Trettonhelg

Jag skulle ha gjort en budapestrulle nu.
Med fyllning av grädde och frysta hallon.
Jag skulle ha bjudit in
Varit älskvärd
Och älskat så mycket
#1 - - Ann-Marie Johansson:

Du älskar och är älskvärd! Du bjuder in oss till det vi annars inte skulle känna till. Budapestrulle går att få på andra ställen. Du väcker vår kärlek nu, som du väckte vår kärlek, när du ägnade åt alla möjliga andra sysselsättningar med oss. Du är och var närvarande i det som är. Virituell kram från Ann-Marie

#2 - - Anonym:

Tack för en blogg som väcker många tankar,insikter,värden..
/usk Luleå

#3 - - Maggan:

Du får baka den där Budapestrullen i tankarna och bjuda in oss alla till fest. Vi kommer alla då och så vet vi ju hur älskvärd du är, det vi har lärt känna av dig genom din fina, viktiga blogg. För oss som inte kände dig innan och de som varit i din närhet har vittnat om din älskvärdhet. Din blogg, den viktigaste bloggen av alla. Tack för du finns och visar oss vägen hur det kan vara.Vi andra får inte ta livet för självklart.Kram från etern

#4 - - Anita :

Jag såg på sista avsnittet av Hela Sverige bakar,där gjorde dom en Budapestrulle o sen dess har jag varit så sugen på en:)så jag tar gärna en tankebit medans jag läser din blogg jag har läst igenom så gott som allt o följt din blogg länge nu du skriver så fint o är så älskvärd..kram

#5 - - Ann2:

Det syrligt hallonfriska med nötseg sötma. Jag tycker njutningen känns nånstans i smakminnet.
Tack älskansvärda Tina.

#6 - - Mooseeyes:

Livet hade en annan plan, men det lär du inte behöva bli påmind om.

Kan dock vara klokt att vända på resonemanget och åtminstone ge det du råkat ut för en liten chans, intellektuellt menar jag. Även om det inte verkar vara bra för nåt kanske det är det nånstans ändå? Även om alternativet - om det fanns - verkar mycket bättre, finns ändå möjligheten att det skulle ha varit sämre. Du kanske hade satt eld på huset under dina bakövningar och bränt ner alltihop, inklusive ungarna. Lite som vad han nu hette, pojken i Mitt liv som hund, det gäller att jämföra. Nej, det gör det inte, men det gäller att lämna en minimal öppning för alla tankar så att man slipper bli sittande med den Stora Sanningen om ens liv i knät. Som en annan svartepetter. Du KAN ha räddat dig undan ett ännu värre öde. Dig eller några andra, barnen som slapp brinna upp?

Jag befinner mig Sao Paulo och besökte nyss en fikadisk med franskt namn och Eiffeltorn på väggarna. Franska kunde de inte ett ord förstås, men det gjorde inte så mycket för min är i stort sett bortglömd den med. De hade en tårta som såg ut lite litegrann som budapest. Så jag tog en bit, ditt inlägg till ära. Det var en djävla risig budapestrulle du fått till, mer som chokladtårta, och så ingen rulle heller utan en triangel. Men ändå. Man gör så gott man kan. /Mooseeyes

#7 - - Vera:

Hur länge dröjde det från att du fick din diagnos tills du inte kunde gå längre?


Svar: Jag minns inte riktigt. Kanske går att se i bloggen? Jag tror jag hade en bild när jag fick min permobil. Det går ju så gradvis. Det är väl därför jag inte minns.
Harpasione

#8 - - Ann-Marie Alexandersson:

Tänker på Veras fråga. Det är väl dottern kan jag tänka. Oroar hon sig för ärfligheten av als?

Svar: Nej det är inte dottern. Tror jag.
Harpasione

#9 - - Ann-Marie Alexandersson:

Vet du, Tina, att jag aldrig varit stormförtjust i kaffebröd och tårtor. jag är mer förtjust i ditt sällskap.

#10 - - Mooseeyes förtydligar:

Det var inte din budapestrulle jag kritiserade, det var mitt försök att hitta en som liknade. Nådde inte ända fram.

