationer... Nej du! Det ser ut som eskapism i mina ögon. Arbeta DU på DIG istället. Enda vägens politik. Hur ska vi kunna lära de kommande utan att själva ha benat ut sakerna? Du lider brist på ödmjukhet, Franck. /Mooseeyes

#32 - - Franck:

Snömos var ett dumt uttryck, men jag tar inte tillbaka nåt annat ord. Varför de inte försvarade sig? Vilken fantasi har ni - de var inte utbildade i självförsvar antagligen och väntade sig inte Norges historiskt värste massmördare klädd i poliskläder med automatvapen i varje ficka, som kallblodigt avrättade alla han såg. Hur kunde 6 miljoner judar gå på niten? Tre miljoner romer? Många tusen bosnienmuslimer? Hur många kambodjaner under Khmer Rouge? Ruanda? O s v o s v. Det finns inget bakomliggande annat än urspårade människors värsta beteenden, som naturligtvis sanktionerats i samhällen/nationer/klubbar o s v (en skildring hur vi kan formas till massmördare är i Browning, R. Christopher, Helt vanliga män - reservpolisbataljon 101 och den slutgiltiga lösningen i Polen (1992)).

Allt tal om att dessa vidrigheter behövs är sjukt. EFTERÅT, nu när det ändå har hänt, så behöver vi hantera det. Vilken mening hade Utöya-massakern? Ingen alls, utom för massmördaren. Han hade helt enkelt en annan agenda än de flesta av oss och vi fattade det inte innan det hände. Dog de förgäves? Ja, men det är fel fråga. Ska de ha dött förgäves? NEJ! Inte om det motiverar oss att lägga manken till och fortsätta kämpa för ett öppet samhälle som tar hand om alla barn. ALLA barn. Också de som inte ser ut som jag själv.

Vadå peka ut som offer? Vad pratar du om, älgöga? Massmördaren avrättade nästan 80 levande människor, våra ungdomar. Var dom inte offer? (Inte i biblisk mening nu, utan bara i vanlig bemärkelse.)

Gärna huvet bland molnen, men först fötterna på Jorden.

#33 - - Mooseyes:

Hugh! Älgöga har sagt sitt, och mer än leda än häst till vatten kan man inte göra. Inte tvinga den att dricka.



Titta gärna på min blogg, Franck. Se på bilderna och säg sen att jag inte har fötterna på jorden. ;-) /Mooseeyes

#34 - - Franck:

Jag läser vad du tycker, hur du uttrycker dig. Capra gjorde fantastiska foton, men Leni Riefenstahl var Goebbels bästa vapen. Vad vill du säga här? Jag har får och odlar min jord, men kan knappast använda det som argument här. Mitt ord står, så ock ditt.

#35 - - Mooseeyes:

Har får och odlar jord... I ett försök att lära dig att hålla fötterna på jorden kanske? Jag försökte också med liknande metoder. Gick väl sådär. Det finns bättre sätt. /Mooseeyes

#36 - - Mooseeyes glömde svara på en fråga:

Vad jag vill säga? Jag ville bara tillbakavisa ditt antagande att jag inte har fötterna på jorden. Jag inbillar mig att bilderna visar att jag har det, men bevare mig väl... ... inte vill jag ha dem indragna i den här diskussionen.



Som jag föreslår att vi avslutar, Franck. Den har för längesen övergått i käbbel./Mooseeyes

#37 - - Mari:

Jag vill bara säga att jag följer kommentarerna med stort intresse, men kan inte komma på något att tillägga. Mer än att jag gillar er ;)

#38 - - Taran:

"Vad gör en kreativ och klokt tänkande människa med sina fiender?! "Hon dödar dem inte. Men kanske dödar de honom." - Maria Schottenius DN 2012-02-22



http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/maria-schottenius-vad-gor-en-kreativ-och-klokt-tankande-manniska-med-sina-fiender



innehåller mycket tänkvärt!!

#39 - - Mooseeyes kände plötsligt:

Det tog tid, Franck och ni andra, men sâ smâningom gick det upp för mig hur oförskämd din kommentar var. Leni Riefenstahl. Känd för sin estetiserande människosyn. Där ungdom och fysisk styrka lyftes fram.



