Glad? Jag?

Jag är så glad över mitt ofrivilliga leende.
Det är ju nyttigt att le.
För kroppen och själen.

Det spricker upp oavsett om jag tycker det är roligt.
Äkta ibland
annars falskt.
Men vad gör det tänker jag.

Framför doobidoo på fredagarna hänger det liksom upp sig på öronen.
Såå roligt är det ju inte.
Men ganska....
#1 - - Ann:

Jag är glad för att du skriver igen. Jag älskar dina texter! Korta, koncisa och alltid på pricken!

#2 - - Håkan o G:

*Kroppen spelar spratt*
Man kunde tycka att vare sig du eller kroppen skulle le
Men kroppen håller inte alltid med om det,
(och möjligen inte du heller)
Kanske ber den om ursäkt
och ler för att lura dej att le.
Leenden är ju smittsamma,
så till slut ler du också
- Motvilligt.

#3 - - Maggan:

Även ett ofrivilligt leende är ändå ett leende. Så var glad för det. Det ökar på endorfinerna och måbrakänslorna. Och mottagaren blir också upplyft.
Leenden är magiska och kan göra underverk på en medmänniska. För att göra världen till en bättre plats, ge din medmänniska ett leende och du får ett leende tillbaka och det sprider sig som ringar på vattnet. Så Harpasione, ofrivilligt eller inte, lika bra båda. Kram

#4 - - Irving:

Jag sitter också med ett fånflin framför Doobidoo på fredagarna. Härligt! Kram

#5 - - Helena:

Jag håller på att få surveck vid mungiporna - chockerande, dels för att jag tydligen inte trodde att ålderstecken skulle "drabba mig" och dessutom trodde jag ju att jag mestadels var glad... Det är jag nog inombords, men tydligen går jag o surar utåt ?? Här ska fånflinas och inte enbart till Dobbidoo !!