Ja, vad tokigt egentligen att vi bara har ett ord för så olika sorters känslor; kärlek till partnern, till vännerna, till livet och till barnen. Det är väl samma sak för alla språk. Det finns bara ett ord. Tänker man efter: "kär lek" borde ju vara ämnat för det man kan känna för en partner. För kärleken man han har till barnen är ju så oändligt mycket hårdare på något vis, så där så att det gör ont ibland. Det är liksom varken "kär" eller "lek". Vi behöver verkligen ett nytt ord.
Finns väl inget missförstånd på vår jord som ger upphov till mer lidande. I latinamerika där jag bor har man om möjligt fått kärleken än mer om bakfoten än hemma i Sverige - kanske. Gör det inte ont är det inte kärlek, typ.
Rancheros och boleros, alltid om hur hjärta hör ihop med smärta.
Som det ju inte alls gör. Det man sjunger om är rädsla och beroende. Fast man högmodigt kallar det kärlek. Det låter bättre!
Själv ålade jag mig ett förbud att säga "jag älskar dig" till min sambo när vi blev ihop för nu många år sen. Tills jag verkligen kommit underfund om vad det betyder. Kan inte påstå att jag kommit dit ännu, men närmare.
I mitt tidigare förhållande hade jag tanklöst gödslat med ordet, så förbudet var motiverat. Bättre ingen gång än alldeles för många.
Finns bara en sorts kärlek tror jag. Men just i förhållande till barnen hänger den inte upp sig lika lätt på ego och prestige. Annars är det samma.
Finns ingen kärlek till en exklusiv person. Kemi och djup förståelse däremot.
Det finns ju två grekiska ord för kärlek, eros och agape. Men tolkningarna är starkt kristet färgade, jag är inte säker på att de reder ut sakerna på bästa vis. /M
Som du luras. Tina! Det skulle bli sommarlov till 1 september! Och så kommer man in på din blogg den 26 augusti, och där har det skrivits massor och kommenterats sedan juli. 35 kommentarer på ett oväntat inlägg mitt i sommaren - det ser ut att folk sitter där och bara väntar på dig!
Jag hör att du har det jobbigt. Det är inte konstigt. Jag blev ändå så glad av att höra från dig igen.
Jag tycker också att det är förvillande att ha samma ord för kärlek till sina barn och till sin partner. Det är ju så olika. Och om det förväxlas så är det ju så väldigt fel.
Håller verkligen med om att språket är fattigt på alla de goda känslor som finns. Skulle finnas mer nyanser. Känns inte riktigt rätt att säga jag älskar dig till en kompis och ändå så är det också känslor som är släkt med kärleken. Och den till Mannen är väsenskild från barnen fast ändå släkt. Och alla varma tankar man får och ger på nätet och på andra ställen, jobbet osv. Ibland kan man till och med träffa helt tidigare okända änglar som man pratar med en stund och blir varm i hjärtat... Vi är många som blir och blivit varma i hjärtat av ditt skrivande Harpasione. Kram
Även om relationen till ett barn är körd, ja hopplös, finns den obändliga kärleken där.
Ja, tänk att man älskar de där ungarna vad de än hittar på. Brukar säga det till dem. Ofta. Tänker att det ska ge dem ett slags skydd. För livet. Fast kanske uppmanar jag bara till bus..