Jo, ett svårt jobb de har, dina assistenter. Menade inte att kritisera dem heller, bara allmänt sett att hjälpa är svårt.
Kommunikation... svårt när den inte funkar. Min käre farbror Sven tynade bort i hjärncancer. Hjärnan bara mjuknade, bit för bit. Jag föreställer mig att det måste vara en ganska behaglig död. Jämfört med att vara klarvaken i skallen och inte kunna uttrycka sig. Mer än begränsat då.
Länken var Robert Broberg, kom och killa mig på ryggen. Ja det enda som går är väl att skratta åt eländet. Om något alls. :-/ /M
Mm, lite tacksam kan du väl vara att du bor i svedala o får rätt så hygglig vård?
Men hallå Anonym 20:53!
Försök för ett ögonblick sätta dig in i hennes situation. Ett så oerhört korkat uttalande. Egentligen inte ens värt att kommentera.
Anonym kan inte ha följt dig genom åren med ett sådant uttalande! Vi andra är tacksamma för varje nytt inlägg du orkar skriva. Tänker ofta på dig och fast jag inte alls känner dig så har du betytt mycket för mig.
Framförallt var det slarvigt läst, för i inlägget står det ju exakt angivet varför tacksamhet inte är ett alternativ. /M
Men bråka inte. Harpasione lär oss om hur livet kan vara. Det tar tid att förstå. Den som kommer in här kan ju behöva lite tid och guidning att inse hur Harpasiones tillvaro känns.
Precis som assistenterna - dessa välviljande människor som verkar ha lite för lite handledning i sin tjänst för att göra god tjänst.
Kanske var det lite ironiskt skrivet... av Anonym
Inte tacksam, nej inte skall du vara tacksam
"Var glad att du lever" sa en till mig
Jag svarade att det inte vore någon nöd i världen
om alla som lever är TACKSAMMA och GLADA.
Att någon ger något till dig betyder kanske mest för givaren. Det helar och lättar ångest att ge.
Klart du strider! Om du inte gjorde det skulle det inte vara du. Jag vet ingen som klarar av att ta sig igenom saker som du. Du var min klippa då för länge sedan, den som sa att man vänjer sig vid allt. Minns du när jag kom till dig på vinden och sa att nu gråter jag? Du satte dig på sängen och väntade tills jag var klar. Och sen var det inte mer med det. Och det var så skönt att veta att oavsett så hade iallafall du begreppen klara. Strid hellre än sjunk ihop! KRAM
Kan du inte hitta något att fokusera på, något som hjälper dig att lämna den fysiska världen nån stund här och där. Något angeläget ämnesområde där mycket finns tillgängligt på nätet, där det finns några experter i landet eller världen att ställa frågor till och diskutera med och där det finns analyser som behöver göras och slutsatser som behöver dras och debattartiklar skrivas.
När jag skulle föda mitt första barn och krystvärkarna kom tänkte jag att det är väl nu jag ska vråla lite - sådär som man hört på TV.. Men då sa barnmorskan att jag skulle vara tyst och använda luften och energin till att trycka på istället. Och det fungerade ju bättre..
Vad nu det var för en parallell.. .. den håller nog inte för en närmare analys.
Till Anonym 13.45: Trevligt att det var ironi. Men var försiktig. Min bittra erfarenhet är att ingenting skapar så mycket missförstånd som ironi! Jag själv trodde at du menade allvar och var ganska illa berörd.
Förlåt
Den första kommentaren av "Anonym", med länken till Robban Brobergs Kom och killa mej på ryggen, var från mej. Just med tanken som du skrev Mooseeyes att ibland kan det enda vara att skratta åt eländet.
Det var inte alls meningen att vara anonym men det gick lite hastigt och sedan har jag varit på resa tills nu. De andra anonyma inläggen är inte från mej.
Skriv en handledning för ALS-assistenter. Utnyttja din kunskap om att olika människor lär på olika sätt. Länka till instruktionsfilmer på youtube. Resultatet behöver ju inte bli perfekt eller heltäckande. Bara att den är skriven av en brukare måste ju göra det enormt värdefullt..? Skicka över utkastet till andra ALSisar för kompletterande idéer.
Det var länge sedan jag läste din blogg men du är samma person med fantastiska texter som när vi träffades på "festen". Hoppas min styrka, kraft och envishet räcker lika långt som det gjort för dig!! jag ligger ett steg efter .......vill att du ska veta att du och din blogg är ett stöd för mig på min als resa.....tänkte att jag snart ska vakna upp ur denna als dröm och allt är som vanligt igen!!!!!!
Fylld av respekt och ödmjukhet ; och med åtm. lite insikt i problemet, kan jag inte låta bli att komma att tänka på
m.youtube.com/watch?v=kRMW87IHAI8&desktop_uri=%2Fwatch%3Fv%3DkRMW87IHAI8
Hoppas du kan skratta åt mina tankar mitt i alltihop. ;-D