Vem är det som har fött pepparkakssonen?

Det kom hem ljus och värme.
Gemenskap liksom.
Och presenter.
Till mig.
Det är bara jag som är sorglig.
Det som gemenskapen kom hem till.
#1 - - Mooseeyes:

Jobbigt.

:-(

Mattias

#2 - - Fru Olsson:

Det gör mig så ont att läsa. // Karin

#3 - - Catarina i Rosersberg:

Din situation är otroligt sorglig, men DU är inte sorglig Tina. Du är klok, intelligent, knivskarp, sarkastisk och fortfarande mycket humoristisk. Glöm inte det! Kram!

#4 - - Håkan utan Gerd:

Catarina har rätt!! Tro mej.

#5 - - Franck:

Ja, det är fint skrivet av Catarina. Ska du dessutom ha massa tankar på att du är sorglig - dom konkurrerar ju ut andra tankar! Såklart blir dom ledsna, det är ju för ledsamt, men inte sorgligt! Det är som det är och vi försöker väl bara vara så mycket med som vi kan.

#6 - - Karen:

Du har väl fött pepparkakssonen.Svårt ibland att fatta att så fina människor har kommit genom en själv....Och kan vara lyckliga trots ALS i familjen

#7 - - Kristina S:

Läser pepparkakssonen din blogg? Hoppas det. Han kan nog få ut lika mycket av den som vi andra - eller mer?

Svar: Det tror jag inte.
Harpasione

#8 - - HME:

Kul att de har kommit iväg på en sån resa.. Har dom haft de bra? Såg de nån giraff? Var var dom på för ställen? Många kackerlackor och små ödlor på hotellen? Vad fick du för present?

Svar: Jag skriver inte om någon annan än mig själv på bloggen utom i undantagsfall. Giraffer såg de iallafall...
Harpasione

#9 - - Maggan:

Du är minst av allt en sorglig människa,för oss som läser din blogg. Din humor, ironi och äkta känslor som du förmedlar. Kan du inte omvända ditt sätt att se på dig själv, att du ser dig som den unika och viktiga person som du är för din omgivning. Ett ansikte utåt för ALS, en resurs. Och jag undrar också om din familj såg någon giraff? Kram/Maggan

#10 - - Kristina S:

Undrar hur gamla dina barn är. Men du behöver inte stilla min nyfikenhet.
Funderar på ditt svar och min fråga om pepparkakssonen läser din blogg. Det måste vara nödvändigt för dig att ha någonstans att uttrycka sig utan att barnen lyssnar...
Tack och lov att du bara skriver om dig själv. Det är det som jag, och troligen alla andra som läser din blogg, vill mest av allt få veta. Det mest värdefulla. Ett vittnesmål från en som reser först till en annan planet. Vi andra vet att vi också kan komma dit någon gång.
Du får bara inte slösa med din energi och dina ögon.

#11 - - Ann-Marie Alexandersson:

Jag känner mig säker på att de tyckte det var gemensamt att komma hem. Jag njuter av Kristina S inlägg.

#12 - - Anita:

Jag håller med Kristina S hon skriver vad jag känner så jag hänger med lite på henne nu...tack Kristina o gonatt till er alla fina människor härinne o Harpasione du e en tuff brud i lyxförpackning som Lill-Babs sjöng för många år sen.

#13 - - H:

Skriv nåt nytt nu, annars tror vi att du har fått malaria..

#14 - - Lotta:

Värme och kärlek till dig.
Kram

#15 - - Kristina S:

Vad händer, Harpasione? Det är ju elva dagar sedan du skrev sist!
Vet någon annan något?

#16 - - Catrine:

Saknar dig! Kram!

#17 - - O:

VGD skrev mitt lilla barnbarn till mig och jag fattade ingenting. Men nu undrar jag samma som alla andra. Vad gör du? Saknar dig! KRAM!

#18 - - Ann-Marie Alexandersson:

Tina, du är ju deras ankare, deras trygghet. Samtidigt har du tonåringar som ska frigöra sig från mamma och pappa. Alla föräldrar känner sig utanför i en viss fas. Hör med din man så får du se.