Tycker du att min blick pâ de människor har den avlägsnaste likhet med hennes, Franck? Jag bjuder in dig att titta pâ mina bilder, och du svarar med en antydan om att jag skulle vara fascist. "Fotograf, det lâter skumt, vems ärenden gâr du", liksom.



Du börjar framstâ för mig som en riktigt otäck typ, Franck. Jag skräder inte orden. Du kränker människor med din medömkande blick. Smickrar dig med att känna dig empatisk; men pâ vilket sätt medlidande hjälper en enda människa, det kan du inte förklara. Och mig kopplar du ihop med en känd nazist. Det är bâde och hut- och skamlöst. Hur svepande ditt omdöme än var sâ var det du använde för att avfärda mig.



Skäms! /Mooseeyes

#40 - - Franck:

Nu är det dags att sluta, älgöga. Jag tryckte lite tillbaka och du säger saker som knappast kommer underlätta för dig att tycka att jag trots allt är OK. Robert Capa (inte Capra som jag skrev) och Leni Riefenstahl var två av det tidiga 1900-talets bästa fotografer. Han försökte skildra krigets vansinne och hon ställde sin fotografikonst i tredje rikets tjänst. Lika goda fotografer, men det handlade om vad de sa och för vad de sade sig arbeta. Du hänvisade någonstans häruppe till att det inte spelade någon roll vad du sa, för titta på mina fotografier. Min replik på det var bara att dina ord är något du måste stå för och kan (enligt mitt sett att se) inte hänvisa till dina fotografier (för att säga att du inte menar så illa eller så). Jag beklagar om jag säger saker som du misstolkar. Din senaste kommentar om Riefenstahl och hur jag skulle ha menat det, är din negativa tolkning. Tråkigt att du ser det så, det var inte min avsikt. Ovan säger du: "Nej Breiviks dåd går inte att försvara. Inte på ett mänskligt plan. Men det hjälper oss att tro att det finns ett bakomliggande system, där det hemska och onda faktiskt är meningsfullt och måste ske." Jag tycker inte att det måste ske och tycker att en sån åsikt är fatalism och fanatisk faktiskt. Jag skäms inte alls och tycker såklart att du använder alldeles för skarpa och otäcka ord om mig. Men nu lämnar jag konversationen med dig. Du har lärt mig ytterligare något om oss människor (och om mig själv förstås) och jag tar tacksamt emot det!

Tack till Taran för Schottenius-texten. Hon skriver så fint: "I politisk maktutövning är frågan skarp. Den gamla klassiska metoden är avrättning, eller fängelse. Bort med dem, så de inte stör. Men det finns andra modeller, som bygger på förlåtelse och försoning.

Så var det med det projekt som tillämpades av biskop Desmond Tutu och Nelson Mandela i Sydafrika efter apartheidregimen. Stor mobilisering, stort risktagande, men försoningstanken fick praktiska och politiska konsekvenser." Det är svårt det de gjort och vad Mohamed Nasheed på Maldiverna gjort. Och stort.

Alla konstigheter kan vi som sagt inte undvika. Vi är bara mänskliga.



#41 - - Taran försvarar Isac Newton:

Någon ordning får det väl ändå vara: Newton har berättat för många människor, att han kom på sin gravitationsteori, när han satt under ett äppelträd och hörde ett äpple att dunsa i marken, dessutom "in a contemplative mood". Detta ska ha varit starten på det arbete som ledde till "Principia". Inga kanonkulor där inte! De tävlar i London ännu idag om äran och det "ursprungliga Newton"-trädets plats. Jag kände att jag skulle rentvå en annan stenbocks ära;)

Den där kommentaren om "Ta Breivik- en ond människa som lyckas effektivt döda..........." skulle få mig att söka vård, om jag hade skrivit det!!!Eller avgiftning eller någon annan terapi möjligtvis!



