Utkast: Feb. 12, 2013
Åh nej då missar jag något tv program.
Det jobbigt med besök.
Jag försöker förbereda mig flera dagar innan genom att sova ordentligt.
Sen ska allt stämma till själva ankomsttiden.
Uppstigen nyhostad kalibrerad Ögondroppar näring. Allt ska vara klart.
Ändå säger jag alltid ja.
Jag kan faktiskt umgås!
Det har hittills aldrig hänt att jag varit tvungen att skicka iväg någon.
Jag känner igen det, fast jag inte är handikappad. Någonting rubbar cirklarna... Varför störs jag i mitt umgänge med TV-program?! Det är ju så trevligt, och förutsägbart, tillfredställande, perfekt, garanterat. Och så kommer det någon mänsklig varelse, som dessutom kanske inte är i bästa form idag, och förstör allt, och kanske inte alls ger lika mycket. Säkert inte lika perfekt och garanterat...
Jag tycker som du: man ska alltid säga ja ändå.
Men din datatekniker kan väl fixa en fungerande videoapparat för att du ska både ha kakan och äta upp den?