ETT omöjligt problem
egentligen oförklarligt
uppretad
är när jag inte får bestämma själv vad som gör ont på mig.
Det som gör ont på dem
förväntas göra ont på mig också.
De vill naturligtvis bara väl.
Jag förstår det.
Ändå kokar jag.
Ibland gör det till och med lite ont det de påstår
men jag gör väl andra prioriteringar då.
Grrr.
Det är ju som att bli behandlad som ett barn! Kränkande och frustrerande!!