Och det finns stunder, när jag både älskar och respekterar mycket Frank! Du lyckades hålla fokus, och lungnet, och din klokhet tog dig högt upp!!Det var härligt att läsa, och det är naturligtvis skönt att vi kan rida ut stormar och inte blir för arga eller ledsna. " Det finns modeller som bygger på förlåtelse och försoning" var verkligen bra skrivet, och jag hoppas vi kan tillämpa dem här också./Taran



PS Kristina S: Det du skrev om Newton och Breiviks effektivitet fann jag djupt stötande, speciellt det senare. Jag är säker på att jag inte var ensam om det här på bloggen. Jag är övertygad om att sådana kommentarer inte är övervägda eller sunda. I vilket fall så tar jag med besked avstånd!!! Ville jag bara tillägga.

#42 - - Ann-Marie Alexandersson:

En tanke när jag läser kommentarerna som skrivs mestadels av pseudonymer är att jag inbillar mig ett kön bakom. Jag tror att Taran och Skramlan är kvinnor. Jag tror att Franck och Mooseeyes är män. Konstigt att jag tänker så eller har någon en idé om varför?

#43 - - Mooseeyes:

Âsikten är fatalistisk bara om man tar den sâ. Jag har aldrig sagt "det kvittar"! Tvärtom spelar det stor roll vad som sker, även mycket mer ringa händelser än den pâ Utöya. Vad jag menar är: det är nog ditt sätt att tolka den som gör synsättet stötande. Eller rättare sagt, med förlov sagt, begränsningen i ditt synsätt.



Varför skulle det finnas en motsättning i att â ena sidan se en mening i nâgot som sker, men â den andra engagera sig för att förhindra det? Det är inte svârare än att ut- och inandning hör ihop.



Fatalismen är din egen, Franck, inte min. Den kommer sig av din oförmâga att se samtidigheter. Världen är konstruerad sâ, av motsatser. Som dock är skenbara.



Det finns ingen motsättning mellan skratt och grât!



Det finns ingen motsättning mellan att acceptera världen som den är, älska tingen i sitt bedrövligaste tillstând - inkluderande massmord, barnsvält och vad ruskigt ni kan komma pâ - och en varmhjärtad strävan efter att ändra pâ dem.



Det är precis tvärtom, tänk att du inte begriper det, du dâre! Genom att samtidigt omfatta bâda lägena förstâr du livet i dess rikedom. Först dâ. Och det är för resten först dâ du hittar styrka att kämpa för det goda, samt att göra det goda och inte blott det självhärliga, en hel livstid ut - om det vill säg väl.



Jag är väl medveten om att jag har avslutat den här diskussionen en gâng. Men jag kan faktiskt inte stillatigande acceptera att bli inskriven i de ramar som du har satt upp för fascism, Franck. Du mâste handskas försiktigare med sâna kopplingar. De är direkt äreröriga, och som jag sa inledningsvis: saker spelar roll. Mig spelar det roll om mina ansträngningar att förklara min världsbild möts av ett okunnigt och respektlöst ihoppaketerande efter en inskränkt mall. "Gult = grönt, det gâr i samma lâda." Ja sa kanske det är för en del. Pâ samma sätt som tre = fem för min tvââring. Men annars är det skillnad.



Pa samma sätt som det är skillnad mellan mina bilder och Leni Riefenstahls. Eller ska vi säga Ivar Lo-Johanssons skriverier och Adolf Hitlers? Eller bör alla författares avsikter misstänkliggöras pâ den grundval att han skrev Mein Kampf? Pâ tal om snömos... /Mooseeyes

#44 - - Skramlan:

Javisst stämmer det att jag är en kvinna. Har för mig att du Taran skrev att det var ditt riktiga namn, eller har jag missat något? Jag använder mig av ett alias bara för att särskilja mig, alltså om någon annan eller flera kanske heter som jag och då är det bättre ha ett alias.

Har läst de många kommentarerna men har inget att tillföra i den röran för det känns så tilltrasslat.

#45 - - Ann-Marie Alexandersson:

Det är ju löjligt men ibland känner jag att döden är närmare mig än dig. jag vet inte hur jag kommer att dö.