Sen tänkte jag på vad jag la i andra vågskålen, den för elände, i resonemanget om vad som kunde ha hänt om du inte blivit sjuk. Bränna ner huset lät inte så troligt. Men kört ihjäl nån på ett övergångsställe, det skulle ju faktiskt ha kunnat inträffa. Det kanske sjukdomen räddade dig ifrån? Bara så att du inte är bombsäker på att det var det värsta som kunde hända, för det vet man aldrig. "Vojne vojne vojne; nåja! Det kunde ha varit värre!" Som Hasse Alfredson sa, det var väl i Fröken Fleggmans mustasch.

Sen hade jag en massa freudianska spekulationer om rullar och trianglar, men det tror jag att vi lämnar därhän, inte sant? /Mooseeyes

#11 - - annapanna:

jag vill inte strö salt i sår, som det så klyschit heter, så jag hoppas verkligen att du inte tar illa upp, men ur mitt persepektiv kan inget vara värre än att förlamas på det sätt som du gör. Oavsett vilket öde man annars hade kunnat gå till mötes (som Mooseeyes vill beskriva) så tycker jag nog att du har full djävla rätt att vara hur bitter du vill... Jag tror inte på att det är en tröst att det kunde ha varit värre?! Fy fan rent ut sagt att det här skulle drabba dig. *håller handen*

#12 - - Vera:

Svar till Ann-Marie. Nej jag är inte dottern utan en anhörig till en som har als som fortfarande går utan hjälp ca två år efter sin diagnos.

I somras lyssnade jag på ditt sommar-program. Jättefint var det och många kloka och filosofiska ord och tankar.

#13 - - Ebba:

Jag förstår mig inte på mycket av vård till de som har als.
Det finns inga botemedel, och sedan verkar hjälpen vara hipp som happ, beroende på var i landet man bor etc.
Jag tycker att det verkar vara dåligt ordnat. Som att patienten, den sjuke, måste hålla på och ringa och tjata, klaga etc. för att eventuellt få någon hjälp. Det är väl ekonomi, som med allt annat i samhället. Men, jag tycker att det kunde vara bättre organiserat.
Sedan beror det ju väldigt på om den sjuke har anhöriga omkring, bor den ensam etc. Det påverkar ju jättemycket, också.
Vad gäller tex. behandling mot cancer är det ju mer enligt en linje, och där finns det ju cellgifter etc.

#14 - - Ylva La:

Funderar på din budapestrulle. Och om att bjuda in. Vi andra som har chansen att, varför bjuder vi så sällan på budapestrullar? Eller talar jag bara för mig själv nu - ni andra kanske bjuder så det står härliga till...

Vara älskvärd är du synnerligen. Och älska hoppas jag att du gör lite då och då om än inte fysiskt.

Sedan är det en fantastisk, poetiskt vacker text!

Har ställt mig i kö på Lina Ekdahls nya bok, kom tydligen ut en förra året. Hoppas att någon text är så bra att jag kopierar den, lägger den på vänt tills jag kan komma och läsa den högt för dig. För att du är så älskvärd. Och kul.

Svar: Nej just det. Varför bjuder ni inte varandra på budapestrulle? Ni som kan.
Harpasione

#15 - - Håkan (utan Gerd):

Hej igen
Jag läser hela tiden men det var en tid sedan jag skrev.
Ang budapestrullar så är jag inte så bra på det så det bjuder jag inte på. Men den första torsdagen i varje månad kommer ca 20 personer och äter soppa hos mej. Gerd är ju inte med fysiskt men hennes närvaro känns och surret av alla gästerna sitter kvar i väggarna för mej tills nästa månad. Det har blivit en trevlig vana. Vi har hållit på i fyra år nu och numer gör jag inte soppan själv mer än någon gång per år. Det är bara att ordna kön till spisen. Ni får väl inte plats alla hos mej förstås men kan kanske ordna egna soppalag. Sen kan vi ha utbyte.

Svar: Bra idé. Någon kan ju göra budapestrulle till efterrätt...
Harpasione

#16 - - Anita:

Nu har jag längtat länge nog efter budapestrulle,mitt barnbarn köpte en rulle på ICA började o äta ock allt smakade bara nötter o grädde även själva rullen utanpå var som grädde,o jag som har längtat så länge men man kanske ska köpa en på ett kondis,eller varför inte baka en själv,de ska jag nog göra! kram från mej.

#17 - - slemmet:

inga budapestrullar ingen kärlek ingen integritet



mina vänner försvann så jag skulle inte ens kunna bjuda på rulle som är så gott. hemmagjord chokladrulltårta med hemmagjord smörkräm stark chokladsmak och len smörkräm...... väldigt länge sedan... före LCHF