ETT omöjligt problem

En sak som gör mig
egentligen oförklarligt
uppretad
är när jag inte får bestämma själv vad som gör ont på mig.
Det som gör ont på dem
förväntas göra ont på mig också.
De vill naturligtvis bara väl.
Jag förstår det.
Ändå kokar jag.
Ibland gör det till och med lite ont det de påstår
men jag gör väl andra prioriteringar då.
Grrr.
#1 - - O:

Det är ju som att bli behandlad som ett barn! Kränkande och frustrerande!!

#2 - - Mooseeyes:

Det är svårt att hjälpa. Bland det svåraste som finns.

Det kräver respekt och ödmjukhet. Har man inte fått lära sig det som liten, och det har många av oss inte, då är det en lång väg att gå innan man tillägnat sig de egenskaperna.

Det är lite som jag skrev i förra inlägget: bättre att inte säga "Jag älskar dig!" förrän man vet vad det betyder. Hur många gör det? /Mooseeyes

#3 - - Kristina S:

Är det möjligt att du ger dina assistenter feedback på datorn så fort som möjligt? Typ: när du vände mig senast gjorde det riktigt ont i armen.

Svar: Så mycket jag orkar! Men de är femton stycken. Skriver i ett block som alla läser. Gott om missförstånd. Sisyfosarbete.
Harpasione

#4 - - Maria:

Ingen lätt och enkel situation,varken för den som vårdas eller vårdar!