Ett institut
Finns.
Jag har startat det.
Ett fåtal styrelseplatser kvar om någon är intresserad.
Entomologisk beröring kan säkert bota utbrändhet
och fibromyalgi.
När en harkrank dansar runt din mun
och sticker in benet
så det fastnar mellan tänderna.
När en fluga springer omkring i din urringning.
När en trollslända stillsamt landar på din arm.
Det är entomologisk beröring..
Tacka.
Ta emot.
Låt det ske. Slappna av eller var förlamad.
Varför ska vi förakta beröringen från de sexbenta?
Institutet för entomologisk beröring behöver en klubbpärm.
Med aktivitetstips.
Eller när man letar efter transtillståndet under ett apelsinträd och myrorna börjar krylla och rentav bitas. Vad gör en sann Buddha då? Beats me. Biter mig. Gör myrorna.
Sen har vi löss, jag föreslår aktiviteten KLIA. Kan göras mycket socialt, om man törs.
Själv är jag mycket för reciprocitet, det mesta här i livet är tvåvägs, inte sant? Alltså bör vår beröring av de sexbenta också vara ett tema för klubben. "Inte ta i fjärilen, fjällen lossnar!" Men trollsländan går bra. Om man vet hur. Hopprätvingen likaså. Bärfisen knäpper man iväg.
Där jag befinner mig nu flyger seglarfjärilar från blomma till blomma. Iguazú, Argentina, det börjar bli vår. Beröring? Skulle vara själen då. Samtidigt som så mycket har gått sönder här, guaraníindianerna som länge levde i harmoni - antar jag - med detta fladdrande, lever nu i det moderna livets bakvatten. Det blir vemodigt att betrakta fjärilsleken, men det är förstås bara min tolkning.
Själslig beröring får nog inget eget kapitel va, då svämmar det ju över alldeles? /Mooseeyes