Scen

Lampans sken över bordet
lyser upp deras ansikten
Men inte mitt
Jag sitter utanför
#1 - - Mooseeyes:

Det är en mästerlig dikt du har fått till. Kunde vara Aspenström eller Tranströmer. En stark och enkel bild, på samma gång konkret och symbolladdad.

Men smärtsam! /Mooseeyes

#2 - - Ann-Marie Alexandersson :

Varför tror du det? Det lilla jag ser av din familj är tvärtom. Båda din söner var närvarande när jag var hos dig senast. Men det är lätt att tänka så. Barnbarnet Milla älskar sin morfar men mormor (jag) är ointressant. Och så är det ju, jag klarar inte uppdraget/rollen särskilt bra. Sist ramlade hon och slog sig. Jag lyfte upp henne fast jag egebtligen inte orkade och fick snabbt lämna över henne till en starkare person.

#3 - - KaosJenny:

Inte lätt att hänga med när man har en kropp som vägrar... Kram på dig

#4 - - Håkan o G:

Jomenalltså ... det är väl bra att lampan inte lyser dej i ögonen, då kan du ju inte "prata". Och ögonen glittrar, vad jag minns från poesiaftonen.

#5 - - Håkan o G:

Och så det med kobajset och T-spriten. Har du fått någon lindring på det? G och jag höll på med mycket suddar och torkade i munnen och ibland med olika smaker på ...

#6 - - Taran:

Så vackert skrivet,jag blir mållös!! Skulle framföra hälsningar från tre personer, som älskade din bok, och ska snart läsa om den!!? Alltså, du har
en härlig fingertoppskänsla med orden, det blir så fint målat. Tack ;)från Taran ( ska hålla mig litet i bakgrunden, men tänker på dig och andra här, med kärlek)

#7 - - Mooseeyes:

Jag vill förresten tipsa om en till poet som jag tycker har vissa beröringspunkter med dig/Harpasione: Ulla Ohlin som gick bort 2009 i nästan 90 års ålder. Hon kom från Finland men bodde större delen av sitt vuxna liv i Nässjö.

Hennes bok "Eftervärme" handlar om saknaden efter sin bortgångne make. Jag ska ha den nånstans i mina hyllor men hittar den inte just nu. Hittade det här i "Närmare dikt, till dig" istället:

"Vad är det som förlöser?

Ingenting.
Insikten om ingenting."

Om jag hittar Eftervärme ska jag citera nåt även ur den. I den är hon vardagsnära på ett ganska harpasionskt sätt.

#8 - - Mari:

Smärtsamt vacker smärta!
Taran - du passar här. Varför ska du hålla dig i bakgrunden?

#9 - - Ann-Marie Alexandersson :

Åh, Tina! Jag vet och säkert vet du också att det inte är så men jag känner och förstår. Jag känner igen det och då är jag ju bara en bråkdel utanför händelserna jämfört med dig.

#10 - - Maggan:

Att vara utanför, att inte höra till, att inte vara delaktig. Så kan vi alla känna oss, ibland mer och ibland mindre. På något sätt får man lära sig att förhålla sig till det. Tina, du har skrivandets stora gåva, där är du alltid i händelsernas centrum, med ett glittrande ljus som faller över ditt ansikte. Så oerhört vackert skrivet, jag ryser och försöker sätta mig in i din situation, du beskriver så bra hur det är, med poesi / Kram Maggan

#11 - - Gudrun G:

den dikten kändes, ända in.

#12 - - Kristina S:

Harpasione, du är inte utanför. Du är helt stilla i centrum. Som orkanens öga.